• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Se trailern till den andra säsongen av Squid Game

27 november, 2024 by Redaktionen

Nu har Netflix släppt trailern till den andra säsongen av Squid Game, som har global premiär den 26 december 2024. Trailern ger en spännande inblick i de dödliga spelen och dynamiken mellan karaktärerna.

Seong Gi-hun (Lee Jung-jae) återvänder i en intensiv kamp mot den mystiska frontmannen (Lee Byung-hun). När nya spel tar sin början blir insatserna allt dödligare, och Gi-huns uppdrag att avsluta spelen en gång för alla står i fokus. Kommer han att lyckas, eller kommer systemet att skörda ännu fler offer?

Trailern tar oss tillbaka till seriens fängslande värld tillsammans med nya ansikten: Yim Si-wan, Kang Ha-neul, Park Gyu-young, Lee Jin-uk, Park Sung-hoon, Yang Dong-geun, Kang Ae-sim och Jo Yu-ri, som bidrar med nya intriger och komplexitet i Squid Game.

Insatserna höjs ytterligare i Squid Game säsong 2 när allianser förändras och rivaliteter blossar upp. Nedräkningen har börjat.

OM SQUID GAME SÄSONG 2
Synopsis: Tre år efter att ha vunnit Squid Game ger Spelare 456 upp planerna på att åka till USA och fattar ett nytt beslut. Gi-hun ger sig in i det mystiska överlevnadsspelet än en gång och deltar i lekar på liv och död tillsammans med nya deltagare som alla är fast beslutna att vinna förstapriset på 45,6 miljarder won.
Premiärdatum: 26 december 2024
Manusförfattare/regissör: Hwang Dong-hyuk
Exekutiva producenter: Kim Ji-yeon, Hwang Dong-hyuk
Producerad av: Firstman Studio
Rollbesättning: Lee Jung-jae, Lee Byung-hun, Wi Ha-jun, Gong Yoo, Yim Si-wan, Kang Ha-neul, Park Gyu-young, Lee Jin-uk, Park Sung-hoon, Yang Dong-geun, Kang Ae-sim, Lee David, Choi Seung-hyun, Roh Jae-won, Jo Yu-ri och Won Ji-an
Ursprungsland: Korea

Arkiverad under: Scen, Toppnytt, TV-serier Taggad som: Netflix, Squid Game, trailer

Filmrecension: Efterträdaren – Marc-André Grondin bär hela filmen

26 november, 2024 by Ulf Olsson

Efterträdaren
Betyg 3
Svensk biopremiär 29 november 2924
Regi och manus Xavier Legrand
I rollerna Marc-André Grondin som Ellias Barné och Yves Jacques som faderns
vän Dominique

Ellias som är 30 år gammal har precis blivit konstnärlig ledare för ett berömt modehus i Paris. Under visningen av den första kollektionen känner han plötslig av sina ofta återkommande bröstsmärtor. En läkarundersökning visar att han har ett något förhöjt blodtryck men att hjärtat fungerar som det skall göra på en 30-åring. Läkaren menar i stället att hans symptom tyder på panikångest. På läkarens fråga om det finns några speciella sjukdomsmönster i släkten svarar Ellias att pappan fick stroke för några år sedan. Hur det för övrigt är med pappans hälsa har han ingen aning om eftersom han inte har haft någon kontakt med pappan, som bodde i Kanada, på över 20 år.

Några dagar senare nås han av budet att pappan har dött. Det vänder upp och ner på alla hans planer. Han har helt enkelt inte tid och vill absolut inte åka på begravning till Kanada. Dessutom vill han inte ta hand om pappans tillhörigheter och är inte intresserad av arvet efter honom. Men till slut inser han att han måste åka till Kanada. Väl där bestämmer att han sig för att ordna en expressbegravning för att kunna åka hem till Frankrike och fortsätta sin framgångsrika karriär så snabbt som möjligt.

Det första han gör efter att ha landat i Kanada är att besöka begravningsbyrån för att snabba på processen. Därefter besöker han pappans hus tillsammans med en fastighetsmäklare. Alla inventarier skall skänkas till välgörande ändamål och huset skall säljas så snabbt som möjligt. Men eftersom de inte hittar nycklarna till den låsta källaren måste mäklarens undersökning av vad som finns därnere vänta till nästa dag. När Ellias hittar nycklar går han ner i den noggrant låsta källaren. Längst in bakom lås och bom upptäcker han något förfärligt som får honom att rusa därifrån vilt skrikande i panik. Längst inne i källaren, i ett noga tillbommat rum ligger en ung inlåst kvinna. Vad är detta vad? Vad betyder det? Var hans pappa ett monster? Och hur är det med de två vännerna som dyker upp och beskriver pappan som en fantastisk människa. Är de inte lite väl inställsamma? Vet dom om pappans hemligheter? Är de inblandade i alla förfärligheter. Varför lovprisar de pappan och varför är Dominique så mån om att var med att organisera begravningen?

Efter ett tag lugnar Ellias ner sig och ringer till larmcentralen. Men när de svarar blir han tveksam och lägger på. I förvirringen får han för sig att han skall lösa det hela själv utan inblandning. Det visar sig snabbt vara ett ödestiget beslut, allt går fel. Det ena felaktiga beslutet efter det andra gör att han till slut känner sig tvungen att dölja inte bara pappans förfärligheter utan också sina egna handlingar.
Den begravningen som han kommer för sent till blir en pina. Han faller i häftig gråt, delvis kanske för att han sörjer sin okända pappa men också på grund av de egna felaktiga besluten. När han så småningom förstår vem flickan i källaren är, eller var, blir han alltmer osäker på både pappans och Dominique roll i flickans försvinnande. Vem har skyddat vem och vem skyddar fortfarande vem. Och dessutom, hur kan Ellias efter alla felbeslut skydda sig själv.
Filmen är ett slags psykologiskt drama med vissa skräckfilmsinslag. Handlingen tar ett antal oväntade och mer eller mindre obegripliga vändningar vilket gör att filmens berättelse inte är helt trovärdig. Men den är värd att se även om det finns betydligt bättre och intressantare psykologiska dramer och skräckfilmer. Den enda av filmens skådespelar som gör något intryck är huvudrollsinnehavaren Ellias, alltså Marc-André Grondin. Han visar upp både ett nyanserat kroppsspråk och ett nyanserat känsloregister väl avpassat till filmens skiftande händelser. Han bär helt enkelt upp filmen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Recension av tv-serie: Blue Lights 2 – stark och engagerande och bara måste sträcktitta

26 november, 2024 by Rosemari Södergren

Blue Lights 2
Betyg 5
Premiär på TV4 Play 25 november 2024
Regi Declan Lawn & Adam Patterson Jack Casey

En serie om nyrekryterade poliser i Belfast och den första säsongen gjorde succé och hyllades av många. Bland annat fick den högsta betyg, 5 av 5 av Kulturbloggen, där vår kritiker skrev:
Blue Lights – mästerlig och engagerande och ställer viktiga frågor

Denna nya säsong håller samma kvalitet. Skådespelarna är bra och berättelsen tar upp olika aspekter kring kriminalitet, polisen och brottsbekämpning. Allt är inte svart eller vitt. Och vi får följa flera av polisernas privatliv och personliga trassel och relationer.

I första säsongen var det fyra rekryter. Tre av dem har gått vidare inom polisen och tagit ett steg uppåt från aspirantnivån. Vi får följa dessa tre, Grace, Tommy och Annie. Den fjärde, Jen, polischefens dotter, har hoppat av och är nu jurist och vi får också följa hennes liv. Det märks att hon hittat sin uppgift i livet. Som jurist är hon mycket mer engagerad i sitt jobb.

Vi får förstås också följa en del av polischeferna och övriga polis plus att det tillkommer två nya poliser, varav den ena, Shane. jobbar tillsammans de tre som tidigare var aspiranter.

På högre nivå inom polisväsendet har beslut tagits att polisstationen som ansvarar för området Mount Eden måste satsa fullt för att få stopp på den växande konflikten mellan områdets två maffiagäng och bossar. Det visar sig att det är inte bara polisen som är oroad över den ökade kriminalitet och drogerna som flödar i området. Lee som tidigare varit elitsoldat sköter en pub tillsammans med sin syster. Lee är rejält trött på att tvingas betala för beskydd till en av områdets maffiakungar. Han är också trött på hur knarket skördar liv. Lee sätter igång en plan har för att kunna få bort de två maffiakungarna och själv styra området.

Denna polisserie har flera stora styrkor. Många duktiga naturliga skådespelare, förstås men också dramaturgin och skildringen av hur polisen jobbar och av de kriminella och vanliga människor som bor i området och drabbas av såväl polisbrutalitet som brott. Serien rör sig i de gråzoner där livet oftast befinner sig.

Det är också en berättelse om hur livet går vidare i en område som Nordirland och Belfast där IRA och lojalister för inte alltför länge sedan krigade och slängde bomber. En skildring av hur myndigheter lägger munkavel på diskussioner och fasta om vad som hände under IRA-tiden.

Det är en stark och engagerande polisserie som jag inte kunde slita mig ifrån utan måste sträcktitta.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV, TV-serier Taggad som: Belfast, Blue Lights, Nordirland, TV-serie

Lars Noréns dramatik flyttar in bildkonstnären Markus Öhrns säregna universum på Dramaten

26 november, 2024 by Redaktionen

Fem scener Norén Foto: Martin Vallin / Studio Bon

I Fem scener Norén flyttar Lars Noréns dramatik in i regissören och bildkonstnären Markus Öhrns säregna universum på Dramaten. En värld av masker, förvrängda röster och avskalade rum. Jobbiga familjesammankomster och bittra relationer serveras här på ett helt nytt sätt.
– Det är en ära för mig att få arbeta med Noréns våldsamma och smärtsamma scener som samtidigt innehåller hans karaktäristiska mörka humor, säger Markus Öhrn. Premiär den 13 december 2024 på Lilla scenen.

Ett pressmeddelande:
– Min mamma, som aldrig sett en pjäs av Lars Norén vet i alla fall vad en Norénjul eller en Norénmiddag är. Därför tycker jag det är intressant att göra en riktig djupdykning i Norén. Jag har valt ut fem scener från hans omfattande verkslista utifrån teman och situationer som vi alla på något sätt möter under våra liv, familjemiddag, sjukdom, död, kärlek och demens.

Markus Öhrn, regissör och bildkonstnär, gör sin första stora uppsättning på en svensk teater, efter att i många år varit uppmärksammad på de internationella scenerna. Nyligen gjorde han en hyllad uppsättning av Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap på Volkstheater i Wien. På Dramaten har han tidigare gjort The Unknown, tolv halvtimmeslånga performances av honom själv och inbjudna gäster, som gavs utan någon förhandspresentation till besökarna. Markus hade under våren en mycket uppmärksammad separatutställning på Bonniers konsthall – Requiem för Eva-Britt och han erhöll TCO:s kulturpris för 2024.

Lars Norén (1944-2021) slog igenom som dramatiker med pjäserna Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud på tidigt 1980-tal, men han var också verksam som regissör, teaterchef, poet och författare. Dramaten har spelat mycket av Noréns dramatik sedan Fursteslickaren 1973.

De fem scenerna som visas är från pjäserna: Hebriana, Så enkel är kärleken, Andante och två scener från 3.31.93.

Medverkar gör: Danilo Bejarano, Thérèse Brunnander, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Peter Järn, Nemanja Stojanović, Rakel Benér Gajdusek och Jakob Öhrman.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Filmrecension: Heretic – glänsande insatser av alla skådespelare

23 november, 2024 by Linou Gertz

Heretic
Betyg 4
Biopremiär 22 november 2024
Regi Scott Beck och Bryan Woods

Under 2010-talet har amerikanska A24 seglat upp som det mest spännande och mest unika independent filmbolaget på först amerikansk marknad för nu internationell storspelare. Med unik marknadsföring bortom traditionella medier (som Alicea Vikanders robotpersona i sci-fi-thrillern Ex Machina som fick en dejtingprofil på Tinder för att locka besökare till biograferna efter att ha kommunicerat med dem i sin roll) har de gått från distributionsbolag till en unik helhetslösning där de nu även producerar och lanserar filmer under eget flagg. Djupt personliga auteurfilmer som djupblodade draman och annorlunda skräckfilmer som Saint Maud, The Vvitch och Midsommar (för att bara nämna några personliga favoriter) och nu Heretic. Kanske inte lika udda och konstnärligt laddade som många andra av deras tidigare filmer, men ändå en frisk fläkt.

Så när A24 släppte en trailer för en ny skräckfilm blev jag inte direkt jätteöverraskad, vad som däremot fick mig lite häpen var att den tidigare mysfarbrorn Hugh Grant skulle vara med – dessutom i en till synes mörkare och otrevligare roll. Från 1990-talsklassiker som ”Fyra bröllop och en begravning” och ”Notting Hill” och de något senare ”About a Boy” och ”Love Actually” cementerade Hugh som en väldigt trevlig karaktär i alla sina gestaltningar – något han visserligen utmanat och gått rakt emot på senare år. En inte lika trevlig semi-gangster i såväl ”The Gentlemen” som ”Operation Fortune” som de lika tvivelaktiga karaktärerna i ”Glass Onion” och ”Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves” har verkligen omkullkastat ens bild av honom på senare år. Vilket är väldigt kul och uppfriskande att se. Liksom som denna till synes först välkomnande och trevliga karl Mr Reed som bor i ett ganska ensligt hus bakom låst grind.

Nu vilar inte hela filmen på Grant och hans insats, utan de något nyare förmågorna Sophie Thatcher (som är något av en modern scream queen, även om hon även medverkat i lite sci-fi) och Chloe East glänser i sina respektive huvudroller som missionerande Mormoner som är ute för att upplysa allmänheten om sin tro riktigt glänser. Vad som är extra intressant är att båda skådespelarna växte upp som mormoner i sina respektive familjer och därmed kunde erbjuda produktionen viktig insikt i hur de pratar och för sig. Vilket känns väldigt logiskt då de verkligen känns helt rätt i sina roller och gör otroliga insatser, både som mormoner men också sakta oroade personer som inser att de inte är så säkra som de först hade trott. Vad som börjar i ganska varma och trevliga samtal om både livet och religionen övergår inte alltför snabbt i något betydligt mörkare och otrevligare. Och vad som gör filmen så bra är att den låter dig tro att du vet exakt vart den är på väg och på vilket sätt den ska föra sig – för att sedan göra någonting helt annat. Du tror dig ha sett filmen redan, men blir snart varse att allt inte är så enkelt eller rättfram när allt kommer till kritan. Den gör sig helt enkelt sig förtjänt av A24-stämpeln och är inte så generisk och traditionell som en först tror.

Utan att bli alltför förundrande eller förvirrande tar den upp religion, trosatser och litterär teori som går igen i både religion som populärkultur genom tiderna och så även moderna varianter. Som en röd tråd genom mänsklighetens historia och berättelseformer men också som bärande samhällsanalys och ifrågasättande av såväl mänsklig upprepning som nyliberalismens grepp på den moderna människan. Det är inget jättedjupsinningt men ändå väl tänkvärda aspekter som tas upp. Taglinen är passande nog ”Question everything” vilket både appliceras på teserna men också filmens senare handling. Är någonting som det verkar eller är det ytterligare bara saker vi vill se för att det passar in i vår syn på det fantastiska? En kan tycka vad en vill om vart svaret landar, men det är ändå uppfräschande att filmen tar sin poäng och bär den från start till mål utan att göra avkall varken på idé eller karaktärer som både för nöta och stöta den. Och en viss scen med en liten miniatyrlabyrint där en av flickorna gestaltas för att sen komma ut ur dörren intill är riktigt briljant. Och det är otroligt snyggare än det låter. Så ta mig inte på orden. Upplev och tro bara dina egna ögon och öron – precis som filmen vill säga dig. Förstås.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Hugh Grant, Skräckfilm

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 171
  • Sida 172
  • Sida 173
  • Sida 174
  • Sida 175
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in