• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Robert Gustafsson spelar Ingmar Bergman i ny långfilm

16 maj, 2024 by Redaktionen

Robert Gustafsson spelar Ingmar Bergman i ny långfilm, berättar ett pressmeddelande:

SF Studios utvecklar just nu en långfilm om regissören Ingmar Bergman tillsammans med produktionsbolaget Beret Film med Robert Gustafsson (Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, Den osannolika mördaren) i huvudrollen. Manuset skrivs av Henrik Jansson-Schweizer, Eric Broberg och Robert Gustafsson. Den nordiska distributionen kommer hanteras av SF Studios och Beret Film planerar inspelning till 2025.

Filmen är en politisk thriller som utspelar sig under valåret 1976 i samband med att Bergman hämtas av polisen misstänkt för grovt skattebrott mitt i repetitionerna av Strindbergs Dödsdansen på Dramaten. Livskatastrofen blir snabbt ett faktum för Bergman, liksom det psykiska sammanbrottet och regissören hamnar i ett Kafkalikt tillstånd, där kulturen slutligen ställs i en uppgörelse mot politiken med Bergman på den ena sidan, och det politiska etablissemanget på den andra.

”Ingmar Bergman är inte bara synonymt med begreppet demonregissör och vår största kulturella maktfaktor både i Sverige och internationellt utan är också en hyperintressant personlighet. När hans konstnärskap och kall växer och sprider sig till att till slut ta över även hans privatliv och hela hans själ så suddas till slut hans personnummer ut. Han blir demonregissören Ingmar Bergman ända in i varje cell och till slut en levande myt. Att då plötsligt väckas av en ”käftsmäll” av den svenska verkligheten på 70-talet ger så här i efterhand en fantastisk möjlighet för mig som skådespelare till en både dramatisk, tragisk samt komisk gestaltning. Att vara världsberömd men ensamt umgås med sin egen begåvning, kan vara svårt om du dessutom är en ganska blyg person med en vacklande självkänsla. En betraktare”, säger Robert Gustafsson.

Producenten och manusförfattaren Henrik Jansson-Schweizer ligger bland annat bakom succéfilmen Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann där Gustafsson hade huvudrollen samt TV-serierna Midnattssol och Tjockare än vatten. Han har nu senast skrivit manuset till TV-serien Whiskey on the Rocks om den ryska ubåten U-137´s grundstötning i Karlskronas skärgård 1981, som har världspremiär i slutet på 2024.

”Det här är inte bara en sanslöst spännande historia om en av vår tids allra största regissörer, utan också ett unikt tidsdokument om en svunnen politisk epok när marginalskatten i Sverige ibland kunde uppgå till 102%. Det är med skräckblandad förtjusning, ödmjukhet och respekt vi tar oss an den här svulstiga och gripande historien som innehåller alla ingredienser en riktigt spännande biofilm ska ha”, säger Henrik Jansson-Schweizer.

”Vi är egentligen väldigt dåliga på att berätta om oss själva som nation i Sverige, vem vi var och vad som har format oss. Det som hände i den där tidsfickan när folkhemmet exploderade i sin egen förträfflighet och en stor världsman blev lika värnlös som en enkel biltjuv på glid i häktet, det är en förvånansvärt suspensartad och fängslande berättelse. Vi ser fram emot att dela denna pärla av historia med biopubliken”, säger Yaba Holst, Head of Nordic Acquisition SF Studios.

Bakom filmen står producenterna Eric Broberg, tidigare mångårig Norden-chef för Walt Disney Studios, Henrik Jansson-Schweizer och Robert Gustafsson. De har tidigare samarbetat på de två långfilmerna om Hundraåringen baserad på Jonas Jonassons karaktärer vilka tillsammans sålde mer än 2,2 miljoner biobiljetter, enbart i Sverige. Detta är deras första projekt tillsammans i det nya gemensamma produktionsbolaget Beret Film. Filmen presenteras i samband med filmfestivalen i Cannes och inspelningen är planerad till 2025 och SF Studios kommer att distribuera filmen i Norden.

”Den så kallade ”Bergmanaffären” fick långtgående politiska konsekvenser och var en viktig faktor till att Socialdemokraterna under valåret 1976 förlorade regeringsmakten efter drygt fyrtio år. Detta var ett annorlunda Sverige än idag med en självbild om präktighet och redlighet och där kända politikprofiler och kultureliten var i symbios med varandra när bomben om Bergmans skatteaffärer briserar. Nyheten om den svenska polisens gripande av den världsberömde och upphöjde filmregissören blev en internationell nyhetssensation som skakade om det svenska etablissemanget i grunden”, säger Eric Broberg.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Ingmar Bergman, Robert Gustafsson

Smart och passionerad sammansmältning av stolta kulturbärare – Nomad på Folkteatern

16 maj, 2024 by Mats Hallberg

foton Patrick Miller

Text: Lucia Cajchanova

Regi: Anna Ulén

Scenografi: Camilla Engman

Koreografi: Marit Shirin Caroralasdotter, Ann Sehlstedt, Salamanca Taikon Gonzalez

Kostym: Amanda Siljebratt

Mask: Inga-Wiktoria Påve & Paula Hallgren

Ljusdesign: Anna Wemmert

Musik: 14 kompositörer inklusive Sofia Jannok och Robert Svärd

Ensemble: Sofia Jannok, Salamanca Taikon Gonzalez & Robert Svärd

Producerad av Riksteatern och Arthem i samarbete med Folkteatern Göteborg

Göteborgspremiär: 14/5 (urpremiär 3/3 i Östersund)

Spelas på Folkteaterns Lilla scen till och med 1/6

Underrubriken lyder: ”en pjäs om att vara på genomresa”. I Nomad skildras inifrån två nationella minoriteter, nödvändigheten och friheten att flytta med årstidernas växlingar, jämte lockelsen att resa ut i Europa för att upprätthålla kulturella seder. Idén till denna raffinerat informativa musikteater kläcktes av ARTHEM – Romska Teatern. Manus av Lucia Cajchanova baseras på såväl intervjuer som workshops med Sofia Jannok vars samiska uppväxt skedde huvudsakligen i Gällivare och hennes romska partner Salamanca Taikon Gonzalez från Hisingen. Duon backas upp på ett betagande sätt av flamenco-gitarristen Robert Svärd som deltagit i ett par av Romska teaterns uppsättningar.

Vad som skulle kunna stannat vid en udda skrivbordskonstruktion blir i praktiken en oerhört smart, vital och berörande föreställning. Framgången vilar på exceptionella ( törs man påstå väldigt osvenska?) utstrålningen som representanterna för respektive tradition representerar och hur de lyssnar på varandras berättelser, om egna barndomsminnen plus vad släktled traderat. Anna Ulén har lyhört involverat ensemblen i sitt varsamma regiarbete, vilket kan tyckas vara en självklarhet. Och resultatet av gemensamma ansträngningar har blivit mycket lyckat. Musikteatern pågår i drygt halvannan timme i ett svep.

De medverkandes meriter och bakgrund förtjänar att lyftas fram. Sofia Jannok har jag förmodligen hört live på någon festival, även om jag inte kan erinra mig när. Den prisade sångerskan och låtskrivaren som utsetts till hedersdoktor ägnar sig åt aktivism och driver en stiftelse, agiterar inte bara för samers rättigheter utan också för andra urfolk, naturen, klimatet och antirasism. Minst fem album finns på cv:et och med bland andra Mari Boine som förebild har jojk blivit hennes specialitet. Är dessutom skådespelare och renägare! När Nomads andra halva insjuknade dubblerade Jannok i ett par föreställningar. Lyckligtvis finns båda på scen när man intar ett försomrigt Göteborg där solen lyser, varför det fanns några tomma stolar trots haussen.

Salamanca Taikon Gonzalez är också 80-talist. Hon hade huvudrollen i Carmen med förhinder, är artist och spådam. Tidskriften Faktum har lanserat henne som häxa. Hon är sångerska i Taikons orkester, har medverkat i samtliga produktioner hos Romska teatern och dansar flamenco. Artistnamnet har hämtats från pappans spanska rötter. Fabulöse Robert Svärd i glittrande skinnställ lirar akustisk gitarr kopplad till en imponerande pedalpark, plus vid något tillfälle minisynt kopplad till laptop. Virtuose flamenco-gitarristen har vanan inne att jobba med romsk musik genom att ha engagerats av Arthem. Vidare finns tre kritikerrosade plattor på meritlistan av en musiker utbildad på konservatorium i Australien som på plats i Sevilla sent 90-tal förkovrade sig i flamenco-traditionen. På senare år har både pris av STIM i kategorin ”årets kompositör” och Världsmusik-pris från SKAP tilldelats honom.

Höjer upprymt på ögonbrynen åt originella entréer. Trion släntrar nämligen in på scen vid olika tidpunkter. Hälsar på varandra, som om de gjort upp om att sammanstråla för repetition. Ett lika beprövat som underfundigt grepp innebär att publikens närvaro mestadels exkluderas. Istället beskådar vi deras samvaro, hur de lyssnar på vad de delger varandra om sina skilda kulturer, inte minst karismatiska sångerna de framför med obeveklig hetta. Varmblodigt utlevande romsk kultur fylld av stora gester och starka känslor möter samisk historik, präglad av karg natur och bister väderlek, vilket sannolikt format samers fåordiga framtoning.

En bärande beståndsdel överraskar en smula. Syftar på flitigt användande av peruanska slagverksinstrumentet cajon, dessa rytmboxar till lådor sitter alla tre på. Oftast spelas det unisont med häpnadsväckande skicklighet. Undrar om det var en ny erfarenhet för Sofia Jannok, då det eldigt perkussiva soundet associeras främst med Paco de Lucia (en gitarrhjälte jag hört live), Gypsy Kings och dylika akter. Robert Svärds oerhörda förmåga får man så att säga på köpet. Han signalerar närvaro genom att leverera respons och enstaka stickreplik och är på det hela taget en enastående ackompanjatör. Vid närmare eftertanke borde publiken utöver den rollen ha unnats en kortare solouppvisning.

Vi är i en typisk black box utsmyckad med dekor av det lite lustiga slaget. Uppträdda på stålstativ syns rekvisita som symboliserar natur, flora och fauna. Vad som utgör en bergsformation längst bak blir till ett skydd för insyn där ombyten sker. I första gemensamma scenen samlas man kring vad som ska föreställa en lägereld. Musikteaterns initialt skenbart spontana upplägg, gör att jag i ett par sekunder tror att en scenarbetares meddelande om tekniskt missöde tillhör manus. Sällsynta ljudproblemet löses efter cirka tio minuter. Fast koncentrationen bryts och folk börjar sorla, tar musikaliskt sinnade aktörerna oss tryggt tillbaka till där de befann sig. En faktor vad beträffar publikens sympatier handlar om tilltalet. Ibland vänds blicken mot oss, ofta för att understryka påståenden eller upplysa oss, snarare än den lyssnande parten på scen.

Svårt att uppskatta fördelningen ord – ton i en procentsats. Sade till en ur Folkteaterns personal som frågade 30-70, men avvägningen anekdoter/ information kontra sång & musik skulle kunna ha varit närmare fifty fifty. Kontentan är att föredömlig balans uppnås i vad som lite missvisande betecknas musikteater. Någon gestaltning i egentlig mening förekommer ju inte. Förvisso framförs dans utan ”tappade armar” med utsökt kroppskontroll, intensivt kanaliserad. Och Jannok ligger vid ett tillfälle på rygg sjungandes en ömsint ballad på engelska. Hur sånger och budskap bäst framförs har troligen noga övervägts under repetitioner.

Nomad består dock av dokumentära episoder, från nutid tillbaks till idyllisk barndom där umgänget med en mormor eller morfar tycks ha satt djupa spår. Rörande är också duons skildringar av vilken musik som drabbade dem med full kraft i tidig ålder. Vi Medelsvensson får lära oss hur deras tillvaro på avgörande punkter skiljt sig från vårt ordnade sätt att leva. Bägge levererar belysande exempel på diskriminering och i värsta fall förtryck, utan att någon offermentalitet tar över. Förmodar att både den sydländskt ättade artisten och sångerskan, skådespelaren och aktivisten från Sápmi hade önskat att få agitera än mer. Återigen riktas beröm till regissören för hennes förnuftiga balans av föreställningen.

Scenkläderna är valda med omsorg för att visa på respektive kulturers stolta kännetecken, till och med något så exotiskt som en kvinna ansvarig för silversmide finns med i produktionen. Däremot existerar som väntat inte någon intern komplexitet, istället visas en enad front upp i upplysningens tjänst. Funderar på om dessa starka kvinnor är undantag bland romer respektive samer, eller om de uppmuntrats att odla sina konstnärliga behov i en frodig mylla bland systrar. Bejakar de två nationella minoriteter Jannok och Taikon Gonzalez representerar, uttrycksfulla kvinnor med temperament och stor talang? Antar att det vore ogörligt att lyfta fram muslimska kvinnor på motsvarande sätt.

Vad som fångar allra mest är som framskymtat huvudpersonernas vokala utstrålning. I flera framföranden blir man alldeles tagen av styrkan och skönheten i rösterna. Det sjungs lika övertygande oavsett språk och Sofia Jannok tar till och med tillfället i akt och rappar fram texten i en medryckande låt. Som sagt, ett snillrikt uppslag att förena två till synes väsensskilda musiktraditioner genom perfekt uppbackning. Föreningen av klanger och uppdelningen av deras innersta känslor i flamenco och jojk görs med grannlaga finess. Att Nomad består av byggstenar bortom sedvanlig dramatik bevisas av att föreställningen innehåller inplanerade, tillika publikfriande extranummer genomsyrade av handklapps-extas. Det är värt att ta sig inomhus även om månadens kvällar kan te sig förföriska i sin blomsterprakt.

Arkiverad under: Scen, Teaterkritik, Toppnytt

Filmrecension: Drömmen lever vidare – en varm film som ger hopp

14 maj, 2024 by Rosemari Södergren

Drömmen lever vidare
Betyg 4
Svensk biopremiär 17 maj 2024
Regi Robert Guédiguian

En hyllning till livserfarenhet och en tribut till alla som kämpar för att förbättra livet och världen och som gör det utan stora åthävor, utan att sätta sig själva i centrum och inte söker beröm. En enkel film om kärlek, politik och att vara en hygglig människa, att göra så gott man kan.

Det är så befriande med en film där karaktärerna varken snortar kokain eller skjuter ihjäl varandra utan beter sig som människor gör mest. Inte ens haschrökning skildras som fullt normal i denna film. Livet och vardagen kan vara stor och fylld av äventyr och utmaningar utan droger och våld.

Robert Guédiguian som regissör är en mästare på att visa hur politik är en del i vår vardag, att det politik handlar om är det som påverkar våra liv. Han gör det ofta, som i denna film, utan stora gester, utan att peka finger utan bara i all enkelhet lyfta fram människor i sin vardag.

Vi får följa människor som lever i Marseille, en stad som drabbades av en katastrof 5 november då bostadshus som var slarvigt byggda rasade och flera hyresgäster dog. Handlingen kretsar kring Rosa och hennes familj som bor i Marseilles arbetarområden. Rosa är sjuksköterska och ska snart gå i pension. Hon är aktiv i lokalpolitiken i De gröna. Hon har två vuxna söner och två barnbarn. Hennes man dog när barnen var små, så hon är ensamstående men både familjen och områdets matriark som alla vänder sig till för att få goda råd.

Vi får följa hennes liv och hennes söners liv och deras relationer med utmaningar och sammanhållning.

Inför lokalvalet har är Rosa representant för De gröna i möten med andra partier som tillsammans vill utmana de borgerliga. Men det verkar omöjligt att samla de olika inriktningarna och Rosa känner sig mer och mer desillusionerad och trött på politiken. Då dyker Henri, hennes yngste sons flickväns pappa upp, helt underbart spelad av den fantastiska franska skådespelaren Jean-Pierre Daroussin. Henri och Rosa äter middag ihop och samtalar och pratar och kommer nära varandra. Det är så fint skildrat. Henri är mer en drömmare som läser mycket och gärna citerar ur böcker och Rosa är den praktiska som får saker gjorda.

Går det att ha ett kärleksförhållande och samtidigt vara politiskt aktiv? Det är en fråga som Robert Guédiguian utvecklar på ett varmt sätt.

Mitt i sin enkelhet är det en praktfull film med miljöer från Marseille. Jag får sådan längtan att komma dit. En varm film som skänker hopp.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Marseille

Svenskt på filmfestivalen i Cannes

13 maj, 2024 by Redaktionen

14 maj 2024 startar 77:e upplagan av Cannes filmfestival. Magnus von Horns nya film Flickan med nålen får världspremiär i huvudtävlan, och Eva Åkergren är Sveriges Producer on the Move. Dessutom är ytterligare fem svenska samproduktioner klara för festivalen, däribland The Apprentice av Ali Abbasi.

Ett pressmeddelande berättar:

Flickan med nålen utspelar sig i Köpenhamn efter första världskriget och skildrar Karoline, en ung fabriksarbetare som finner sig själv övergiven och gravid medan hon kämpar för att ta sig ur fattigdomen. Hon möter den karismatiska Dagmar, som driver en hemlig adoptionsbyrå i en godisaffär och hjälper fattiga mammor att hitta fosterhem åt sina oönskade barn. Ett starkt band bildas mellan de två kvinnorna, men Karolines värld slås i spillror när hon gör en fruktansvärd upptäckt. I de två huvudrollerna ser vi danska stjärnskottet Vic Carmen Sonne tillsammans med Trine Dyrholm.

Detta är tredje gången gillt i Cannes för göteborgsfödde Magnus von Horn. Långfilmsdebuten Efterskalv (2015) hade världspremiär i Director’s Fortnight-sektionen och belönades dessutom med tre Guldbaggar. Uppföljaren, polsk-svenska Sweat (2020) blev också uttagen till Cannes. Dansk-polsk-svenska samproduktionen Flickan med nålen är hans tredje långfilm, och får nu världspremiär i huvudtävlan.

Fler svenska samproduktioner i Cannes

Armand (Un certain regard)
En av de sista dagarna före sommarlovet händer något mellan sexåringarna Armand och Jon. Föräldrarna kallas till skolan för ett möte, men ingen i ledningen kan riktigt sätta ord på vad som hänt. Var detta bara lek mellan två barn, eller något mycket allvarligare? Under en ödesdiger eftermiddag i den annars tomma skolan befinner sig pojkarnas mödrar i en desperat kamp för att bli trodda, där alla medel är tillåtna. Renate Reinsve från Världens värsta människa gör en av huvudrollerna i Armand, som är långfilmsdebut för regissören Halfdan Ullmann Tøndel, son till författaren Linn Ullmann och barnbarn till Liv Ullmann och Ingmar Bergman. Läs mer

The Apprentice (Competition)
Dansk-svensk-iranske regissören Ali Abbasi följer upp Cannes-succén Holy Spider med The Apprentice, en djupdykning i de sällan sedda delarna av det amerikanska imperiet. Den följer en ung Donald Trumps väg till makten genom en Faust-liknande uppgörelse med den inflytelserika advokaten och politiska fixaren Roy Cohn.

Julie Keeps Quiet (Semaine de la critique)
Långfilmsdebuterande belgiske regissören Leonardo van Dijls drama kretsar kring Julie, som är en högt rankad spelare på en tennisakademi på elitnivå. Hennes liv kretsar kring spelet som hon älskar. När hennes tränare utreds och plötsligt stängs av uppmuntras alla klubbens medlemmar att berätta vad de vet. Men Julia bestämmer sig för att tiga.

Sister Midnight (Quinzaine des cinéastes)
Karan Kandharis film är en svart komedi om en missanpassad kvinna boende i en småstad som försöker navigera i tillvaron som nygift i ett arrangerat äktenskap mellan en besvärlig make, nyfikna grannar och sina egna galna impulser.

TELOS 1 (Immersive Competition)
Immersive är festivalens nya sektion som vill spegla ny teknologi och nya sätt att berätta. Här visas i tävlan TELOS 1 av kanadensisk-svenska dansaren och koreografen Dorotea Saykaly och danske regissören Emil Dam Seidel. TELOS 1 är en mixed reality-, film- och dansinstallation med inslag av science fiction. Publiken bjuds in till en transcendental fysisk upplevelse som utforskar teman som mänsklig existens och digital medvetenhet. Iscensatt i ett mytiskt landskap i den digitala tidsåldern tar verket med åskådaren på en resa genom ett holografiskt rike, och bjuder in dem att delta i ett narrativ som suddar ut gränsen mellan det materiella och det immateriella.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt

Göteborgskravallerna blir pjäs på Göteborgs Stadsteater

13 maj, 2024 by Redaktionen

Göteborgskravallerna blir pjäs på Göteborgs Stadsteater
År 2026 är det 25 år sedan de så kallade Göteborgskravallerna skakade om vår stad och Sverige, vilket också gav eko runt om i världen. Göteborgskravallerna är även arbetsnamnet för den pjäs som dramatikern Jerker Beckman nu arbetar med och som beräknas ha premiär under våren 2026. Som ett led i researcharbetet bjuder teatern in till flera träffar för att kunna få ta del av erfarenheter och tankar kring händelserna. Först ut är tisdagen den 21 maj.

Ett pressmeddelande berättar:
I juni 2001 urartade fredliga demonstrationer i samband med EU-toppmötet i Göteborg. Göteborgskravallerna är det samlande namnet för dessa händelser och de våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranter och polis som uppstod.

Jerker Beckman har nu påbörjat researcharbetet inför den kommande föreställningen. Han har tidigare gjort pjäser som Den stora branden (2018) om branden i Västmanland 2014, och Här kommer Framtiden (2022) om företaget Asea och dess inverkan på Sverige. Dessa bygger till stor del på research och intervjuer, vilket också pjäsen Göteborgskravallerna kommer att göra.

– Redan i juni 2001 visste jag att jag en dag skulle skriva om kravallerna. Jag sa till mig själv att vi inte får glömma vad som hände och vad det betydde för Sverige. Jag är mycket glad över att få göra detta på Göteborgs Stadsteater, som är det självklara hemmet för en pjäs som denna, säger Jerker Beckman.

– Händelserna 2001 är en slags brytpunkt, då Sverige plötsligt blev en arena för starka globala konflikter. Hur kan teatern hjälpa oss reflektera kring det som hände? Hur påverkades synen på demokrati, yttrandefrihet och aktivism, och hur förändrades på olika sätt tilliten i samhället? säger Linda Zachrison, konstnärlig chef för Göteborgs Stadsteater.

– Jerker kom med idén och det kändes självklart att göra teater om dessa dramatiska händelser. Det finns förstås konstnärliga utmaningar i de olika perspektiven men där ligger också just en konstnärlig kraft i det projekt som Jerker nu har påbörjat, säger Lisa Lindén, dramaturg.

Som ett led i researcharbetet bjuder Göteborgs Stadsteater in till flera träffar på teatern. Första tillfället är tisdagen den 21 maj klockan 17.30-19.00. Medverkar under kvällen gör Jerker Beckman och dramaturgen Lisa Lindén. Med är också Hans Abrahamsson, freds- och utvecklingsforskare vid Göteborgs universitet. Hans kommer att dela med sig av sina minnesbilder från händelserna.

Efter de inledande presentationerna får vi höra Hans Abrahamssons berättelse. Sedan kommer teatern att öppna för ett samtal med publiken där alla är välkomna att dela med sig av sina erfarenheter och tankar oavsett om man var på plats eller inte.

I juni 2016, 15 år efter kravallerna, arrangerade Göteborgs Stadsteater en dag om händelserna med bland annat en dramatiserad busstur genom staden, filmvisning, scenisk gestaltning, seminarium och panelsamtal. 2003 spelades pjäsen Frigiven på Studion om två flickor från skilda familjer som satt fängslade efter att ha varit inblandade kravallerna. Om två år, 2026, sätts Göteborgskravallerna upp som pjäs i en större satsning.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Göteborgs stsdsteater, Göteborgskravallerna

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 215
  • Sida 216
  • Sida 217
  • Sida 218
  • Sida 219
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in