• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Bokrecension: Rotvälta av Tove Alsterdal

5 maj, 2021 by Rosemari Södergren

Rotvälta
Författare Tove Alsterdal
Antal sidor 398
Utgivningsdatum 2020-10-13
Förlag Lind & Co
ISBN 9789179033361

Rotvälta är ett kullfallet träd där en stor del av trädets rotsystem med jord och stenar vräkts upp av fallet. När sådant händer kommer mycket upp i ljuset. Det är symboliskt sett en vanlig utgångspunkt i många deckare. Något händer som förändrar mycket och då kommer en massa annat fram som varit dolt. Ett vanligt grepp i deckarhistorier som Tove Alsterdal förvaltar väl. Rotvälta utsågs till 2020 års bästa svenska kriminalroman av Svenska Deckarakademin och är nominerad till Bonniers förlags omröstning Årets bok.

En bra kriminalroman ska både vara spännande, välskriven och berätta något om samhället, livet och människor. Allt detta fungerar mycket bra i Rotvälta. Tove Alsterdal har ett underbart språk, nästan väl litterärt för deckare. Undrar om hon också skriver poesi? För mig är det viktigt att deckare jag läser har en spännande språk. Om språket bara är rafflande berättande kan jag hellre se berättelsen gestaltad i en tv-serie. Undrar om denna blir film eller tv-serie så småningom? Det gäller att det blir en regissör och fotograf som kan fånga det underbara språket i boken också.

Handlingen i denna deckare kretsar kring den kvinnliga polisen Eira Sjödin som bor och arbetar i Kramfors och Ådalen, i det norrländska skogslandet vid Ångermanälvens strand. Eira har utbildat sig till polis i Stockholm men valde att återvända för att ta hand om sin mamma som börjar bli dement. Hon har en bror med stora missbruksproblem också. Eira är liksom alla karaktärer skildrade trovärdiga, det är möjliga att tro på, de är som människor är.

Berättelsens andra karaktär är Olof som var fjorton år när han erkända mordet på en tonårsflicka. Olof var för ung för att dömas till fängelse men togs om hand av myndigheter och hans föräldrar vände honom ryggen och sade upp bekantskapen. Handlingen utspelas sig tjugotre år senare. Av en slump har Olof väggarna förbi barndomens bygd och han bestämmer sig för att titta in till sin pappa. Han hittar sig pappa mördad i duschen. Givetvis misstänker såväl poliserna som hela bygden att Olof är mördaren.

När Olof visar sig ha ett säkert alibi för tiden för mordet måste polisen släppa honom. Men bygden tror inte att han är oskyldig.

Det är en skrämmande skildring av hur människor kan agera. En skildring där vi känner igen mycket från vår tid och vårt samhälle.

För Eira blir det en resa tillbaka i sitt eget förflutna. Hon var nio år när Olof greps för mordet på Lina. Att gräva i sitt förflutna och se nya sidor av sina närmaste blir en stor utmaning.

För mig har denna kriminalroman allt det jag vill hitta hos en deckare. När jag väl hade börjat läsa kunde jag inte slita mig utan måste läsa, läsa, läsa.

Lite bakgrundsfakta:
TOVE ALSTERDAL är en av Sveriges främsta spänningsförfattare. Hennes böcker är prisbelönta i flera länder och ges ut på tjugofem språk.
Rotvälta är den första boken i en ny serie som utspelar sig i Ådalen, i det norrländska skogslandet vid Ångermanälvens strand.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt

Sofistikerad soulig pop med angenäma tillägg – Do You Hear Me? – Ida Sand

5 maj, 2021 by Mats Hallberg

Cover art Petrus Wandrey / VG Bildkunst

Ida Sand

Do You Hear Me?

4

Inspelad maj – juni 2020 i Stureparken Studio, Stockholm

Mixning: Pål Svenre

Producent: Ida Sand

ACT

49:37

Releasedatum: 30/4 2021

Har en handfull gånger hört sångerskan och klaviaturspelaren Ida Sand, antingen som huvudakt eller i egenskap av gästsolist/ kör. När hon för några år sedan var dragplåster i årliga evenemanget Musik på vattnet i min hemkommun Mölndal, hade jag tyvärr antecknat fel datum. Å andra sidan kunde jag uppleva en underbar tillställning i Lerum (orten utanför Göteborg hon besökt vid flera tillfällen), vars låtlista då dominerades av material från My Soul Kitchen – troligen krönet hittills i Sands karriär. Då skrev jag en entusiastisk recension som fick stor respons i sociala medier. Räknar jag rätt släpps nu sjätte fullängdaren. Även om Ida Sand obestridligen står på egna ben, hade ursprungligen Nils Landgren positiv inverkan. Artisten medverkar i dennes, särskilt i Tyskland, framgångsrika tillika storstilade Julmusik-koncept, gästat när han var konstnärlig ledare för Bohuslän Big Band och han proddade utsökta tema-plattan Young At Heart från 2015 (som jag äger).

Blir brydd av att såväl ärevördiga tyska bolaget ACT som Wikipedia slår fast att 43-åringen ägnar sig åt jazz. I min värld en missvisande klassificering. Förvisso rör hon sig obehindrat i sådana kretsar. Men musikaliskt befinner hon sig vanligtvis närmare soul, gospel och arty pop/ rock. Sväng, ornamenterat rakt beat och själfulla ballader utgör ryggraden, vilket märks på aktuella plattan.

I klar kontrast till nämnda My Soul Kitchen är samtliga tio spår på Do You Hear Me? original signerade Ida Sand. Skivan tillkom på initiativ av Jesper Nordenström i ett läge där konsekvenserna av covid 19 orsakade rejäl frustration, hos en musiker vars möten med publiken är hennes livsluft.. Ida tog med sig några nyskrivna låtar till keyboard-fantomen Jespers studio. En skara högprofilerade kollegor kontaktades. I första vändan spelade de fyra-fem låtar tillsammans. Ida skrev fler låtar utifrån den rådande isolation pandemin gett upphov till. Resultatet lanseras som Ida Sands mest personliga album. De engelskspråkiga texterna har genomgående en elegisk grundton. Inom spektrat ryms dock inte bara saknad och problem, utan också en välbehövlig dos kampvilja.

Lindvall – Nordenström – Sandlund – Gustafsson – Berglund foto Josefine Bäckström

För mig är det, i motsats till allt för många recensenter, superviktigt att framhålla vad hennes kollegor gör på plattan och vilka de är. Det är således uppenbart att Jesper Nordenström (hört live med exempelvis Jojje Wadenius, Lisa Nilsson och Goran Kajfes) har om inte en särställning, så i alla fall en nyckelroll. Den ”konkurrerande” melodiexekutöen heter Ola Gustafsson, en av landets mest ansedda gitarrister och producenter som är mer än vän till artisten ifråga. De är nämligen gifta. Rytmsektionen består av trumslagare Per Lindvall (hört med Hörselmat, Cleo-bandet, Lisa Nilsson, Bronk med flera och på en drös plattor) och Dan Berglund (känd från konstellationer som E.S.T, Tonbruket och Rymden vilka jag kunnat höra live) på kontrabas och Höfner dito. Har inte kollat upp i vilken utsträckning, men man kan utgå ifrån att det uppräknade järngänget har lirat tidigare med artisten. Blåsarna från synnerligen prisade Oddjob – trumpetaren Goran Kajfes jämte Per ”Ruskträsk” Johansson på saxofon medverkar på enstaka låt. Mats Öberg spelar munspel på Waiting medan Anders Von Hofsten har desto mer att stå i i egenskap av sjungande backup.

Sand och all star – bandet som omger henne trivs tillsammans i studion. Det låter läckert och hur tajt som helst utan att någonsin bli stelt. Finns gott om tonartshöjningar (om mina öron inte sviker mig ) och divergerande stilar. Och den märgfulla rösten bärs fram av patos när Ida förmedlar sina varierade alster . Do You Hear Me? innehåller frapperande många refränger, vilket ändå inte ger slagsida. Ska absolut inte anklaga låtskrivaren för lånta fjädrar. Huruvida slumpen inverkat eller originalen påverkats av tydliga influenser är omöjligt att avgöra. På denna välproducerade skiva låter somligt sound väldigt välbekant. Ibland klarar jag inte att härleda till någon/ något specifikt. Associerar till Poco anno 1978, Doobie Brothers/ Michael McDonald, Bee Gees, Rebecka Törnqvists 90-tal, Eagles, Alan Touissaint, ett lika slickat som perfekt verk = Sounds And Stuff Like That (Quincy Jones), Joni Mitchell, Phyllis Hyman, Delbert Mc Clinton, Stevie Wonder´s sätt att spela munspel, Anna Christoffersson…

foto Josefine Bäckström

Har samlat på mig intryck på detaljnivå efter flera givande genomlyssningar i hörlurar. Kalaset inleds med trevlig, sprudlande pop. Efterföljande Burning har ett suggestivt framåtlutat riff i sig, borde utnämnas till en av Ida Sands bästa melodier någonsin. Det pulserande groovet tillverkat av en taggad enhet leder tankarna till FAME Studio i Muscle Shoals. Jesper håller grytan kokande och Ola levererar till den grad att man vill utbrista ”han är grym på det där smakfullt eleganta viset få behärskar ”. Symbiosen dem emellan är enormt fruktbar, primärt en anledning till vällusten som sköljer över mig. De kommer aldrig i vägen för varandra när de färglägger.

Märks också omgående hur förtjust Ida Sand är i att förlänga sina låtar, sträcka ut genom att tillföra ny energi till potenta fraser. Vad som rimligen bör betraktas som titellåt präglas av en excellent prestation vokalmässigt. Görs till en bevekande ballad marinerad i soulreferenser. I Waiting med sin helsköna övergång mitt i, får Per Lindvall visa framfötterna. Otroligt snyggt utfört arbete av bandet och dess röststarka ledare. Rytmen påminner ett tag om Neville Brothers.

Rytmsektionen regerar i Now It´s Not The Time. Basspelet är fantastiskt i en glädjerusig komposition. Funderar på Dan Berglunds roll och hur långt ifrån han befinner sig från den musikaliskt avancerade hemtrakt han normalt förknippas med. Fast på vissa ställen erbjuds han mer utmanande uppgifter och jag har ju faktiskt sett honom på scen med Pernilla Andersson. I samma polerade dänga av internationell toppklass hörs avgörande insats från Anders Von Hofsten med förvånansvärt könsneutral stämma. Akustiska instrument och Jaco-liknande bas utkristalliserar sig härligt i en spännande sak vars atmosfär känns igen från Hejira, det ikoniska albumet från 1976. Too Close For Comfort sammanfaller med ypperlig alt country från samma era., läs Eagles. Gitarrist Ola Gustafsson förlänar melodin extra finess. New Orleans-artat gung hörs i den låt där blåsarna diskret förstärker, Lindvall utvinner flera lager av kittlande rytmer medan Ida Sands röst briljerar. Går inte att ta miste på att man gemensamt roar sig, vilket smittar av sig till oss mottagare.

Albumet avrundas med emotionell tyngd. Först en fin ballad präglad av fighting spirit- känsla. Kännetecknas vidare av en, upplyftande slinga på keyboard och Berglunds fräcka spel med stråke. Allra sist bryter artisten mönstret genom att framföra en visa som inger hopp till eget delikat ackompanjemang.

Att uteslutande förlita sig på egen kreativitet är modigt, särskilt för någon som till fullo behärskar konsten att göra covers rättvisa. Do You Hear Me? tillhör inte den mest nyskapande musik jag hört i år. Däremot hoppas jag det framgår med önskvärd emfas att vi har att förhålla oss till ett album av exceptionellt hög standard, som verkar växa för varje lyssning. Teman tenderar att sätta sig på repeat i huvudet. Det är snyggt, groovigt, varierat samt tekniskt drivet hantverk och i förgrunden tronar ljuvlig sång. Dessutom upptäcktes uppskattningsvis tre-fyra spår med hit-potential.

Arkiverad under: Skivrecensioner

Teaterkritik: Berusade – när teater är som bäst

5 maj, 2021 by Rosemari Södergren

Berusade
Av Ivan Vyrypajev
Översättning Janina Orlov
Regi Tobias Theorell
Koreografi och biträdande regi Lars Bethke
Scenografi och kostym Magdalena Åberg
Ljus Torben Lendorph
Peruk och mask Sofia Ranow Boix-Vives, Anne-Charlotte Reinhold
Premiär på Dramaten Play 29 april 2021 kl. 19.00, tillgänglig utan kostnad till 30 juni.
Speltid: ca 2 timmar och 17 minuter
Inspelad i scenografi på Lilla scenen

Berusade är en helt underbar föreställning online, som är gratis att se på. En av de absolut bästa online-föreställningar på länge. Det var som att sitta riktigt nära scenen och se skådespelarna. Det är teater när den är som bäst, filmad och visad på bästa sätt. Inspelningen skiftar fokus mellan olika skådespelare, låter oss vända blicken mot en eller några skådespelare och sedan mot någon annan på scen, precis som det kan vara när man sitter i en salong och följer en föreställning. Utan att kameran pendlar för mycket mellan närbilder och bilder på avstånd har föreställningen behållit känslan av att sitta i en salong.

Ja det är teaterfest, så långt det är möjligt online. En lång rad av Dramatens duktiga skådespelare på scen, många av mina favoriter som Gerhard Hoberstorfer, Johan Holmberg, Hamadi Khemiri, Melinda Kinnaman, Karin Franz Körlof, Sofia Pekkari, Torkel Petersson, Shanti Roney och Christoffer Svensson, för att nämna några. Hela listan på medverkande finns längst ner i denna text, och samtliga imponerade. Jag tror skådespelarna var rejält taggade inför inspelning och premiär.

Berusade är skriven av den ryske dramatikern Ivan Vyrypajev, som är en av de nyare förmågorna. På ytan handlar föreställningen om femton människor i fyra olika konstellationer som festat till rejält en kväll och under alkoholens inverkan säger och gör det en hel del som det förmodligen inte skulle gjort annars. Tillsammans bildar händelserna denna natt en väv av livshistorier. Vi får möta två par från övre medelklassen som haft en fin middag, vi får möta en grupp unga män på en svensexa i en vegetarisk restaurang, vi får möta en chef för en internationell filmfestival som delar med sig av sin livsfilosofi till en prostituerad. Några tror sig möte sitt livs kärlek denna natt då en främling förklarar att hen är deras livs kärlek, den kärlek hen väntat på i hela sitt liv.

Föreställningen är rolig men bakom varje scen, varje dialog, finns ett tydligt sökande efter de existentiella frågorna. Människorna funderar på livets mening, på guds existens, på vad kärleken är, vad sanning är och vad lögn är.

På ytan är det femton fulla människor som inte har någon kontroll över sig själva och vad de säger. Det är som det kan vara när några är rejält berusade. Scenografin stryker under detta suveränt med vattnet som finns på scen och som gör att skådespelarna rör sig som berusade.

Alla karaktärer funderar på olika sätt kring livets mening och som när någon är berusad upprepar de sig ofta. Men det handlar egentligen inte om berusning. Genom att låta karaktärerna vara berusade får dramatikern dem att släppa fram sina tankar utan medvetandets filter. De avslöjar sin ångest inför livet existentiella frågor – och alla kan säkert känna igen tankar och frågor de själva har inom sig. Det är så snyggt berättat och väl förvaltat av regissör, koreograf, skådespelare, kamerafolket och alla inblandade. Teater när det är som bäst.

Fakta från Dramatens pressmeddelande:
Ivan Vyrypajev, född 1974, är en av den moderna ryska teaterns allra främsta dramatiker och spelas flitigt både i Ryssland och internationellt. I Sverige har man kunnat se hans pjäser Illusioner och Omfamningar på Galeasen.
Tobias Theorell har på Dramaten satt upp hyllade uppsättningar som Bortbytingen, Stolarna och Anna Karenina. I augusti 2020 tillträder han som konstnärlig ledare för Folkoperan.
Föreställningen är framtagen i nära samarbete med koreografen Lars Bethke. Bethke har en gedigen erfarenhet som regissör och koreograf på bland annat Stockholms Stadsteater, Kungliga Operan och Cirkus Cirkör.

Medverkande
Gerhard Hoberstorfer / Karl
Johan Holmberg / Mark
Albert Häggblom / Butler
Carita Ivanova / Rosa
Hamadi Khemiri / Gabriel
Melinda Kinnaman / Magda
Karin Franz Körlof/ Marta
Sofia Pekkari / Linda
Torkel Petersson / Lawrence
Shanti Roney / Gustav
Wahid Setihesh / Mattias
Siham Shurafa / Laura
Christoffer Svensson / Max
Jakob Urman / Rudolf
Nadja Weiss / Lora

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

Bokrecension: Undergången av Malte Persson – oerhört imponerande

3 maj, 2021 by Rosemari Södergren

Undergången
Författare Malte Persson
Utgivningsdatum 2021-04-13
Förlag Albert Bonniers Förlag
ISBN 9789100183943

Att på 175 sidor lyrik kunna skildra framtiden och det förflutna och mänskligheten eventuella undergång är mästerligt. Malte Persson är en av de mest spännande svenska poeterna.

Undergången handlar om alltings undergång. Kanske. Om mänskligheten, om det som varit och det som kommer, eventuellt. Många lyrikböcker som ges ut är rätt tunna. Lyrik i sig är ofta mycket som kan sägas med få ord. Malte Perssons Undergången är därför i förhållande till många moderna poeters verk tung. 175 sidor där flera av dikterna är mångordiga, är lite unikt idag. Jo det finns tjockare lyrikböcker också. Men många är tunna och samtidigt kan de säga så mycket.

Hur som helst, jag är oerhört imponerad av Undergången och fastnade i att läsa den om och om igen. Speciellt vissa delar talade starkt. Den innehåller sviter av sonetter om gudar och människor och en 60 sidor lång blankvers-dikt som börjar med nutid där till och med corona finns med och tar oss baklänges tillbaka till big bang.

Malte Persson är en ord-konstnär av hög klass. Undergången talar starkt, den är skrämmande men också lekfull och ger tankar och hopp, trots allt. Han låter antikens gudar möta vår postmodernistiska tankevärld, allt finns med. Det är akademiskt kunnigt och samtidigt lättsamt, en underhållande njutning att läsa trots tragik och vemod. De existentiella frågorna, våra liv och mänsklighetens historia och samtidigt komiskt och spännande rim. Och det jag uppskattar mest av allt: han skriver oss inte på näsan vilka slutsatser vi ska ta. Om någon av våra nutida författare är värd att få en plats i Svenska Akademien är det Malte Persson. Om han däremot skulle vilja, det är en annan fråga.

Lite fakta om Malte Persson:
Han är född 1976 och bosatt i Berlin. Han debuterade 2002 med romanen Livet på den här planeten, som nominerades till Borås Tidnings debutantpris. År 2004 kom diktsamlingen Apolloprojektet som 2007 följdes av diktsamlingen Dikter. Året därpå, 2008, utkom Perssons andra roman, Edelcrantz förbindelser som nominerades till Augustpriset. År 2011 utkom sonettsamlingen Underjorden och 2016 prosaboken Om Ofissim som 2018följdes av diktsamlingen Till dikten. Persson har tilldelats en rad priser, exempelvis Göteborgs-Postens litteraturpris och Karin Boyes litterära pris, båda 2011, Karl Vennbergs pris 2012 och Tegnérpriset samma år, 2012. År 2013 fick han Svenska barnboksinstitutets Lennart Hellsing-pris. Persson erhöll 2017 Svenska Akademiens stipendium ur Gerard Bonniers donationsfond och 2021 erhöll han De Nios översättningspris. Persson är också verksam som kritiker, främst i Expressen, och översättare.

Tidigare utgivning:
Livet på den här planeten, 2002 (prosa)
Apolloprojektet, 2004 (poesi)
Dikter, 2007 (poesi)
Edelcrantz förbindelser, 2008 (prosa)
Underjorden, 2011 (poesi)
Resan till världens farligaste land, 2012 (bilderbok för barn)
Bobo i apskolan, 2014 (bilderbok för barn)
Om Ofissim, 2016 (prosa)
Till dikten, 2018 (poesi)
Undergången, 2021 (poesi)

Arkiverad under: Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Bokrecension, Litteraturkritik, Lyrik, Malte Persson, Poesi

Pianojazz i folkton med förbluffande dignitet – Jämtlandssångerna av Maria Kvist trio

3 maj, 2021 by Mats Hallberg

Maria Kvist trio

Jämtlandssångerna

5

Inspelad 6-7/11 2020 i Brison Studios av Linus Kåse

Prophone

33:39

Release: 3/5 2021

Vad jag kan erinra mig har jag förmodligen bara hört Maria Kvist live en gång. Det var när pianisten agerade kapellmästare för en kvinnligt dominerad orkester i musikalen Chicago på Stockholms Stadsteater. För senaste skivan erhöll hon i Kulturbloggen (4/5). Och denna gång är det på sin plats, att vara ännu mer generös i den samlade bedömningen. Finns absolut inget att anmärka på, tvärtom.

Kompositören, pianisten och sångerskan är välutbildat. Har genomgått Musikhögskolan liksom hennes spelkamrater, Robert Erlandsson på bas jämte trumslagaren Isak Andersson. Därtill har hon studerat vid Berklee i Bosten för bland andra Joanne Bracken, vars platta Keyed Up finns i min samling. Kvist växte upp Kälarne i Jämtland med musikaliska föräldrar. Pappa var dragspelare, själv började hon ta pianolektioner vid sex års ålder och nu släpps femte albumet i eget namn, en fortsättning på ep:n Sånger från Ängersjö. Hon har fått stipendium och utmärkelse för sin talang som kompositör plus nominering till Jazzkatten. 70-talisten leder både trio och kvartett.

Jämtlandssångerna består av nio låtar, samtliga skrivna av Kvist. Porlande toner i positivt mood inleder, i form av vokal gånglåt med ekon från Merit Hemmingsson och Jan Johansson. Två musikaliska pionjärer från Jämtland respektive Hälsingland. Har läst att Kvist haft Oscar Peterson som en av sina läromästare. Trots omisskännlig touch av lokalt traditionell musik märks också att somliga harmonier utgår från honom. Denna remarkabla fullträff präglas av jazzstuk marinerad i det nordiska idiom som gärna hämtar idéer från geografiskt bestämd folkmusik. Låtarnas beskaffenhet äger anmärkningsvärd kvalitet. Hur är det möjligt att kunna plöja tillräcklig ny mark i en sådan upptrampad fåra? Andra storheter som framgångsrikt hämtat ur motsvarande källa är exempelvis Lars Gullin, Nils Lindberg, Bengt-Arne Wallin, Jonas Knutsson och Oskar Stenmark.. Klokt av Kvist att designa delvis igenkännbart sound utifrån egna musikaliska rötter. Dessutom är mixen mellan ystert och reflekterande föredömligt utformad. Av titlarna att döma bjuds på exempelvis polska, gånglåt, snoa och visa.

Frambringaren av starka melodier styr förstås skeendet med tämligen självständigt anslag. Successivt blandar sig de understödjande männen mer aktivt in i ”hetluften”. Maria sätter igång vital duell med trumslagare Isak i Ansjörodd i femfyra. Med Robert på kontrabas upprättar hon pigga dialoger som bryter mönstret ett par gånger. Ett skäl till att jag skarpt gillar vad jag hör, är att inget höviskt bugande inför den stolta traditionen förekommer. Istället framstår noterna och hur de omsätts praktiskt som ett styrkebesked på egna ben, ömsom lekfullt, ömsom elegant.

foto Kenth Wångklev

I ett kvillrande glädjerusigt stycke betitlat Hemsjösnoa till Merit firar onekligen trion triumfer tillsammans. Vill flika in att nyligen recenserade jag Robert Erlandsson i sällskap med gitarrvirtuosen Gustav Lundgren. Basisten har egen kvartett, lirat med Norrbotten Big Band, Svante Thuresson, Jonas Kullhammar och Jacob Karlzon för att nämna några prominenta namn. Batterist Isak Andersson har åtskilliga långvariga samarbeten i andra genrer på meritlistan, gjort globala turnéer med Abba-tribute band, backat upp artister som Sven Bertil Taube, Pernilla Andersson och Samuel Ljungblad.

En höjdarlåt vars aviga harmonik påminner om excentrikern Monk måste framhållas särskilt. Med sin oemotståndliga hook tar Kovika med mig in i en gungande struktur. Sannolikheten att mottagaren genomströmmas av extas är påtaglig. Akustiska pianotrion levererar superb musik! Kvist och hennes musikaliska partners avrundar på ett synnerligen trevligt sätt. Låtskrivaren vars röst förvisso inte är hennes allra främsta tillgång, sjunger en eftertänksam visa om tidens gång.

Åtminstone sex gånger i min ungdom har jag vistats i Jämtland, ett par av dem i landskapets natursköna fjällvärld. Längre upp i landet har jag inte kommit. ”Carried away” på grund av den lockelse som fusionen jazziga toner + geografiskt bunden folkmusik utövar på mig? Kanske, men dessa ljuvliga musikstycken, det övertygande pianospelet och trions raffinerade samförstånd förtjänar en fullpoängare.

Arkiverad under: Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 477
  • Sida 478
  • Sida 479
  • Sida 480
  • Sida 481
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in