
En liten bit av kakan
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 september 2024
Manus och regi Behtash Sanaeeha och Maryam Moghaddam
Skådespelare Lily Farhadpour och Esmail Mehrabi
För 30 år sedan dog den nu 70-åriga Mahins man. Eftersom hon sedan dess har varit tveksam till att träffa en ny man har hennes liv blivit ensammare och ensammare och som det verkar tråkigare och tråkigare. Den grupp kvinnliga vänner som hon under många år träffade en gång i månaden ses numera endast en gång om året. Dottern som flyttade till Sverige för 20 år sedan träffar hon alltmer sällan. Resa är för dyr men hon skulle förmodligen ändå inte få något visum på grund av sin höga ålder. Kontakten med dottern och barnbarnet sker därför framför allt genom korta telefonsamtal. Dagarna flyter samman, den ena om möjligt mer lik den andra. Hon stiger inte upp förrän mitt på dagen och på kvällen hänger hon trött framför sin TV och tittar på romanistiska kärleksfilmer. Den iranska moralpolisens närvaro gör heller inte livet lättare att leva vare sig för gamla eller unga.
Men just idag är det annorlunda, det är hennes födelsedag och hon har bjudit in sina väninnor till den årliga middagen. I present får hon en blodtrycksmätare. Blodtrycket kan vara högt även om livet själv saknar tryck. Under middagens trivsamma samtal tänds en lite gnista inom Mahin. Tänk om hon skulle våga rikta blicken utåt och kanske hitta en ny man. Plötslig fylls hon av en visserligen blyg, men ändå kraft. Det gör att hon till och med vågar bjuda hem en helt okänd man i sin egen ålder. Det uppstår kärlek vid första ögonkastet för båda, livet tycks ta en helt ny vändning. Den bästa dagen i deras liv. Det blir fest, blygsel, närmande, mat, dans och till och med vin, trots att alkohol är förbjudet i Iran. De skojar om vardagslivets små knep för att lura moralpolisen. En underbar, glädjefylld kväll som får deras hjärtan att bubbla av ömsesidig lycka. De får båda en liten bit av kärlekens kaka, med drömmar om en större. Det blir en kväll som är omöjlig att glömma, trots eller kanske tack vare att filmen mitt i alltsammans tar en helt ny vändning.
Filmen har många olika nyanser och känsloskiftningar och är väl värd att se. Den är tragisk, romantisk, rolig och varm. Som åskådare kan man inte göra annat än att dras med i deras nya ungdomlighet, livsglädje och förhoppningar om ett nytt liv. Samtidigt som man får en känsla av hur moralpolisen påverkar det dagliga livet i Iran. Exempelvis förbjöd de iranska myndigheterna Maryam Moghaddam och Behtash Sanaeeha att delta i 2024 års filmfestival i Berlin.
De båda skådespelarna är helt enastående.









Shakespeares drama Kung Lear handlar om en kung som bestämmer sig för att gå i pension. Han vill dra sig tillbaka och fördela sitt arv och sin makt. Han har tre döttrar. Den yngsta, Cordelia, är hans favorit. Kungen ger sina döttrar i uppdrag att säga hur mycket de älskar honom och efter vad de säger ska han fördela sitt arv. De två första, Goneril och Regan, brer på och överdriver och pappa kungen går på deras smicker. Den yngsta vill inte ställa upp på falskspel och menar att han bör veta hur mycket hon älskar honom, hon ska inte behöva formulera det i ord. Kung Lear blir kränkt av Cordelias svar och skickar iväg henne att gifta sig med en fransk tronarvinge utan något arv medan de två äldsta smickrande döttrarna får dela på riket. Samtidigt får de kravet från pappan att ta hand om honom och hundra av hans soldater resten av hans liv.
Liksom flera av Shakespeares draman har Kung Lear inspirerat till många filmer och tv-serier, bland annat Ran i regi av den japanske regissören Akira Kurosawa 1985. Versioner och tolkningar av Kung Lear finns i

Det är vackert att se “livet” flimra förbi våra ögon. Vi skrattar från magen när Amy lyckas jämföra dejtinglivets valmöjligheter med juicehyllan i en amerikansk matvaruaffär. Eller när det visar sig att Lance numera behöver ta på sig glasögonen för att rulla en joint. Greig lyckas översätta vårt moderna livskaos till maximer à la Tjechov och det blir väldigt roligt. Samtidigt håller han upp en spegel mot oss själva. Vad är av värde för dig som lever i kölvattnet av de stora ideologierna, där Marx är ett spöke och kärlek är en kemisk reaktion. Vilka val måste vi göra?