• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Min oväntade bror – en av de vackraste hyllningarna till kraften i musik

25 februari, 2025 by Rosemari Södergren

Min oväntade bror
Betyg 4
Svensk biopremiär 28 februari 2025
Regi Emmanuel Courcol

En av de vackraste hyllningarna till musik jag sett. En varm hyllning till kulturens kraft att förena människor. Det är så befriande med en film som låter berättelsen ta den tid den behöver och att det inte behöver vara action och full fart. Det som händer handlar om vad som rör sig inom människor: känslor, tankar, minnen, förhoppningar och samtidigt en film om samhällsklasser och vilka stora skillnader det är att ta sig fram inom kultur, beroende på bakgrund. Ett ämne som är minst lika aktuellt i Sverige idag: det är oerhört tydligt att det bra mycket lättare att ta sig fram inom kultur och media för den som kommer från övre medelklassen än den som kommer från fattigare bakgrund. Ett annat stort plus för denna film är att den inte är det minsta förutsägbar, den har flera olika vändningar.

Thibaut är en berömd dirigent som har hela världen som arbetsplats. Han har en intensiv tillvaro men allt vänds upp och ner när han svimmar under en konsert. Det visar sig att han har en dödlig form av leukemi och hans enda chans att överleva är en transplantation av benmärg. Men det är svårt att hitta en donator som har rätt värden för att det ska fungera. Störst chans är med ett syskon. När han syster testas för kunna donera benmärg avslöjas att hon inte är hans syster. Thibaut adopterades som baby, vilket han inte hade en aning om. Tur i oturen är att hans adoptivmamma vet vem som är hans biologiska mamma och också vet att han har en biologisk lillebror som adopterades av en annan familj.

Thibaut ger sig av för att träffa sin lillebror, som heter Jimmy. Thibaut övertalar honom att donera benmärg. De två bröderna har växt upp under helt olika förhållanden. Jimmy arbetar i köket på en fabrik som är nedläggningshotad i en stad där en majoritet är industriarbetare och många hotas av arbetslöshet. Jimmys uppväxt har varit helt annorlunda än Thibauts uppväxt i ett välbärgat hem med stort intresse för kultur av olika slag och där Thibaut fick en gedigen utbildning inom musik.

Det är tankeväckande berättelse som visar hur olika liv människor lever. Filmen är som så många franska filmer rollbesatt av duktiga skådespelare som är helt naturliga i sina rolltolkningar. Benjamin Lavernhe är helt rätt i rollen som Thibaut Desormeaux och Pierre Lottin är oerhört äkta som Jimmy Lecocq.

Min oväntade bror är Emmanuel Courcols fjärde film som regissör, och han har också skrivit manus tillsammans med sin hustru Irène Muscari samt Oriane Bonduel och Marianne Tomersy.

Emmanuel Courcol, regissören, säger om brödernas relation i filmen:
– Thibaut kommer från en värld där förstklassig kultur och utbildning är naturligt, och går att erövra om man är ambitiös och tävlingsinriktad. Men när han säger till Jimmy att han också borde tänka så blir det helt fel. Thibaut har goda avsikter, men han har fått en bättre start i livet, och om hans bror försöker komma ikapp honom och följa hans regler kan det gå illa.

Min oväntade bror är nominerad till Césarpriset för bästa film, originalmanus, ljud samt klippning, och skådespelartrion Benjamin Lavernhe, Pierre Lottin och Sarah Suco kan få varsin César för sina insatser den 28 februari när priserna delas ut.

Det är en varm och unik film som skildrar kulturens mäktiga kraft att förena människor. Ett stort, stort plus för att den bryter mot den så dominerande film-dramaturgin. Min oväntade bror bygger inte på att det är en stor konflikt som ska lösas med en biljakt eller ett stort krigsslag i slutet och det handlar inte heller om att en Rocky-figur ska vinna högsta priset. En film om livet och musiken.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Underhållande monolog om briserande kuf salig över perfekt redovisade siffror – Bokslutet på 2Lång

25 februari, 2025 by Mats Hallberg

foto från Teater Allans hemsida

Manus & regi: Håkan Johansson

På scen: Ola Hedén

På turné under 2025

20/2 2025 på Kvartersscenen 2Lång i Göteborg

Några dygn har passerat sedan jag jag föreställningen på mysiga stället nära Masthuggstorget. Skulle kunna ses som en metodik att låta vad jag var med om sjukna in, för att utröna vad som stannat kvar. Handlar förstås inte om att sådan strategi praktiseras utan om skrivkramp. Glad över att jag blev inbjuden till en utsåld monolog när den åter mellanlandade i staden, där den skrevs 2022 och därefter kunnat turnera runt om i landet tillhörande Riksteaterns utbud, finner jag det mödan värt att anstränga sig. Nedteckna mina intryck i efterhand. Kan avslöja att jag placerats vid samma bord som pjäsens upphovsman, fick från källan intressant information. Angående formatet är det mycket text, många dramatiska händelser att återge för skådespelaren som måste äga scen. Något han rutinerat lyckas med. Överraskades av längden på cirka åttio minuter och att paus lagts in. Även om den inte är skriven i två akter funkade ”ingreppet”, vars orsak bottnar i önskemål från lokala arrangörer.

Något som slår mig är hur befriande det kan vara att få ta del av ett psykologiskt självporträtt utan vanligt förekommande skriva-på-näsan-politiserande- polemik. Pluralism och klargörande problematisering utan skygglappar tillåts ytterst sällan inom konforma scenkonst-etablissemanget. Är närmast legio att hamna i galen tunna, på det dystra sätt Jens Ganman träffsäkert gör satir på. (Brev 250 på Substack rekommenderas). Woke-marxismen anger vem som är offer och förövare oavsett faktiska omständigheter. En förödande brist jag sett mig föranledd att fördjupa mig i, i alltför vindlande recensioner från särskilt stadens Stadsteater senaste åren.

I Håkan Johanssons monolog lär vi känna en till synes obemärkt siffernisse och paragrafryttare – oförvitlige internredovisningsekonomen Mats Norlén. Denne man vars längd inte överstiger före detta ministern Leif Pagrotsky, kliver fram för att han ansett det nödvändigt. I vad som utvecklas till en skruvad kärlekshistoria påpekas att föremålet för hans förälskelse sannolikt är ungefär lika lång som volleybollstjärnan Isabelle Haak. Man kan sålunda likna den drastiska skillnaden i centimeter med danska komikerparet Fyrtornet och släpvagnen. Ett par gånger inser denne anmärkningsvärt korta gestalt att aktieägarna som snuvas på utlovad redovisning är på väg att tappa tålamodet. I pjäsens konstruktion finns orimligheten inbyggd, att hans åhörare blir så gripna av hans historia att de stannar kvar och lyssnar. Denne oerhört missnöjde kuf berättar vad som jäser i honom under möten och ger reaktioner på bokföringens utseende. Kärlekens ologiska irrationalitet överrumplar emellertid och får oanade konsekvenser.

Underrubriken lyder: ”En komedi med hög igenkänning och mycket humor”. Tippar på att ytterst få ur publiken under de sextio gånger Bokslutet spelats identifierar sig själva, skulle erkänna samma extremt asociala drag som den nitiske Norlén. Ligger betydligt närmare till hands att de associerar till sin omgivning, viktigpettrar de inte kunnat undvika att stöta på i föreningar, på jobbet, i kontakten med myndigheter/ organisationer eller bland släkten.

Som antytts dras Håkan Johansson – skriver både för scen och tv – till att teckna absurda förhållanden. Ingen tillfällighet då att han återkommande jobbat med den fullkomligt gränslöse Per Andersson. Av produktioner där den maxade komikern inte förekommit uppskattade jag revyn R.Ö.V.A på Folkteatern, noterade goda ansatser men tveksam slutprodukt i Liljebrinks på samma scen samt minns effektivt otäcka anslaget i svart klimat-komedi för Teater Bauer. Kan tilläggas att Johansson står för manus i Magnus Ugglas aktuella jubileumsshow.

Bokslut är högst originell, kul och tankeväckande genom att förstora upp osmidiga egenskaper, vilka stjälper goda relationer. Jag har dock synpunkter på trovärdigheten i vad som utkristalliseras som en udda, uppblossande förälskelse och en förgäves kamp för att bevara företagets gamla arkiv. Exceptionell överenskommelse med publiken krävs i detta föga realistiska drama, vars estetik liknar farsens. Finner således monologen ojämn, även om den innehåller åtskilliga poänger vilka framkallar skrattsalvor. Berättaren som i alla år känt sig dubbelt förminskad bestämmer sig för att gå till motattack, pöser av självförtroende när bevis på missförhållanden läggs fram.

Hög tid att skriva om skådespelaren på vars axlar ansvaret vilar att fånga publiken, behålla deras uppmärksamhet under osedvanligt lång tid alldeles på egen hand. . Ola Hedén har setts på Folkteatern, hos privatteatrar och han är konstnärlig ledare för Teater Allan. 70-talisten från Floda som spelat mot bland andra Claes Månsson och Ulf Dohlsten har sin naturliga hemvist i humor med allvar i botten. I likhet med Håkan Johansson regisserar han också och skriver för scen. Prestationen han utför i pjäsen lanserad som ”en tragikomisk internredovisning” är beundransvärd. Ingen sufflör behövde rycka in, varför hans bedrift definitivt bör betecknas som enastående. Enligt dramatikern kan Hedén galant ta sig an och memorera mycket text, skarvade bara en aning ett par gånger

. Grandiost återges hur rollfiguren kommenterar kollegers göranden och låtanden, hur dessa påverkar den ”drabbade” berättaren. Han avslöjar sig som en tickande bomb vars skarpa noteringar inlagda i protokoll, blir dennes metod att stå ut, att i tysthet skriva av sig sin ilska. Ska påpekas att Hedén knappt har någon scenografi att hänga upp texten på. En talarstol vars höjd den kortväxte stackaren inte förmår justera (ingår i scenanvisningarna) och en vit duk visandes första sidan av efterfrågad power point, vars bilder den ömklige Mats Norlén misslyckas helt med att ta fram.

Varför vd:n förberedd på att gå igenom bokslutet fått förhinder får sin drastiska förklaring i upplösningen. Hade jag bockat av mina anteckningar skulle inte recensionen varit så osammanhängande. I presentation sägs att monologen är en hyllning till alla som känner sig osynliggjorda och därmed, får man anta, misskrediterade. Manus gör en poäng av att tillbakadragne betraktaren med sin oklanderliga sifferexercis, kunskap om (års)redovisningslagen och vikten av korrekta attester och verifikationer; inte är i närheten av att vara lika kompetent verbalt. Oförmågan att passa in betonas. Som en underström i denne frustrerade individ forsar heta känslor för den ranka varelse som arbetstränar. Maria visar sig dela Mats passion och fallenhet för perfekt uppställda siffror, vilket genererar en glädjechock. Som fallen från skyarna blossar kärlek upp, inte primärt tack vare av fysisk attraktion, utan som ett resultat av själarnas sammansmältning.

Ska inte avslöja mer av dråpliga förvecklingar som följer. Ett fel i bokföringen konstateras och en skyldig utses. Presentation på Teater Allans hemsida talar om svek och hemligheter. Alla har vi sannolikt varit med om ineffektiva möten där deltagare inte klarat av hålla fokus, ett slöseri med resurser. Gamla oförrätter och försummelser ventileras i detalj, vilket spär på komiken. När manus och skådespeleri synkar som bäst framställs ytterst begåvat skillnaden i hur någon agerar eller låter bli att handla och hur samma person egentligen tänker. Den diskrepansen roar stort och den driver intrigen i detta alternativa Bokslut.

min bild på Ola Hedén tagen vid applådtacket

Arkiverad under: Scen, Teaterkritik

Filmrecension: Presence – liknar ett avsnitt av TV4s clownprogram Det Okända

24 februari, 2025 by Elis Holmström

Presence
Betyg 2
Svensk biopremiär 28 februari 2025
Regi Steven Soderbergh

Steven Soderbergh rör sig mellan högt och lågt, inte bara vad gäller olika genrer som han åtagit sig genom sin långa karriär. Kvalitén har också varit lika opålitlig som de diverse projekt Soderbergh engagerat sig för. Alltifrån hyllade filmer som Traffic till kompletta fiaskon som Ocean’s Twelve. Soderberghs person är minst lika oförutsägbar, exempelvis hans hårdföra ord för mer än tio år sedan om att han skulle pensionera sig permanent från att göra långfilmer för att bara ett par år senare ännu en gång var i full swing som långfilmsregissör.

Kollegan David Fincher förfasade sig – skämtsamt, över den takt Soderbergh håller vad gäller sina projekt i en intervju. För i bästa Woody Allen-anda – vad gäller produktionstakten, kastar Soderbergh ur sig diverse projekt i en hisnande fart och har sedan 2018 stått bakom minst en långfilm per år. Mängden projekt och deras förhållandevis låga budget tillåter Soderbergh att inte bara pröva på olika genrer utan också uttrycksformer. Och när det nu kommit till att skapa en övernaturlig dramathriller vill Soderbergh göra en mer sofistikerad version av Paranormal Activity vars bildspråk vill röra sig mellan att vara dokumentärt men också nervpirrande.

Och rent estetiskt är Presence sannerligen en av Soderberghs mer vågade filmer. Sättet kameran ramar in scenerna och får det att framstå som att vi i publiken observerar saker vi inte är menade att se är både stilfullt och elegant vad gäller genomförandet. Här blir kameraåkningar en del av berättandet och detsamma kan sägas om filmens miljöer. Eftersom filmen önskar vara just observerande finns det förhållandevis lite utrymme att göra några djupdykningar i personerna vi får möta. Därför får scenografin istället spela en avgörande roll vad gäller att förmedla de olika personligheterna, en inte revolutionerande berättarteknik men något som är mer förekommande i de bästa TV-spelen och inte i film.

Men där estetiken är beundransvärd är det raka motsatsen vad gäller manuset av David Koepp. Att filmen aktivt väljer att värja sig från att ens tangera att bli en skräckfilm är beundransvärt, vi slipper därmed genrens sämsta klyschor där figurer hoppar fram bakom hörn eller karaktärer förlorar sin självbevarelsedrift och drar ned i en mörk källare för att möta en brutal död. Istället vill filmen skapa en intensiv laddning där mystiken är tänkt att vara närmast kvävande. Dock blir detta aldrig fallet då Soderbergh misslyckas med att addera någon som helst kraft eller själ till projektet.

Det finns en tydlig målkonflikt där Soderbergh tycks vilja skildra en dysfunktionell familj genom en ytterst särgen estetik medan Koepp vill göra något som rör sig i samma fotspår som The Others. Detta leder fram till en mittsektion där filmen börjar implodera, detta genom en sekvens då filmen helt anammar det övernaturliga och liknar ett avsnitt av TV4s clownprogram Det Okända.

Och därifrån går precis allting fel. Från att ha varit lovande vad gäller sin visuella form förvandlas allt till en veritabel cirkus där alla inblandade tappar fattningen. Det resulterar i ett hopplöst patetiskt klimax som är mer krystat än avslutningen till The Life Of David Gale av Alan Parker. Så istället för att vara en laddad thriller blir det ett platt fall som lämnar tittaren mållös och dränerad i och med det fullkomliga misslyckandet att förstå potentialen.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Spermageddon – ett renodlat tortyrredskap

24 februari, 2025 by Elis Holmström

Spermageddon
Betyg 1
Svensk biopremiär 26 februari 2025
Regi Tommy Wirkola, Rasmus Sivertsen

Ta ett djupt, djupt andetag… Den norska animationsstudion Qvisten har sannerligen inte varit guds gåva till filmkonsten. Med obönhörligt skräp som Helt Super eller Bockarna Bruse På Badhuset har Qvisten varit ansvariga för några av de senaste årens mest plågsamma filmupplevelser. Men med Spermageddon får regissörsduon Tommy Wirkola och Rasmus Sivertsen alla tidigare synder att framstå som välsignelser.

Då något hemskt väntar är det svårt att förbereda sig. Spermageddon är en film så berövad på några som helst meriter att de digitala pixlar som utgör dessa bokstäver känns bortslösade. Samtidigt är alla filmer – precis som grovt kriminella, värda sin tid i domstolen. Vad Wirkola och Sivertsen vill åstadkomma är det inte mycket funderingar kring, tanken är att presentera den råaste formen av chockhumor som i sin totala perversion framkallar desperata skratt, som med sitt hämningslösa beteende skapar något helt oförglömligt. Och oförglömligt är det fast av helt fel anledningar. Att maximera chockvärdet är bara relevant om det finns en vision samt en fingerfärdighet. Den kontroversiella och minst lika skamlösa Sausage Party är den huvudsakliga inspirationskällan, en film som med ett förvridet leende basunerade ut snusk, vansinne och vulgariteter, dock med ett mått av professionalism samt duktiga skådespelare som lånade ut sina röster till de oanständiga varmkorvarna.

Men Spermageddon är – precis som Qvistens tidigare filmer, inkompetensen personifierad. Vulgaritet och könshumor kan vara komiskt guld i rätta mängder, men Wirkola och Sivertsen har intalat sig själva och alla involverade att kunskap och kreativa idéer inte är något att fästa något större värde vid. Det är inte tal om någon skarpsinnig film som nyttjar sina gränslösa kvalitéer för någon kreativ effekt. Istället är det en motbjudande sörja av pubertal idioti där målet verkar vara att nå maximalt antal könsord per mikrosekund. Det spelar ingen roll att det bokstavligt talat haglar könsorgan och kroppsvätskor på publiken, inte för en bråkdel av en sekund framstår något det minsta vågat eller för den delen intelligent. Istället liknar det hela ett besök på en allmän toalett som inte underhållits eller sanerats på årtionden. Det är motbjudande, fult, groteskt, illaluktande och framkallar en omedelbar reaktion att fly fältet.

Snusket och vulgariteterna är snart så frekventa att det snabbt tappar sitt minimala chockvärde. Då det femhundraelfte skämtet om avföring och sperma dras börjar publikens kollektiva förstånd rinna ut genom öronen. Detta är en fullkomlig attack på alla tänkbara sinnen. Att den goda smaken dras genom smutsen gång på gång spelar ingen större roll då detta är en av de mest monotona filmupplevelser som skådats. Humorn är i sin tur lika bedrövlig och utgår helt och hållet från att ingen av tittarna någonsin sett Monty Python eller Saturday Night Live.

Och som alltid med Qvisten får vi också musiknummer som får trumhinnorna och förståndet att implodera. Som grädde på detta surnande mos är studions groteskt fula animation precis lika vedervärdig som alltid. Spermageddon kan inte kategorisera som film utan som ett renodlat tortyrredskap. Men alla som drömt om att se en hjärndöd spermie språka med en animerad form av E. coli, ätandes avföring, har en sällsynt grandios upplevelse framför sig, alla andra gör bäst i att be till högre makter om någon form av nåd.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Scen, Toppnytt

Vem tar hem Oscarsstatyetten? Emilia Pérez går miste om storslam enligt oddsen

24 februari, 2025 by Peter Birgerstam

Snart är det dags för utdelning av Oscars-priser. Enligt kommer Emilia Pérez går miste om storslam enligt oddsen från spelbolag. Univet skriver: Musikalfilmen Emilia Pérez är Oscarsgalans mest nominerade film, men oddsen från Unibet pekar på att det blir magert med statyetter i flera av de tyngsta kategorierna.

Kulturbloggens recensent var en av de kritiker som inte föll pladask för den och skrev: Emilia Pérez – utdraget och menlöst.
Här kan du läsa Kulturbloggens recension av

Här är pressmeddelandet om hur oddsen såg ut 24 februari 2025 inför Oscarsgalan:
Natten till måndag svensk tid är det dags för årets upplaga av Oscarsgalan. Förhandsfavoriten att utses till Bästa film är Anora, som ges oddset 1.44, vilket motsvarar en sannolikhet på 70%.

Därmed går Emilia Pérez – galans mest nominerade bidrag – miste om statyetten i en av de tyngsta kategorierna. Även i kategorier som Bästa kvinnliga huvudroll, Bästa regi, Bästa Ljud och Bästa Klippning går Emilia Pérez in som högoddsare enligt Unibet.

Oddsen sjunker på Chalamet
Adrien Brody (The Brutalist) är favorit till priset för Bästa manliga huvudroll. Men de senaste dagarna har chansen ökat för Timothée Chalamet, som spelar Bob Dylan i A Complete Unknown. Chalamet har gått från 3 gånger pengarna till 2,40 medan Brody höjts från 1.36 till 1.54.

Svenskens Oscarschanser
Sverige har en hatt i racet genom regissören Magnus von Horn och hans film Girl with the Needle, som tävlar i Bästa icke-engelskspråkiga film. Men oddsen tyder på att en vinst är osannolik, där filmen ligger långt bakom favoriterna Emilia Pérez och I’m Still Here.

– Oddsen talar för att Anora blir en av Oscarsnattens stora vinnare, med favoritskap i Bästa film, Bästa originalmanus och Bästa regi. Men de säkraste vinnarna hittar vi i birollskategorierna, där Zoe Saldana och Kieran Culkin är helt givna enligt våra odds, säger Raúl Valencia López, pr- och marknadsansvarig på Unibet.

Unibets kompletta odds på Oscarsgalan 2025
Nedan presenteras en komplett sammanställning av Unibets odds för årets Oscarskategorier:

Bästa Film:
Anora 1.44
Conclave 3.25
The Brutalist 7.50
A Complete Unknown 51.00
Emilia Perez 67.00

Bästa Kvinnliga Huvudroll:
Demi Moore (The Substance) 1.34
Mikey Madison (Anora) 2.80
Fernanda Torres (I’m Still Here) 21.00
Cynthia Erivo (Wicked) 34.00
Karla Sofia Gascon (Emilia Perez) 34.00

Bästa Regi:
Sean Baker (Anora) 1.62
Brady Corbet (The Brutalist) 2.20
Jacques Audiard (Emilia Perez) 21.00
Coralie Fargeat (The Substance) 26.00
James Mangold (A Complete Unknown) 34.00

Bästa Manliga Huvudroll:
Adrien Brody (The Brutalist) 1.36
Timothee Chalamet (A Complete Unknown) 2.40
Ralph Fiennes (Conclave) 15.00
Sebastian Stan (The Apprentice) 34.00
Colman Domingo (Sing Sing) 51.00

Bästa Manliga Biroll:
Kieran Culkin (A Real Pain) 1.01
Edward Norton (A Complete Unknown) 15.00
Jeremy Strong (The Apprentice) 21.00
Yura Borisov (Anora) 21.00
Guy Pearce (The Brutalist) 21.00

Bästa Kvinnliga Biroll:
Zoe Saldana (Emilia Perez) 1.04
Ariana Grande (Wicked) 10.00
Felicity Jones (The Brutalist) 21.00
Isabella Rossellini (Conclave) 21.00
Monica Barbaro (A Complete Unknown) 34.00

Bästa Originalmanus:
Anora 1.34
The Substance 3.75
A Real Pain 7.50
The Brutalist 15.00
September 5 41.00

Bästa Icke-Engelskspråkiga Film:
I’m Still Here 1.54
Emilia Perez 2.25
The Seed of the Sacred Fig 15.00
Flow 34.00
The Girl with the Needle 51.00

Bästa Dokumentär:
No Other Land 1.58
Porcelain War 2.40
Sugarcane 8.00
Black Box Diaries 15.00
Soundtrack to a Coup d’État 15.00

Bästa Animerade Film:
The Wild Robot 1.20
Flow 4.00
Wallace & Gromit: Vengeance Most Fowl 21.00
Inside Out 2 34.00
Memoir of a Snail 34.00

Bästa Smink:
The Substance 1.07
Wicked 7.50
Nosferatu 13.00
Emilia Perez 34.00
A Different Man 41.00

Bästa Kostym:
Wicked 1.05
Conclave 9.00
Nosferatu 15.00
A Complete Unknown 26.00
Gladiator II 34.00

Bästa Ljud:
Dune: Part Two 1.34
A Complete Unknown 4.00
Wicked 5.50
Emilia Perez 21.00
The Wild Robot 21.00

Bästa Klippning:
Conclave 1.75
Anora 2.50
The Brutalist 6.00
Emilia Perez 21.00
Wicked 26.00

Bästa Filmmusik:
The Brutalist 1.25
Conclave 6.00
The Wild Robot 6.00
Emilia Perez 15.00
Wicked 26.00

Bästa Sång:
El Mal (Emilia Perez) 1.34
Mi Camino (Emilia Perez) 5.50
The Journey (The Six Triple Eight) 7.50
Like a Bird (Sing Sing) 15.00
Never Too Late (Elton John: Never Too Late) 15.00

Bästa Manus Efter Förlaga:
Conclave 1.05
Nickel Boys 10.00
Emilia Perez 13.00
A Complete Unknown 17.00
Sing Sing 26.00

Bästa Foto:
The Brutalist 1.25
Dune: Part Two 4.50
Nosferatu 5.00
Emilia Perez 41.00
Maria 51.00

Bästa Kortfilmsdokumentär:
I Am Ready, Warden 1.75
Incident 3.50
Death by Numbers 5.00
The Only Girl in the Orchestra 6.00
Instruments of a Beating Heart 15.00

Bästa Kortfilm:
A Lien 2.25
A Man Who Could Not Remain Silent 2.50
Anuja 3.50
I’m Not a Robot 7.50
The Last Ranger 21.00

Bästa Animerade Kortfilm:
Wander to Wonder 1.34
Beautiful Men 3.00
Magic Candles 7.50
In the Shadow of the Cypress 15.00
Yuck! 15.00

Bästa Scenografi:
Wicked 1.20
The Brutalist 8.00
Conclave 9.00
Nosferatu 11.00
Dune: Part Two 21.00

Bästa Specialeffekter:
Dune: Part Two 1.07
Kingdom of the Planet of the Apes 7.50
Wicked 21.00
Alien: Romulus 26.00
Better Man 26.00

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Emilia Pérez, Oddsen, Oscarsgalan

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 143
  • Sida 144
  • Sida 145
  • Sida 146
  • Sida 147
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in