
Master of Dance
Manus Martin Luuk & Fredrik Benke Rydman
Koreografi Fredrik Benke Rydman
Regi Jörgen Thorsson
Ljuddesign Petrus Königsson
Ljusdesign Fredrik Benke Rydman
Kostym Lehna Edwall
Teknisk samordning Joakim Jaeger
Skräddare Phia Hokkanen
På scen Fredrik Benke Rydman
SPELPERIOD
Föreställningen spelas i två perioder på Dansens Hus Elverket under våren.
Först 3-12 mars och därefter 19 maj – 4 juni.
Fredrik Benke Rydman tar emot publiken redan när dörrarna öppnas. Pratar med alla som vill, säger Ok till att ta en bild tillsammans med ett ungt fan. Visar andra till sina platser och stämningen blir lite glad och generös. Benke berättar att han gillar att ta mot publiken och slippa stå och kika bakom ett draperi när sorlet blir högre i salongen.
När föreställningen börjar så visar det sig ganska snart att vi inte längre är publik, utan dansare till Henkes nya föreställning och att han är Master of Dance. Att vi är på en master-class. Många danstermer förklaras och publiken, förlåt, dansarna blir både hyllade och utskällda.
Jag har sällan skrattat så mycket på en dansföreställning, så det är lika delar teater och dans, kryddat med massor av humor. Benkes dansmonolog kryddas med unika danssteg som skapas tillsammans med publiken, förlåt, dansarna. Stegen improviseras fram och är skäl till många skratt. Publikens förlåt, dansarnas förslag fångas på ett snyggt sätt av Benke och musikförslag som kommit under föreställningen gång, finns sen med på slutprodukten på ett oerhört snyggt sätt. Benke är generös med anekdoter ur sin karriär, och denna föreställning är tillsammans med Våroffer det bästa jag sett med Benke, trots att det inte är jättemycket dans under den 80 minuter långa föreställningen.
Master of Dance spelas på Elverket, dansens hus. Vill du se den bör du nog skynda att skaffa biljett. Med det jublande mottagandet denna fick och Elverkets ganska få platser gör att hela den tänkta säsongen kommer att sälja slut snabbt.
Vårens roligaste dansmonolog är skriven av Benke och Martin Luuk.

Inför kvällen läser jag att Schunnesson (pressmeddelande) frågade sig vad som gör texten så evig, konflikterna så dagsaktuella, då som nu:
Föreställningen inleds av att en arbetare står och slår hårt och olycksbådande mot ett städ – eller en räls – med en hammare så att järnet ekar och skär igenom hela lokalen. På den annars tomma scenen agerar skådespelarna mot en fond av några flyttbara höga speglar. Vi ser oss själva i publiken, då och då vilket också utnyttjas i handlingen. Emellanåt skjuts som en pil stolar över golvet, eller kanske ett bord, glatt mot den polerade dansvänliga golvytan.


Årets internationella program innehåller dokumentärer från det gångna året, som ger en spännande utblick i världen. De flesta av dessa internationella filmer saknar svensk distribution. Här är några guldkorn:



