• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Folkteatern startar crowdfunding till nya takskyltar

11 februari, 2025 by Redaktionen

Folkteatern i Göteborg ber allmänheten om hjälp för att finansiera takskyltar i neon, likt dem som en gång i tiden satt på taket till teatern. Efter några ovissa år har teatern nu ett långsiktigt hyreskontrakt och vill därmed vara med och lysa upp Göteborgs kulturkvarter.

Ett pressmeddelande berättar:
För ett par år sedan rådde det under en period osäkerhet kring Folkteaterns framtid på Järntorget vilket ledde till kraftiga folkliga protester. Bland annat skrev över 15 000 personer på en namninsamling för att Folkteatern skulle få vara kvar och en demonstration till stöd för teatern anordnades. I januari 2024 signerades till slut ett nytt hyresavtal vilket säkrade teaterns närvaro vid Järntorget i minst tio år framöver.

Med detta avtal i ryggen och ett förlängt uppdrag från Västra Götalandsregionen vill Folkteatern nu sätta upp ny-gamla Folkteaternskyltar i neon på taket, likt de skyltar som satt på byggnaden på 70-talet. Eftersom det just nu byggs för fullt på ett publikt grönområde uppepå tunnelnedfarten, vill teatern även sätta upp en takskylt som vätter åt det hållet. Det som hittills varit en hårt trafikerad baksida kommer inom ett par år ha en helt annan skepnad.

Folkteatern startar nu en insamling och hoppas få in minst 300.000 kronor för att ro skyltprojektet i land.

– Det är mycket pengar, men om 3.000 personer är beredda att bidra med i snitt 100 kronor var är vi i mål. Vi fortsätter att spela angelägen teater och får upp skyltarna på taket, win-win, helt enkelt säger Lotta Lekvall, vd på Folkteatern.

Insamlingen sker via GoFundMe, en insamlingsplattform som har funnits sedan 2010. Insamlingen har inget specifikt slutdatum, utan pågår fram till att målet är uppnått.

Arkiverad under: Kulturpolitik, Teater, Toppnytt

Filmrecension: The Balconettes – absurt obehaglig

11 februari, 2025 by Rosemari Södergren

The Balconettes

The Balconettes
Betyg 2
Svensk biopremiär 14 februari 2025
Regi Noémie Merlant

En ganska burlesk blandning av skräck och komedi och en form av ett drama om systerskap, fast väldigt svår att ta till sig. Tre unga kvinnor som är rumskamrater har koll på sina grannar på balkongerna en sommar med brännande värmebölja i Marseille.

Kanske filmen har ett underliggande budskap om klimatförändringarna som orsak till att människor går över gränser. Jag vet inte. Det är en film som jag tycker är obehaglig och jag fick tvinga mig själv att se klart. Ett ämne jag är trött på, som verkar väldigt populärt bland filmskapare, är att framställa sexarbete som både trevligt och högst normalt, som vilket arbete som helst. Det känns kluvet när det trots allt förekommer en hel del human trafficking där människor och speciellt kvinnor utnyttjas grovt,

En av de första händelserna som vi kan se på balkongen är ett mord utförts balkong. En vidrig kvinnoförtryckande man blir dödad av sin fru som tröttnat på han beteende. Denna kvinna beger sig de tre unga kvinnorna berättar vad hon gjort. För övrigt ett av de mest udda mord jag sett på film.

På en av balkongerna syns en förhållandevis snygg man med vältränad kropp. Fast vad som räknas som snygga män beror på betraktarens ögon och bedömning.

De tre unga kvinnorna ser till att få kontakt med mannen och blir inbjudna till honom. Det visar sig att han har en mycket elegant och påkostad lägenhet. Det märks att han har gott om pengar. Träffen hos honom utvecklas till ett vilt party. Vilda fester har en tendens att föra med sig obehagligheter efteråt.

Hur som helst är det en absurd film med en hel del fokus på sex och blod. Åldersgränsen som är satt till 15 år är definitivt inte för hög.

Manus är skrivet av Céline Sciamma som bland annat varit inblandad i produktion av bilder som Tomboy och Porträtt av en kvinna i brand. Hon har skrivit tillsammans med regissören Noémie Merlant. Jag var inte så förtjust i varken Tomboy eller Porträtt av en kvinna i brand, så det är väl inte oväntat att denna film inte heller tilltalar mig. Men den som gillade speciellt En kvinna i brand kan säkert ha större behållning av denna film än jag.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Konst och migration i fokus när Creators Society arrangerar kväll på Maxim till förmån för Human Rights Watch

11 februari, 2025 by Redaktionen

Den 6 mars 2025 intar föreställningen Hela havet stormar Maxim i Stockholm. Produktionen är skapad av kreatörsnätverket Creators Society och manuset bygger på verkliga berättelser från konstnären Hadi Qasemi, aktivisten Fatemeh Khavari och artisten Tusse (Toussaint Chiza) om att som barn tvingas på flykt. Efter föreställningen följer ett publiksamtal och en konstutställning på temat migration. Alla biljettintäkter går oavkortat till Human Rights Watch.

Ett pressmeddelande berättar:
I ljuset av Europas ökade gränskontroller och restriktiva asylpolitik har migration blivit en brännande politisk fråga – samtidigt är det en fråga som väcker frustration och starkt engagemang, inte minst från kreatörer. Därför har Creators Society samlat kreatörer från olika discipliner för att ge röst åt de verkliga berättelserna bakom statistiken, med målet att utmana de negativa och ofta inhumana retoriken kring människor på flykt. Arbetet har resulterat i föreställningen Hela havet stormar, en scenisk produktion med mod, förlust, medmänsklighet och hopp i fokus. Föreställningen har urpremiär den 6 mars på Maxim i Stockholm.
Föreställningens manus bygger på verkliga berättelser om att som barn tvingas på flykt, från konstnären Hadi Qasemi, aktivisten Fatemeh Khavari och artisten Tusse (Toussaint Chiza). Genom personliga vittnesmål, musik, dans och skådespeleri ger verket en röst åt berättelser som ofta förblir ohörda.

Det kreativa arbetet med manus och regi har bland annat letts av tidigare ungdomsrepresentant för Sverige vid FN:s generalförsamling samt tidigare medlem av musikgruppen FO&O Oscar Molander, koreografen och aktivisten Ina Dowland Herrera, en av rösterna bakom TNKVRT-plattformen.

– Vi tror på konstens kraft att förändra. Genom att kombinera konst och mänskliga rättigheter kan vi skapa förståelse, empati och långsiktig förändring.” säger Ina Dowland Herrera, kreativt ansvarig och projektledare för Creators Society.

Alla biljettintäkter går till den globala människorättsorganisationen Human Rights Watch som arbetar för att försvara rättigheter för människor på flykt. Human Rights Watch har nyligen lanserat den globala kampanjen #WithHumanity för att belysa EU:s misslyckade migrationspolitik som bidrar till människorättskränkningar långt utanför Europas gränser.

– Fler människor än någonsin är på flykt i världen från krig, konflikter och klimatförändringar. Jag upplever att det finns många där ute som vill engagera sig och göra en insats i dessa mörka tider, men som kanske inte vet hur. Genom att köpa en biljett till Hela Havet Stormar är man med och gör faktiskt skillnad” säger Oscar Molander.

Efter föreställningen följer ett publiksamtal som vidare utforskar frågan om hur vi kan skapa en mer human bild av människor på flykt. På Maxim sätts även en konstutställning på temat migration upp, skapad av konstnären Hadi Qasemi.

– Människorättsrörelsen har länge förlitat sig på juridiska och politiska verktyg för att driva förändring – ett språk som tyvärr sällan berör eller når ut till den breda allmänheten. Nu, mer än någonsin, behöver rörelsen kreativa och starka röster för att lyfta fram och sprida kunskap om mänskliga rättigheter och få fler att engagera sig för förändring. Med starka plattformar har kreatörer en unik möjlighet att använda konstens kraft att beröra och göra mänskliga rättigheter både inspirerande och tillgängliga, för alla” säger Ina Dowland Herrera, kreativt ansvarig och projektledare för Creators Society.

Arkiverad under: Kulturpolitik, Scen, Toppnytt Taggad som: Maxim

Filmrecension: Brutalisten – lysande skådespelare

8 februari, 2025 by Elis Holmström

Brutalisten
Betyg: 4
Svensk biopremiär: 7 februari
Regi: Brady Corbet

Det är den tiden på året då fjolårets mest omtalade, omhuldade och Oscars-hoppfulla kandidater anländer på svensk mark. Brutalisten regisserad av Brady Corbet anländer med gigantisk pompa och ståt, den designmässigt provokativa affischen stoltserar med det hyperboliska ordet monumental från branschjättar som Rolling Stone och The Hollywood Reporter. Förväntningarna är därmed oerhörda, framförallt då filmen också stoltserar med en otrolig speltid på över tre och en halvtimme inklusive en kort paus.

Och som alltid då en film tycks ha gjort en resa från ingenting till stratosfären och framhålls som det största som skett sedan filmkameran uppfanns, är det svårt att helt och hållet uppfylla de hysteriska lovorden. Med det sagt är Brutalisten mäkta imponerande och många gånger djupt engagerande.

Brady Corbets resa från halvdan skådespelare till regissör är inte unik, däremot är övergången från en regissör med ytterst ointressanta projekt som Vox Lux till att nu framhållas som ett geni genuint förvånande. Andra regissörer bygger sakteliga upp en resumé där tydlig förbättring figurera flitigt mellan projekten, med detta en ökande profil. Med det sagt kan raketfärd också ske, Brutalisten är i mångt och mycket den sortens film som tar en regissör från att vara ointressen till att kunna anses som en med genuin potential. Visionen är att skapa ett svepande drama som utforskar hela det mänskliga emotionella spektrat. Och flera gånger är det slående hur pass medryckande och intressant resan är, detta trots att tematiken och berättelsens diverse beståndsdelar känns igen, något som är i stark polemik med Corbets uttalande om att en film av god kvalité ständigt bör överraska.

Men bristen på originalitet blir inte beklämmande då Brutalisten har en magnetisk kvalité som gör att den ofta lågmälda men samtidigt svarta dramatiken är omöjlig att ta ögonen ifrån. Corbet integrerar flera historiska milstenar på ett strålande sätt vilket ger berättelsen en oerhörd vidd då avgörande skeenden som Israels grundande eller de aggressiva atombombstestningarna sätts i en kontext och länkas samman med berättelsen. Brutalisten använder sig också av ett spartanskt och intimt foto som gör att filmen påminner om filmad teater, något som förstärker Corbets vilja att lägga publikens blick på dramatiken och skådespelet. Just dialog och interaktion mellan skådespelare är av ypperlig kvalité. Adrian Brody gör en fantastisk insats som lyckas beröra det mesta en karaktär kan tänkas genomgå, såsom sorg, extas, hopplöshet och pånyttfödelse. Felicity Jones, som fått alltför lite relevant arbete, gör också en mycket finstämd rolltolkning som förstår vikten av att kombinera styrka och tystnad.

Mer än något annat är det filmens mer poetiska och öppna kvalitéer som stärker upplevelsen. De politiska och sociala undertonerna är oundvikliga men sättet främlingsfientlighet och vanmakt skildras på sätts i en oväntat snillrik vinkel här. Genom att låta huvudpersonen komma från ett veritabelt helvete – koncentrationslägret Buchenwald, blir kontrasten då Brody möter Guy Pearces makabert fascistoida industrialist en otäckt påminnelse om att ondskan som han just undflytt har återfötts fast i en amerikansk affärskostym. Detta blir än mer potent och kraftfullt då vi ser till händelserna i dagens USA där just industrialism och fascism numera går hand i hand och omformar samhället till en grotesk oligarki som dessutom tagit sig an rasism och splittring med öppna armar.

Samtidigt är materialet kanske mer komplext än Corbet har förmåga att hantera. Flera gånger om finns det utrymme att extrahera ut än mer ur specifika moment än vad som görs. För trots de fina insatserna från Jones och Brody är deras djupa och bärande förgyllande inte tillräckligt närvarande eller intensivt för att verkligen övertyga till den graden filmen önskar. Ett antal andra sekvenser lovar också mer än de faktiskt ger, det gäller framförallt en lång exkursion mot filmens final som ter sig menlös och rentav pretentiös. Corbet visar också på en osäkerhet i sin kapacitet som regissör, framförallt vad gäller vissa stilistiska grepp som inte alls är nödvändiga. Slutet som serveras i en mycket rumphuggen epilog är inte heller något som kommer gå till historien.

Men det är inte det som stannar kvar, det är just de nutida allegorierna, de magnetiska kvalitéerna i dramatiken och det lysande skådespelet som klamrar sig fast i minnet. Brutalisten är inte perfekt men många gånger om omöjlig att ta ögonen ifrån.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Brutalisten, Filmkritik, Filmrecension

Teaterkritik: Amadeus – Bravo, bravo, bravo

8 februari, 2025 by Rosemari Södergren


Foto Sören Vilks

Amadeus
Av Peter Shaffer
Översättning Göran O Eriksson
Regi Sunil Munshi
Scenografi Sunil Munshi och Linus Fellbom
Kostym Bente Rolandsdotter
Ljus Linus Fellbom
Ljud Daniel Rejmer
Koreografi Catharina Allvin
Mask Katrin Wahlberg
Musikaliskt ansvarig, musik och arrangemang Eric Skarby
Premiär den 7 februari 2025 på Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

Bravo. Premiären fick stående ovationer och många, många bravo-rop. Välförtjänt.
Denna föreställning har många bottnar, ger mycket att tänka på. Den är fantastisk och något av det mest fulländade som visas på svensk scen på länge. Den har duktiga skådespelare, manus och regi som ser till att ge djup i berättelsen, underbar livemusik på scen och stark symbolisk scenografi och dräkter som imponerar. Den tog andan ur mig och jag vandrar hem efter föreställningen helt tagen.

Handlingen utspelas i slutet av 1700-talet och kretsar kring Salieri, som var anställd som hovkompositör vid hovet i Wien. Han var född i Italien och älskade musik och som ung tog en vän till familjen med honom till Wien där han kunde utbilda sig i musik och få framtång inom musik. Han komponerade och undervisade i musik. Enligt Wikipedia var han bland annat lärare till Ludwig van Beethoven, Franz Liszt, Johann Nepomuk Hummel och Simon Sechter.

Salieri hade kämpat, studerat och levt ett anständigt liv. Som ung gav han ett löfte till Gud att leva rättfärdigt om Gud hjälpte till såm han kunde försörja sig på musik. Det ser ut som att Gud och Salieris överenskommelse fungerade bra ända fram tills den unga kompositören Wolfgang Amadeus Mozart dyker upp vid hovet. Mozart var redan välkänd som ett musikaliskt underbarn och hade rest runt i världen med sin pappa och gett konserter från fem års ålder. Kejsaren Joseph II är förtjust och tar emot Mozart.

När Mozart spelar ett litet egenkomponerat stycke berörs Salieri ända in i själen. Det är det vackrast Salieri hört, det är som om Gud själv talar genom musiken. Men så visar det sig att Mozart, denna fantastiska musiker och kompositör, är långt ifrån anständig. Mozart dricker mycket och förför många kvinnor. Salieri blir djupt upprörd, arg och besviken på Gud. Hur kan Gud välja att tala genom en ung man som beter sig som värsta oansvariga rucklaren, som är en utsvävande person och lever långt ifrån ett rättfärdigt, anständigt liv. Dessutom tycks Mozart vara född med denna gåva och har inte behövt studera. Och ödmjuk är Mozart inte alls utan han babblar på och förolämpar Salieri.

Föreställningen berör existentiella frågor och kan också ge input på frågan som diskuteras på svenska kultursidor om det är rätt eller fel att göra skillnad på verket och konstnären. Salieri upplever att han själv är en medelmåtta. Varför bryr sig Gud inte om den rättfärdige. frågar han sig. Går det att vara genialisk och ung när medelmåttorna har makten?


Philip Zandén ger ett djup i Salieri. 1981 spelade Philip Zandén Mozart i Amadeus på Stadsteatern. Nu återvänder han till pjäsen men som Salieri. Han är fantastisk i den rollen och ger extra perspektiv på Salieri. Det går att förstå Salieris känslor och det märks också att han är kluven. Han vill upptäcka mer musik av Mozart samtidigt som han är rädd för att Mozarts musikaliska geni ska hotas Salieris position. Vi som ser det utifrån kan se att Salieri har styrkor som är också är värdefulla och som Mozart inte har. Salieri måste ha varit en betydligt bättre lärare till exempel. Mozart som förförde sina kvinnliga elever hade haft problem om det funnit någon metoo-kampanj på den tiden,


Jag är imponerad av alla skådepelare som förvaltar sina roller väl, bland andra; Simon Reithner som den utsvävande vilda Mozart och hans tuffa fru Constanze som spelas av Maja Rung. Per Andersson gör en otroligt komisk Kejsare Joseph II. Helt underbar. Finns det någon annan komiker som kan säga ordet ”styrbord” och få publiken att vrida sig av skratt.

Scenografin på scen är enkel och består mest av en stor flygel och låter skådespelarna med sina glittrande dräkter vara i blickfång. I taket finns stora rutor som ibland används för att ge en sakral känsla av att befinna sig i en kyrka och ibland ger intrycket av att allt på scenen pågår i en källare, i mänsklighetens dolda undermedvetna med förbjudna känslor och tankar. Den mörka plats människor inte vill att någon ska se.

Regissören Sunil Munshi säger:
– Det här är en glödhet skildring av rivalerna Mozart och Salieri. Ett vulgärt geni omgivet av kvinnor och galna fester. En behärskad hovkompositör med en brinnande avundsjuka. Och deras gemensamma passion för musiken. Publiken kan vänta sig en känslosam helafton med storslagen livemusik och operasång.

Det skriver jag under på. Det är storslaget: ett kostymdrama med livemusik, fantastiska skådespelare och en berättelse som ger mycket att fundera på.

I rollerna Antonio Salieri – Philip Zandén
Wolfgang Amadeus Mozart – Simon Reithner
Constanze Weber, Mozarts hustru – Maja Rung
Josef II, kejsare av Österrike – Per Andersson
Greve Johann Killian von Strack – Peter Kajlinger
Greve Franz Orsini-Rosenberg – Andreas Nilsson
Baron Gottfried van Swieten – Johan Marenius Nordahl
Venticello 1 – Steve Kratz
Venticello 2 – Bengt C W Carlsson
Katherina Cavalieri, Salieris elev – Sanna Gibbs
Theresia Salieri, Salieris hustru – Katija Dragojevic
Guiseppe Bonno och kapellmästare och på klavitur- Eric Skarbym
Musiker Alva Press – Violin
Emma Beskow – Cello
Hannah Törnell Wettermark – Tvärflöjt
Elin Willert – Klarinett

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Amadeus, Kulturhuset stadsteatern, Mozart, Philip Zandén, Teaterkritik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 148
  • Sida 149
  • Sida 150
  • Sida 151
  • Sida 152
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in