Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Möte med författaren till Slumdog Millionaire

by


Slumdog Millionaire vann Oscar för bästa film. Boken som filmen bygger på har översatts till 43 språk. Författaren Vikas Swarups nästa bok – De sex misstänkta lanseras nu i flera europeiska länder. Kulturbloggen fick träffa Vikars Swarup för ett långt samtal.
Kulturbloggens intervjuare känner sig hedrade över att fick göra intervjun. Kulturbloggen är den första blogg som intervjuat honom, berättade han.
– Det är spännande med nya tekniken. Det händer mycket inom medier, sade han. På en internetsajt finns länkar som ger mervärde och fördjupning. Det blir interaktivt.

Nya boken handlar om utredningen av ett mord, fast berättelsen nystas inte upp på traditionellt deckarsätt. Den mördare mördade Vivek ”Vicky” Rai är playboy och son till en korrumperad inrikesminister i Indien. Vicky Ray har begått flera kriminella handlingar och också ett mord, men frikänns på grund av korruption i rättsväsendet.

Han mördas av ett skott på nära håll. I salen där han mördats griper polisen sex misstänkta som alla bär ett vapen. Där startar för läsaren en resa genom Indien idag, bland småtjuvar, hyllade filmstjärnor och politiker.

Javisst, den boken håller redan på att förvandlas till ett filmmanus. Den ska filmas med Danny Boyle som regissör, som bland annat gjort Trainspotting.

På hemsidan för bokens svenska bokförlag finns mer om handlingen:

Genom detta invecklade mordmysterium ledsagas vi av Arun Advani, en undersökande journalist. Undan för undan nystas de sex misstänktas levnadsöden upp: en korrupt byråkrat som säger sig ha förvandlats till Mahatma Gandhi över en natt, en amerikansk turist som är upp över öronen förälskad i en indisk skådespelerska, en stammedlem ute efter att hämta hem den primitiva stammens heliga sten, en sexsymbol och Bollywood-skådespelerska med en skamlig hemlighet, en mobiltelefontjuv som drömmer om det stora klippet och en ärelysten politiker som är beredd att gå över lik för att nå sina mål. Alla har de sina skäl, men vem avlossade det dödande skottet?

Livet i Indien idag är inspirationen till boken.
– De tre brott som den mördade gjort har alla hänt, fast av tre olika personer, berättar Vikas Swarup.

Ett av de verkliga händelserna kallas i Indien för BMW-case. En rik mans son hade fått en ny BMW och körde ihjäl några fattiga människor.

I både nya boken ”De sex misstänkta” och i ”Slumdog Millionaire” berättar Vikas Swarup mycket levande och verkligt från livet i Indien, om korruption, girighet och sluminvånarnas usla villkor. Men trots att han verkligen berättar om orättvisor i samhället ser han inte sig själv som en politisk författare.

– Det är sådant som livet är, det är under de förhållanden människor lever, säger han.

– Mitt syfte med att skriva är framför allt att berätta en historia, jag ser mig inte som författare utan som historieberättare, Om jag dessutom ger läsaren någon han eller hon kan bära med sig efteråt är det en bonus, säger Vikas Swarup.

Swarup är inte författare på heltid. Han kommer från Indien och arbetar som diplomat, just placerad i Kobe i Japan. Hans fru Aparna Swarup är konstnär, äldste sonen studerar i Kanada och den yngste sonen som är 14 år drömmer om att bli rockmusiker. Familjen är viktig för honom, berättar han, så när han kommer hem på kvällarna har han inte tid att skriva.

– Jag skriver på helger, berättar han.

Han berättar att han tänker ut berättelsens handling till stor del innan han börjar skriva och därför skriver han sällan om. Han gör research och ritar ut en stor karta med tidslinje över vad som ska hända bokens karaktärer innan han börjar skriva.

Boken som blev Slumdom Millionaire skrev han på helgerna under två månader, avslöjar han.

– Ja, det är sant. Det är till och med mitt första utkast som blev boken.

Boken gavs först ut under namnet ”Q & A” (Questions and Answers) och inspirationen är tv-programmet Vem vill bli miljonär, som ett tag var det i särklass mest populära programmet i Indien.

Även om han inte lägger ned tid på att skriva om ägnar han mycket tid på förarbetet. Som till nya boken när han ska skildra människor som lever andra slags liv än han själv då söker han efter hur de talar, hur de lever, vilka ord de använder och mycket annat.

– Det måste vara autentiskt, säger han.

Fast det händer att även om researchen kan bli 300 sidor resulterar det bara i två rader i boken.

– Researchen är inget jag vill skylta med, det är en grund jag vill ha att stå på för att veta vad jag skriver om, säger han.

Det var hans första besök i Stockholm och i Sverige. Han hade tur för regnet höll och solen kikade fram mellan molnen även om det inte var riktigt soligt.

– Jag har varit utan sol i fem dagar nu, berättade han.

Den europeiska lanseringsturnén går genom Finland, Holland, Sverige, Italien. Barcelona Spanien, Lissabon i Portugal och Paris i Frankrike. Sju länder på 14 dagar, två dagar på varje plats och sedan vidare.

Han hoppades på sol åtminstone i Spanien.

Jodå, han kände till en hel del om Sverige och rabblade upp Björn Borg, Abba, Roxette och Ace of Bace, liksom de svenska deckarförfattarna Henning Mankell och Stieg Larsson som han läst böcker av båda.

– Jag är fascinerad av att ni i Sverige läser så mycket deckare, böcker om kriminalitet, när ni lever så skyddat från brott och kriminalitet, sade han.

Boken efter ”De sex misstänkta” har han inte börjat skriva på, mest skissat på den. Han ville inte säga så mycket om den än. Den kanske inte kommer att utspela sig i Indien den här gången. Fast å andra sidan är Indien det han känner till bäst, och en författare ska skriva om det han/hon känner till, menade han.

Vikas Swarup var en rolig person att träffa, han utstrålade energi och engagemang och verkade genuint intresserad av utvecklingen i världen och i Indien och inom teknik.

– Mobiltelefonerna är ett av de största verktygen för demokrati, sade han.

Han berättade om män som tvättar åt andra, hur de förr fick gå runt i timmar och ringa på och fråga om de välbärgade hade något de ville få tvättat. Idag har de en mobiltelefon och kunderna kan ringa när de vill ha något tvättar.

– Att ta emot samtal kostar honom ingenting och han sparar tid genom att slippa gå runt och fråga om de har tvätt. Han kan jobba mer och tjänar bättre, säger Vikas Swarup.

Det brukar ju sägas att en anledning till att indier är så duktiga på IT och programmering är att de från barnsben är van att hantera flera språk. Ett tecken på den där öppenheten för olika språk fick vi då vi lovade att maila honom länken till intervjun när vi publicerat den i Kulturbloggen.

– Den är ju på svenska, men eftersom det är ett latinskt språk ska det gå att lista ut en del i alla fall, sade han.

Fakta om nya bokeh:
Titel: De sex misstänkta
Originalets titel: Six suspects
Översättning: Helena Sjöstrand Svenn & Gösta Svenn
ISBN 978-91-7002-791-8
Utgivningsdatum: 2010-05-05

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Spionen på FRA – en förtäckt faktabok och sanningar vi inte vill se

by


Spionen på FRA är en roman, fast egentligen är det en förtäckt faktabok.

Den är skriven av Anders Jallai som varit stridspilot och bland annat flugit Viggen under 1980-talet, under kalla kriget. Jag har varit på en mycket intressant träff med stridspiloten och författaren Anders Jallai. Jallai var den person som ledde projektet efter den försvunna svenska DC-3:an på 125 meters djup i Östersjön 2003.

Hur bra boken är rent litterärt vet jag inte, eftersom jag inte hunnit läsa den. Men författaren själv säger ödmjukt att det brukar ta tio år att lära sig saker – och han har inte varit författare i tio år än.

Den här boken är del 1 i en planerad trilogi där huvudpersonen är en ung stridspilot, Anton Modin.

– Han är väl som jag själv när jag var i 20-årsåldern, sade Anders Jallai.

Anders Jallai hade tänkt att skriva en faktabok om FRA, SSI (som numer heter KSI) och Säpo och hemliga arkiv. Jallai är en av få som fått tillgång till en hel del hemligstämplat material. Men av flera olika skäl blev det en roman istället.

Han har många tankar kring FRA och sade bland annat:
– FRA avlyssnar allt. Med FRA-lagen vill de rättfärdiga vad myndigheten redan gjort i decennier.

Han hade också exempel på hur FRA avlyssnar mobiler i realtid.

Anders Jallai menar att FRA är tätt knutet till KSI, som tidigare hette SSI och innan dess IB. Det finns lite fakta om KSI i wikipedia:

Kontoret för särskild inhämtning (KSI) (tidigare SSI, Sektionen för Särskild Inhämtning; dessförinnan IB, Informationsbyrån) är en avdelning som ingår i den svenska Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST). KSI arbetar med personbaserad underrättelseinhämtning, ett begrepp som bland annat innefattar användandet av infiltratörer.

Det pågår en kamp om Internet, menade Jallai.
– Det finns bara två vägar vi kan välja mellan. Antingen släppa Internet fritt eller stoppa det. Får Internet vara fritt kommer folket att ha makten. Men det finns starka krafter som vill annat. Vi kommer att få se fler begränsningar av Internet från FRA.

Rick Falkvinge var också på träffen med Anders Jallai och skriver bland annat:

Nu visar det sig att en åklagare lägger ner ett åtal mot Säpo för att de har registrerat för mycket, vilt och vårdslöst. Åtalet läggs ner för att — get this — de är för inkompetenta. Det är bara så obeskrivligt verklighetsfrämmande: en myndighet som samlar in precis allt om alla ställs till svars för vårdslöshet med det känsligaste vi har, men åtalet läggs ner för att de ändå var inkompetenta från början att hantera uppgifterna!?

Det är dessa tjänstemän som politikerna som försvarar FRAs massavlyssning hänvisar till när politikerna säger att “bara ett fåtal ytterligt kompetenta tjänstemän kommer att hantera den känsliga informationen”. De kunde inte ens åtalas för att de saknade grundkompetens. I den vanliga världen beror sådana åtalsnedläggningar på att man — i bästa fall — är spritt språngande galen och därför inte kan stå till svars för sina handlingar.

Anders Jallai skriver om FRA i en debattartikel i Aftonbladet:

Skapar den ökade spaningen på privatpersoners liv en ökad säkerhet? Jag är tveksam. Sverige har inte haft några terrorattentat av vikt sedan Västtyska ambassadsprängningen 1975. Det är 35 år sedan. Utbyggnaden av övervakningen verkar vara driven av de tekniska möjligheterna att övervaka, snarare än av ökade hot.

Vad som däremot är klart är att ökad informationsinsamling skapar ökad risk för läckor. Det är dags att vi tar risken på allvar. Det behövs en mer systematisk övervakning av övervakarna, en mer restriktiv inställning till hur mycket information som får samlas in och tydligare regler för hur uppgifter får delas med andra länders myndigheter.

Anders Jallai har en blogg där han tar upp frågor kring övervakning och hemligheter hos myndigheter.

Lite fakta om boken:
Spionen på FRA
Författare: Anders Jallai
ISBN10: 918580181X
ISBN13: 9789185801817


Relaterat:
Deckarbiten har recenserat boken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Tre tips: Lokko om The Fall, Kallskänken och Drevet går

by


Mark E Smith och hans band The Fall är ett band med högst egen stil. Andres Lokko har skrivit en artikel efter att ha träffat Mark E Smith och han drar intressanta paralleller till Alan Sillitoe som dog nyligen och som Lokko beskriver: den brittiska diskbänksrealismens alla argaste män har gått ur tiden.

Lokko skriver:

För där Sillitoe blev världsberömd som ilsken ung observatör av arbetarklassens vardag i 1950-talets Nottingham har Mark E Smith – E:et står för Edward – utgjort hans surrealistiskt konsekventa arvtagare sedan han 1977 döpte sitt band till The Fall efter Albert Camus roman.

Skillnaden är bara den att Mark E Smith valde musiken som plattform för sina texter från en nordengelskt grå verklighet som har förändrats väldigt lite sedan Sillitoe skrev Saturday night and Sunday morning.

Kamferdroppar har ett kul filmklipp med Mark E Smith där han läser fotbollsresultat.

Kallskänken
Från HBT-sossen hämtar jag ett annat tips:

Om Jenny Wrangborg har jag skrivit om tidigare. Poeten och kallskänkan har nu äntligen släppt sin diktsamling Kallskänken på det nystartade bokförlaget Kata.

Göran Greider har utsett henne till Elsie Johanssons och Susanna Alakoskis arvtagare och det med rätta. Kallskänken är banne mig det bästa jag har läst på mycket länge.

Drevet går
Bokbloggen Enbokcirkelföralla som också är en bokcirkel har en gästrecensent:
Gästrecensent Ann Wolgers recenserar; Drevet går av Anders Philblad

Om historien tvistar det lärde. Om närhistorien tvistar de lärde ännu så mycket mer! Att beskriva ett tiotal av de senaste politiska skandalerna kan ju vara som att ge sig ut på mycket tunn is. Säkert har många läsare andra minnesbilder av hur det gick till ”egentligen”. Själv har jag varken minne eller kännedom nog för att ha någon åsikt om hur det gick till ”egentligen”. Pihlblads beskrivningar av skandalerna och dreven känns relevanta, och jag har inga större synpunkter på sanningshalten i dessa.

”Drevet går” är en mogen men samtidigt ganska krass bok. Bladen vänder sig själva. Jag kan rekommendera Anders Pihlblads bok

.

Relaterat:
Fler recensioner av Drevet går:
Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgsposten och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Bevis för vänstern liv – recension av: Det måste finnas en väg ut ur det här samhället

by

Bevis för vänstern liv

Först maj 2010: De glesa skaror som tågar under röda fanor för tankarna mer till missväxt än skördeår jämfört med firandet av arbetarrörelsens dag när jag var liten. Men naturligtvis har Göran Greider rätt i sin nya bok: historien de senaste 30 åren borde ha lett till en skördetid i dag, en naturlig följd av den ekonomiska och ekologiska krisen.

Så är det ju inte, vänstern har tvärtom förlorat fotfäste och dess företrädare framstår som avvikande. Om de framstår alls. Lika litet inföll den väntade skördetiden efter andra världskriget; vänstern – särskilt kommunisterna – trodde att folk efter de mörka årtiondena skulle dra slutsatser om kapitalismen och rösta med vänstern. I boken ”Det måste finnas en väg ut ur det här samhället” är det de gångna årtiondenas betoning av konsumtion som analyseras.

Men analyserna i boken spänner över ekonomiska maktförhållanden, uppväxten i den lilla sörmländska industristaden, jordens klimat, privata ställningstaganden för miljön, nyliberalism, identitetsförskjutningar i det svenska klassamhället, socialdemokratins oförmåga att forma ideologiska utgångspunkter inför valet och texter av Clash och Pasolini i sitt sammanhang. Bland annat.

Göran Greider har som uttalad ambition att ingjuta hopp och självförtroende i vänstern. Jag tycker att det lyckas, att de många trådarna fogas samman på ett stilistiskt oerhört säkert vis. Framför allt känns det upplyftande att han så uppenbart hyser den största tilltro till sina läsares förmåga att hänga med – i samma anda som Rosa Luxenburg och Antonio Gramsci, för övrigt två av de ”vänstermedvetande” som lyfts fram i boken.

Jag tror att Greider förmår formulera mycket av det som många med ett vagare vänstermedvetande ”känt”, men själv inte förmått analysera eller klargöra ens för sig själv. Än mindre för en omvärld där den sortens resonemang knappast är hårdvaluta.

I de stora tidningarna har ”Det måste finnas en väg ut ur det här samhället” fått ett minst sagt ljumt mottagande. I Aftonbladet skriver Anders Johansson att Greider vill nytt men tänker gammalt: ”känner igen mig i Greiders reaktion hösten 2008: den förlösande skadeglädjen över de vanligtvis så självsäkra ekonomernas flackande blickar, tillfredsställelsen i att se en nyliberal världsbild falla samman inför öppen ridå. :http://www.aftonbladet.se/kultur/article7051318.ab

När Sveriges största morgontidning publicerar en recension av boken – en dag för tidigt, inte på första maj som är första recensionsdag – är det den inlånade recensenten Ann-Charlotte Marteus, ledarskribent i Expressen, som skriver eftersom Göran Greider även är medarbetare i DN Kultur. Hon finner en nyfiken, känslig och sympatisk individ som är avväpnande självgenomskådande – och skriver för långt om sina drömmar, ibland karaktäriserade som makalösa i sin brist på verklighetsförankring.

Nu är Göran Greider själv redan inne på det spåret i boken – den egna produktiviteten – och verkar vara van att den möter skepsis. Jag tycker att kritik av slaget som antyder att förmågan att skriva snabbt, och i olika genrer, står i motsats till kvalitet är totalt ointressant. Möjligen skulle man kunna önska att Greider dragit ihop texten tajtare ibland. Men han är ju inte nyhetsreporter.

Han har sökt förklaringar till dagens samhälle i de närmast föregående årtiondenas ekonomiska och politiska utveckling. Och det är där jag alltid tror det är mest fruktbart att söka förklaringar, oavsett om det handlar om hur nazisterna kom till makten i 1930-talets Tyskland eller hur Sverigedemokraterna lockar väljare i dag. Med dunkla teorier om allt ifrån nationalkaraktärer till hemliga sammansvärjningar blir allt oftast bara mer dunkelt.

”Det måste finnas en väg ut ur det här samhället” analyserar alltså främst det som varit och det är bra så. Den öppnar därmed upp för framtiden och visar att andra samhällsstrukturer är möjliga utan att visa på en detaljkonstruktion eller vara en skrift med ett nytt partiprogram för SAP. Det kanske vore önskvärt i och för sig men då i annan bok.

Göran Greider är en av få som konsekvent talar om klass. När vi mindre namnkunniga försöker möts vi nästan undantagslöst av tillrättavisningar av typen att kön och etnicitet också måste vägas in och talas om. Jo visst, men någon gång kunde det kanske vara intressant att tala om det som jag, och många andra, upplever som det som går först?

Själv tänker jag i alla fall börja nämna en grupp vid dess, i min mening, rätta namn efter att ha läst boken och det är arbetarklassen. Som, vilket Greider också påpekar, närmast försvunnit som begrepp under den period han skildrar – språkbruket speglar en förändring i samhället; ”arbetarklass” har en inneboende laddning av styrka, självständighet och medveten vilja till förändring helt olik ”underklass”, ”lägre socialgrupper” eller – vidriga begrepp – White trash.

Min läsning av boken är naturligtvis präglad av att jag har ungefär samma referenser som författaren. Men mindre liksom, jag har ju inte läst så mycket… Något av det fina med ”Det måste finnas en väg ut ur det här samhället” är emellertid att den väcker nyfikenhet på sådana tänkare och poeter jag bara känner till namnet. Ibland känns boken lite som marxistisk grundkurs och det sagt som något positivt. Många har fått verktyg att gå vidare med sina egna analyser tack vare kurser av det slaget.

Mer tvärsäkert kan jag hålla med om att det socialdemokratiska partiet i Sverige måste formulera idéer och visioner, inte bara hoppas att medelklassen ska rösta på partiet tack vare att de själva kortsiktigt tjänar några hundralappar på det. Jag tror att folk vill ha något mycket mer än så av politikerna. Och jag tror att människor är sig rätt lika i det fallet.

Till sist ser jag det som en central mening när Göran Greider skriver att ”Missnöjet är alltid grunden för sociala förändringar.” Som ord har det blivit negativt laddat, ett epitet som klistras på fackliga företrädare inte minst, eller en ”gnällig vänster” i stort.


Det samhälle Greider beskriver hyllar ju ”det positiva”, de individuella lösningarna på alla möjliga och påhittade problem, där lycka är något som var och en själv ska skapa genom allt från olika slags ensidig kosthållning, för att gå ner i vikt, till meditativa bad i hemmaspa och ständiga ombyggnader av fullt funktionsdugliga kök och badrum.

Men missnöje kan föda handling på ett helt annat vis, leda till något som ger tillfredsställelse på ett djupare plan. Slutsatsen efter att ha läst boken är att det är hög tid för ett samhälle med mer missnöje – för vänsterns sena skördetid.
/Lilly Hallberg


BOKTITEL: Det måste finnas en väg ut ur det här samhället
Författare: Göran Greider
Förlag: Ordfront
ISBN 978-91-7037-492-0

Relaterat: Göteborgsposten
Sveriges Radio

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Vinn Patti Smiths bok "Just Kids" hos Kulturbloggen

by


Patti Smiths memoarbok ”Just Kids” om kärlek och kreativitet i konstnärskretsarna i 1970-talets New York har fått mycket bra kritik.
Själv har jag boken här bredvid mig nu när jag skriver detta. Det är en tjock bok av fint inbundet material med en cd-skiva till.

Jag kommer att skriva mer om den när jag läst den. Men nu har du chansen att vinna ett exemplar. Jag har fått tre exemplar av bokförlaget att arrangera en tävling kring.

Vad du ska göra för att vinna:
Svara på tre frågor och skriva tre meningar om varför just du ska vinna boken.
Vilket år och var föddes Patti Smith?
Vilket åt kom albumet Horses?
2008 släppte Patti Smith ett liveinspelat spoken word-album med titeln The Coral Sea. Patti Smith läser upp dikter som hon skrivit till minne av sin vän Robert Mapplethorpe, Vem spelar gitarr på skivan?

Motivera med tre meningar varför just DU ska vinna boken.

Skicka ditt tävlingsbidrag till
tavla@kulturbloggen.com

Glöm inte att skicka med ditt namn och din adress, alltså din vanliga postadress.
Om du vinner boken måste jag ju kunna skicka den till dig.
Tävlingsbidrag utan adress har inte någon chans att vinna.

Sista dag för att maila sitt tävlingsbidrag och ha chans att vinna är fredag 30 april klockan 12.00

Recensioner av boken:
Göteborgsposten, Jan Gradvall och Dagens Nyheter och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,