• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Bländande skön pianojazz med egen profil – Joel Lyssarides trio på Nefertiti Valand

4 mars, 2023 by Mats Hallberg

foto Karl Gabor (från skivinspelning hos Nilento)

2/3 2023

Valand i Göteborg (arrangör: Jazzföreningen Nefertiti)

Har tyvärr inte tillgång till bilder från en härlig konsert vars publik uppgick till närmare ett hundratal . 2018 skrev jag här om pianisten Joel Lyssarides debut Dreamer, rankad av mig som fjärde bästa album det året. Sedan dess har hans trio med mycket anlitade basisten Niklas Fermqvist och på trummor Rasmus Blixt (medlem i storbandet ASJO) släppt ytterligare två skivor.

Pianisten har tilldelats prestigefulla priser – bland annat på Jazzkatten-galan 2019 – och fått så massivt med lovord, att en undrar om han känner av pressen att konstant uträtta stordåd. Det forna underbarnet har fyllt 30 och har för närvarande en gästprofessur i Indien. Har sett honom i andra konstellationer traktera keyboard, fast i egna trio är spel på flygel som gäller. Av övriga samarbeten kan jobb med Krister Henriksson, Silvana Iman, Benny Andersson och Theodor Kalllifatides nämnas. Det är första gången Lyssarides besöker Göteborg med trion. Han har förvisso vistats i närområdet då albumen utgivna på Prophone respektive ACT spelats in på renommerade Nilento i Kållered.

Nyskriven ofullbordad ouvertyr inleder. Noterar att dröjande anslag successivt stegras. Läcker dynamik omsluter, drar in lyssnaren i ett flöde av förtätat mönster. Väldigt böljande struktur! . Trion visar påtagligt hur väl de trivs med sina utforskningar bedrivna i virtuos anda. När pianisten och kompositören gör reklam för försäljning av medhavda skovor,, betonas att improvisationslusten live medför att musiken inspelad i studio låter annorlunda. En upplysning värd att lägga på minnet.

från konsert på Skeppsholmen i somras (tidigare publicerad i K-bloggen) foto Leo Ahmed

Alltid mycket hörvärde Niklas Fernqvist, en av landets mest framstående jazzbasister senaste decenniet, kliver i omgångar fram på ett lika förunderligt som rutinerat vis. Ouvertyren avlöses av framrullande försynt sväng. som Rasmus Blixt präglar med eggande beat, en låt skriven av eminente kontrabasisten. Hör en förbluffande rikedom på detaljer i låtar/ stycken vilka ändå inte faller i sär, formas istället till raffinerade enheter. Vad beträffar huvudpersonen tänker jag specifikt varken på anslag eller löpningar, utan på sammantagna trollbindande effekten. Vindlande flödet från honom och rytmsektion som stundtals bryts upp berusar.

Denne geniale nydanare jämförs naturligt nog med ikoniska svenska pianister från förr. Av dessa möjliga motsvarigheter blir det mest relevant att nämna Esbjörn Svensson och E.S.T, den ofantligt dynamiska trion som uppnådde världsrykte (såg dem i Mölndal sent 90-tal).Utan att göra avkall på melodisk tyngdpunkt demonstreras på Valand glänsande teknik och samspel.

Efter paus blir det en rivstart. Löst hopfogade skarvar alstrar initialt febrig energi. Denna gasen i botten-approach visar sig vara en hyllning till Chick Corea. Följs upp av Free At Last, originallåt som utvecklas till ett av konsertens absoluta högtidsstunder. med batteristens dova taktslag som kännetecken. Repertoaren saxas från trions skivtrippel. Circling, Procession och Self Portrait finns på låtlistan. The Last Verse från Stay Now (ACT 2022) sägs vara ett franskinspirerat stycke på förslag av barndomsvän, vars tillkomst härrör från improvisation, som en daglig övning i att komponera under pandemin. Genomsyras av lätt sentimental innerlig touch.

bild från 2020 foto Björn Arkö

Ett par låtar har ett förunderligt avspänt gung, ibland med romantisk anstrykning, medan flera andra är tonspäckade, forsar fram. Vill hävda at ytterst angenämt eget universum lanseras i en spännvidd upphängd på stilbildare som Bill Evans och Oscar Peterson, plus några europeiska tonsättare. Trions olika preferenser och kynnen resulterar i kontemporär rörlig jazz som oupphörligen fängslar. Ibland är det bara att glida med, ibland består örongodiset av fräckt avancerad rytmik som röjer runt.

Förtjust publik önskar förstås extranummer. Lyssarides tar tillfället i akt att hedra Wayne Shorter vars död tillkännagavs tidigare under dagen. En medryckande standard med ett välbekant tema framförs på ett ypperligt sätt. Är tacksam över att äntligen ha fått uppleva Joel Lyssarides trio live under nästan idealiska förhållanden. Jazzföreningens ljudtekniker såg till att ljudåtergivningen var fulländad.

Arkiverad under: Musik, Recension

Teaterkritik: Tiden är vårt hem – Starkt, berörande, väcker många känslor, insikter och mycket att fundera på

4 mars, 2023 by Rosemari Södergren

Foto: Sören Vilks

Tiden är vårt hem
Av Lars Norén
Regi Eirik Stubø
Scenografi och kostym Erlend Birkeland
Ljus Ellen Ruge
Videodesign Emi Stahl
Mask Maria Lindstedt
I rollerna Anna Helena af Sandeberg
Harald Henrik Norlén
Jakob Samuel Fröler
Muller Léonie Vincent
Prick Sofia Ledarp
Nils Magnus Krepper
Julia Natalie Minnevik
Erik Andreas Kundler
Greta Tova Magnusson
Tomas Johannes Kuhnke
Nypremiär 3 mars 2023 på Kulturhuset stadsteatern i Stockholm

Oj, oj, oj – jag är helt tagen. Fyra timmars djupdykning in i människors längtan och livslögner. Starkt, berörande, väcker många känslor, ger insikter och sätter igång tankar. Bland det bästa som visas på svenska teaterscener för den som är redo för fyra timmar med en fantastisk rollista där den ena skådespelaren efter den andra imponerar. Det är sorgligt, det är roligt, det tragiskt och berättar på många nivåer. Det är nog omöjligt att uppleva denna föreställning utan att bli helt uppslukad. Den fick stående ovationer på nypremiären. Välförtjänt. Då det i år verkar vara en tydligt trend att skådespelare ska gå ut och in i många roller under en föreställning är det rätt befriande och skönt med en föreställning där varje skådespelare har en roll, en karaktär.

Två medelålders syskon och några barndomsvänner från en mindre ort i Skåne ska träffas för en traditionell sommarfest. Några är bofasta, andra sommargäster, några är gifta och andra skilda. Festen ska hållas i huset hos familjen Aurelius. Anna har ärvt huset då fadern dog för något år sedan. Brodern Jakob har skaffat sig ett mindre sommarhus i området men har inte hört av sig till Anna sedan faderns begravning. Anna misstänker att Jakob är sur och arg för att det var hon som ärvde huset. Hon är fast besluten att förbättra kontakten med sin bror. Är jakten på barndomens sammanhållning mellan syskon och vänner en illusion?

Det är ett ganska stort persongalleri: Anna, hennes arbetslöse man Harald, hennes bror dramatikern Jakob, hans dotter Muller, lantbrukaren Nils, hans fru Prick som är bibliotekarie, Julia deras funktionsvarierade dotter, kantorn Erik, hans fru Greta och brodern Tomas med stora alkoholproblem.

Det är mycket som far runt i personernas undermedvetna. Ofta är det inte själva medvetna om vad de egentligen vill. Erik är gift med Greta men är sedan barnsben förälskad i Anna. Anna är gift med Harald som är något yngre än henne och vad han än säger blir hon irriterad på honom. Det är hemliga känslor som far runt både i henne och i varenda enda. Någon saknar sina barn, något saknar de barn hon aldrig fått. Någon styrs av mindervärdeskomplex och bristande självförtroende. Alla längtar efter något eller någon. Ibland är det kärlek, ibland är det en speciell person de längtar efter. Men i det långa loppet kan det visa sig att deras mångåriga längtan bara är en illusion.

Ofta lurar människorna/karaktärerna sig själva. Ingen vågar erkänna för sig själv vad han eller hon  egentligen längtar efter. Ibland inser någon vad som är sin längtans mål, men då kan det vara för sent. Alla kan bli svikna, alla kan svika och framför sviker många sig själv då det inte vågar eller klarar att se sig själv, inte klarar att erkänna vem de är. Inget är bestående, det enda vi vet är att tiden går. Tiden är det enda som finns, så länge vi finns här i denna existens. Men av alla kärlekar, kärleken till jobb, litteratur, falk, historia, partner verkar en enda form vara den minst självisk: en faders kärlek till sin dotter. Två exempel i dramat är Nils och Jakob som båda tycks ha en stark och stödjande kärlek till sina döttrar. Nils är pappa till Julia och Jakob till Muller. Prick däremot som är mamma till Julia verkar vara störd av sin dotter och tycks helst vilja slippa dottern.

Tiden är vårt hem är en pjäs om tiden och de illusioner vår längtan kan bygga upp. En pjäs om hur svårt det är att vara ärlig mot sig själv. Den är tragisk och komisk och så stark. Den bara suger in mig och fyra timmar flög förbi och jag skulle kunna sitta där i fyra timmar till. Med en avskalad scenografi, i stort sett bara några utemöbler, får skådespelarna stort utrymme, vilket de förvaltar väl. Det är över trettio år sedan pjäsen skrevs, men de mänskliga och politiska frågor som den berättar om tycks evigt aktuella, den talar lika starkt till oss idag som för trettio år sedan och kommer att tala till människor om trettio år också.

Fakta om dramat:
Tiden är vårt hem (1992) är en pjäs om tiden som går utan återvändo. Dramat hör tematiskt ihop med pjäserna som brukar kallas ”sommarpjäserna”. De skrevs under en period när Lars Norén huserade som dramatiker vid Dramaten.

Om Eirik Stubø
Den norske regissören Eirik Stubø iscensätter Lars Noréns pjäs Tiden är vårt hem från 1992. På Stadsteatern har Stubø tidigare satt upp flera kritikerrosade föreställningar som Jakten, Stillheten, Onkel Vanja och Körsbärsträdgården.

Om Lars Norén
Lars Norén (1944-2021) är svensk samtids mest internationellt spelade dramatiker. Blandningen av tungsint relationsdriven dramatik och en svart humor har i folkmun skapat begrepp som ”Norén-jul”. Han debuterade som poet och fick sitt stora genombrott som dramatiker i början av 1980-talet med Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud.
Han gjorde ett stort antal uppsättningar för radio, tv och på scener som Dramaten, Comédie Française i Paris och Det norske teatret i Oslo. Han var konstnärlig ledare för Riksdrama på Riksteatern 1999-2007 och för Folkteatern i Göteborg 2009–2012.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Eirik Stubø, Kulturhuset stadsteatern, Lars Norén, Stående ovationer, Teaterkritik, Teaterrecension

Teaterkritik: Stormen på Dramaten – välspelat och både roligt och tragiskt

4 mars, 2023 by Lars Christiansen

Foto Sören Vilks

Stormen
Av William Shakespeare
Översättning Britt G. Hallqvist
Bearbetning Staffan Valdemar Holm, Karen-Maria Bille, Irena Kraus
Regi Staffan Valdemar Holm
Scenografi och kostym Bente Lykke Møller
Ljus Clement Irbill
Peruk och mask Nathalie Pujol, Thea Holmberg Kristensen
Dramaturg Irena Kraus
Medverkande Ana Gil de Melo Nascimento, Ingela Olsson, Marie Richardson, Shanti Roney, Magnus Roosmann och Alexander Salzberger
Premiär på Dramatens Lilla scenen den 3 mars 2023

En mycket välspelad föreställning med bitvis enastående skådespelarprestationer. Alldeles extra vill jag flytta fram briljerande Ingela Olsson och Shanti Roney. Själva upplägget påminde om 1970-talets improvisationsteater. Rollerna växlade så att varken publiken eller skådespelarna alltid visste vem som var i vilken roll. Detta – och mycket annat presenterades med en blinkning av typen ”Måste vi skifta roller hela j-a tiden”.

I händerna på regissören Staffan Valdemar Holm blir Stormen en föreställning om livet och teatern i synnerhet men också en fundering över klassklyftor och kolonisation, ofta utifrån en personlig utgångspunkt.

Hertigen Prospero har landsförvisats tillsammans med sin dotter Miranda. De har hamnat på en karibisk ö som är obebodd, fast inte riktigt. De finns en urinvånare, Caliban. Prospero är en maktspelare och skapar ett klassamhälle med endast dessa tre personer. Caliban lyder order, Prospero styr och han lär upp och undervisar sin dotter.

På Dramatens hemsida står det om Valdemar Holms uppsättning av Stormen:
Stormen är en karibisk tragikomedi med vind i seglen, reggae i baslådorna och fullt medvetet effektsökeri. En laddad uppgörelse med de koloniala baksidorna av Shakespeares sagospel.

Föreställningen är fullsmockad av effekter som cigarrettrökning, rök- och vindmaskiner, pistolskott, stroboskopljus, hög musik, svordomar och en rad andra störande effekter. Det är mycket ljud på scenen, det är högljudda röster, det är bomber, rök och granater. En riktig stormig föreställning och dessutom blåser det friskt i rollerna då skådespelarna går in och ut ur de olika rollerna och alla spelar i princip alla roller. Det är full fart och både roligt och tragiskt, det är långt ifrån en föreställning att sitta och avnjuta i lugn och ro. Ibland skrattar vi och plötsligt fastnar skrattet i halsen. Det är absurt, det är ironiskt, det skämtsamt blandad med existentiella frågor och djupt allvar.

Staffan Valdemar Holm säger om föreställningen:
–Jag har gjort en förbättrad version av pjäsen. Shakespeare var nämligen inte en bra dramatiker men däremot en fantastisk språkmänniska, säger Staffan Valdemar Holm med ett litet leende. Vår uppsättning blir en lekfull och fantasifull uppgörelse med de koloniala baksidorna av Shakespeares sagospel.

Fakta om regissören:
Staffan Valdemar Holm är en av Sveriges mest framstående regissörer och var teaterchef på Dramaten 2002–2008. Hans nära samarbete med scenografen Bente Lykke Møller har resulterat i drygt 100 uppsättningar – varav många på utländska scener.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Dramaten, Shakespeare, Stormen, Teaterkritik, Teaterrecension.

Genial Fredrik Benke Rydman i Master of Dance

3 mars, 2023 by Thomas Johansson

Foto: Thomas Johansson

Master of Dance
Manus Martin Luuk & Fredrik Benke Rydman
Koreografi Fredrik Benke Rydman
Regi Jörgen Thorsson
Ljuddesign Petrus Königsson
Ljusdesign Fredrik Benke Rydman
Kostym Lehna Edwall
Teknisk samordning Joakim Jaeger
Skräddare Phia Hokkanen
På scen Fredrik Benke Rydman
SPELPERIOD
Föreställningen spelas i två perioder på Dansens Hus Elverket under våren.
Först 3-12 mars och därefter 19 maj – 4 juni.

Fredrik Benke Rydman tar emot publiken redan när dörrarna öppnas. Pratar med alla som vill, säger Ok till att ta en bild tillsammans med ett ungt fan. Visar andra till sina platser och stämningen blir lite glad och generös. Benke berättar att han gillar att ta mot publiken och slippa stå och kika bakom ett draperi när sorlet blir högre i salongen.

När föreställningen börjar så visar det sig ganska snart att vi inte längre är publik, utan dansare till Henkes nya föreställning och att han är Master of Dance. Att vi är på en master-class. Många danstermer förklaras och publiken, förlåt, dansarna blir både hyllade och utskällda.

Jag har sällan skrattat så mycket på en dansföreställning, så det är lika delar teater och dans, kryddat med massor av humor. Benkes dansmonolog kryddas med unika danssteg som skapas tillsammans med publiken, förlåt, dansarna. Stegen improviseras fram och är skäl till många skratt. Publikens förlåt, dansarnas förslag fångas på ett snyggt sätt av Benke och musikförslag som kommit under föreställningen gång, finns sen med på slutprodukten på ett oerhört snyggt sätt. Benke är generös med anekdoter ur sin karriär, och denna föreställning är tillsammans med Våroffer det bästa jag sett med Benke, trots att det inte är jättemycket dans under den 80 minuter långa föreställningen.

Master of Dance spelas på Elverket, dansens hus. Vill du se den bör du nog skynda att skaffa biljett. Med det jublande mottagandet denna fick och Elverkets ganska få platser gör att hela den tänkta säsongen kommer att sälja slut snabbt.

Vårens roligaste dansmonolog är skriven av Benke och Martin Luuk.

Arkiverad under: Dans, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Benke Rydman, Dans, Elverket, Master of Dance

Svindlande jazzsång från Grammy-prisat stjärnskott – Samara Joy på Nefertiti

3 mars, 2023 by Mats Hallberg

foton Leif Wivatt

1/3 2023

Nefertiti i Göteborg

Publiken i Göteborg kan välja från ett ymnigt utbud, vilket ibland kan liknas vid ett överflöd då frustrerande krockar uppstår. Men när en tvåfaldig Grammy-vinnare kommer till Nef infinner sig stark lockelse, känns okomplicerat att prioritera bort exempelvis First Aid Kit. Samara Joy med redan två framgångsrika skivor i bagaget, singlar samt under pandemin virala videoinspelningar bokades tidigt ifjol. På sina plattor samarbetar hon med bland andra trumslagaren Kenny Washington. På båda albumen – obetitlade debuten och Linger Awhile som toppat jazzlistan i Billboard – sjunger hon till melodier utmejslade av italienske gitarristen Pasquale Grasso och ibland blås. Hetaste stjärnskottet på vokala jazzhimlen kommer från en musikalisk familj med rätterna i gospel. Själv är hon välutbildad, har tagit lektioner och studerat operasång. Förfogar över en fenomenal verktygslåda, har osannolika röstresurser.

När Samara Joy McLendon når Sverige på sin första Europa-turné gör hon det således som nybliven tvåfaldigt Grammy-belönad sångerska (bästa Jazzvokalist o bästa Nykomling). Man kan knappt föreställa sig hur omtumlande senaste månaden varit, något hon kommenterar. Dessutom har 23 åringen vunnit andra omröstningar plus flera sångtävlingar, bland annat en internationell tävling döpt efter Sarah Vaughan. Filmregissör Regina King menar att den svarta, unga kvinnan är en inkarnation av både Ella Fitzgerald och nämnda Vaughan. Ackompanjerar Samara Joy gör en sofistikerad pianotrio under ledning av Luther Allison. Michael Migliore på kontrabas och Evan Sherman bakom trummorna bildar rytmsektion.

Konserten på Nefertiti (nya ägare sedan sommaren 2020) är föga förvånande utsåld. Den genomförs i två set varav det första är kortare. Med tanke på fabulösa energin från kvartetten kändes det inte snöpligt att gå miste om extranummer. Istället gjorde en ödmjuk superbegåvning sig disponibel för fans efteråt.

Heterogen publik antingen sitter vid bord eller står runt om. Förväntan ligger i luften. Kan erkänna att jag inte var inlyssnad varför jag ett tiotal gånger brister ut i breda leenden. Vilken vokal eld sångkonstnären sprider i lokalen! Egentligen oanständigt att ha invändningar. Men i längden kan det bli lite för mycket av det goda, uppvisningar där avgörande moment från sångtävlingar behållits. Repertoaren består av icke utslitna standards, ofta associerade till hennes förebilder, jämte ett par fräscha tolkningar av örhängen. Fram till sista två låtarna i första avdelningen hade jag uppfattningen att pianotrion underordnade sig väl mycket. Sedan fick jag med besked anledning att revidera min ståndpunkt.

Omgående företas svindlande oktavkliv. Helt ofattbart att någon så pass ung har sådan kapacitet. Glädjen i att sjunga ut sköljer över publiken, genererar en vibe som Samara Joy säger att hon känner av. Medan sångerskan ger sig ut på djärva utflykter botaniserar pianotrion bekvämt i sitt jazzidiom, förhåller sig delikat avspända.

I reflekterande drömska sekvenser låter rösten ibland kusligt lik Sarah Vaughan. Allt eftersom droppas fler influenser. Referensen till Abbey Lincoln skrev jag upp innan den omtalades. Guess Who I Saw Today utvecklas till makalöst ljuv musik när melodin övergår i hjärtskärande balladen Lately (S. Wonder). Passar perfekt till att obesvärat sträcka ut, träffa högsta registret av toner. Därefter växlas snyggt över till ett sidospår när sång stretchas på portugisiska.

Vi får njuta av en komposition av trumpetaren Fats Navarro som i ny tappning skrudats i text av sångerskan och fått titeln Nostagia (The Day I Knew). Fascinerande hur hennes stämma skiftar från sträv till len, från beslöjad till mirakulöst stark och klar. Demonstrerar magnifik känsla för ords och frasers valörer. Pianotrion utvecklar teman rejält första gången efter cirka fyrtio minuter. Då blir det åka av. I titellåten från senaste albumet spänner musikerna musklerna och en helt otroligt driven sångfågel befinner sig i zonen, omspänner ändpunkter av drömskt tillstånd och jublande shouter-stil. Möjligen fördomsfullt, men tror bara någon med liknande bakgrund är förmögen till samma utlevelse.

Efter paus upplyser artisten salig publik om sin sensationella resa. Vi får reda på vilka som betytt ofantligt mycket för henne. Minst två generationer äldre mentorn Barry Harris hyllas i dennes Now And Then med underbar interaktion mellan ackompanjatörer och artist med förnämligt anslag på flygeln. Joy låter avslutande toner hänga kvar på ett bedårande sätt. Genom att ta med låtar förknippade med Abbey Lincoln, Betty Carter och Carmen Mc Rae hyllas storstilat några av förebilder för denna oslipade diamant. En sekvens ägnas åt a cappella vars minuter visar på fenomenalt behärskande av tonhöjd, intonation och modulering. Hon ger männen stimulerande utmaning i form av Monk-kompositioner. I framtagandet av hans aviga rytmik triumferar Evan Sherman. Händelserik rotbaserad Round Midnight framförs med ackuratess. Samara Joys osannolikt bärkraftiga röst tycks sakna begränsningar, når bortom alla tänkbara hinder. Vill hon variera karriären skulle hon kunna glänsa i musikaler eller få ledande roller i operor.

På slutet blir det både feature och bassolo från Michael Migliore. Hänförs av ett coolt arr på Just Squeeze Me (Ellington/ Gaines). Märks att kvartetten på scen är enormt bekväma, improviserar subtilt. Spralligt lyckliga och omsusade stjärnan stoppar in fragment ur souldängan Try A Little Tenderness.

Musikaliskt saknar den jazziga vokalshowen ingenting. En konsert som exalterar! Ska bli spännande att följa den unga damen när hon tillskansat sig mer livserfarenhet, än mer emotionell tyngd. Genombrottet är hur som helst ett oomtvistat faktum. Samara Joy är fenomalt duktig, bjuder på sig själv. Och pianotrion ska harangeras. En ynnest att få tillägna sig en självständig röst som redan nu tål att jämföras med Sarah, Ella, Betty, Carmen, Abbey, Lena, Jessye, Barbara, Nina och möjligen Etta och Aretha.

Framgången har inte stigit henne åt huvudet. Fantastiskt trevligt att tvåfaldigt Grammy-belönade artisten gjorde sig tillgänglig efteråt. Motsatsen till divalater.

Samara Joy och skribenten

OBS Alla foton: Leif Wivatt

Arkiverad under: Musik, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 318
  • Sida 319
  • Sida 320
  • Sida 321
  • Sida 322
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in