• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: The Kings of the World – en skildring av våldet och hur maktlösa de fattiga är i Colombia

6 augusti, 2023 by Rosemari Södergren

The Kings of the World
Betyg 3
Svensk biopremiär 11 augusti 2023
Regi Laura Mora Ortega

En berättelse om hopp och maktlöshet men framför allt en skildring av sociala orättvisor i Colombia. En roadmovie om hat, hopp, vänskap och hopplöshet. The Kings of the World var Colombias Oscarsbidrag och bland annat vinnare av GRAND PRIX i San Sebastián, Biarritz och Zurich, samt CRÈME DE LA CRÈME i Warszawa.

Vi får följa en gäng tonårspojkar som lever i hemlöshet i Medellin i Colombia. De lever i stort sett för dagen: säljer narkotika, slåss med konkurrenter och tigger sig till sovplatser. När Ra, den äldste av dem, får ett brev med ett beslut som säger att han har rätt till mark som togs ifrån hans mormor, ger de sig av för att söka sig en bättre framtid. I dokumentet i brevet står det att han måste komma till ett kontor som ligger i en helt annan del av Colombia för att få sin mark.

Ett tag är de fyra pojkar och ett tag ansluter en till. Det är en färd genom att Colombia i förändring. Gammalt möter nytt där det nya består av företag som gröper ur naturen och det gamla består av människor som blir över. Det är en mycket dyster skildring av Colombia med faror som lurar där pojkarna kan bli utsatta för våld och bli kidnappade. Det gör ont inom mig att se tonårspojkar leva utan familj, utan någon som tar hand om dem och i ett samhälle som inte ser till att de får skola, utbildning och omsorg och någonstans att bo. Det blir absurt att tänka på att FN stöder 57 koranstyrda länder som kräver att det ska bli förbjudet att bränna en bok men det finns inget uttalande eller engagemang från FN för att skydda fattiga barn och övergivna barn i världen. Någonstans har det blivit fel när en bok, papper, väger tyngre än barns framtid.

Filmen är ett starkt slag mot våldsamheten och laglösheten i Colombia. Det är svårt att ta in hur maktlösa fattiga människor är i ett land som Colombia. Jag blir ledsen när jag ser hur lurade pojkarna är på sin framtid. I början på sin färd får de skjuts av stora lastbilar och två av pojkarna som har en cykel hänger med i full fart genom att hålla i var sitt rep. Att se deras glädje för stunden och hur de njuter av farten är samtidigt väldigt beklämmande. De är så fattiga och så utsatta att de bara kan glädjas åt något som aldrig kan vara längre än en kort stund.

Filmen har några korta sekvenser med sydamerikansk magisk mystik med en vit häst som visar sig för Ra utan att hästen egentligen finns. Men dessa korta sekvenser fungerar inte särskilt bra, tycker jag. Ett annat minus är att stora delar av berättelsen än orealistisk. Periodvis hittar de nånstans de kan sova och få mat men i långa sekvenser är de bara på väg – och hur kan de då överhuvudtaget få mat?

Filmen har ett grundbudskap där de skildrar hopplöshet och orättvisor men den är inte riktigt färdig som film, som jag ser det. Den har fina foton och berättelsen griper tag i mig, men den kunde blivit ett mästerverk med vissa justeringar.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Haunted Mansion – inkonsekvent och forcerat

6 augusti, 2023 by Elis Holmström

Haunted Mansion
Betyg 2
Svensk biopremiär 11 augusti 2023
Regi Justin Simien

Olyckligtvis anländer Disneys senaste familjefilm Haunted Mansion aningen sent, recensionerna från andra sidan Atlanten har redan publicerats och responsen har varit isande kall. Det är aldrig en god idé att recensera en film i ett redan etablerat klimat, oavsett vilka metoder som finns tillhands för att förbli objektiv är det omöjligt att inte fläckas av en redan existerande diskurs.

Dock var det svårt att vara alltför upphetsad inför prospektet att ytterligare en Disneyland attraktion skulle bli film. Förvisso har Pirates Of The Caribbean spelar in cirka 4,5 miljarder dollar, ett minst sagt imponerande åstadkommande och kanske det enda anmärkningsvärda – eller minnesvärda, gällande den filmserien, som förvisso förblir älskad men som förblir ett personligt frågetecken. Haunted Mansion har dessutom blivit filmatiserad tidigare, då med Eddie Murphy i huvudrollen, i en film som inte direkt anlände till några rungande applåder.

Uppförsbacken är därför oroväckande brant, Haunted Mansion må inte vara någon triumf men inte heller ett fatalt magplask. Det huvudsakliga problemet är att hela projektet känns inkonsekvent och många gånger forcerat vad gäller en unison kreativ vision. Innan projektet sjösattes med Justin Simien som regissör visade Guillermo Del Toro stort intresse för projektet, delvis genom att skapa en rad skisser för Hatbox Ghost, en av attraktionens mest ikoniska figurer. Och i ett par minimala ögonblick förekommer lite av det DNA som gjort Del Toros filmer visuellt oförglömliga, där rekvisita och
monsterdesign är lika viktigt som berättelsen.

Men mestadels är Haunted Mansion ett lapptäcke som aldrig känns bekvämt.
Justin Simien hamlar i en alltför återkommande och beklämmande sits för regissörer som inte har vana med mastodontprojekt. Delvis finns det en vilja att expandera sitt filmskapande genom de hutlösa resurser som nu finns tillhands, men det finns också en önskan att inkludera – för regissören, bekant tematik och implementera den i denna mer storslagna kontext. För vissa fungerar övergången från smått till stort lysande, Ryan Coogler med Black Panther exempelvis, för andra blir det en kraschlandning – som Justin Kurzels förkastliga Assassin’s Creed. Simien, som nått störst framgångar med Dear White People, kämpar med att hitta ett konsekvent angreppssätt för att kombinera de olika elementen han vill inkludera. Det skall finnas komik, observationer kring samhällets problem och en sorts charmant nonchalans där ingenting är på särskilt stort allvar. Men initialt känns filmen bakfull. Introduktionen är en snårig och genuint tråkig historia som innehåller förvånansvärt livlöst skådespel från både Rosario Dawson och LaKeith Stanfield, något som förbluffar med tanke på deras vanligtvis solida och karismatiska agerande. Humorn som förekommer är minst lika träig. Även om det finns ett antal skämt med potential förtas det då allt levereras utan inlevelse.

Men då denna hopplösa startbana är avklarad framträder det ljuspunkter som inte kan klassas som något annat än oerhört underhållande. Sättet Simien väljer att presentera skräck på måste också berömmas. Skräckfilmer lockar barn och ungdomar men kan oftast inte upplevas förrän i något äldre ålder i och med det extrema innehållet. Haunted Mansion hittar en bra mellanväg, skräckelementen och filmens antagonist är skrämmande men inte till den grad att det orsakar psykologiskt trauma. Denna vänliga form av skräck är sällsynt och genomförs här med bravur. Och när filmen introducerar en rad färgstarka biroller, som spelas av veteraner som Danny DeVito och Jamie Lee Curtis, börjar filmen visa upp en charmant lekfullhet som får flera scener att bli underhållande och komiska. Plötsligt går det från tröttsamma skämt till kaosartad humor
där skådespelarna kastas omkring som löv i en virvelvind.

Tyvärr lyckas Simien inte stanna i denna zon särskilt länge, DeVito och kompani får ställas åt sidan för Dawson och Stanfield som oengagerat försöker få till någon sorts kemi utan att lyckas. Dessutom görs ett skrattretande försöka att inkludera emotionellt tuggmotstånd genom en ren sockerchock som skapar omedelbart illamående. Det är tragiskt att den kaotiska humorn och den entusiatiska delen av ensemblen aldrig får stå i rampljuset. Filmen kränger istället mellan kaos, kväljande sentimentalitet och en helt poänglös berättarstruktur som inte kan få den rudimentära berättelsen att vara greppbar då det ödslas tid på en rad sidospår som har absolut noll relevans. Haunted Mansion känns därför okokt, här finns en ganska duglig familjefilm med ett par oerhört roliga sekvenser, men dessa trängs med ett hopplöst berättande, oengagerade skådespelare i huvudrollerna och en allmän osäkerhet.

Om Simien skulle få chansen till en uppföljare är det lätt att se hur dessa problem skulle kunna avhjälpas. Men med tanke på det usla mottagandet och de minst lika dåliga siffrorna vad gäller intäkter för filmen, är möjligheten till uppföljare närmast obefintlig.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Disney, Filmkritik, Filmrecension, Haunted Mansion, Skräckfilm

Filmrecension: Disco Boy – från Belarus till Frankrike och främlingslegionen

5 augusti, 2023 by Rosemari Södergren

Disco Boy
Betyg 3
Svensk biopremiär 11 augusti 2023
Regi Giacomo Abbruzzese

En film som är svår att betygsätta. Den är högaktuell och samtidigt magiskt mystisk och skildrar inte allt i en rak följd. Tankar, drömmar och känslor gestaltas på ett sätt så att det av och till är svårt att veta vad som är vad, svårt att avgöra vad som är berättelsens verklighet. Berättelsen är tidlös, då varken mobiltelefoner eller datorer är med men samtidigt är innehållet högaktuellt och börjar i Vitryssland, vidare till Frankrike och sedan till Niger Delta, en delstat i södra Nigeria vid Nigerflodens utlopp i Atlanten och hamnar sedan tillbaka i Frankrike.

Aleksei (spelas av Franz Rogowski) lämnar i smyg sitt hemland Belarus tillsammans med en vän. De lyckas ta sig ut från Belarus till Polen som fotbollssupportrar. I Polen avviker de och ger sig iväg mot målet, Frankrike. Varför de vill just till Frankrike vet vi inte riktigt från början. De berättar för en lastbilschaufför de får lift med att de ska på en festival eller konsert med techno-musik.

Vägen till Frankrike är snårig emellanåt där de måste ta sig fram i ogenomtränglig skog och mot slutet ta sig över vatten. Under sista sträckan över gränsen förolyckas hans vän och Aleksei får ta sig fram i Frankrike själv. Han tar sig till Paris och går med i Främlingslegionen. Han lyckas bli antagen och om han står ut i fem år kommer han att få franskt medborgarskap.

Den nigerianska staten sslår hårt mot befrielserörelsen MEND. I Disco Boy får vi följa Jomo, en ung man i Niger Delta som kämpar med en gerillagrupp för att deras område ska bli av med oljeföretag som suger ut området med stöd av regering och politiker. När gerillagruppen kidnappar två fransmän hamnar Aleksei med sin trupp i Främlingslegioner där på uppdrag att befria de kidnappade. Jomo och Aleksei möts och denna korta träff påverkar dem båda för alltid.

Jag brukar oftast uppskatta filmer som inte berättar allt glasklart. Magiska stämningar kan säga mycket mer ibland. Det kan bli fantastiska filmer när filmskaparen inte använder traditionell dramaturgi utan istället talar till oss via känslor som förmedlas genom bilder utan ord. Men det är lite för mycket sådant för att jag ska helt sluka filmen. Många scenbilder är medvetet suddiga, dimmiga. Det fungerar inte perfekt. Inte för mig i alla fall. Filmen skulle vunnit på att klippas om lite, tänker jag. Antingen ta ännu ett steg mot det otydliga eller berätta lite mer realistiskt. Inte ens filmens titel är tillräckligt träffande.

Franz Rogowski som spelas Alex är ett skäl till att filmen ändå får betyg 3. Utan hans rollprestation hade den fått lägre betyg. Franz Rogowski är en duktig och intressant ung tysk skådespelare som briljerade i huvudrollen som Hans Hoffmann i filmen Den stora friheten, som gick på bio 2021.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Belarus, Filmkritik, Filmrecension, Främlingslegionen, Niger

Filmrecension: Dancing Queen – en riktig feelgoodfilm för ungdomar

4 augusti, 2023 by Rosemari Södergren

Dancing Queen
Betyg 3
Svensk biopremiär 4 augusti 2023
Regi Aurora Gossé

En söt berättelse, främst med målgruppen barn och ungdomar, om att acceptera sig själv och veta att man duger som den man är. I denna coming-to-age-film från Norge får vi följa tonåringen Mina. Hon tillhör inte det coola gänget i skolan även om hon inte utsätts för mobbning. På första skoldagen i sjunde klass kommer ett bombnedslag som förändrar henne totalt och hon vill bli en av de coola eleverna.

Mina är duktig i skolan i teoretiska ämnen och har ofta alla rätt på proven. När första dagen i sjunde klass startar kommer en ny elev till skolan, E.D. Win (spelas Viljar Knutsen Bjaadal). E.D. Win har tiotusentals följare på Instagram och är en av de bästa norska hiphop-dansarna. Och han är snygg. Mina faller pladask för honom fast hon förstås inte alls borde ha någon chans hos honom. Mina är inte direkt snygg och hon gör inget åt sitt utseende heller. Hennes glasögon täcker halva ansiktet och hon är knubbig eller överviktig, beroende på vem som beskriver henne.

E.D. Win samlar hela skolan på skolgården och berättar att han ska sätta ihop ett dansteam som ska tävla på en stor danstävling med honom. En audition som arrangeras för att dansare ska väljas till hans team. Mina bestämmer sig för att lära sig dansa för att komma med och hon drömmer om att bli tillsammans med E.D. Win.

En nörd som vill tillhöra de coola eller någon som drömmer om att bli duktig dansare och är redo att göra allt för att nå sitt mål – det är två teman vi sett i många filmer tidigare. Men filmens skapare lyckas ändå överraska oss emellanåt med en del oväntade vändningar och skildringarna av karaktärerna har mer djup än ofta annars. Mina spelas så bra av Liv Elvira Kippersund Larsson, vilken ung talang. Henne kommer vi att få se mer av i norsk film. Hennes bästa vän Markus spelas av charmiga Sturla Harbitz. Dansläraren Shaan spelas av Cengiz Al. Karaktärerna är alla trovärdiga och ingen är överdrivet elak eller överdrivet perfekt.

Filmen är engagerande och har massor av bra dans-scener, förstås. En ungdomsfilm som jag rekommenderar. En riktig feelgood-film för ungdomar.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Nykter ung kommissarie Morse kommer tillbaka

2 augusti, 2023 by Redaktionen

Unge kommissarie Morse Bildtext: Unge kommissarie Morse Foto: ITV/ITV

En säsong av serien Unge kommissarie Morse kommer till SVT i augusti. Ett pressmeddelande berättar:

Våren 1972 är den unge kommissarie Morse (Shaun Evans) tillbaka på Castle Gate, numera nykter. Den nionde säsongen består av tre avsnitt och det handlar om mord på en orkestermedlem, en hemlös man och en polis, samt ett allt för stort antal dödsannonser i den lokala tidningen.

I det första avsnittet av den nionde säsongen av Unge kommissarie Morse återvänder Oxford Concert Orchestra till staden. När en av orkestermedlemmarna hittas död är det upp till Morse (Shaun Evans) och kommissarie Thursday (Roger Allam) att ta reda på vad som hänt. I det andra avsnittet misshandlas en uteliggare svårt och en polis dödas. Morse och Thursday förstår att ett Londonbaserat gäng har tagit sig till Oxford. I det tredje avsnittet finns det orimligt många dödsannonser i den lokala tidningen, vilket leder Morse till en begravningsfirma.

I rollerna:
Endeavour Morse – Shaun Evans
Fred Thursday – Roger Allam
Max DeBryn – James Bradshaw
Jim Strange – Sean Rigby
Reginald Bright – Anton Lesser
Win Thursday – Caroline O’Neill
Dorothea Frazil – Abigail Thaw
Joan Thursday – Sara Vickers
Peter Jakes – Jack Laskey
Sam Thursday – Jack Bannon
Ronnie Box – Simon Harrison

SVT Play lördag 19 augusti kl. 02.00 och i SVT1 kl. 21.00 samma kväll: Unge kommissarie Morse (1:3)

Arkiverad under: Scen, Toppnytt, TV

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 298
  • Sida 299
  • Sida 300
  • Sida 301
  • Sida 302
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in