Drömmen lever vidare
Betyg 4
Svensk biopremiär 17 maj 2024
Regi Robert Guédiguian
En hyllning till livserfarenhet och en tribut till alla som kämpar för att förbättra livet och världen och som gör det utan stora åthävor, utan att sätta sig själva i centrum och inte söker beröm. En enkel film om kärlek, politik och att vara en hygglig människa, att göra så gott man kan.
Det är så befriande med en film där karaktärerna varken snortar kokain eller skjuter ihjäl varandra utan beter sig som människor gör mest. Inte ens haschrökning skildras som fullt normal i denna film. Livet och vardagen kan vara stor och fylld av äventyr och utmaningar utan droger och våld.
Robert Guédiguian som regissör är en mästare på att visa hur politik är en del i vår vardag, att det politik handlar om är det som påverkar våra liv. Han gör det ofta, som i denna film, utan stora gester, utan att peka finger utan bara i all enkelhet lyfta fram människor i sin vardag.
Vi får följa människor som lever i Marseille, en stad som drabbades av en katastrof 5 november då bostadshus som var slarvigt byggda rasade och flera hyresgäster dog. Handlingen kretsar kring Rosa och hennes familj som bor i Marseilles arbetarområden. Rosa är sjuksköterska och ska snart gå i pension. Hon är aktiv i lokalpolitiken i De gröna. Hon har två vuxna söner och två barnbarn. Hennes man dog när barnen var små, så hon är ensamstående men både familjen och områdets matriark som alla vänder sig till för att få goda råd.
Vi får följa hennes liv och hennes söners liv och deras relationer med utmaningar och sammanhållning.
Inför lokalvalet har är Rosa representant för De gröna i möten med andra partier som tillsammans vill utmana de borgerliga. Men det verkar omöjligt att samla de olika inriktningarna och Rosa känner sig mer och mer desillusionerad och trött på politiken. Då dyker Henri, hennes yngste sons flickväns pappa upp, helt underbart spelad av den fantastiska franska skådespelaren Jean-Pierre Daroussin. Henri och Rosa äter middag ihop och samtalar och pratar och kommer nära varandra. Det är så fint skildrat. Henri är mer en drömmare som läser mycket och gärna citerar ur böcker och Rosa är den praktiska som får saker gjorda.
Går det att ha ett kärleksförhållande och samtidigt vara politiskt aktiv? Det är en fråga som Robert Guédiguian utvecklar på ett varmt sätt.
Mitt i sin enkelhet är det en praktfull film med miljöer från Marseille. Jag får sådan längtan att komma dit. En varm film som skänker hopp.