• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Magisk röst sträcker ut i nydanande suggestivt sound – What Cannot Be Told av Isabella Lundgren

13 mars, 2025 by Mats Hallberg

bild och omslag Nino Ramsby

Isabella Lundgren

What Cannot Be Told

5

Inspelad i studio i Johanneshov (Tonbrukets studio)

Producent: Johan Lindström

Bolero Records

Releasedatum: 14/2 2025

Osäker på i vilken mån Isabella Lundgren ristat in sig som en storhet hos den breda musikintresserade allmänhetens. Hon kommer förhoppningsvis aldrig vilja närma sig Mello-hysterin, varför jag syftar på människor genuint intresserade av musik. Några uppseendeväckande bedrifter i tv har det blivit, ett omtalat Sommar-prat i radion och albumet med Dylan.tolkningar i annorlunda drapering. Meriter vilka innebar förutsättningar för ett smärre genombrott i bredare lager. För mig som vistas huvudsakligen i en jazzig sfär och röstat på Lundgren som jury i Gyllene Skivan, har sångerskan varit den starkast lysande senaste decenniet, jämte Rigmor Gustafsson och ett par ytterligare enstaka toppnoteringar. Följdriktigt har hon belönats med bland annat just Gyllene Skivan och Jazzkatten. Har recenserat några av utomordentliga albumen i katalogen och troligen lyssnat live ett tvåsiffrigt antal gånger. Konsertupplevelserna har ofta omsatts i hänförda recensioner. Ett par av dem finns publicerade på Lundgrens hemsida.

Från och till under tre års tid har hon jobbat med eget material tillsammans med Johan Lindström, ett magnifikt samarbete som genererat ett genrefritt album bestående av sju kompositioner. Engelska texterna bär hennes signatur och musiken är hon huvudansvarig för, i några fall tillsammans med andra. Lindström har bidragit till två kompositioner. Filip Ekestubbe har varit med och skrivit Love Is Not A Beast To Tame samt Palle Sollinger titellåten. Oavsett om hon agerat på egen hand eller anlitat medkompositör garanteras vi otroligt väl avvägt sound och förvånansvärt stor variation av uttryck.

Ska påpekas att jag lyssnat i förbluffande liten utsträckning på skivor senaste tiden. Av oklar anledning varit inne i en sådan period. What Cannot Be Told har jag dock sjunkit in i med dator eller smartphone som ljudkälla. Har nog hört på låtarna uppemot tio gånger under ett par veckor. Ljudet på länken håller väsentligt högre kvalitet än Spotify. Apropå Lindström och dennes genialitet som musiker och producent, kan misstänkas att inte heller han är känd i bredare kretsar, trots framträdande inför kungafamiljen ett par gånger. Åtskilliga av landets skarpaste artister med egen stil har proddats av honom ända tillbaka till Totta Näslund.

Lindström spelar här gitarr, keyboards och piano. Stommen består dessutom av två vänner, det vill säga Dan Berglund på kontrabas (Tonbruket, Rymden med mera) jämte trumslagaren Nils Törnqvist (Lycke Li, Robyn, Markus Krunegård etcetera) från psykedeliska bandet Amason. Gästar gör Klas Gullbrand på What Cannot Be Saved på akustisk gitarr, flitige och prisade mångsysslaren Martin Hederos på piano och violin i Speak Loud, Konrad Agnas spelar trummor och Margareta Bengtsson harpa på samma spår.

foto Markus Fägersten från Ystad Jazzfestival 2023

Presstexten hävdar att Lundgrens ord och toner fått nya färger och former. Kommer ihåg att trumslagaren Johan Håkansson till mig sagt att Lindströms musikaliska verktygslåda är unik, består av ett eget inmutat universum. Lindström har åtminstone live varit sideman hos artisten tidigare och albumet visar upp en underbar sammansmältning av deras estetik. Enligt kvinnliga kreatören är albumet ett försök att säga det outsägliga, ”en kärleksförklaring till mysteriet” där bräcklig humanism adresseras. ”Skivan är berättelsen om hur jag tog ett djupt andetag, gav upp allt och lärde mig att älska.” Formuleringar med stora anspråk, vilka jag efter upprepade genomlyssningar kan förstå och till och med greppa.

Musiken är i positiv mening pretentiös. Det låter otroligt luftigt, stretchas konsekvent på ett närmast oemotståndligt sätt. Arren är överlag befriande avskalade och får en att spetsa öronen. De inblandande i projektet tycks medvetna om att inget behöver bevisas. Lundgrens svävande, reflekterande stämma är som förväntat fantastisk, i vissa sekvenser saknar jag relevanta benämningar (önskar att jag vore en fena på mustiga metaforer). Hur reagerar de som hör den ivägsvävande, kolossalt övertygande rösten för första gången? Fäster mig inte så mycket vid vad hon sjunger om – fast inser att orden har filosofisk laddning och personlig sprängkraft – utan det är den emotionella attacken man blir tagen av. Kanske har producenten stundtals avstyrt alltför vidlyftig satsning, eller så faller den spekulation på att Lundgren vetat precis hur hon ska gå till väga för att uppnå maximal effekt. Den förmågan besitter hon, inte minst live. Att soundet och sången aldrig slår över framstår som förunderligt. Precisionen i uttrycken gör albumet fulländat!

Reflekterande klanger har en avgörande inverkan. I den mån man lägger märke till beat följer det temat, dess framåtskridande. Ett par utvidgningar och övergångar förekommer, vilket tillhör de faktorer som skiljer musiken från standardiserad populärmusik. Men eftersom termen jazz inte kan appliceras, vill jag i brist på bättre kalla detta undersköna sound och hisnande sångkonst för arty pop (sophisto pop minus stilens sväng) med inslag av drömsk ambient. Refränger och teman tas om i kompositioner i en omfattning som påminner om minimalism. Vi får ynnesten att utsättas för något nytt. Dels elastiska ballader vars utsträckta raffinemang medför att de sannerligen sticker ut, dels prov på det okonventionella spännande tonspråk som kan härledas till producent Lindström och tangerar instrumentala Tonbruket. På Over Seventy Thousand Fathoms of Water låter det som en kvinnokör samplats. Finalnumret berör, kan beskrivas som en hoppfull hymn ackompanjerad av tillbakalutat trummönster och Lindströms speciella varumärke, hans figurer på gitarr i Hawaii-stuk. Att jag inte bemödat mig om att referera till några av Isabella Lundgrens kollegor, säger mycket om hennes konstnärskap, den status hon i mina kretsar uppnått.

OBS Releaseturné genomförs för närvarande i landet, tyvärr utan att mina hemtrakter besöks. Håll utkik!

Arkiverad under: Scen, Toppnytt

Filmrecension: De skamlösa – en drabbande film som blev förbjuden i Indien

13 mars, 2025 by Rosemari Södergren

De skamlösa
Betyg 3
Svensk biopremiär 14 mars 2025
Regi Konstanin Bojanov

En grym uppgörelse av kvinnoförtrycket och patriarkatet i Indien och om politisk korruption. Den känns på djupet.

Huvudpersonen Nadira är prostituerad muslimsk kvinna från New Delhi. Hon dödar en polis och flyr till en stad i norra Indien som domineras av hinduer. Hon ändrar sin identitet, tar det hinduiska namnet Renuka. Hon hittar ett boende där sexarbetare bor tillsammans och kan ta emot kunder.

I ett hus mittemot sexarbetarnas hus bor en flicka, Devika, som tillhör en religiös tradition som innebär att hon är förbestämt att leva som prostituerad som vuxen. Devika är tonåring och vill inte bli vuxen och tvingas ta emot kunder. Hon binder upp sina bröst så att hon ska se plattbröstad ut, för att förhoppningsvis minska mäns intresse. Hon har redan kunder som står i kö och bjuder över varandra för att få ta hennes oskuld.

Nadira/Renuka blir vän med Devika och sakta men säkert börjar Renuka försöka få Devika att bli förälskad i henne. Renuka är inte alls attraherad av män egentligen. Hon kan endast bli förälskad i kvinnor. Sex med män har hon enbart för att försörja sig.

Berättelsen är stark och visar kvinnors maktlöshet i många situationer i Indien. Speciellt som Renuka och Devika blir ett par. Trots att filmen vann priset för Bästa kvinnliga roll på Cannes Film Festival i Un Certain Regard-sektionen blev filmen i stort sett förbjuden i Indien på grund av sin skarpa samhällskritik och sitt HBTQ-tema.

Tyvärr missar filmen sin skärpa av flera skäl, bland annat för att det är en del ologiska hopp i berättelsen men också för att det blir svårt att riktigt sympatisera med Nadira/Reduka då hon är djupt beroende av alkohol och opium och hon försöker göra Devika opiumberoende också. Devikas mamma förbjuder Devika att umgås med Reduka. Mamman till och med går och skäller ut Reduka. Reduka är mer än dubbelt så gammal som Devika och drogberoende. Det är inte konstigt att en mamma inte vill att dottern ska umgås med en sådan person. Fast å andra sidan är det konstigt att en mamma tillåter att ens barn ska växa upp för att bli prostituerad, för att deras religösa inriktning bestämmer det. Det är en svår film att ta till sig, en drabbande film om maktlöshet.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Indien, Politisk korruption, Sexarbetare

Filmrecension: Lyckans ost – lite för många lösa trådar

13 mars, 2025 by Rosemari Södergren

Lyckans ost
Betyg 2
Svensk biopremiär 14 mars 2025
Regi Louise Courvoisier

En hyllad fransk dramakomedi men jag har svårt att sjunga med i hyllningskören. Filmen är söt och har duktiga unga skådespelare men den känns halvklar. Filmen är för mig något liknande som när en granne berättar något och det är hopp i berättelser, det fattas för mycket för att jag ska få en helhet, för många lösa trådar som hänger i luften. Delvis är filmen väldigt orealistisk.

Totone bor i en mindre ort på den franska landsbygden. Han går omkring i kortbyxor och tillbringar den mesta tiden med att festa och dricka med sina kompisar. Han bor med sin pappa och sjuåriga lillasyster. Om pappan ber om någon hjälp har Totone aldrig tid att hjälpa till, han vill bara dricka öl och hänga med kompisarna. Pappan har också svårt med alkohol. En kväll hänger Totone på dansbanan med kompisar och pappan är också där och är stupfull. Totone ser till att pappan kommer till sin bil för att kunna köra hem. Att sätta en stupfull person att köra hem kan inte sluta på annat sätt än i en tragedi. Pappan kör in i ett träd och dör.

Totone blir ensam med sin lillasyster. Det är en av filmens obegripliga förutsättningar. Hur gammal är Totone? Eftersom han går runt i kortbyxor och har ett ansikte som ser mycket ungt ut skulle jag vilja gissa på att han är 15-16 år. Men hans ålder nämns aldrig och eftersom han tydligen får ta hela ansvaret ensam för sin lillasyster bör han vara myndig i alla fall. Det är obegripligt. Ingen släkt syns till och samhället verkar tycka det är helt i sin ordning att han tar hand om sin lillasyster utan någon hjälp.

För att försöjra sig och sin syster tar han jobb hos ett företag som gör ost, samma företag som hans pappa arbetade för. Men på jobbet finns unga män som inte tycker om Totone och det blir bråk, handgripligen. Mycket bråk. Totone får dock en idé när han får reda på att varje år delas det ut ett pris på 30.000 euro till den som får fram regionens bästa Comté-ost. Då bestämmer sig Totone att vinna det priset. Hur göra ost när man inte har en ko som kan ge mjölk? Man stjäl mjölk förstås.

Visst kan det vara intressant med filmer som bryter mot traditionell dramaturgi, vilket denna gör på flera sätt men det blir lite för rörigt, för många lösa trådar och för hoppigt med tidsperspektiven. Ett plus dock till Clément Faveau som gör en bra roll som Totone.

Filmen hade världspremiär i tävlan i Cannes (Un certain regard), och hade svensk festivalpremiär på Göteborg Filmfestival. Över en miljon i publik i Frankrike, och vinnare av två César: Bästa debutfilm samt Årets kvinnliga upptäck.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Frankrike, Ost

Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj till Dramaten

12 mars, 2025 by Redaktionen


Svetlana Aleksijevitj Foto: Cato Lein

Den 25 mars 2025, på Belarus frihetsdag, presenterar Dramaten.Doc Svetlana Aleksijevitjs bok Tiden Second hand som gestaltad läsning. Därefter sker ett exklusivt samtal mellan författaren och Dmitri Plax. På Lilla scenen.

Ett pressmeddelande:

Svetlana Aleksijevitj är en belarusisk författare och journalist, känd för sina dokumentära verk som skildrar individers erfarenheter av historiska katastrofer. Hon fick Nobelpriset i litteratur 2015.

Den 25 mars är Dzien Voli, det vill säga Frihetsdagen då Belarus för första gången deklarerade sin självständighet 1918. Den nuvarande regimen i Minsk uppmärksammar inte den helgen. Men för många belarusier i exil, inklusive Svetlana och Dmitri, är det en dag att minnas sitt ursprung och ett tillfälle att prata om hemlandet, dess historia och nutid, att drömma om en fri och fredlig framtid.

Nu när även demokratiskt valda ledarna i stora delar av världen återanvänder gamla förbrukade idéer blir boken om det postsovjetiska området högaktuell på nytt och får en helt annan betydelse än när den gavs ut 2013. Texten ges här som gestaltad läsning i regi och bearbetning av Dmitri Plax.

Översättning: Kajsa Öberg Lindsten. Regi och bearbetning: Dmitri Plax. Dramaturg och samtalsledare: Anneli Dufva. Medverkar i läsningen: Thérèse Brunnander, Thomas Hanzon, Kristina Törnqvist m.fl.

Arkiverad under: Scen, Toppnytt

Utomordentligt tidsdokument om kvinnokraft som helgjuten musikal – Fru Lojal av Septemberteatern

12 mars, 2025 by Mats Hallberg

foton Fredrik Aremyr

Manus: Mikaela Alburg och Elvira Lindberg

Regi och konstnärlig handledare: Gunilla Gårdfeldt

Musik: Louise Thörner

Koreografi: Linda Lättman

Textilt konstverk: Mira Cederwall Victorin, Alva Noreen, Ida Holmedal

Hårdesign: Emilia Ryndahl

Kapellmästare och arrangemang: Cecilia Johansson

Ljustekniker: Max Brogren

Ljud: Peter Tellqvist

Produktion: Johanna Lovis Håkansson, Linus Edgren, Ida Maria Brunt, Louise Thörner, Mikaela Alburg, Elvira Lindberg och Linda Lättman

I rollerna: Tina Glenvik (äv regiassistent), Mikaela Alburg, Elvira Lindberg, Louise Thörner, Linda Lättman, Johanna Lovis Håkansson, Linus Edgren, Ida Maria Brunt, Love Bolin, Signe Norlin, Johannes Persa Persson, Cajsa Wittboldt plus fem barnskådespelare. + 10 Lindyhop- dansare med bakgrund i West Coast Jitterbugs

Bandet: Cecilia Johansson trumpet, Björn Cedergren träblås, Vanessa Ritchie Suarez trombon, Julia Cook piano, Erik Wiskari trummor och Marcus Fenn kontrabas

Urpremiär: 7/3 2025 på Stora Teatern i Göteborg

spelperiod: 7-9/3

Septemberteatern bildades 2016 med normkritisk profil och har enbart kvinnor på ledande positioner. 2022 satsades stort då man tillsammans med tre andra frigrupper satte upp en påkostad musikal om kampen för kvinnors rösträtt. Musikalen om Frigga recenserades utförligt och i positiva ordalag här. Blev följdriktigt inbjuden till att se deras nyskrivna uppsättning Fru Lojal – en musikal om kvinnor i Göteborg under beredskapsårens slutskede. Inklusive paus pågår handlingen i ord och ton i drygt tre timmar. Det händelserika dramatiska stoffet ska vara fiktion. Men det ska framhållas att historiska personer förekommer, att manus bygger på gedigen research. Vad som utspelas påminner oss om vad som hände eller uppvisar stora likheter med faktiska omständigheter, från när föräldrar i min generation växte upp i skuggan av andra världskrigets fasor.

När männen låg inkallade och bevakade gränsposteringar behövde tillverkningsindustrin tillskott. Det propagerades för att händiga kvinnor skulle ta anställning på exempelvis SKF, vilket sker i musikalen. Parallellt med denna utveckling och en åtminstone tillfällig uppluckring av hemmafru-rollen, pågick framtagandet av idag självklara företeelser, såsom tvättstuga med tvättmaskin, centrifug och torkrum med varmluft. Fram tills den revolutionen var tvättandet ett tidsödande slitgöra som krävde tillgång till ved och vatten. Kvinnoförbunden i Göteborg drev opinion, fick till slut en maskinell tvättstuga 1946 i Masthugget. Förändringen skildras med stark inlevelse, från inledande scen då tvättandet sker med primitiva metoder till finalens jublande förlösning när freden firats.

Vi får stifta bekantskap med ett antal driftiga hemmafruar vilka umgås i kvarteret under en bister, orolig tid av ransonering, umbäranden och moraliska överväganden. Två av dem är systrar och flera av dem förstås mammor. Man blir rörd av barnskådespelarnas insatser, varav en grabb har flera repliker på sin lott. Under syjuntans sammankomst när det stickas till krigsdrabbade barn sprids information om att SKF behöver fylla vakanserna. Somliga hörsammade kallelsen trots att företaget varken kunde locka med avtalsenliga löner eller fasta anställningar.

Skulle man följa direktivet att en svensk tiger eller våga opponera sig? Svåra beslut som sätter vänskaps- och släktband på prov. Insyn ges med grälla färger till såväl familjelycka som smärtsamma konflikter. Det var inte alltid enkelt att hänga med i laddade manusets alla turer om man inte läst på i förväg och lagt rollistan på minnet. Skulle kanske använts voice over eller någon som guidar bland scener. I inkallade mäns frånvaro möter publiken i ett näst intill fullsatt Storan män som är nattklubbsägare, jobbar på järnvägen, är journalist på Torgny Segerstedts modiga tidning GHT, en ångerfull kvinnomisshandlare och självaste revykungen Karl Gerhard vars djärva kuplett återkommer i olika skepnader.

Maestro Gunilla Gårdfeldt har ombesörjt att föredömligt flyt råder. Växlingarna emellan sångnummer och talscener är ypperligt utförda liksom skiftningar i känsloregistret: emellan ängslan och hopp, lycka och elände. Kören utvinner precis det där emotionella tryck alla vänner av musikal önskar sig. Och flera av kvinnorna i ledande rollerna fördjupar sina gestaltningar genom att leverera sång allena. Ingen av dessa rutinerade musikalartister har några som helst problem att övertyga. Samtliga håller hög klass, nästan i nivå med självlysande stjärnor. Förunderligt vilken vitalitet det fanns i nyskrivna musiken. Rimmen i sångtexterna är kreativa, ger nycklar till paletten av livsöden. Louise Thörner ska rosas för vad hon åstadkommit.

Innan mer berättigat beröm delas ut några fler trådar värda att kommentera. Slås av att textförfattarna absolut inte idealiserar, väjer inte för välkända svårigheter när kvinnor ska försöka enas. ”Ragata” häver en misslynt dam ur sig när hon tappar tålamodet på en ”syster”. Ett annat emotionellt förankrat motiv är gravida Ester som bor hos sin farbrors familj. Louise Thörner berör som ensamstående mamma med ett barn som måste lämnas bort.

Vidare kryddas manus med en i juridisk mening otillåten förbindelse, den emellan en utsvävande refrängsångerska och en av gästerna av samma kön på Wauxhall, där Malte Johnsons orkester spelar upp till dans. Med hett engagemang illustrerar de fem lindy hop-paren skickligt aktiviteten på dansgolvet. Syskonen Hedenbratt nämns i storyn och Karl Gerhard förekommer i egenskap av karismatisk estradör. Stilenligt ekiperad gör Linus Edgren honom vokal rättvis, framför hans farliga kuplett med bravur framför den röda ridån.

Från sjätte raden på parkett missar man att ta in hela scenografin, varje detalj på scen. Men det kan ju inte Sepemberteatern lastas för. Scenografin med möbler, vikväggar och annan ändamålsenlig rekvisita ramas in av ett textilt konstverk skapat genom lappteknik. Stor eloge ska självfallet riktas till den mycket duktiga, mångsidiga och spänstiga sextetten under ledning av deras kvinnliga trumpetare. Bortsett från jazzveteranen Björn Cedergren vars miniroll som den smått legendariske orkesterledaren han nog glatt sig åt, är det för mig ganska oskrivna kort. Tror att några av dem medverkade i Musikalen om Freja.

Finns inget att anmärka på skådespeleriinsatserna, tvärtom. Repliker och verser når ut tack vare god artikulation och myggor. Skulle kunna bli rörigt med så många personer på en ganska begränsad yta. Men varje person har repat in sina aktioner, vet vad de utföra i förhållande till alla andra. Efter min tidigare erfarenhet av Septemberteatern är jag inte längre förvånad. Likväl imponerad av samtliga, både kollektivet på scen och teamet bakom. Om ingen tidigare behandlat samma ämne i musikalform var det på tiden att en sådan här gedigen iscensatt historielektion kom till stånd. Produktionen var succéartad och mottagandet därefter.

min bild från applådtacket

Arkiverad under: Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 138
  • Sida 139
  • Sida 140
  • Sida 141
  • Sida 142
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in