• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Top Gun: Maverick

27 maj, 2022 by Elis Holmström

Top Gun: Maverick
Betyg: 3
Svensk biopremiär: 25 maj 2022
Regi: Joseph Kosinski

När Tom Cruise är som bäst väntar rättfram och enkel action som roar och nostalgiskt ser tillbaka på en tid när actionfilmer var något mer onyanserade och utan betydelsefull berättelse. Top Gun: Maverick har på förhand varit aningen svårare att omfamna än ’’Tompas’’ andra actionmonster. Hämmad av fruktansvärda förseningar – mestadels covid-relaterade, samt regissören Joseph Kosinski som har en kronisk tendens att leverera innehållslöst men snyggt skräp, fanns det goda anledningar att vara skeptisk. Den första filmen är inte heller känd för sin dramatiska nerv eller sina magiska karaktärer. Idag är en stor del av behållningen originalets klumpiga manus och den fåniga dialogen. Representationen av det plastiga 80-talet framkallar hånleenden med de hutlösa frisyrerna och det barocka temat som bärs upp av en distad elgitarr som får det att ringa i öronen.

Det finns med andra ord få skäl till varför det behövs en uppföljare till Top Gun. Och även om Maverick inte helt rättfärdigar sin existens är det en förvånansvärt underhållande film som briljerar i sina actionscener men som faller platt vad gäller allt annat. Även om regissören Joseph Kosinski inte ens kan dirigera trafik, har han sedan Tron Legacy haft en stor fallenhet för att skapa imponerande bilder med ett knivskarpt foto och en scenografi som kunde ha kommit ifrån ett av Apples designlab. Denna tekniska kompetens visar sig vara helt lysande för Top Gun Maverick och dess komplexa actionscener. Rullningar, loopar och flygformationer har sällan varit så här ståtliga att se på. Framförallt i stridssekvenserna skapas en otroligt intensitet som fängslar tittaren och som suddar bort det faktum att det inte finns någon som helst substans bakom det som utspelar sig på duken. Tillsammans med Hans Zimmers nerviga soundtrack väntar ett par storslagna stunder på bioduken. Filmens struktur har också drag av en klassisk heist-film där en omfattande och komplex händelse måste planeras och förberedas in absurdum, något som ger filmskaparna en god ursäkt att tvinga in sina karaktärer i stridsflygplan om och om igen. Nostalgi finns det också gott om, båda vad gäller hänvisningar till den första filmen men också en mindre smickrande sida som drömmer sig tillbaka till en svunnen era då män var män, skurkar var tydliga och där amerikansk militarism var det häftigaste sedan skivat bröd.

Men när flygbränslet inte forsar och hastighetsmätaren går ned blir dock filmen en annan och mer tragisk historia. Att begära berättarmässiga stordåd av en film signerad producenten Jerry Bruckheimer vore lika bisarrt som att förvänta sig en hälsodiet från Gérard Depardieu, men vad som utspelar sig mellan de fantastiska flyguppvisningarna är den värsta sortens fogmassa. Tom Cruise gör sitt bästa för att presentera en åldrad men inspirerad tolkning av Pete ’’Maverick’’ Mitchell. Cruise och hans närvaro gör en rad utfyllnadsscener aningen mer uthärdliga. Men då den yngre truppen piloter träder fram och ställer sig på scenens mitt är det bäst att snabbast möjligast skjuta sig ur cockpit. Förutom Miles Teller, som är den enda som kan klassas som någorlunda kompetent i den unga ensemblen, så är denna samling av stridspittar lika intressanta som en bunt brölande orcher från Sagan Om Ringen.

Inte blir det bättre av att materialet de tilldelas knappt hade kunnat fylla en post it-lapp. Dialogen hade gärna fått dränkas i skrikande motorljud och smattrande kulsprutor för att förskona publiken från pinsamma flygaforismer och metaforer som orsakar rysningar av helt fel anledningar. Jennifer Connelly – Cruise nya kärleksintresse, har ersatt Kelly McGillis, anledningarna till detta skulle kunna diskuteras i en separat artikel. Oavsett borde en begåvad aktör som Connelly kunna producera någon sorts gnista och kemi med Cruise. Men faktum är att denna påtvingade och obekväma romans står sig som det stelaste och mest passionslösa vi kan se på bio idag. Kosinski är lika bedrövlig som alltid vad gäller att regissera skådespelare och hantera en berättelse, vilket många gånger leder till att filmen stannar upp helt i onödan. Det enda som fungerar dramatiskt är Val Kilmer och dennes korta inhopp, där lyckas Kosinski skapa någon sorts emotionell trovärdighet, något som är mer eller mindre bortrensat från resten av filmen.

Men i ärlighetens namn, vem bryr sig om ett kasst manus och en usel romans då Tompa kör flygplan som en demon? För när det verkligen kommer till kritan levererar Top Gun: Maverick på det område den ska. Finalen i synnerhet är en total kavalkad i vansinne som får blodet att pumpa. Det faktum att Top Gun: Maverick är ofantligt mycket bättre än den har någon rätt att vara måste ses som något av en triumf.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Förbered dig för Stranger Things 4 med sammanfattningar från säsong 1-3 – här finns sammanfattningar

27 maj, 2022 by Rosemari Södergren

Säsong 4 av Stranger Things släpps i två omgångar. Volym 1 som består av avsnitt 1-7 av säsong 4 släpps på Netflix den 27 maj. Volym 2 som består av avsnitt 8 och 9 släpps 1 juli.
Stranger Things är en av Netflix stora succéer, kan man nog lugnt säga. Det är en högst speciellt serie: mystisk, magisk, spännande och samtidigt berättar den på ett humoristiskt sätt om hur det är att växa upp.

Jag har hunnit se igenom de tre tidigare säsonger nu under senaste veckan och har förberett mig inför den fjärde säsongen. Om du inte hinner se igenom de tre säsongernas alla avsnitt så finns här tre sammanfattningar av det viktigaste att veta och komma ihåg inför den fjärde säsongen.

Netflix berättar kort om den kommande säsongen:
Det har gått sex månader sedan Battle of Starcourt, som ledde till stor skräck och förödelse i Hawkins. Kompisgänget, som är separerade för första gången, kämpar med efterdyningarna av slaget och försöker samtidigt navigera komplexiteten med gymnasiet. I denna sårbara tid dyker ett nytt och skrämmande övernaturligt hot upp, som kommer med ett fruktansvärt mysterium som – om det klaras upp – äntligen kan sätta stopp för skräcken i Upp och ner-världen.

Jag hoppas ju att denna fjärde säsong har mer likheter med säsong ett och två som jag tyckte var mästerliga medan säsong 3 gick för mycket åt actionskräck-hållet för att hålla samma höga kvalitet.

Tillbakablick av säsong 1:

Tillbakablick av säsong 2:

Tillbakablick av säsong 3:

Arkiverad under: Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Netflix, Stranger Things

Ny underjordisk scen i Stockholm bjuder in till urpremiär på svenska och ukrainska

26 maj, 2022 by Redaktionen

Stockholms nya underjordiska kulturscen Källarbyn ger urpremiär på svenska och ukrainska – en pjäs om tillit som utspelas i mörker, berättar ett pressmeddelande:

Stockholm har fått en ny spännande och oberoende plats för samtida kultur. Källarbyn är inrymd i stora underjordiska lokaler på Stora Nygatan 31, 300 meter från Riksdagen. Här bedrivs konstutställningar, konserter, performances, demokratisamtal och ekologiskt kafé och restaurang.

– I mörkret av Jörgen Hjerdt är en nyskriven pjäs som utspelar sig i mörker. Den är på ett vis tidlös men speglar också det pågående världsläget, säger Källarbyns konstnärlige ledare, filmregissören Geir Hansteen Jörgensen.

Åsa Kalmér och Kajsa Isakson regisserar. Åsa fick ett arvode från Svenska Akademien till översättning för att kunna spela ”I mörkret ”på ukrainska. Den 2 juni är det premiär med Richard Forsgren och Nadja Mirmiran, och den 15 juni med Kateryna Kisten och Olesia Vlasova som är på flykt undan kriget.

Premiär för den svenska versionen 2 juni 2022
Premiär för den ukrainska versionen 15 juni 2022

I MÖRKRET av Jörgen Hjerdt
Två vilsna själar har satts att vakta en plats och varandra
i en skog nära en flod. De lever i mörkret och har tappat tideräkningen. Fienden tycks komma allt närmare. Är de varandras angivare?
Kan de verkligen lita på varandra?
Av Jörgen Hjerdt
Översättning av Natalia Ivanychuk
Skådespelare i den svenska versionen:
Richard Forsgren och Nadja Mirmiran
Skådespelare i den ukrainska versionen:
Kateryna Kisten och Olesia Vlasova

Arkiverad under: Scen, Toppnytt

Recension av tv-serie: Stranger Things 4 – riktigt bra

25 maj, 2022 by Rosemari Södergren

Stranger Things 4
Betyg 4
Premiär på Netflix 27 maj 2022
Regissörer Bröderna Duffer (401, 402, 407, 408, 409), Shawn Levy (403, 404), Nimród Antal (405, 406)
Manusförfattare Bröderna Duffer (401, 402, 407, 408, 409), Caitlin Schneiderhan (403), Paul Dichter (404), Kate Trefry (405), Curtis Gwinn (406)

Säsong 4 av denna kultförklarade serie är säkert efterlängtad. De två första säsongerna av denna så speciella tv-serie, unik i sitt slag med en blandning av mystik, skräck och symbolism. var mästerliga. Allra allra bäst var säsong 1. Men i säsong 3 tog actionskräck-genren över för mycket och det hur inspirerad seriens skapare är av tv-spel blev för uppenbart. Säsong 4 balanserar elegant mellan den mystiska atmosfären i de första två säsongerna och skräckaction från den tredje. Det är spännande, emellanåt olidlig spännande, överraskande ibland, roligt och romantiskt gulligt några gånger också. Det är skickligt berättat, skickligt filmat och imponerande.

Serien utspelas under 1980-talet, handlingen i den första säsongen är från 1983 och den andra säsongen är 1984. Varje säsong tar ett år i taget. Åttiotals-känslan är en av seriens nostalgiska styrker. Tänk att det fanns en tid då ingen gick runt med mobiltelefon och inte kunde följa någon på Facebook. Redan denna så väl förvaltade tidsmiljö ger serien högt betyg. Även om säsong 3 var knepig här då Mike, Will och de andra som var barn och sprang runt i kortbyxor i de första två säsongerna fortfarande sprang omkring i kortbyxor men med långa ben och det såg jättelöjligt ut. I denna fjärde säsong har barnen fått bli de tonåringar som de är och både Mike och Will har äntligen fått på sig långbyxor.

Handlingen i denna fjärde säsong börjar sex månader sedan den stora striden i slutet av tredje säsongen, Battle of Starcourt. som ledde till stor skräck och förödelse i Hawkins. Kompisgänget är för första gången separerade. Will och Jomathan har flyttat till Californien tillsammans med sin mamma Joyce.

Kompisgänget, som är separerade för första gången, kämpar med efterdyningarna av slaget och försöker samtidigt navigera komplexiteten med gymnasiet. El, som nu går under namnet Jane, har liksom övriga börjat i gymnasiet, vilket inte är så kul för den som är lite udda. Men något skrämmande övernaturligt hot kommer och gånget måste på olika hålla sätta igång och försöka hysta upp mysteriet. Det blir spännande och läskigt och berörande. Räkna med en spännande ny säsong och att du får svar på en del frågor om El och laboratoriet i Hawkins.

Några intressanta nya karaktärer dyker också upp. Så vad som än händer i de två återstående avsnitten i denna säsong finns det säkert underlag för en femte säsong med tanke på de olika karaktärerna. Det är fascinerande och imponerande hur serieskaparna lyckas både mejsla ut de olika karaktärerna men samtidigt ge dem djup i sig, de blir trovärdiga människor även om de ibland målas upp med komik.

De första sju avsnitten i säsong 4, volym 1, har premiär 27 maj medan de sista två avsnitten, volym 2, kommer 1 juli. En fundering finns förstås: varför släppa säsongen i två omgångar? Siffror visar att Netflix förlorat ett stort antal prenumeranter i Storbritannien. Konkurrensen mellan streamingtjänster har hårdnat. Kriget i Ukraina och efterverkningar efter covid-19-pandemin har satt igång en inflation som gör att många familjers ekonomi försämrats. Det är naturligt att många börjar se över sina kostnader och väljer kanske bort en eller fler streamingtjänster. Samhället öppnat upp och det finns annat att göra än att sitta inomhus och kolla på tv-serier. Kan uppdelning av säsong 4 av en av årets säkert mest efterlängtade säsongspremiären på Netflix vara ett sätt att ”lura” prenumeranter att behålla Netflix under sommaren?

I rollerna: Winona Ryder (Joyce Byers), David Harbour (Jim Hopper), Millie Bobby Brown (Eleven), Finn Wolfhard (Mike Wheeler), Gaten Matarazzo (Dustin Henderson), Caleb McLaughlin (Lucas Sinclair), Noah Schnapp (Will Byers), Sadie Sink (Max Mayfield), Natalia Dyer (Nancy Wheeler), Charlie Heaton (Jonathan Byers), Joe Keery (Steve Harrington), Maya Hawke (Robin Buckley), Priah Ferguson (Erica Sinclair), Brett Gelman (Murray), Cara Buono (Karen Wheeler) och Matthew Modine (Dr. Brenner).

I övriga roller syns Jamie Campbell Bower (Peter Ballard), Joseph Quinn (Eddie Munson), Eduardo Franco (Argyle), Sherman Augustus (Lt. Colonel Sullivan), Mason Dye (Jason Carver), Nikola Djuricko (Yuri), Tom Wlaschiha (Dmitri), Myles Truitt (Patrick), Regina Ting Chen (Ms. Kelly), Grace Van Dien (Chrissy), Logan Riley Bruner (Fred Benson), Logan Allen (Jake), Elodie Grace Orkin (Angela), John Reynolds (Officer Callahan), Rob Morgan (Chief Powell), Amybeth McNulty (Vickie) och Robert Englund (Victor Creel).

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Netflix, Recension av tv-serie, Stranger Things, TV-serie

Överlevares trauma taktilt gestaltad – Dagar i Warszawa av Vera Berzak Teatersällskap

23 maj, 2022 by Mats Hallberg

foto Peter Öberg

Premiär 19/5 2022

Spelas på Cinnober Teater vid Masthuggsterrassen i Göteborg till och med 22/5

Manus: Vera Berzak (baserat på boken Dagar i Warszawa – Zofia Brzezinka)

Regi och design: Vera Berzak

Ljus: Diblik Rabia

Musik: Ida Gillner

Skådespelare: Anette Sevreus och Emeli Jansson

Med stöd av Kulturrådet, Folkuniversitetet, Katz judiska kulturfond samt Heckschers stiftelse

Termen överlevare syftar specifikt på målgruppen som inte dödades i nazisternas systematiska utrotning, vars offer ju främst var av judisk börd. En av de som genom höga insatser undkom koncentrationsläger och därmed att bli tillfångatagen i ghettot, var Zofia och hennes son i 4-års åldern. Långt senare hamnar hon i Sverige. Cirka fyrtio år efter tiden på flykt, undan ondskan på olika adresser utanför ghettot i Warszawa, skriver Zofia sin självbiografi. Dess utgångspunkt är att försöka berätta för sonen Juliusz. Jag hade inte möjlighet att gå på premiären utan såg matinéföreställningen dagen efter. Men Juliusz fanns i publiken, vilket måste ha genererat en extra dimension. Vera Berzak fick kontakt med honom efter att ha läst självbiografin, vilket utmynnade i omfattande brevväxling.

Befinner mig på den inte särskilt stora läktaren i en lokal som väl är sinnebilden av en black box. Inte mycket till scenografi. Den åldrade huvudpersonen spelad av Anette Sevreus (stod i rampljuset också i samma teatersällskaps Alla vindar är stilla härom året), sitter i öppningsscenen vid ett skrivbord. Över inspelade ödesmättade pianoackord hörs en litania. ”Hur ska jag kunna berätta för dig vad jag tvingades uppleva” , om smärtsamt nödvändiga val för att försöka klara livhanken? Kanske var det sonens naturliga frågvishet som fick henne att nedteckna sina plågsamma minnen. Den unga Zofia gör entré. Hon gestaltas av Emeli Jansson, en allsidig skådespelare med erfarenhet från revy, barnteater och filmroller. Pjäsen uppehåller sig i dåtid, när det gällde att vara på rätt sida gränsen, att tillägna sig en framgångsrik strategi. Och en sådan kunde handla om att skiljas från sin man och lämna bort en son, fast han kände sig övergiven.

Pjäsens framåtrörelse består i konsekvenser av de beslut som fattas mot någons vilja. Nazismens fasanfulla ideologi skonade inte miljontals oskyldiga, tvärtom. Kan parentetiskt nämna att jag inte vågat ge mig på att läsa De fattiga i Lódsz, Steve Sem-Sandbergs prisade dokumentärroman om alla de judar som blev inspärrade i ghettot. Handlingskraftiga Zofia går i polemik mot sitt tillbakablickande jag. Angående replikväxlingen kring det förnuftiga i att inte lita på någon, kontra att utgå från att pålitliga människor existerar i Polen; är det relevant att nämna Den målade fågeln. Jag äger romanen och såg filmen på GFF. Klassificerar den som fasansfullt äcklig, gav mig tung huvudvärk.

Den rådiga kvinnan med uppdrag att rädda sig och sitt barn, konfronteras i sin flykt undan fienden, med både omgivningen och ett slags överjag. Den förtätade intensitet skådespelarna etablerar sinsemellan är minst sagt durkdriven. Ska framhållas att Berzak valt att varken ha med barnstatist, använda video eller projicera foton. Innehållet blir på så vis lättare att ta till sig när man istället för att bevittna barnets reaktioner, får föreställa sig det perspektivet.

foto Peter Öberg

I en föreställning som varar uppemot en timme jobbas med små medel. Ljudet av soldaters stöveltramp och ekande skott eller en stol som faller i golvet. Det gulaktiga ljuset bidrar raffinerat till att förstärka bilden av en mardrömstillvaro, en skuggvärld. För att påminna om den judiska kulturens stolta traditioner, backas bandet ytterligare till en glädjefylld scen från kvinnans bröllop 1937. Dagar i Warszawa redogör lidelsefullt för den överlevandes målmedvetenhet, traumatiska beslut och en ideologiskt betingad ondska. Något av den fasa Zofia rekapitulerar i skrivprocessen, speglas i koreograferade rörelser. Kvinnans två jag fångar upp varandra onaturligt bakåtlutade. En sinnrik bild av att stötta, i ett läge när man inte får falla.

Musiken bär på avgörande betydelse. Märks att Ida Gillner har skaffat sig rutin från liknande uppdrag. Pianots toner symboliserar i huvudsak det fruktade och olycksbådande jämte tillspetsad dramatik. Men signalerar också stråk av hoppfull stämning.

Sevreus och Jansson interaktion är lysande. Och det oavsett om två facetter av samma person skildras eller om dialogen övergår i andra tillstånd. Agerandet kännetecknas av värdighet och respekt, vilket regissör Berzak synes ha vinnlagt sig om. Hur ohyggligt mycket godhet och klokskap det krävs i ett skede då omänskliga gärningar dominerat, visar genialiska ordväxlingen som avslutar berättelsen. Den rör framtiden för sonen och dennes uppfostran i en annan konstruktiv omgivning. Sonen Juliusz som är medlem i en grupp (EDUT) vars vittnesmål från Förintelsen för minnet vidare. Föreställningen är ett samarbetsprojekt med just EDUT.

Teamet ansvariga för verket – foto Diblik Rabía

Arkiverad under: Scen, Teaterkritik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 405
  • Sida 406
  • Sida 407
  • Sida 408
  • Sida 409
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in