• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Bowie sinnrikt transformerad – Loving The Alien av Miriam Aida

23 december, 2018 by Mats Hallberg

David Pahmp

Artist: Miriam Aida

Titel: Loving The Alien

Betyg: 4

Producent: Miriam Aida, Ola Bothzén, & Amir Aly

Inspelad i Yla Studios Malmö 2017-2018

Ljudtekniker och mixare: Amir Aly

Mastrad av Thomas Eberger, Stockholm Mastering

Skivbolag: Connective

43:20

Release: 14/9 2018

 

Hon har släppt åtta skivor, är  radioproducent och krönikör,  bor i Malmö och driver skivbolag tillsammans med maken Fredrik Kronkvist. Sedan lång tid består hennes band av gitarristen Mats Andersson jämte slagverkarna Finn Björnulfson och Ola Bothzén, De utgör sättningen på ett album bestående av covers från en av rockvärldens stora förnyare. Under hösten har de varit på turné med detta material. På grund av att konserten på Nef i Göteborg krockade med teaterpremiär, kunde jag endast höra avslutande kvarten. Miriam Aida har förkärlek för brasiliansk musik,  stöper om  Bowies tonspråk till  genomgående  bossatakt. Att sångaren som belönats på Världsmusik- och Manifestgala följer sitt hjärta likt en av sina förebilder, är en självständig hållning värd applåder. 

Aida vill utmana, komma med nya perspektiv. Två klassiker – Space Oddity och Rebel Rebel – har till och med fått text på portugisiska av Seu Jorge. Och hon säger sig ha lagt in jazz,  reggae, afrikanska inslag och svensk melankoli här och var. Somligt framgår tydligt,  andra influenser är  inte lika skönjbara. De enormt kreativa musikerna tillför mycket, gör något excentriskt och charmigt av elva låtar signerade  Bowie (som jag hörde live på 80-talet och 90-talet). Enstaka gånger anser jag, att  omtolkningarna gjorts på bekostnad av originalens unika dynamik. Visst är det en sanning med modifikation och det handlar delvis om vana, men i mina öron finns inte i det brasilianska soundet samma stegringar, samma skiftningar.

Det är verkligen anmärkningsvärt att inte ha någon klaviaturspelare, istället två slagverkare. Rytmläggarna befinner sig i perfekt symbios med Mats Andersson och hans sjusträngade akustiska instrument. Dollar Days jämte 5:15 The Angels Have Gone är ett par  exempel på denna strålande samexistens.  Fyllig akustik med superb efterklang gör att musiken låter extra fördelaktig i hörlurar. Rytmer finfördelas, virar in melodierna i aptitlig skrud. Läst ”bruksanvisning” stämmer: Man har utarbetat ett magnetiskt gruppsound. Trombon, sopransax, flöjt och keyboard  kompletterar delikat på några ställen.  Skivan inleds snärtigt och suggestivt.  The Man Who Sold The World, Let´s Dance och Space Oddity – titlar som skulle kunna rubriceras som en fristående trilogi. För tredje gången på kort tid, har jag live hört en jazzig kvinna tolka Let´s Dance. En hit även i denna tappning på skivan, trots att Aidas stämband inte tar i lika mycket som på originalet.

Ziggy Stardust har berikats av upplyftande flöjt, medan  utsvävande finalen  This Is Not America (soundtrack som har Pat Metheny & Lyle Mays som medkompositörer) far iväg i snabb, spetsig utflykt med sopransax och berimbau på hugget. Fredrik Kronkvist  ansvarar för dessa  uppiggande bidrag på blåsinstrument. Ganska obemärkt har Nils Landgren ett soft trombonslinga i Let´s Dance. Till avdelningen annorlunda versioner hör definitivt Rebel Rebel, vars nedtonade attityd och text på portugisiska innebär att den bara identifieras i refrängen. Det sköna svänget utgör grundackord för skivan i stort. Och i Letters To Hermione låter det snarare som samba än bossa. Mats Andersson är en mycket duktig och hörvärd gitarrist som hela tiden broderar ut melodierna lagom mycket. 

 

I vissa låtar fungerar originalen mest som  utgångspunkt.  Bowie´s ande känns inte alltid närvarande, därför kan Loving The Alien vara svårsmält för purister. Jag märker emellertid att skivan växer, klarar galant  testet att genomgå ett halvdusson noggranna genomlyssningar. Ashes To Ashes demonstrerar hur suverän hållning, resulterar i fyra minuters återhållen extas. Genomgående är sången  följsam och tonsäker, fraseringen förnämlig. Noterar  hur raffinerat Aida och musikerna använder sig av pauser,  betonar betydelsen av mellanrum och övergångar. Vad jag kan utröna inga elförstärkta instrument, bortsett från keyboard och bottleneck gitarr i några läckra passager. Ett ytterst originellt album med finstilta ambitioner  som skördat frukt. Fräcka arrangemang, samspelta skickliga musiker och inkännande vokal begåvning har utgjort komponenterna.   (Omslaget är  en parafras på lp:n Alladin sane från 1973.)

 

 

 

 

 

 

 

Turnéfoto från hemsida

    Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner

    Filmrecension: Roma – ett mästerverk in i minsta detalj

    23 december, 2018 by Rosemari Södergren

    Roma
    Betyg 5
    Visas på Netflix från 14 december 2018
    Regi Alfonso Cuarón

    En film som är vacker, stark, unik och välgjord in i minsta detalj. Ett magiskt drama, en tragedi men också hjärtevarm, berörande och ibland komisk och absurd. Den handlar om livet som det är, om människor som vi är och hur vi försöker överleva även när samhället står i brand.

    [Läs mer…] om Filmrecension: Roma – ett mästerverk in i minsta detalj

    Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

    Filmrecension: Bumblebee – söt, varm och gullig berättelse

    20 december, 2018 by Rosemari Södergren

    Bumblebee
    Betyg 3
    Svensk biopremiär juldagen tisdag 25 december 2018
    Regi Travis Knight
    I rollerna: Hailee Steinfeld, John Cena, Pamela Adlon

    En gullig, söt liten berättelse som utspelar sig före händelserna i film-serien Transformers. Transformers är en slags varelser som kan ändra sitt utseende, från stora gigantiska robotar till bilar och till flygplan.

    Bumblebee utspelar sig år 1987. Filmen börjar med en våldsam krigsscen mellan transformers och andra robotliknande maskinvarelser långt ut i rymden. Transformers är uppenbart de goda och deras motståndare de onda. De onda ser ut att ha fått övertaget och ledaren för de goda skickar iväg en av soldaterna, B-127, för att söka skydd på en planet som heter Jorden för att så småningom kunna samla ihop deras trupper för en ny kamp.

    Jag är väldigt trött på krigs- och våldsscener i underhållningsfilm. Våld som underhållning är jag tveksam till. Så mina förväntningar var inte höga på resten av filmen. Men jag bedrog mig. Det är några våldsamma stridsscener, men inte alls särskilt många och jag förmodar att eftersom det mest är maskinliknande varelser som slåss anses det av censuren inte så farligt för filmen har i Sverige släppts för en publik från sju år.

    Filmen är mer än äventyrsberättelse om vänskap mellan en flicka och robotvarelsen B-127. Tonåringen Charlie (det är en tjej) sörjer sin pappa som dött i en hjärtattack. Hennes mamma har gått vidare i livet och träffat en ny man, som är både trevlig och snäll. Hennes lillebror Otis har också kommit igenom sorgen men Charlie är ledsen, sur och arg. Hon är en rolig tjej som är enormt intresserad av och duktig på att fixa och meka med bilar. Hon brukar hjälpa till på ett skrotupplag och där hittar hon en liten klargul bil av en modell som liknar de gamla Volkswagen-bubblorna.

    Denna skrotfärdiga bil är förstås transformer-roboten B-127 som gömt sig i den formen. B-127 var i en förfärlig strid innan han gömde sig och förlorade en stor del av sitt minne och en del av sina funktioner.

    Charlie fixar med bilen och lyckas få igång den och köra hem den till familjens garage. Där vaknar B-127 till liv ordentligt och får namnet Bumblebee av Charlie. De blir vänner. Fast Charlie är redan från början klar över att deras vänskap liksom Bumblebee själv måste vara hemligheter. Skulle myndigheter få reda på att han finns skulle han beslagtas och skruvas isär och undersökas.

    Nu är det förstås inte bara de amerikanska myndigheterna som är ett hot mot Bumblebee. Han sänder ut signaler som gör att de onda robotarna ute i rymden upptäcker att han finns på jorden och de tar sig dit för att hitta honom och tillintetgöra honom.

    3D-tekniken fungerar mycket bra. Rent tekniskt är filmen av hög klass. De små detaljerna som ögonen på Bumblebee som ger honom själ och ja, mänsklighet, är så skickligt utfört.

    Skådespelarna är bra. Berättelsen är hjärteknipande men det är en berättelse vi hört förut i många varianter. Men den är spännande, varm och inte så våldsam som jag trodde efter första scenen. Tvärtom handlar filmen mer om relationer och om att lära sig leva på nytt och knyta nya band till människor efter en svår sorg. Att jag inte ger den högre betyg än 3 beror på att den är väldigt förutsägbar in i minsta detalj.

    Den går upp på svenska biografer både i originalversion med engelskt tal och en svenskdubbad.

    Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: 3D, Filmrecension, Recension, Scen, Transformers

    Filmrecension: Mary Poppins kommer tillbaka

    18 december, 2018 by Redaktionen

    Mary Poppins kommer tillbaka
    Betyg 4
    Svensk biopremiär på 25 december 2018 i både originalversionen samt en dubbad version
    Regi: Rob Marshall
    I rollerna: Emily Blunt, Lin-Manuel Miranda, Ben Whishaw, Emily Mortimer, Julie Walters, Colin Firth och Meryl Streep.

    Mary Poppins kommer tillbaka heter filmen – och det kan vi verkligen säga att Mary Poppins gör. Denna fantasifulla barnsköterska kommer i en ny berättelse som säkert blir en av julens storfilmer för barnfamiljer. Filmen om Mary Poppins med Julie Andrews och Dick Van Dyke i huvudrollerna kom på bio 1964 så det är en kär återkomst säkert för många i den generation som nu blivit mor- och farföräldrar.

    Den nya filmen, Mary Poppins kommer tillbaka, har nominerats till fyra Golden Globe för Bästa Musikal/Komedi, Bästa kvinnliga huvudroll i en musikal/komedi, Bästa manliga huvudroll i en musikal/komedi samt Bästa originalmusik.

    Mary Poppins är väl en dröm som  praktiskt barnsköterska med sitt smittande goda humor och sina magiska färdigheter. Hon kan förvandla den tråkigaste uppgift till ett oförglömligt, fantastiskt äventyr, något vi kanske alla drömmer om att kunna. I denna nya uppföljaren kommer Mary Poppins tillbaka för att hjälpa nästa generation i Banks-familjen hitta den glädje som saknas i deras liv. Den gåtfulla barnsköterskan får hjälp av sin vän Jack, en optimist som har till yrke att tända lamporna på Londons gator, och som sprider både ljus och glädje.

    Filmen är fint animerad och har blandat animerat med spelfilm precis som i original filmen och det fungerar mycket bra. Allra mest gillade jag scenen i soppskålen. Det kändes som att musikalscenen var där framför mig på riktigt och inte var inspelad, trots de tecknade elementen som passade in fantastiskt bra. Badkarsscenen däremot tyckte jag inte höll lika bra utan den kändes mer flamsig.

    Lin-Manuel Miranda har följt i Van Dykes spår med en överdriven dialekt, på vissa ställen blir den löjlig men vid andra tillfällen märks den inte.

    I filmen få vi möta de självständiga barnen Banks, ett år efter att deras mamma Kate har gått bort. Deras pappa Michael gör allt han kan för att få vardagen att funka, men efter att ha tagit ut ett lån på huset så hotar banken med att ta huset om han inte lyckas hitta pappret som visar att hans far ägde aktier i banken. Den nya bankdirektören verkar först göra allt han kan för att hjälpa familjen men han har andra motiv märker vi efter ett tag.

    Vi får även möta Berts skyddsling, Jack, som tar över Berts roll. Jack spelas av Lin-Manuel Miranda. Mary Poppins frågar vad Bert håller på med nu för tiden och Jack svara ”åh, han reser runt världen”,  en fin vinkning till originalfilmen.

    Familjen Banks känner vi också från förra filmen. Då var det barnens pappa Michael och hans syster Jane som fick uppleva äventyr med Mary Poppins.

    En annan fin vinkning till originalfilmen är draken som Michael och Jane flög tillsammans med familjen i parken efter att Mary Poppins hade lämnat dem. Draken får en viktig betydelse i denna film och hjälper till att knyta ihop de båda filmerna på ett fint sätt.

    Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Animerad Film, Disney, Filmrecension, Recension

    Brokigt och upplyftande – Podunk av Stefan Bellnäs

    17 december, 2018 by Mats Hallberg

    Artist: Stefan Bellnäs

    Titel: Podunk

    Betyg: 5

    Producent: Stefan Bellnäs och Bengt Berger

    Mixad av Stefan Bellnäs

    Mastrad av Göran Finnberg, The mastering room

    Inspelad i Beard Sounds, Gamla skolan i Jarrestad, Studio Epidemin och Studio Underground

    Skivbolag: Country & Eastern

    53:05

    Releasedatum: 3/11 2018

    Vem kunde ana att musikernas favoritbasist, åtminstone  på Västkusten, därtill behärskar att lira steel gitarr och keyboard/ flygel (har däremot sett honom sköta bastrumma samtidigt med basspelande).  Och vem kunde tro att han i sin  debut skulle sammanställa ett dignande, läckert smörgåsbord av stilar?  Stefan Bellnäs har jag med stor behållning hört live ett stort antal gånger senaste decenniet, mest i Beches Brew och i Johan Johanssons (klaviaturspelaren) trio. Han ingår i konstellation som tituleras Göteborgs finest, vars temakonserter i Hagakyrkan är en stor begivenhet. Skulle tro att den anspråkslöse mannen är drygt 60 år och varit yrkesmusiker i större delen av sitt vuxna liv. Han är  expert på att accentuera starka melodier,  kompa med vitala basgångar, både  akustiskt och elförstärkt. Det här är hans baby, hans drömprojekt. Han ger lyssnaren en eggande, synnerligen varierad musikalisk resa. Lättsmält blandas med mer utmanande alster. Vi uppmanas spänna fast oss, för att kunna tillgodogöra oss den oförutsägbara färden.                                                                     

    Albumet är otroligt stimulerande att ta emot, fast lika besvärligt att greppa som en hal tvål, helt omöjligt att etikettera  Finns inte direkt någon soul, pop, dansbandstakter eller svängig funk; trots att Bellnäs är väl bevandrad i flera av dessa genrer.  Annars hittas det mesta bortanför mainstream: Gladlynt americana,  fusion á la Miles, rockigt bökande, visa, blues, intensiv bebop, alt country, ambient, stänk av kammarmusik och spräckel, atonalt experimenterande, tangorytmer och en hel del psykedeliska tongångar. Podunk kan kallas  djupgående, högklassig inventering där den senfärdige debutanten är ensam upphovsman till samtliga titlar, undantaget en kort låt signerad instrumentkollegan Paul Chambers. Countrydoftande trudelutter spelade med skärpa och ömsinthet, utgör ett slags kitt mellan de mer komplicerade kompositionerna. Emellanåt uppvisar ljudlandskapet  likheter ned ett annat geni, nämligen Johan Lindström.

    Ett gäng Göteborgsbaserade musiker är starkt bidragande till den konstnärliga framgången. Ett antal individuella insatser är remarkabla, får mig att häpna. Deras magnifika gärning är inte på minsta sätt lokalt förankrad, utan känns internationellt fulländad i sin approach. (Följdriktigt sker lanseringen av skivan på engelska.) Staffan Svensson målar tjusigt med sin  svävande, trumpet i Big Chief , medan han i Searching For The Lost Spice Rack  levererar ett formidabelt snärtigt solo. Anders Kjellbergs  underbara sinne för rytmik ramar in de låtar som äger ett jazzigt tillstånd. Lisen Rylander-Löve bereds flera möjligheter att sträcka ut med sin tenor, något hon förvaltar lysande. I Spokes uppträder blåsarna som fräcka frifräsare när de går loss, understödda av stadigt ljuvligt komp. Acka Matérn medverkar på tre spår med dragspel, vilket ger Podunk ytterligare färg. Molltoner influerade av Piazzolla mixas med en lycklig vals som utgör slutkläm på albumet.  Andra musiker som utmärkt kompletterar är Johan Kylén på trummor och kontraaltklarinett, trumslagaren Johan Håkansson samt Shree Sundarkumar på indisk tamburin (kanjira). De två förstnämnda har därtill fungerat som inspelningstekniker.

    Stefan Bellnäs är rolig och underfundig, full av idéer och mästerlig på att improvisera. Att han visar sig vara en förträfflig gitarrist, fingerfärdig som en Leo Kottke, har varit en väl bevarad hemlighet. Och keyboards trakterar han med van hand, fast det enbart (?) förekommit i studio. Det pregnanta basspelet ömsom inordnas i låtarnas struktur, ömsom bryter sig ur i soloavsnitt. Otroligt njutbart och virtuost utan att hemfalla till enbart uppvisning. Den makalösa förmågan demonstreras smidigt i enda ”covern” Whims of Chambers,  en pulserande hyllning till autentisk bebop. 

       Här kan man verkligen påstå att musik-Sverige belönats med en egensinnig debut, av en mycket respekterad och seriös musikant, vars produktion växer vid varje genomlyssning.

     

    Skivan har erhållit stöd från Statens Kulturråd

     

    Grafisk design: Jon Edergren, Spektra

     

     

    Foto: Acka Matérn

     

    Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner

    • « Go to Föregående sida
    • Sida 1
    • Interimistiska sidor utelämnas …
    • Sida 619
    • Sida 620
    • Sida 621
    • Sida 622
    • Sida 623
    • Interimistiska sidor utelämnas …
    • Sida 1557
    • Go to Nästa sida »

    Primärt sidofält

    Nytt

    Filmrecension: Primetime – får många applåder

    Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

    Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

    Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

    Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

    Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

    Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

    Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

    Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

    Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

    Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

    Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

    Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

    v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

    Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

    Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

    Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

    The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

    Casino som kulturens scen för pengar och längtan

    Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

    Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

    Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

    Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

    14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

    Följ oss på Facebook

    Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

    Kategorier

    • ..
    • Intervju
    • Kulturpolitik
      • Krönikor
    • Litteratur och konst
    • Musik
    • Recension
      • Bokrecension
      • Dans recension
      • Filmrecension
      • Operarecension
      • Recension av TV-serier
      • Skivrecensioner
      • Spel
      • Teaterkritik
    • Scen
      • Dans
      • Film
      • Musikal
      • Opera
      • Teater
      • TV
      • TV-serier
    • Toppnytt

    Etiketter

    Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

    Annonser

    Shiba - urhunden med stil
    Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

    SPEL KAN SKAPA BEROENDE

    casino utan svensk licens Trustly
    Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
    För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

    För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

    Footer

    Om oss

    • Kontakt
    • Om oss
    • Sajtips – länkar

    Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in