Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Interaktiva deckaren Bryggan ger en försmak av hur litteraturen kommer att se ut i framtiden

by

Bryggan är en deckare som har kommit till genom ett samarbete på webben mellan Lokaldelen.se och Karin Wahlberg.
Författaren, Karin Wahlberg, skrev del för del som publicerades på webben och sedan kunde sajtens besökare vara delaktiga, framför allt genom att leta reda på saker på Internet.

Nu är boken klar och finns i vanlig pappersbokformat och det var releasefest för boken.

Karin Wahlberg var själv på plats och hon berättade att hon blev så intresserad av den poliskvinna, Beata, som dök upp i ”Bryggan” att hon troligen kommer att återkomma i fler av Wahlbergs böcker.

Karin Wahlberg är en intressant författare som att trots att hennes böcker säljer bra fortsätter arbeta inom sitt yrke. Hon är läkare.

– Jag brukar arbeta som läkare två veckor och sedan skriver jag i två-tre veckor, berättar hon.

Jag antog att det var något hon hade nytta av som författare, att möta människor i sitt jobb som läkare. Det höll hon med om, men framförallt menade hon att det var bra för henne själv. Att sitta och skriva som författare är ganska isolerat och det är lätt att bli överkänslig, känna sig osäker på om det man gör är bra eller inte.

Projektet att skriva en bok på det här interaktiva sättet tyckte hon varit kul.

Jag ser framför mig oanade möjligheter för böckers utveckling nu när ipad och/eller andra läsplattor kommit. Litteratur kan bli mycket mer dynamiskt, men källhänvisningar som går att klicka på, spel i böckerna och möjligheter till interaktivitet och medskapande på många sätt.

Här är sidan för Deckarkampen, där läsarna kunde bidrag till boken Bryggan.

Ett pressmeddelande om projektet och här har bloggen Deckarbiten berättat om Bryggan.

Karin Wahlberg har förstås en hemsida också.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

På mingel med norske deckarförfattaren Jo Nesbø

by


Att Jo Nesbø släppt en ny bok har nog inte undgått någon som färdats i Stockholms tunnelbana de senaste dagarna. Från en stor affisch blickar han ut mot oss överallt.
Kulturbloggen fick dock chansen att möta Jo Nesbø IRL – in real life – på onsdagskvällen. Med lansering av nya boken som anledning hade bokförlaget bjudit in till mingel med författaren.

Jo Nesbø berättade om boken ”Pansarhjärta”, som är den åttonde i serien om polismannen Harry Hole. Fast polisman och polisman, i boken före hoppade Harry av från sitt yrke. Pansarhjärta börjar med att berätta om den kvinnliga polisen Kaja Solness från Oslopolisen som skickats till Hongkong för att leta upp Harry.

Området Chungking Mansion i Hongkong består av butiker, gatukök, pokerhallar, hotell, härbärgen – allt vad som behövs för att överleva. På Chungking Mansion kan en man sova, äta bo och arbeta, ja leva utan att nåonsin lämna området, berättade Jo Nesbø.

Där i ett rum där opiumdimmorna ligger tunga hittade Kaja Solness den före detta polismannan Harry Hole. Kajas uppdrag är att övertala honom att följa med tillbaka till Norge där två kvinnor hittats döda. Oslopolisen misstänker att det kan vara en seriemördare och Harry är landets expert på seriemördare.

Harry vägrar följa med, han har bestämt sig för att fortsätta leva bitter och inte återvända. Kaja tvingas återvända till Norge utan honom. Men så händer annat och Harry återvänder för att besöka sin far som ligger svårt sjuk på ett sjukhus.

Så mycket ville Jo själv berätta om boken under mingelkvällen.

Jag som läst boken vet att Harry Hole i boken inte tycker om Katie Melua. Jag gillar Katie Melua. Normalt är jag inte så förtjust i jazzpop, men just Katie Melua är en av två som jag gillar. Så jag ville förstås fråga Jo Nesbø om det var hans uppfattning om återspeglades i Harry Hole. Och, ja det var det. Jo Nesbø är inget fan av Katie Melua.
– Nej, hennes musik är för sötsliskig, känns inte äkta, sade Jo Nesbø.

För den som är ett fan av Jo Nesbø och av böckerna om den lätt depraverade polismannen Harry Hole är det väl lilla julafton när en ny bok nu lanseras i Sverige. Jag har dessutom goda nyheter: Jo Nesbø har redan skrivit synopsis till ytterligare en deckare i Harry Hole-serien.

– Kanske kommer den i Norge i slutet av nästa år, jag får se, sade han.

Men den som vill läsa böcker av honom på svenska behöver inte vänta så länge. I januari 2011 kommer en spänningsroman på svenska av honom. Handlingen utspelar sig i miljöerna för headhuntingsbyråer, sådana där företag som hjälper till med rekrytering av chefer och ledare. Boken fick sin svenska titel bestämt under minglet, faktiskt. Bokförlagets chef och författaren enades om att romanen ska ges ut i Sverige med titeln: ”Huvudjägarna”.

Lite om själva minglet:
Eftersom boken ”Pansarhjärta” utspelar sig i Hongkong, Kongo och Norge, var buffén inspirerad av dessa länders kost. Där fanns buffelkött för den som äter kött. Nej, jag bröt inte mitt vegolöfte så klart – därmed lät jag mig väl smaka av den kryddiga linsröran som serverades i hopvikta bananblad. Norge fanns med i form av mumsig lax.

Vilka fanns då där? Givetvis människor från bokförlaget och en av deras mest säljande författare Jan Guillou.
Före chefredaktören på DN och Expresen och Aftonbladet: Torbjörn Larsson var där. Honom pratade jag en hel del med. Han var ju jättetrevlig och hade roliga saker att berätta, som skulle räcka till många blogginlägg. Han började sin bana som sportjournalist, precis som jag faktiskt. Fast han var bara sportjournalist sex månader (om jag kom ihåg rätt nu).

Och så träffade jag bloggaren, twittraren, författaren och socialamediaexperten Mattias Boström som bland annat har den här underbara bloggen om Sherlock Holmes-relaterade saker. Jo, jag kommer att ta upp och berätta mer om hans bloggar också i ett annat inlägg.

Och ännu en sak som jag kommer att blogga mer om är om den norska kulturpolitiken som vi i Sverige har mycket att lära om. Norge har något som kallas Kulturlyftet som innebär att år 2014 ska 1 procent av statsbudgeten gå till kultur. Det berättade Öyvind Hernes från den norska ambassaden, som också var där i minglet.

Åter till författaren och ämnet för kvällen: Boken ”Pansarhjärta” släpptes på svenska just samma dag som minglet var, alltså 19 maj.

Några recensioner eller kommentarer finns redan ute på webben:

Johanna på Bokhora skriver att hon gillar Jo Nesbø.
Fru E har recenserat:

Egentligen är Pansarhjärta lite för mycket, men jag kan inte låta bli att älska vändningarna. Ca 100 sidor kvar så får man veta vem mördaren är och jag undrar vad som kommer att hände de resterande sidorna. Men tji fick jag! Inget är så enkelt som det ser ut att vara och vips! har Nesbø kollrat bort mig helt. Visst är det inte alls särskilt trovärdigt, men jag köper det ändå för det är precis så här god spänningslitteratur ska skrivas: med driv, god känsla för språket och med rafflande upplösning. Det är bara och luta sig tillbaka och njuta.

Svenska Dagbladets Magnus Eriksson däremot sågar boken:

”Pansarhjärtat” är en spekulativ och i sina litterära anspråk rakt igenom förljugen produkt. Den handlar om en seriemördare, men säger inget tänkvärt om seriemördaren som reellt, socialt och psykologiskt trauma eller som medialt fenomen. Och under mina fyrtiofem år som deckarläsare har jag sällan stött på en så idiotisk intrig.

Kulturkofta däremot uppskattade spänningen:

Persongalleriet i den här kriminalromanen fascinerar mig och Jo Nesbø har överträffat sig själv i sitt skrivande och jag skulle vilja påstå att det här är hans bästa Hole-thriller hittills. Boken har planerat utgivningsdatum 19 maj och är en 640-sidors tegelsten du gärna vill mura in i din bokhylla.

Kulturkofta berättar något annat intressant också:

Ännu en anledning att köpa böcker av Nesbø är att han skänkte alla intäkter från sin senaste bok för att bekämpa analfabetism bland barn världen över. Han säger att han inte behöver mer pengar. (Nu blir jag ännu mer intresserad av hur det ser ut i hans huvud.) Hade de orden yttrats i en amerikansk tv-show hade publiken sagt: aaaaw! Jag ger honom en golfapplåd och köper hans bok istället.

Relaterat:
Bokförlagets sida om författaren.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Tre böcker jag inte kunde slita mig ifrån: De sex misstänkta, Mirakelmannen och Just Kids

by


Just Kids, biografin om Patti Smith av Patti Smith, De sex misstänkta av Vikas Swarup, författaren till Slumdog Millionaire och Mirakelmannen, en deckare av Jonas Moström.
Tre böcker som kommit ut i vår och som alla tre varit sådana berättelsen att jag inte kunde slita mig från boken när jag börjat läsa.

De sex misstänkta
Vikas Swarups debutroman Slumdog Millionaire blev filmatiserad och vann en hel rad Oscarstatyetter och också den finaste för bästa film. Uppföljaren – ”De sex misstänkta” är en hel annan slags bok. Den utspelar sig också i dagens Indien men är mer en deckarhistoria. En rik korrumperad ung man som med hjälp av inflytelserika vänner inom rättsväsendet friats från flera grova brott, bland annat mord och vållande till andras död, blir själv mördad,ihjälskjuten, på en stor fest. Sex personer grips av polisen, alla sex har ett skjutvapen på sig. Berättelsen rullas upp genom dessa sex personers berättelser.
Det är ett svårt sätt att berätta en historia på, men Swarup har koll på berättelsen och den var så fängslande att jag inte ville lägga ifrån mig boken.

Jag hade till och med förmånen att få träffa författaren i fredags och intervjua honom. Han är indier och arbetar som diplomat och är placerad i Kobe i Japan. Hans arbete kräver långa arbetsdagar, ofta kommer han hem sent på kvällen. Ingen chans att han då orkar skriva, berättade han.
– Jag vill ju träffa familjen också, sade Vikas Swarup.
Han ägnar istället helgerna åt att skriva.

Han är inte den typen som skriver om och skriver om.
– När jag väl börjat skriva har jag klart för mig väldigt mycket av vad som ska hända, berättade han.
Och så sade han att han ser sig själv mer som historieberättare än författare.

Nå, i vilket fall som helst fungerar hans böcker som spännande berättelser för mig.
Lite från bokförlagets hemsida om boken ”De sex misstänkta”

Vikas Swarups hett efterlängtade andra roman har inspirerats av verkliga händelser och är både en rafflande bladvändare och en insiktsfull skildring av dagens Indien. Hans fantasifulla och mångfasetterade berättelse kommer att tillfredsställa alla läsare som uppskattade den hyllade debuten Vem vill bli miljardär? (Slumdog Millionaire). Den djärvt och knipslugt hopfogade romanen De sex misstänkta är ett verk av en mästerlig historieberättare

.
Chang Weng har också bloggat om boken.
.

Just Kids av Patti Smith
Robert Mapplethorpe var en amerikansk fotograf som dog i aids 1989, 42 år gammal. Han var pojkvän och sedan nära vän till Patti Smith, speciellt när de båda var i tjugoårsåldern och levde tillsammans i konstnärskvarteren i New York, fattiga och sökande efter genombrott som konstnärer.
När Robert dog lovade Patti Smith honom att hon skulle skriva ner deras historia. Nu, mer än tjugo år senare, har hon förmått sig till att skriva berättelsen.
Så egentligen är det inte en biografi över Patti Smith utan lika mycket om Robert och framför allt är det en fantastisk skildring av New York och konstnärsgrupperna i utkanten av samhället under slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet.
Det var också en sådan bok jag inte kunde slita mig ifrån och när jag nu läst den har jag bestämt mig för att jag ska läsa fler biografier om människor i vår tid och framför allt om rock- och popmusiker.
Jag tror att de flesta som recenserat ”Just Kids” är lika fångade av boken. Göran Greider recenserade den i DN:

Det är underligt att läsa om New York dessa år. Känslan är så stark av att klubbarna, konstnärerna, artisterna, poeterna hör till en lika svunnen värld som Apollinaires och Picassos Paris i början av förra seklet.

Skildringen av livet på Chelsea Hotel, där man får möta hälften av alla hjältar som folk i min ålder i det avlägsna Skandinavien någonsin kan ha haft, är som en dagbok från drömmens insida: Janis Joplin, Allen Ginsberg, Sam Shepard. I lobbyn står Patti med en uppstoppad kråka som hon köpt och in genom dörren kliver Salvador Dalí och ser sig nervöst omkring tills han får syn på den där kråkan och leende säger till henne att också hon är som en kråka. ”Tja, bara en helt vanlig dag på Chelsea”, konstaterar Patti Smith. I trappan upp till en fest sitter den blyge Patti och möter där en ännu blygare Jimi Hendrix.

Fler recensioner av Just Kids: Göteborgsposten och Svenska Dagbladet.

Mirakelmannen
Jonas Moström är en intressant författare som jag upptäckt på senare tid. Det här är en deckare i en serie om flera med bland annat kriminalkommissarie Johan Axberg som en av de två huvudkaraktärna.

Om du är nyfiken på Jonas Moström såg jag att han ska vara med och inviga Sture Bibliotek, som är ett bibliotek i tunnelbanan i Stockholm. Invigningen är på tisdag 18 maj från 18.30 vid Östermalmstorgs tunnelbana.

Författaren presenterar sig själv på sin hemsida:

Jag är född 1973 och uppvuxen i Bräcke, Jämtland. Nu bor jag sedan några år med min familj i Stockholm där jag arbetar som husläkare på en vårdcentral. Romanen som jag skrivit, Dödens pendel, utspelar sig till stora delar på sjukhuset i Sundsvall, där jag gjorde min AT-tjänstgöring i två år innan jag fick min läkarlegitimation.
Min berättelse har två huvudpersoner; kriminalkommissarie Johan Axberg och hjärtläkare Erik Jensen. Båda blir indragna i jakten på en seriemördare som härjar i staden, och handlingen rör sig mellan polishuset, stadens nyöppnade kasino och lasarettet.
Att jag valde sjukhusmiljön som utgångspunkt för min berättelse var självklart. Ingenstans är den sköra tråden mellan liv och död så påtaglig som här. Dramatiska och rörande människoöden utspelar sig varje dag inom sjukhusets väggar. Dessutom finns här en ständig ström av olika människor i de till synes ändlösa korridorerna.

Han har en blogg också där han berättar om sina böcker. Här berättar han om ”Mirakelmannen”:

Första dagen på sin påtvingade tjänstledighet blir kriminalkommissarie Johan Axberg kontaktad av en barndomsvän, Mattias Molin, som han inte haft kontakt med sedan han flyttade från den lilla byn Bråsjö i Medelpad vid elva års ålder.

Mattias vädjar till Johan att han ska besöka honom. Han har något viktigt att berätta om olyckan då en annan barndomsvän, den så kallade mirakelmannen Chris Wirén, drunknade under en fisketur.

Wirén var chef för Symfonikliniken – ett hälsocenter som ger alternativ vård till obotligt sjuka personer för skyhöga belopp. Wirén skapade sig ett världsrykte när han botade en Hollywoodstjärna från skelettcancer trots att alla läkare sa att det var omöjligt. Nu vallfärdar rika personer från jordens alla hörn till Symfoniklinken för att bli friska från sjukdomar som läkarvetenskapen inte klarar av.

Jag har som sagt läst en bok tidigare i serien och med båda böckerna var det likadant: berättelsen grep tag i mig och jag försökte få chans att sjunka ner ensam med boken så fort tillfälle gavs. Moström har ett trovärdigt sätt att skildra människorna och det känns som om jag kommer dem nära och begriper mig på dem, fast jag blir arg på dem ibland för att de inte gör som jag skulle gjort. Men det är ju just därför det kan bli en berättelse, för att människor far iväg och inte beter sig så klokt alla gånger.

De sex misstänkta
Swarup, Vikas
Originalets titel: Six suspects
Översättning: Helena Sjöstrand Svenn & Gösta Svenn
ISBN 978-91-7002-791-8

Just Kids
Författare: Patti Smith
ISBN 10: 9185251879
Förlag: Brombergs
Utgivningsdatum: 2010
Originaltitel: Just Kids
Översättare: Ulla Danielsson

Mirakelmannen
Författare: Jonas Moström
ISBN 9185801941
ISBN-13 9789185801947

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Möte med författaren till Slumdog Millionaire

by


Slumdog Millionaire vann Oscar för bästa film. Boken som filmen bygger på har översatts till 43 språk. Författaren Vikas Swarups nästa bok – De sex misstänkta lanseras nu i flera europeiska länder. Kulturbloggen fick träffa Vikars Swarup för ett långt samtal.
Kulturbloggens intervjuare känner sig hedrade över att fick göra intervjun. Kulturbloggen är den första blogg som intervjuat honom, berättade han.
– Det är spännande med nya tekniken. Det händer mycket inom medier, sade han. På en internetsajt finns länkar som ger mervärde och fördjupning. Det blir interaktivt.

Nya boken handlar om utredningen av ett mord, fast berättelsen nystas inte upp på traditionellt deckarsätt. Den mördare mördade Vivek ”Vicky” Rai är playboy och son till en korrumperad inrikesminister i Indien. Vicky Ray har begått flera kriminella handlingar och också ett mord, men frikänns på grund av korruption i rättsväsendet.

Han mördas av ett skott på nära håll. I salen där han mördats griper polisen sex misstänkta som alla bär ett vapen. Där startar för läsaren en resa genom Indien idag, bland småtjuvar, hyllade filmstjärnor och politiker.

Javisst, den boken håller redan på att förvandlas till ett filmmanus. Den ska filmas med Danny Boyle som regissör, som bland annat gjort Trainspotting.

På hemsidan för bokens svenska bokförlag finns mer om handlingen:

Genom detta invecklade mordmysterium ledsagas vi av Arun Advani, en undersökande journalist. Undan för undan nystas de sex misstänktas levnadsöden upp: en korrupt byråkrat som säger sig ha förvandlats till Mahatma Gandhi över en natt, en amerikansk turist som är upp över öronen förälskad i en indisk skådespelerska, en stammedlem ute efter att hämta hem den primitiva stammens heliga sten, en sexsymbol och Bollywood-skådespelerska med en skamlig hemlighet, en mobiltelefontjuv som drömmer om det stora klippet och en ärelysten politiker som är beredd att gå över lik för att nå sina mål. Alla har de sina skäl, men vem avlossade det dödande skottet?

Livet i Indien idag är inspirationen till boken.
– De tre brott som den mördade gjort har alla hänt, fast av tre olika personer, berättar Vikas Swarup.

Ett av de verkliga händelserna kallas i Indien för BMW-case. En rik mans son hade fått en ny BMW och körde ihjäl några fattiga människor.

I både nya boken ”De sex misstänkta” och i ”Slumdog Millionaire” berättar Vikas Swarup mycket levande och verkligt från livet i Indien, om korruption, girighet och sluminvånarnas usla villkor. Men trots att han verkligen berättar om orättvisor i samhället ser han inte sig själv som en politisk författare.

– Det är sådant som livet är, det är under de förhållanden människor lever, säger han.

– Mitt syfte med att skriva är framför allt att berätta en historia, jag ser mig inte som författare utan som historieberättare, Om jag dessutom ger läsaren någon han eller hon kan bära med sig efteråt är det en bonus, säger Vikas Swarup.

Swarup är inte författare på heltid. Han kommer från Indien och arbetar som diplomat, just placerad i Kobe i Japan. Hans fru Aparna Swarup är konstnär, äldste sonen studerar i Kanada och den yngste sonen som är 14 år drömmer om att bli rockmusiker. Familjen är viktig för honom, berättar han, så när han kommer hem på kvällarna har han inte tid att skriva.

– Jag skriver på helger, berättar han.

Han berättar att han tänker ut berättelsens handling till stor del innan han börjar skriva och därför skriver han sällan om. Han gör research och ritar ut en stor karta med tidslinje över vad som ska hända bokens karaktärer innan han börjar skriva.

Boken som blev Slumdom Millionaire skrev han på helgerna under två månader, avslöjar han.

– Ja, det är sant. Det är till och med mitt första utkast som blev boken.

Boken gavs först ut under namnet ”Q & A” (Questions and Answers) och inspirationen är tv-programmet Vem vill bli miljonär, som ett tag var det i särklass mest populära programmet i Indien.

Även om han inte lägger ned tid på att skriva om ägnar han mycket tid på förarbetet. Som till nya boken när han ska skildra människor som lever andra slags liv än han själv då söker han efter hur de talar, hur de lever, vilka ord de använder och mycket annat.

– Det måste vara autentiskt, säger han.

Fast det händer att även om researchen kan bli 300 sidor resulterar det bara i två rader i boken.

– Researchen är inget jag vill skylta med, det är en grund jag vill ha att stå på för att veta vad jag skriver om, säger han.

Det var hans första besök i Stockholm och i Sverige. Han hade tur för regnet höll och solen kikade fram mellan molnen även om det inte var riktigt soligt.

– Jag har varit utan sol i fem dagar nu, berättade han.

Den europeiska lanseringsturnén går genom Finland, Holland, Sverige, Italien. Barcelona Spanien, Lissabon i Portugal och Paris i Frankrike. Sju länder på 14 dagar, två dagar på varje plats och sedan vidare.

Han hoppades på sol åtminstone i Spanien.

Jodå, han kände till en hel del om Sverige och rabblade upp Björn Borg, Abba, Roxette och Ace of Bace, liksom de svenska deckarförfattarna Henning Mankell och Stieg Larsson som han läst böcker av båda.

– Jag är fascinerad av att ni i Sverige läser så mycket deckare, böcker om kriminalitet, när ni lever så skyddat från brott och kriminalitet, sade han.

Boken efter ”De sex misstänkta” har han inte börjat skriva på, mest skissat på den. Han ville inte säga så mycket om den än. Den kanske inte kommer att utspela sig i Indien den här gången. Fast å andra sidan är Indien det han känner till bäst, och en författare ska skriva om det han/hon känner till, menade han.

Vikas Swarup var en rolig person att träffa, han utstrålade energi och engagemang och verkade genuint intresserad av utvecklingen i världen och i Indien och inom teknik.

– Mobiltelefonerna är ett av de största verktygen för demokrati, sade han.

Han berättade om män som tvättar åt andra, hur de förr fick gå runt i timmar och ringa på och fråga om de välbärgade hade något de ville få tvättat. Idag har de en mobiltelefon och kunderna kan ringa när de vill ha något tvättar.

– Att ta emot samtal kostar honom ingenting och han sparar tid genom att slippa gå runt och fråga om de har tvätt. Han kan jobba mer och tjänar bättre, säger Vikas Swarup.

Det brukar ju sägas att en anledning till att indier är så duktiga på IT och programmering är att de från barnsben är van att hantera flera språk. Ett tecken på den där öppenheten för olika språk fick vi då vi lovade att maila honom länken till intervjun när vi publicerat den i Kulturbloggen.

– Den är ju på svenska, men eftersom det är ett latinskt språk ska det gå att lista ut en del i alla fall, sade han.

Fakta om nya bokeh:
Titel: De sex misstänkta
Originalets titel: Six suspects
Översättning: Helena Sjöstrand Svenn & Gösta Svenn
ISBN 978-91-7002-791-8
Utgivningsdatum: 2010-05-05

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Spionen på FRA – en förtäckt faktabok och sanningar vi inte vill se

by


Spionen på FRA är en roman, fast egentligen är det en förtäckt faktabok.

Den är skriven av Anders Jallai som varit stridspilot och bland annat flugit Viggen under 1980-talet, under kalla kriget. Jag har varit på en mycket intressant träff med stridspiloten och författaren Anders Jallai. Jallai var den person som ledde projektet efter den försvunna svenska DC-3:an på 125 meters djup i Östersjön 2003.

Hur bra boken är rent litterärt vet jag inte, eftersom jag inte hunnit läsa den. Men författaren själv säger ödmjukt att det brukar ta tio år att lära sig saker – och han har inte varit författare i tio år än.

Den här boken är del 1 i en planerad trilogi där huvudpersonen är en ung stridspilot, Anton Modin.

– Han är väl som jag själv när jag var i 20-årsåldern, sade Anders Jallai.

Anders Jallai hade tänkt att skriva en faktabok om FRA, SSI (som numer heter KSI) och Säpo och hemliga arkiv. Jallai är en av få som fått tillgång till en hel del hemligstämplat material. Men av flera olika skäl blev det en roman istället.

Han har många tankar kring FRA och sade bland annat:
– FRA avlyssnar allt. Med FRA-lagen vill de rättfärdiga vad myndigheten redan gjort i decennier.

Han hade också exempel på hur FRA avlyssnar mobiler i realtid.

Anders Jallai menar att FRA är tätt knutet till KSI, som tidigare hette SSI och innan dess IB. Det finns lite fakta om KSI i wikipedia:

Kontoret för särskild inhämtning (KSI) (tidigare SSI, Sektionen för Särskild Inhämtning; dessförinnan IB, Informationsbyrån) är en avdelning som ingår i den svenska Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST). KSI arbetar med personbaserad underrättelseinhämtning, ett begrepp som bland annat innefattar användandet av infiltratörer.

Det pågår en kamp om Internet, menade Jallai.
– Det finns bara två vägar vi kan välja mellan. Antingen släppa Internet fritt eller stoppa det. Får Internet vara fritt kommer folket att ha makten. Men det finns starka krafter som vill annat. Vi kommer att få se fler begränsningar av Internet från FRA.

Rick Falkvinge var också på träffen med Anders Jallai och skriver bland annat:

Nu visar det sig att en åklagare lägger ner ett åtal mot Säpo för att de har registrerat för mycket, vilt och vårdslöst. Åtalet läggs ner för att — get this — de är för inkompetenta. Det är bara så obeskrivligt verklighetsfrämmande: en myndighet som samlar in precis allt om alla ställs till svars för vårdslöshet med det känsligaste vi har, men åtalet läggs ner för att de ändå var inkompetenta från början att hantera uppgifterna!?

Det är dessa tjänstemän som politikerna som försvarar FRAs massavlyssning hänvisar till när politikerna säger att “bara ett fåtal ytterligt kompetenta tjänstemän kommer att hantera den känsliga informationen”. De kunde inte ens åtalas för att de saknade grundkompetens. I den vanliga världen beror sådana åtalsnedläggningar på att man — i bästa fall — är spritt språngande galen och därför inte kan stå till svars för sina handlingar.

Anders Jallai skriver om FRA i en debattartikel i Aftonbladet:

Skapar den ökade spaningen på privatpersoners liv en ökad säkerhet? Jag är tveksam. Sverige har inte haft några terrorattentat av vikt sedan Västtyska ambassadsprängningen 1975. Det är 35 år sedan. Utbyggnaden av övervakningen verkar vara driven av de tekniska möjligheterna att övervaka, snarare än av ökade hot.

Vad som däremot är klart är att ökad informationsinsamling skapar ökad risk för läckor. Det är dags att vi tar risken på allvar. Det behövs en mer systematisk övervakning av övervakarna, en mer restriktiv inställning till hur mycket information som får samlas in och tydligare regler för hur uppgifter får delas med andra länders myndigheter.

Anders Jallai har en blogg där han tar upp frågor kring övervakning och hemligheter hos myndigheter.

Lite fakta om boken:
Spionen på FRA
Författare: Anders Jallai
ISBN10: 918580181X
ISBN13: 9789185801817


Relaterat:
Deckarbiten har recenserat boken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,