• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: The Gray Man – inget för den som inte gillar action på högsta volym

20 juli, 2022 by Rosemari Södergren

The Gray Man
Betyg 2
Premiär på Netflix 22 juli 2022
Regi Anthony och Joe Russo
I rollerna Ryan Gosling, Chris Evans, Ana de Armas, Jessica Henwick, Regé-Jean Page, Wagner Moura, Julia Butters, och Billy Bob Thornton
Bygger på boken The Gray Man av Mark Greaney

En man (spelas av Ryan Gosling) som sitter fängslad för ett mord får ett erbjudande av en rekryterare från CIA att slippa ut ur fängelset om han blir en hemlig mördare för CIA. Hans kodnamn blir Sierra Six och hans uppdrag blir att på order av CIA eliminera personer som CIA bedöms vara farliga för människor. En sådan korrumperad överenskommelse är ganska väntat skum. Under ett uppdrag upptäcker Sierra Six att CIA är korrumperad högt upp i organisationen och han blir jagad.

Den som gillar filmen med action på högsta volym med slagsmål på flygplan som brinner, spårvagnar och bussar som exploderar och oräkneliga dueller med kulsprutor – den får väl sitt lystmäte mättat. Det är en film för den som gillar action och ännu mer action i högsta fart med kulsprutor och en skum handling där CIA tar hjälp av en sociopatisk lönnmördare som till sitt förfogande har oräkneliga armeer som tar upp jakten på en enda person som av slump råkar få tag på uppgifter som bevisar korruption på hög nivå. Det är ett förutsägbart och väl beprövat recept på tvistad action med korrumperade makthavare och en helt galen lönnmördare. Det är en handling vi sett förr.

Om CIA ens gör hälften av det som filmen pepprar med då är USA ett extremt skrämmande odemokratiskt land. Jag funderar på om allt kan vara helt taget i luften?

Skälen till att filmen inte får ännu lägre betyg är att den är snyggt filmad och ihopklippt, den är påkostad med scener från många städer runt om i världen. Ett plus är också huvudrollsinnehavaren Ryan Gosling son är en duktig skådespelare med brett register från romantiken i Lalalaland till denna actionrulle på högsta volym. Men för den som inte är något fan av actionfilm är det nog knappast värd pengarna för biobiljetten. Det är en film för den som gillar action på hög volym.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Netflix, Recension, Ryan Gosling

Teaterkritik: Sagan om det röda äpplet – Junibacken fångar sin publik med lekfullhet, sång och musik

20 juli, 2022 by Petter Stjernstedt

Sagan om det röda äpplet
Junibackens sommarteater

Med stämsång, rappa dansnummer och finurligheter gör Junibacken den omtyckta barnboken Sagan om det röda äpplet till sin egen. Det blir en underbar hyllning till barnbokslegenden Jan Lööf.

Det är semestertider och barnfamiljer vallfärdar till djurgården och barnens egna Junibacken,  Stockholms motsvarighet till Astrid Lindgrens värld. Här finns Pippi och godisaffären, Muminhuset och skattkammar-grottan som inleds med en trappa gjord av guldpengar och avslutas med en bro gjord av rep och tätt surrade nät. Och så har vi sagotåget. Med Astrid Lindgrens trygga stämma guidas vi genom sagolandet. Kreativitetet svämmar över på Junibacken.

Astrid står i centrum men här lyfts flera andra författarskap. Varje år sätts en sommarteater upp. Denna gång är det Jan Lööfs finurligheter som får nytt liv framför entusiastiska två- och treåringar som besöker Lindgrens värld.

Jag fascineras över den sprängkraft barnteatern kan ha, hur riktigt bra teater kan trollbinda barn oavsett ålder. Det är min 1,5 åring Veras andra teaterupplevelse. Precis innan start är hon skrikig och vill inte sitta still. Men så fort allt sätter igång blir hon knäpptyst. Det är kombinationen rolig musik med stämsång och snygg koreografi som gör att Junibacken lyckas fånga sin publik. Det är mycket som konkurrerar och som sagt kan ettåringar vara rätt bångstyriga emellanåt. Men inte nu.

Jan Lööfs har skrivit massor av berättelser för barn
Skrotnisse är en berättelse som också blivit till teater och film

Jan Lööfs tokroliga historia om det konstgjorda gröna äpplet är för en som mig trettioplusare verklig nostalgi och en berättelse jag minns starkt från barndomen. Historien handlar om orsak och verkan om det gröna konstgjorda äpplet som av en slump hamnar hos den snälle farbror, hur han i hopp om att en dag ska få se frukten omvandlas till ett vackert rött äpple ställer det på fönsterkarmen där solens strålar kan tränga in i dess porer. När äpplet faller ner i huvudet på grannfrun blir huskatten livrädd och klättrar genast upp i trädet. Där och då börjar äventyret.

Vi följer äpplet på dess svindlande resa där brandmän och mystiska män med lösskägg och solglasögon finns med som ingredienser men framförallt ser vi det vackra röda äpplet som huvudrollsinnehavare. Till slut efter mycket och men hamnar frukten vid farbrons fönsterkarm och därmed är förvandlingen fullbordad. Junibackens tappning är rolig och kreativ. Här bjuds på både stämsång och dans. Jag minns speciellt brandmannens kraftprov till dansnummer där hon pumpar muskler och samtidigt försöker att rädda en katt men misslyckas då det krävs två händer att fånga djuret och brandmannen vägrar släppa taget om det vackra röda äpplet.

Berättelsen i sin enkelhet är briljant, rolig och enkel att hänga med i. Jan Lööf kan konsten att berätta med detaljrikedom. I Junibackens tappning saknas dessa härliga detaljer som vanligtvis skymtar fram i bakgrunden av berättelsen, men med sången och dansen hittar teatergänget hem. Nivån är väl anpassad för min ettåring och längden på max tio minuter alldeles lagom.

Sagan om det röda äpplet är en härlig hyllning till en av våra största barnbokshjältar. Med sina lekfulla teateruppsättningar lyfter Junibacken författarskap av högsta verkshöjd och uppmärksammar barnboksförfattandet som den konstform det faktiskt är.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Jan Lööf, Junibacken, Sagan om det röda äpplet

Bokrecension: Torsdagsmordklubben av Richard Osman

18 juli, 2022 by Rosemari Södergren

Torsdagsmordklubben
Författare Richard Osman
Serie Torsdagsmordklubben (del 1)
Utgivningsdatum 2021-04-01
Förlag Albert Bonniers Förlag
Översättare Ing-Britt Björklund
Originaltitel The Thursday Murder Club
ISBN 9789100188559

Gillar du brittiska deckare i Agatha Christies efterföljd, puzzeldeckare i mysiga brittiska miljöer och smarta äldre damer då är det här en spänningsroman för dig. Stephen Spielberg har köpt filmrättigheterna, vilket väl säger det mesta.

Bokförlagets sammanfattning:
Elizabeth, Joyce, Ibrahim och Ron, alla närmare de åttio, bor på Coopers Chase, ett luxuöst äldreboende på den idylliska engelska landsbygden. På torsdagarna träffas de och ägnar sig åt att efter bästa förmåga lösa ännu olösta brott. Tillsammans utgör de den okonventionella och kreativa Torsdagsmordklubben, ständigt diskuterande över en kopp te eller varför inte ett glas gin eller whisky. När ett mordfall blir verklighet och lik dyker upp på de mest oväntade platser ställs Torsdagsmordklubbens mod och kreativitet på sin spets och de bestämmer sig omedelbart för att hitta mördaren och lösa den kniviga mordgåtan.

Det är en mordgåta, eller till och med fler än en mordgåta. Det är så skönt när vi får följa hur såväl poliserna som de äldre medlemmarna i torsdagsmordklubben funderar kring vem som kan ha utfört ett mord eller flera mord. På det sättet är det en verkligt klassisk puzzeldeckare. Miljöerna från den brittiska landsbygden är beskrivna så det känns som att jag är med där. Men det som gör att denna roman sticker ut är beskrivningarna av människor och deras tankar och känslor om livet och existensen. Utan stora åthävor får författaren oss att fundera på vad livet är och vad som gör det värt att leva och hur det är när någon man älskar börjar försvinna in i demens.

Författaren Richard Osman kan sin sak. Trots att vi i berättelsen får följa flera personer blir det ändå inte splittrat.

Richard Osman, född 1970, är en engelsk TV-personlighet, komiker och författare. Han började att arbeta med TV-produktion men hamnade framför kameran när han skapade och började programleda frågesportprogrammet Pointless för BBC One. Därefter har han framträtt som deltagare i flera brittiska panelshower som Would I Lie to You?, Have I Got News for You, QI, och 8 Out of 10 Cats. Han visste hur en berättelse ska framföras för att fånga sin publik innan han skrev den första romanen i serien Torsdagsmordsklubben. Två böcker i serien har hittills gett ut på svenska. Böckerna är tänkta att ingå i en serie om fyra böcker. Den första boken, The Thursday Murder Club gavs ut i september 2020 i Storbritannien och i början av 2021 på svenska. Den andra boken The man Who Died Twice gavs ut 2021. Framgångarna med böckerna gjrode att han lämnade programledarskapet i Pointless våren 2022 för att kunna ge skrivandet mer utrymme.

Uppföljaren Mannen som dog två gånger kom på svenska hösten 2021.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Filmrecension: The Survivor – stark film som alla borde se

14 juli, 2022 by Birgitta Komaki

The Survivor
Betyg 4
Svensk premiär 15 juli 2022
Regi Barry Levinson

Harry Haft (Ben Foster) är boxaren som suttit i koncentrationsläger och överlevt enbart genom att delta i boxningsmatcher i lägret. Matcher som är underhållning för nazistofficerarna men på liv och död för fångarna. Matcher där den som förlorar blir avrättad efter matchen.

När kriget är slut söker han efter den flicka Leah (Dar Zuzovsky) han en gång älskade och som han lovade att rädda. För att hitta henne eller för att hon skall kontakta honom kämpar han för att få en match mot den store Rocky Marciano. I sitt sökande träffar han Miriam (Vicky Krieps) och de blir ett par. Men livet blir inte lätt. Även om de livsval han gjorde i lägret aldrig var några val så ger de samvetskval och mardrömmar.

Ben Foster gör rollen med styrka och känslighet. Genom hans starka utstrålning, konstanta ilska och grinighet blir det ett porträtt av vad våld och trauman kan göra med människor. Det påverkar hela livet och det förstör för familj och barn.

Det är en stark film med mycket svåra situationer och våld. Med dokumentära bilder från judeförföljelse och utrotning visualiseras den verklighet som Harry hela tiden bär med sig. Men det finns också hopp i filmen. Den judiska kulturen och sammanhållningen. Viljan att hjälpa varandra. Barnen som kommer med framtiden.

En film där Ben Foster också visar överlevnadsinstinktens styrka. Ibland blir till och med hans ilska och bufflighet roande. Fint är också Vicky Krieps porträtt av den tålmodiga Miriam. Kingston Verner ger ett porträtt av sonens utsatthet. Hur föräldrarnas arv påverkar barnens liv.
En film alla borde se som en historielektion för att inte glömma. Men också för
skådespelarnas insatser främst Ben Fosters starka rolltolkning.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Min sommar i Provence – vacker och helt oemotståndlig

13 juli, 2022 by Rosemari Södergren

Min sommar i Provence
Betyg 4
Svensk biopremiär 15 juli 2022
Regi Christophe Barratier

Så vacker och helt oemotståndlig. En av de finaste och vackraste berättelser om den första kärleken, om vänskap och om att växa upp och upptäcka att de vuxna inte alltid är perfekta och att mamma och pappa inte alltid har det så lätt. En film om klassklyftor och om den begynnande kvinnorörelsen och om livet, helt enkelt. Handlingen utspelas 1905, i en tid då ingen sprang omkring med mobiltelefon och det var inte många som hade bilar.

Tolvårige Marcel befinner sig i gränslandet mellan barndom och tonår. Han bor i Marseille men tillbringar sommaren ute på landsbygden i Provence tillsammans med sin mamma, pappa, sina syskon och mostrar och morbröder. Ute på landet har han vännen Lili, en bondpojke från granngården. Tillsammans sätter de fällor för smådjur och fåglar och de vandrar han över de lavendeldoftande kullarna och undersöker grottor. En dag under sina strövtåg stöter de två pojkarna på den mystiska flickan Isabelle. Från Marcels håll blir kärlek vid första ögonkastet. När en av två vänner blir förälskad påverkar det vänskapen. Kärleken till Isabelle för med sig flera komplikationer. Hon tycks tillhöra någon slags rik överklass och Marcel slits mellan Isabelles familjs tankar och sin egen pappas socialistiska idéer. Filmen är fylld av livets komplexitet och det berättas i lugn takt och med en hel del som är underförstått. Filmskaparen litar på sina tittare och låter oss känna och förstå situationen på vårt sätt.

Filmen hær så många styrkor. Fotot, ljuset, miljöerna, skådespelarna och att den inte säger allt rent ut och den har flera nivåer i berättelsen. En viktig del i skildringen är Marcels föräldrar som båda tillhörde de människor som under 1900-talets början anammande feministiska och socialistiska tankar. Där är en hel del som sägs mellan raderna. Det är en film som tar sig tid att berätta, på ett lugnt och underbart sätt, som gör att jag känner det som att jag är med.

Filmen på verkliga händelser och är baserad på i en biografi av Le temps de secrets från 1959, den tredje av fyra böcker där filmskaparen och författaren Marcel Pagnol skrev om sin egen barndom. Marcel Pagnol var först med att göra dialogbaserad talfilm på franska och drev sin egen filmstudio utanför Marseille från 1932 och fram till kriget. Han var också den första filmskaparen som blev invald i Franska Akademin. Marcel Pagnols romaner har legat till grund för succéfilmer som Jean de Florette och Jean de Florette del 2 – Manons källa.

Filmer som bygger på verkliga händelser kan ibland bli övertydliga då filmskaparen är rädd för att missa något som alla känner till och anser att det måste finnas med. Dramaturgin får ibland ge vika för det biografiska. Denna film går visserligen fram i lugn takt men den känns inte på något sätt instängd eller påtvingad att ta med något. Den är en helt underbar film om en tid som inte längre finns men dess grundberättelse om den första kärleken, om vänskap, familj och besvikelse är evig.

Arkiverad under: Bokrecension, Film, Filmrecension, Scen, Toppnytt Taggad som: Den första kärleken, Filmkritik, Filmrecension, Provence

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 380
  • Sida 381
  • Sida 382
  • Sida 383
  • Sida 384
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in