På mingel med norske deckarförfattaren Jo Nesbø

Att Jo Nesbø släppt en ny bok har nog inte undgått någon som färdats i Stockholms tunnelbana de senaste dagarna. Från en stor affisch blickar han ut mot oss överallt.
Kulturbloggen fick dock chansen att möta Jo Nesbø IRL – in real life – på onsdagskvällen. Med lansering av nya boken som anledning hade bokförlaget bjudit in till mingel med författaren.

Jo Nesbø berättade om boken ”Pansarhjärta”, som är den åttonde i serien om polismannen Harry Hole. Fast polisman och polisman, i boken före hoppade Harry av från sitt yrke. Pansarhjärta börjar med att berätta om den kvinnliga polisen Kaja Solness från Oslopolisen som skickats till Hongkong för att leta upp Harry.

Området Chungking Mansion i Hongkong består av butiker, gatukök, pokerhallar, hotell, härbärgen – allt vad som behövs för att överleva. På Chungking Mansion kan en man sova, äta bo och arbeta, ja leva utan att nåonsin lämna området, berättade Jo Nesbø.

Där i ett rum där opiumdimmorna ligger tunga hittade Kaja Solness den före detta polismannan Harry Hole. Kajas uppdrag är att övertala honom att följa med tillbaka till Norge där två kvinnor hittats döda. Oslopolisen misstänker att det kan vara en seriemördare och Harry är landets expert på seriemördare.

Harry vägrar följa med, han har bestämt sig för att fortsätta leva bitter och inte återvända. Kaja tvingas återvända till Norge utan honom. Men så händer annat och Harry återvänder för att besöka sin far som ligger svårt sjuk på ett sjukhus.

Så mycket ville Jo själv berätta om boken under mingelkvällen.

Jag som läst boken vet att Harry Hole i boken inte tycker om Katie Melua. Jag gillar Katie Melua. Normalt är jag inte så förtjust i jazzpop, men just Katie Melua är en av två som jag gillar. Så jag ville förstås fråga Jo Nesbø om det var hans uppfattning om återspeglades i Harry Hole. Och, ja det var det. Jo Nesbø är inget fan av Katie Melua.
– Nej, hennes musik är för sötsliskig, känns inte äkta, sade Jo Nesbø.

För den som är ett fan av Jo Nesbø och av böckerna om den lätt depraverade polismannen Harry Hole är det väl lilla julafton när en ny bok nu lanseras i Sverige. Jag har dessutom goda nyheter: Jo Nesbø har redan skrivit synopsis till ytterligare en deckare i Harry Hole-serien.

– Kanske kommer den i Norge i slutet av nästa år, jag får se, sade han.

Men den som vill läsa böcker av honom på svenska behöver inte vänta så länge. I januari 2011 kommer en spänningsroman på svenska av honom. Handlingen utspelar sig i miljöerna för headhuntingsbyråer, sådana där företag som hjälper till med rekrytering av chefer och ledare. Boken fick sin svenska titel bestämt under minglet, faktiskt. Bokförlagets chef och författaren enades om att romanen ska ges ut i Sverige med titeln: ”Huvudjägarna”.

Lite om själva minglet:
Eftersom boken ”Pansarhjärta” utspelar sig i Hongkong, Kongo och Norge, var buffén inspirerad av dessa länders kost. Där fanns buffelkött för den som äter kött. Nej, jag bröt inte mitt vegolöfte så klart – därmed lät jag mig väl smaka av den kryddiga linsröran som serverades i hopvikta bananblad. Norge fanns med i form av mumsig lax.

Vilka fanns då där? Givetvis människor från bokförlaget och en av deras mest säljande författare Jan Guillou.
Före chefredaktören på DN och Expresen och Aftonbladet: Torbjörn Larsson var där. Honom pratade jag en hel del med. Han var ju jättetrevlig och hade roliga saker att berätta, som skulle räcka till många blogginlägg. Han började sin bana som sportjournalist, precis som jag faktiskt. Fast han var bara sportjournalist sex månader (om jag kom ihåg rätt nu).

Och så träffade jag bloggaren, twittraren, författaren och socialamediaexperten Mattias Boström som bland annat har den här underbara bloggen om Sherlock Holmes-relaterade saker. Jo, jag kommer att ta upp och berätta mer om hans bloggar också i ett annat inlägg.

Och ännu en sak som jag kommer att blogga mer om är om den norska kulturpolitiken som vi i Sverige har mycket att lära om. Norge har något som kallas Kulturlyftet som innebär att år 2014 ska 1 procent av statsbudgeten gå till kultur. Det berättade Öyvind Hernes från den norska ambassaden, som också var där i minglet.

Åter till författaren och ämnet för kvällen: Boken ”Pansarhjärta” släpptes på svenska just samma dag som minglet var, alltså 19 maj.

Några recensioner eller kommentarer finns redan ute på webben:

Johanna på Bokhora skriver att hon gillar Jo Nesbø.
Fru E har recenserat:

Egentligen är Pansarhjärta lite för mycket, men jag kan inte låta bli att älska vändningarna. Ca 100 sidor kvar så får man veta vem mördaren är och jag undrar vad som kommer att hände de resterande sidorna. Men tji fick jag! Inget är så enkelt som det ser ut att vara och vips! har Nesbø kollrat bort mig helt. Visst är det inte alls särskilt trovärdigt, men jag köper det ändå för det är precis så här god spänningslitteratur ska skrivas: med driv, god känsla för språket och med rafflande upplösning. Det är bara och luta sig tillbaka och njuta.

Svenska Dagbladets Magnus Eriksson däremot sågar boken:

”Pansarhjärtat” är en spekulativ och i sina litterära anspråk rakt igenom förljugen produkt. Den handlar om en seriemördare, men säger inget tänkvärt om seriemördaren som reellt, socialt och psykologiskt trauma eller som medialt fenomen. Och under mina fyrtiofem år som deckarläsare har jag sällan stött på en så idiotisk intrig.

Kulturkofta däremot uppskattade spänningen:

Persongalleriet i den här kriminalromanen fascinerar mig och Jo Nesbø har överträffat sig själv i sitt skrivande och jag skulle vilja påstå att det här är hans bästa Hole-thriller hittills. Boken har planerat utgivningsdatum 19 maj och är en 640-sidors tegelsten du gärna vill mura in i din bokhylla.

Kulturkofta berättar något annat intressant också:

Ännu en anledning att köpa böcker av Nesbø är att han skänkte alla intäkter från sin senaste bok för att bekämpa analfabetism bland barn världen över. Han säger att han inte behöver mer pengar. (Nu blir jag ännu mer intresserad av hur det ser ut i hans huvud.) Hade de orden yttrats i en amerikansk tv-show hade publiken sagt: aaaaw! Jag ger honom en golfapplåd och köper hans bok istället.

Relaterat:
Bokförlagets sida om författaren.

Läs även andra bloggares åsikter om deckare, Norge, böcker, mingel, författare