• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Teaterkritik: Orionteatern, Blue Air – välskrivet drama, nära verkligheten med allvarliga frågor för vår tid

23 november, 2022 by Pernilla Wiechel


 
 
Orionteatern, Blue Air
Speltid: 19-26 november 2022, (recension 22:a)
Urpremiär: Örebro Teater, dec 2019.
Manus: Paula Stenström Öhman
Regi: Oskar Thunberg
Medverkande: Emelie Strömberg, Linus Lindman, Malin Berg, Gustav Ekman Mellbin
Scenografi och kostym: Jenny Kronberg
Ljusdesign: Raimo Nyman
Kompositör och ljuddesign: Stefan Johansson
Mask och perukdesign: Giovanni Indelicato
Dramaturg: Eva-Maria Benavente Dahlin
Foto: Kicki Nilsson
Formgivning: Erica Jacobson

Blue Air är ett gästspel från scenkonstkompaniet Lumor – som saknar egen scen – men uppförs vid Orionteatern i ett samarbete med Örebro Teater – och stöd från Riksteatern, Kulturrådet och Stockholms stad. Tidigare i år (aug) framfördes den vid Teater Trixter i Göteborg med andra skådespelare (se Mats Hallbergs recension här på Kulturbloggen). Även Riksteatern uppges ha spelat Blue Air. Recensionskvällen på Orionteatern inkluderade även ett samtal mellan skaparna av Ångestpodden och gäster.

Dramat, som har många likheter med ett klassiskt kammardrama, framförs av endast fyra mycket välsvarvade skådespelare i ett effektivt scenrum där skärmar med lätthet flyttas för att bilda de olika rummen. Ett pärlband av korta scener bygger upp handlingens och gestalternas komplexitet. I första scenen möter vi huvudpersonen Rita, känsligt och närvarande spelad med många nyanser av Emelie Strömberg. Hon är hos polisen – verklighetstroget gestaltad av Linus Lindman – och avlämnar sitt vittnesbörd. Det handlar om en våldsam situation där en polis – som det senare visar sig att hon haft ett förhållande med – är den skyldige. Rita blir ifrågasatt, eftersom hon vid tillfället vistades på en psykiatrisk vårdavdelning. Här fästs den röda tråden i hennes psykiska verklighet och under föreställningen adderas fler och fler pusselbitar. Vi presenteras för hennes välmenande men också mänskliga mor – Malin Berg som också trovärdigt gestaltar psykiatrikern – och möter även Ritas (försvinnande)far. Vi ser Rita själv som liten granskad och uppmätt av BUP, Ritas tisslande grannar, upprörda men engagerade kollegor och hennes son – ytterst välspelad av vad jag förmodar är av Emelie Strömberg själv. Även Ritas stressade och bristfälliga vårdare blir synliga och hennes på olika sätt lidande medpatienter.

På ett fint sätt, med korta scener sätts dramat samman och visar vad en person som mår psykiskt dåligt kan omgärdas av. Särskilt framträdande är den suggestiva musiken – av Stefan Johansson – som emellanåt med ett inifrånperspektiv skrämmer med höga smällar. Belysningen – av Raimo Nyman – är  också verklighetstroget ganska skoningslös – för att inte säga själsdödande (tänker främst på vårdavdelningens kliniska ljus). 

Det första Rita ber om när hon blir inskriven och bedömd – efter sitt något psykosliknande tillstånd där hon springer ut i skogen – är att någon tar sig tid och lyssnar på hennes berättelse. På ett trovärdigt sätt visar föreställningen igenom upp scener där detta lyssnande uteblir – men där däremot piller och tuffa regler och gränser – satta av en stressad personal – ersätter mänskliga möten – vare sig det är mellan personal och inskrivna eller mellan patienterna själva.

Det finns olika sätt att skildra vad en person möts av som mår psykiskt dåligt. Föreställningen Blue Air gör det på ett gediget sätt med inifrånperspektiv utifrån ett välskrivet, delvis självupplevt, välbalanserat manus. (Ett tack finns även noterat till Linda Boström Knausgård som med självupplevd erfarenhet också skildrar ämnet.) I Blue Air görs inga snabba poäng, eller slängs inte ut några politiska slagord. Blue Air är främst ett drama som ger något till sin publik i form av en upplevelse. Min referens blir först och främst till filmen Gökboet där också livet skildras inifrån en psykiatrisk avdelning ur de intagnas perspektiv. Skillnaden är att Gökboet håller sig till detta perspektiv medan vi i Blue Air också får följa personalens perspektiv (inifrån) och tankar samt även familjemedlemmars, grannars och de berörda barnens. En annan skillnad är att Gökboet pekar med hela handen, medan Blue Air kräver medskapande hos sin publik, inlevelse. Min upplevelse av föreställningen bekräftar det som Lumor beskriver på sin hemsida: Vi ville bort från teaterns (över)tydlighet, mer inspirerade av poesi och dokumentär skev verklighet.

Det här är en föreställning som ger dig en grundläggande upplevelse till att fortsätta fundera. Hur kan det komma sig att vi i vår tid avskaffat samtalet människor emellan? Med Ritas ord, strax innan inskrivande läkaren skriver ut piller och ordinerar henne att  (ensam) vila:

– Finns det ingen som jag bara kan få prata med?

Arkiverad under: Scen

Filmrecension: Mor och son – en unik familjekrönika som är djupt berörande

22 november, 2022 by Rosemari Södergren

Mor och son
Betyg 4
Svensk biopremiär 25 november 2022
Regi Léonore Serraille

En familjekrönika som sticker ut, som är unik, annorlunda och djupt berörande. Om att höra ihop och att kämpa för att få vara en man är. En skildring om hur svårt det är att vara en fri individ när man inte är överklass. En av få filmer som skildrar människor som måste gå till arbetet för att ha mat på bordet.

Berättelsen startar 1989 då Rose, en kvinna från Elfenbenskusten, flyttar till Paris. Hon har tagit med sig sina två yngsta söner. Rose är en kvinna med mycket livslust, men fantasi och lekfullhet. Hon vill sina två söners bästa och hon vill hitta någon att älska där hon är jämställd. Vi får följa Rose och de två sönerna Jean och E under drygt tio år.

Av och till känns filmen som om det inte är ett drama utan direkt från verkligheten. Människorna är som människor är, ärliga ibland, rädda ibland, omtänksamma ibland, kärleksfulla ibland, arga ibland, sårade ibland. Min bild av hur afrikanska kvinnor skildras i film är att de ofta framställs som väldigt kuvade. Här har vi en mamma som är full av liv och inte alls tänker gifta sig med en man som släktingarna tycker är passande. Vi får också se hur trångboddhet gnager på sammanhållningen inom släkt och familj.

Regissören Léonore Serraille var priset Caméra d’Or-vinnare i Cannes med sin debutfilm Jeune Femme. Caméra d’Or (eller ”Guldkameran”) är en filmutmärkelse som tilldelas regissörer på filmfestivalen i Cannes för den bästa debutfilmen. Nu har hon skapat en familjekrönika som verkligen sticker ut och skiljer sig från det mesta som visas inom den kategorin.

Mor och son är mänsklig och griper tag i mig och jag vill vara där och prata med dem, lyssna på dem, skratta med dem, dansa med dem och någon gång försöka lugna ner dem.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

The Audience Award 2022 på Stockholms filmfestival går till The Banshees of Inisherin by Martin McDonagh

22 november, 2022 by Redaktionen

Photo: Jonathan Hession/Searchlight Pictures

The Audience Award 2022 goes to The Banshees of Inisherin by Martin McDonagh, berättar ett pressmeddelande:
On November 20th, this year’s Stockholm International Film Festival 2022 held its last screenings and we can now happily announce that The Banshees of Inisherin by Martin McDonagh wins the prestigious Audience Award. The film is a salty dark comedy about a conflicted friendship between two lifelong friends played by Colin Farrell and Brendan Gleeson.

During the grand award ceremony on November 18th, the Stockholm Film Festival’s jury presented this year’s winners in various categories – and now it’s the audience’s turn.

Every year, the Stockholm Film Festival lets the audience choose the winner of one of the most important prizes awarded during the festival; the Audience Award. Through a digital survey and in-person voting cards handed out in the cinemas, festival visitors have been able to vote for their favorite film among the 130 films shown at this year’s festival between 9-20 November 2022.

”The best film of the year. See it on a screen if you can”
Linus Andersen, Cinetaste

Collin Farrell gives the performance of his life, praised in Venice where writer-director Martin McDonagh also picked up the screenplay prize.

Armed with liberating dark humour and tight dialogue in sing-song Irish, McDonagh combines his grip on both Irish life and heritage in a film that manages to be beautiful and poignant while also unabashedly entertaining.

Listed below are the ten most popular films at this year’s festival, as voted by the festival-goers themselves:

The Banshees of Inisherin by Martin McDonagh
To Leslie by Michael Morris
Boy from Heaven by Tarik Saleh
Empire of Light by Sir Sam Mendes
Holy Spider by Ali Abbasi
Eternal Spring by Jason Loftus
Decision to Leave by Park Chan-wook
Beautiful Beings by Guðmundur Arnar Guðmundsson
Bones and All by Luca Guadagnino
I Love My Dad by James Morosini
The Banshees of Inisherin is distributed by The Walt Disney Company Nordic & Baltic. Cinema release in Sweden January 27th 2023

Arkiverad under: Film, Scen

Lekfullt när barns kreativitet uppmuntras – Min vän Rita på Hagateatern

21 november, 2022 by Mats Hallberg

foto Lina Ikse

Manus. Sara Klingvall och Helena Gezelius

Regi: Anders Tolergård

Komposition & ljuddesign: Anna Gustavsson

Scenografi & ljusdesign: Beate Persdotter Lökken

Kostymdesign: Heidi Saikkonen

Produktion & grafisk design: Max Gertrudsson och Julia Njord Jönsson

Skådespelare: Sara Klingvall och Helena Gezelius

Målgrupp 3-8 år

Premiär: 19/11 2022

Spelas på Hagateatern i Göteborg

När det gäller att få till minnesvärda produktioner har Hagateatern varit inne i ett långvarigt stim. Var anmärkningsvärt länge sedan man fallerade. Blir återigen belåten och nu enbart i egenskap av betraktare utifrån. Som framgått är ju målgruppen i första hand förskolebarn, vilket gör att den färgsprakande berättelsen knappast är något man kommer grubbla över efteråt Min vän Rita förklaras vara en föreställning om att måla en fantasi och hitta sig själv, den man strävar efter att vilja vara.

Den pushar målgruppen att fortsätta bearbeta sin skaparkraft, aldrig tappa tron på sig själv. Budskapet växer successivt fram i de båda rutinerade skådespelarnas interaktion under en halvtimme. Barnpjäsens självklara pedagogik inspirerar unga publiken till konkret engagemang. Det ritas teckningar i väntan på insläpp och som ett appendix får uppkomna kreativiteten utlopp, på det stora pappersark som spänts på staffli samt på golvet. Somliga barn tog på premiären vid efter att teamet tagit emot applåder. Kompletterade då skådespelarnas framimproviserade (?) färger och figurer på Krister Nylanders generöst tilltagna konstruktion. Och åtskilliga barn fortsatte att enskilt producera konstverk, ett tecken på att Hagateatern lyckats i sitt uppsåt. Blir glad av barnens initiativlusta utifrån en pjäs där berättelsen målas fram.

foto Lina Ikse

Frustrerat missmodiga Elin gestaltas av Sara Klingvall. Hon sitter och kasserar, enligt henne, misslyckade ansträngningar. De kasserade alstren skrynklas ihop och kastas till en stor hög pappersbollar.. Elin ställer sig upp, filosoferar och med hjälp av tuschpenna ritar upp konturen av sin utsträckta kropp.. Ger upphov till en lika självklar som tacksam association.. Blir underhållande för de små i publiken när lemmar mystiskt förlängs. En lekkamrat uppenbarar sig. Råkar förstås vara den främmande flicka som vitsigt heter Rita, hon vars fantasi sannerligen inte är död. Den kavata igångsättaren spelas med sympatisk energi av Helena Gezelius i gul dress. Idéer hos de två rollfigurerna förverkligas på ett synnerligen lustbetonat sätt.

I barnteater är tilltalet avgörande. Innehållet kan för publiken tyckas förhållandevis sekundärt. Inom Min vän Ritas ramar ryms humörsvängningar och efterhand allt mer av samarbete genom ledsagning. En pedagogisk estetik vars approach av allt att döma fungerar som avsett. Klingvall & Gezelius besitter nödvändig rutin för att fixa sin utsatta position (spela för barn måste vara en enorm utmaning), inklusive att fånga upp eventuella reaktioner. Jobbas framgångsrikt med tonfall, mimik och kroppsspråk. Handlaget appellerar, spännande ljudeffekter och musikillustrationer förstärker.

foto Lina Ikse

Med tanke på att barn som inte uppnått skolålder oftast tittar tillsammans med ett antal vuxna, brukar de som skrivit pjäsen vilja ge nya insikter, få den riktigt unga publiken att lära sig något nytt. Snappade upp att ord och idiomatiska uttryck såsom dysterkvist och att ”vara under isen” används. Kul grepp! Fler lager stimulerar. Infallsrika uppsättningen erbjuder också stora möjligheter att tolka vad som stegvis växer fram visuellt. Vad som gemensamt skapas hamnar i centrum, träder fram som en ofullbordad entitet. (Vilken slump att jag sitter intill en man som livnärt sig på sin berömda förmåga att teckna i stadens ledande tidning.)

Ambitionen att inympa självförtroende hos publiken är lovvärd, ageras fram finurligt. Regissör Anders Tolergård och hans team, med skådespelarduon i spetsen, skildrar fint Elins utveckling inklusive den vänskap som etableras. En charmerande pärla som ger bra vibbar, bejakar barns rätt att uttrycka sig.

Arkiverad under: Scen, Teaterkritik

Recension av tv-serie: Wednesday – helt underbar

21 november, 2022 by Rosemari Södergren

Wednesday
Betyg 4
Premiär på Netflix 23 november 2022

En helt underbar coming-to-age-serie om Wednesday, dottern i familjen Addams producerad av ingen mindre är mäster-regissören och -producenten Tim Burton, som också regisserat fyra av seriens åtta avsnitt. Övriga avsnitt regisserade av James Marshall och Gandja Monteiro.

Wednesday är en riktig sur tonårstjej som håller upp en mask av otillgänglighet och visar allt och alla att hon inte bryr sig om andra (vilket givetvis är en mask) – men när någon gör hennes bror Pugsley blir svårt mobbad i skolan tar hon itu med det så väl att hon blir relegerad från skolan. Hennes föräldrar bestämmer då att hon ska gå på internatskolan Nevermore som är till för barn som är annorlunda, de så kallade utstötta barnen som kan vara varulvar, sirener eller andra med magiska krafter. Wednesday bestämmer sig för att rymma så fort hon bara kan men så dyker du upp ett mordmysterium som hon bestämmer sig för att lösa. Mysteriet verkar dessutom vara knutet till hennes föräldrar, som också gått på Nevermore.

Serien har den där mystiska stämningen stämningen som känns igen från bland annat The Nightmare Before Christmas, fast denna serie inte är tecknad. Wednesday spelas av den unga skådespelerskan Jenna Ortega som är så bra, så charmig. Visst kan serien ha en del förutsägbara vändningar men väldigt mycket är ändå överraskningar. Serien har en egen unik ton i berättandet.

När tv-serien Familjen Addams dök upp på 1960-talet var den rätt banbrytande och drev med traditionella värderingar. Familjen Addams kom först som en tecknad serie i tidskriften The New Yorker, redan 1938. Den handlar om den besynnerliga familjen Addams som bor i ett gotiskt viktorianskt hus och tjusas av det som de flesta människor tycker är obehagligt. Familjen består av pappa Gomez och hans fru Morticia, Uncle Fester, Grandmama och barnen Pugsley och Wednesday, husets butler Lurch samt den vandrande handen Thing. (Mer fakta finns hos Wikipedia.)

Karaktärerna från Familjen Addams dyker upp i serien Wednesday, fast fokus är förstås på Wednesday.

Wednesday är rebellisk och ifrågasätter sina föräldrar och deras generation. Det är något som de flesta av oss på något sätt kan relatera till. Oavsett om vi har tonårsbarn eller har haft har vi väl alla vara tonåringar om vi inte är det nu. Även om serien till viss del har tonåringar som målgrupp blev jag som vuxen fängslad av serien och tyckte den både var underhållande, välgjord och engagerande.

Om du gillade Brienne of Tarth från Games of Thrones dyker skådespelaren Gwendoline Christie upp i en av de större rollerna i Wednesday, som rektor Larissa Weems.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Coming to age, mystik, Netflix, Wednesday

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 363
  • Sida 364
  • Sida 365
  • Sida 366
  • Sida 367
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in