• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Butiken – ett slag mitt i solarplexus på tillväxtfilosofin

11 april, 2023 by Rosemari Södergren

Butiken
Betyg 4
Svensk biopremiär 14 april 2023
Regi Ami-Ro Sköld

Ett slag mitt i solarplexus på tillväxtfilosfin, en grym och träffande beskrivning av vad som håller på att ske i västvärlden där mänskliga rättigheter försvinner och arbetstagarens rätt gröps ur allt mer. En film som träffar rakt in i nutiden. Vi har mitt i vår verklighet sett hur priserna rusat uppåt, vi ser hur matvaror blir allt dyrare men ändå har de stora matvarujättarnas ägare liksom eldistributörer håvat in stora vinster de senare åren. De som får betala när det blir svåra tider är som alltid de maktlösa, de fattigaste.

Vi får följa några anställda på en butik från en lågpriskedja för matvaror. Kostnaden för personalen har ökat med tio procent men varorna har ökat med tjugo procent. Chefen är inte nöjd med att personalkostnaden ökat trots att hans vinst ökat. Nu ska det skäras i personalen och då bestäms det att ingen ska veta i förväg vilka tiden han eller ska jobba. De som behövs för att jobba får ett sms som de måste svara på direkt och kunna ta sig till butiken inom trettio minuter. Det finns de som bor längre ifrån. De får helt enkelt sluta eller lösa det på något sätt.

Vi får följa några av de anställda och deras problem som förvärras när deras inkomst minskar. De var ju lågavlönade redan innan. En ensamstående pappa har inte råd att låta sina flickor hålla på med konståkning, som är flickornas stora dröm. En ung kvinna har varit butikschef under ägaren men är mammaledig med en baby. Hon ställs inför ultimatum att antingen komma tillbaka och jobba eller riskera att inte ha sitt jobb efter mammaledigheten. Hon tvingas pumpa bröstmjölk till sin baby och låta någon sköta den.

När personalen pressas och måste jobba snabbare och snabbare och inte ens hinner prata med kunder blir det av och till full kalabalik i butiken. När maskinen för pantflaskor inte skickar ut kvitton är det ingen som har tid att laga den och det skapar vilda protester från kunderna.

Alla blir pressade. Att ha dålig ekonomi och ingen trygghet i arbeten skapar oro och göder konflikter mellan de anställda och gentemot kunderna. Egentligen skulle detta kunna vara en skildring av många andra arbetsplatser. Det är det blir när människor blir allt mer maktlösa, får mer ekonomiska bekymmer och måste kämpa varje minut samtidigt som de vet att makthavarna sitter i trygghet och bara ökar sin välfärd och sina bonusar.

Nära butiken har hemlösa byggt upp en liten samfällighet där de bor i husvagnar eller tält. De hemlösa brukar ta tillvara på avfallet från butiken. Men nu kommer nya regler: avfallet ska låsas in. Denna film är precis som det står i filmdistributörens pressutskick: En iskall påminnelse om vad som händer när människor reduceras till kuggar i ett maskineri – och när ett helt samhälle rear ut sin själ.

Handlingen hoppar mellan två sätt att berätta. Dels är det en filmad berättelse med en skakig hoppande kamera som ger känsla av att det är direkt från verkligheten. Emellanåt är det en animerad berättelse då all personal och kunder blivit dockor. Ganska fula dockor med förvridna ansikten. Väldigt effektivt, det blir en distans mellan oss och dem där vi kan se hur små de är, hur hjälplösa det är som dockor i de mäktigas händer.

En scen som är ohyggligt träffande och som säkert många av oss kan relatera till är när chefen håller ett peptalk med personalen och talar om hur viktiga det är och att deras uppdrag är att förbättra människors tillvaro. Anledningen till att de ska bemöta kunderna med snabbhet är att kunderna effektivt och utan krångel ska kunna köpa vad de behöver för att snabbt komma hem till sin familj och sina barn. Snabbheten som de pressas att jobba under har inte med vinstprofiten att göra, säger han. Vi vet vilken lögn det är.

Inledningsscenerna där kyckling säljs till reapriser är ohyggliga. dessutom vet vi ju hur kycklingarna föds upp med knappt någon centimeter att röra sig, att de pumpas upp för att bli feta på de kroppsdelar som ger mest vinst åt matvarubutikernas ägare, vilket gör att många kycklingar inte ens kan bära upp sin egen tyngd. Industriuppfödningen av kyckling är vidrig och en skam för mänskligheten att vi behandlar levande varelser på det sättet.

Vad är väl några människoliv i jakten på evig tillväxt? Ja vad är liv när det finns en urstark grupp överst i samhället som äger och står och som håvar in de stora vinsterna. Denna film är en spark rakt in i lovsången till tillväxten.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Butiken, Filmkritik, Filmrecension, Kapitalismen, Tillväxtfilosofin

Filmrecension: Nostalgia – bedövande vacker, smärtsam och unik

10 april, 2023 by Rosemari Södergren

Nostalgia
Betyg 4
Svensk biopremiär 14 april 2023
Regi Mario Martone

En bedövande vacker, smärtsam och unik film om längtan till något som redan runnit förbi. Denna italienska film som utspelas i Neapel sticker ut i mängden filmer med sin ovanliga berättelse och fantastiska foto och enastående skådespelare.

Den Grekiska filosofen Herakleitos ska ha sagt att ”Man kan inte stiga ner två gånger i samma flod”. Panta rei är ett grekiskt uttryck för att ”allting flyter” och med detta menas att allt ständigt förändras. Det är därför man säger att man aldrig kan bada i samma flod två gånger. En man som drivs av illusionen om att försöka gå ner i det som redan runnit bort är huvudkaraktären Felice i Nostalgia. Nostalgia är baserad på Ermanno Reas roman från 2016.

Felice återvänder efter fyrtio år till Neapel. Han närmar sig sextio års-åldern och börjar sin återkomst med att besöka och ta hand om sin gamla mor. Deras möte är oerhört vackert och finstämt. Rent av svårt att ta till sig. Hans mamma ser inte bra och orkar inte sköta sin hygien och han badar henne försiktigt och ömsint.

Felice gick i en slags exil som femtonåring då han blev inblandad i kriminalitet. Neapel är en av de italienska städer där maffiagrupper styr och ställer. I filmen får vi se hur livet kan vara i en sådan stad. Skildringar av den katolske prästen Luigi och hans kamp för att få ungdomar bort från kriminalitet och hans kamp för att få ihop invånarna i ett motstånd mot maffian är en ovanlig skildring av kyrkans roll mot maffians förtryck. Något som helt klart kan vara ett föredöme och en inspiration för de religiösa ledare som bor och verkar miljöer som plågas av gängkriminella grupper i Sverige.

Filmen berättar i lugn mak om Felices längtar efter en tid som flytt. Byggnaderna, gatorna, kvarteren känns som om de är desamma som för fyrtio år sedan, säger han. Men vem lurar han egentligen? Miljöerna i filmen ger en stark visuell upplevelse där dåtid möter nutid. Nostalgia var Italiens Oscarsbidrag 2023. Den är suggestiv och engagerande och väcker många tankar och känslor. Det är en sorgesam varning för att försöka återkomma till en tid eller relation som flytt. En varning för att tro på att gammal kärlek aldrig rostar. Inget består för evigt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Italien, maffia, Maffian, Neapel

Filmrecension: En midsommarnattsmardröm – träffsäkert relationsdrama

8 april, 2023 by Rosemari Södergren

En midsommarnattsmardröm
Betyg 4
Tillgänglig på streaming
Regi Allan Gustafsson
I rollerna bland andra David Dencik (Kastanjemannen, Moa Gammel, Christopher Wagelin och Henrik Norlén

Snacka om en mardröm till midsommar. En träffsäker skildring av vad som händer när människor har alltför rosa illusioner om vad en kärleksrelation är och när det tror att en relation kan lösa deras egna inre problem. Och framför allt en obeveklig skildring av vad som händer när stora mängder alkohol blandas med inte oro och ångest.

Vi får följa ett kompisgäng som börjar komma upp 35-40-årsåldern och firar midsommar tillsammans, som de gjort i flera år. Paul och Ninni har bjudit in vänner till sitt skärgårdsställe, som de brukar göra. Det är uppenbart något som skaver i deras relation. Paul vill ha sex och Ninni vill inte och hon söker konflikt och bråk i det mesta. Gästerna droppar in och alla brottas med sina problem med sig själva och sina relationer. Med hjälp av alkohol bubblar ångesten och problemen upp till ytan.

Håkan (spelas av David Dencik) och Cilla har ett stort problem. Håkan är jättestressad för att ha inte hunnit avsluta sin avhandling men grundproblemet i deras relation är hans usla självförtroende som gör att han är helt beroende av Cilla och inte ens vill åka till festen. Han vill inte dela Cilla med någon. Ett sjukt förhållande som är dömt att misslyckas. Filmen har en styrka att den inte visar allt och vi får dra egna slutsatser, men jag skulle ändå vilja veta mer om varför han är så fixerad vid att ”äga” Cilla.

Linda och Oskar är det enda paret som skaffat barn. De har en familj men den är inte problemfri. Oskars mamma är ingen trevlig svärmor och Oskar verkar vara en överbeskyddad man. Kaj och Göran är de eviga singlarna som inte lyckats hitta en partner. De verkar båda mest vara intresserade av att fly sina problem genom att hälla i sig alkohol.

Ett stort plus för en lång rad duktiga skådespelare. En av filmens styrkor är också att allt inte sägs övertydligt. Det sägs en del mellan raderna och berättelsen flödar fram på flera nivåer. Det som de flesta har gemensamt är en övertro på vad en relation betyder. Att de tror att en människa ska betyda så mycket att deras inre problem ska dunsta bort. Något som många säkert kan känna igen. Jag kan bli lite trött på det eviga drickandet. Det är riktigt tragiskt att alkohol kan få ta över människor och deras relationer så totalt. Ett litet minus kan jag tycka att det är lite spretigt, lite många olika karaktärer och svårt att veta vem som är i fokus. Filmen skulle fungera mycket bra om det blev en tv-serie där karaktärerna kunde fördjupas.

Detta relationsdrama är baserad på pjäsen Glidarna av Jon Holmberg och Matthew Allen. Det också väldigt roligt att det kommer filmer som En Midsommarnattsmardröm som är en svensk independent film gjord utanför systemet, som efter femton års arbete nu finns ute på streaming.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Eminenta enheter triggar varandra till stordåd – Göteborg Jazz Orchestra & Svante Henryson (goes Wayne Shorter)

8 april, 2023 by Mats Hallberg

foto Ralf Rosenberg

Wauxhall Jazz på Contrast Public House i Göteborg

3/4 2023

OBS Konserten kan ses av stödmedlemmar till GJO på nätet.

Att vara bjuden till Göteborg Jazz Orchestra och deras spelningar första måndagen i månaden har senaste åren utvecklats till en synnerligen trevlig vana, en vana värd att återgäldas med viss regelbundenhet. Har därtill hört och skrivit om dem när de hållit till i Brew House i Gårda, Stora Teatern och Valand med celebra gäster. När det som senast dessutom lät väldigt bra, rent av fantastiskt ökar drastiskt behovet att dokumentera vad som försiggick.

Rektangulärt utformade krogen var i princip fullsatt. Fick hålla till godo med skaplig plats utan sikt där jag satt och njöt av musiken tillsammans med två av landets främsta vasister. Värt att omgående poängtera att GJO på sistone anlitat ljudtekniker Tomas Ferngren för att få till bästa möjliga akustik i en svårhanterad lokal. Och enligt mig har han uträttat underverk. Slipat bort alltför vassa kanter genom att istället förstärka orkesterns händelserika sound, dessutom eliminerat bristfälliga nyanseringar. Jazzorkesterns tilldragelser pågår över två koncentrerade set, vanligtvis med angivet tema. Denna gång framfördes kompositioner av nyss avlidne giganten Wayne Shorter, varav tre i utsökta arrangemang av Andreas Hall. Det repas dagen före konsert. Och man har aldrig haft problem att fixa kompetenta vikarier, eftersom listan på villiga inhoppare är lång.

Försmädligt nog fick jag inte chansen att tacka den världen över turnerande Svante Henryson för hans bravader efteråt, som innefattas av en totalt ohämmad approach (läs provkarta på genrer). Å ena sidan solist hos symfoniorkestrar och samarbete med Anne Sofie von Otter, å andra sidan omfattande ”flörtande” med metal-scenen genom lång period av samröre med racergitarrist Yngve Malmsten. Hade turen att träffa cellisten på hemmaplan i Mölndal tidigare i år. Skedde efter konsert med honom och familjen Almgren som då lirade dottern Karolinas musik. Fick höra hur allt började. Hur en grabb i mellanstadiet bevistade konsert med Skogsfiol och Flöjt, varvid sug att lära sig spela bas uppstod efter att ha sett arrangören spela. (hade själv inte koll på att hon ingick i visgruppen). Nämnde i mitt samtal med Henryson min fascination över hur han använder cellon både för melodistämma och framtagande av rytmik. Excellerar med likartad vägvinnande estetik under bejublade konserten med GJO.

foto Ralf Rosenberg

Utan gäst drar man igång med Seven Steps To Heaven. Hörs omgående vilket formidabelt bett det är i blåssektionerna påhejade av enormt flexibelt komp. Strösslas snyggt med synkoper. I paus meddelar jag trumslagaren Fredrik Hamrå att han är i sitt esse. Verkligen en styrka att ha en naturlig pådrivare för den stora ensemblen. Rytmläggandet kompletteras smakfullt av osannolikt allsidige slagverkaren Michael Andersson (till vardags på GöteborgsOperan). Olli Rantala har bytt till elbas på grund av ryggproblem, vilket visar sig vara en perfekt nödlösning. Som sagt, redan i första riviga arret märks att storbandet med solister är på tårna. Celebra gästen som för närmare tio år sedan tilldelades Jazzkatten gör entré med ett virtuost intro. Påminner om yster dansmelodi som spänner över flera genrer. Linjerna i ensemblens spel förför med läckra kontraster och övergångar.

Henryson utgör en kolossal injektion för såväl GJO som för mina öron. Demonstrerar sitt enorma register i egna Suite For Cello & Big Band i tre satser. Den införlivas med en låt vi stammisar lärt oss att älska, nämligen By The Way skriven av Henryson tillsammans med Erik Weissglas (gitarristen i GJO) i arrangemang av Axel Mårdsjö. Melodin är så karismatisk att den kom tillbaka till mig flera dagar efteråt. En hit draperad i moll således! Sviten sticker ut som en gränsöverskridande fullträff. Rycks med av rockbeat, touch av folkmusik, avantgardism, ösigt storbandsstuk jämte stänk av konstmusik. Obestridligt örongodis i lyxformat, vilket ska tillskrivas sammantagna kapaciteten hos stjärnan och GJO.

När det stökas och svänger som häftigast går tanken spontant till Live At Sweet Basil med Gil Evans & The Monday Night Orchestra från 1986 och vidare till Healing Power på Fleur Carnivore av Carla Bleys femtonmanna-band inspelad två år senare i Köpenhamn. Högre nivå går inte att nå. Fabulöst att samtliga pluggat in alla avancerade stämmor till punkt och pricka, därför kan leverera med osviklig säkerhet. Just denna afton med berömd cellist huserar man i toppen på Europa-tabellen.

foto Emma Aronsson

I konsertens första Wayne Shorter-komposition från Speak No Evil hänför upptäckten av parallella lager. Identifierar Olli Rantalas precisa, pumpande basgångar och går igång på läckra solon från gitarrist Erik Weissglas och Simon Westman på sin Nord-klaviatur. Andra halvan har samma upplägg som öppningen på första set i så måtto att GJO framför en låt på egen hand. Uppiggande solo på elbas och trombonsektionen som befinner sig i framkant representeras i frontlinjen av duktige Jakob Sollerman.

När Henrysson återvänder till scen spelar han på duo en med Weissglas på akustisk gitarr, ett mycket vackert klingande original med titeln Waltz For Ellen. Bör påpekas att duon som antytts, känner varandra musikaliskt väl sedan tidigare. Före balladen passar jazzorkesterns gäst på att berätta om sitt nästan tvåhundraåriga instrument, med sin unikt förenklade design. Ett vidunderligt arbetsredskap i händerna på en mästare, vars toner kan liknas vid hela skalan från röjig gitarr till gäll violin, antingen stark eller spröd.

foto Ralf Rosenberg

Omfattande slutklämmen med ytterligare fyra låtar skrivna av Wayne Shorter (vars stjärnspäckade kvartett på Stockholm Jazzfestival 2014 recenserades här) blev, för att använda en klyscha, en triumfartad klang- och jubelföreställning. Den första av dem görs utan blås. Just E.S:P tillhör konsertens absoluta höjdpunkter. Simon Westman färgar på ett fabulöst sätt. Andreas Hall ska kreddas stort för hur raffinerat låtarna arrats till denna generösa sättning. Tom Thumb görs svindlande fräckt, blir till rockigt groove, slingor toppade av distat vräkigt beat på cello (kul parafras på perioden ägnad åt snabb heavy metal?) Blåssektionerna responderar synnerligen angenämt på kompet inklusive Henryson. Michael Andersson bryter påpassligt igenom, accentuerar ett kokhett beat.

Stämningen förvandlas radikalt när balladen Infant Eyes lanseras. I mina anteckningar står att det spelas passionerat med förbluffande teknisk säkerhet. Björn Cedergren tillför inkännande ett uttrycksfullt, reflekterande solo på tenorsaxofon. GJO känns redo för de mest ansedda festivalerna i landet och på kontinenten. Deras energi och närmast osannolika känsla för dynamik spreds ut över krogen. Mitt referensmaterial är omfattande, så lita på omdömet. Vill avslutningsvis betona befogat beröm genom att räcka över symbolisk guldstjärna kollektivt till trumpetsektionen, vars medlemmar presterar på en nivå som numera ofta överträffar till och med Bohuslän Big Band. De som stod längst bak denna afton var Mats Eklund (tillika verksamhetsledare), Johnny Olsson (haft eget känt storband som synts i tv-produktioner med diverse stjärnor flera decennier tillbaka. Grundare av GJO tillsammans med Eklund), Jonathan Kronevik (tog med glans hand om ett par solistinpass) samt Johan Åkervall (förste trumpetare på GöteborgsOperan som hävdade att konserten ”var det roligaste jag gjort på länge”).

Arkiverad under: Musik, Recension

Bokrecension: Eventuellt uppsåt – att döda ortens gangsters av Jan Guillou – lättläst, underhållande, tankeväckande

7 april, 2023 by Rosemari Södergren

Eventuellt uppsåt : att döda ortens gangsters
Författare Jan Guillou
Serie Firma Hamilton & Ponti (del 2)
Utgivningsdatum 2023-03-29
Förlag Piratförlaget
ISBN 9789164208606

En lättläst, underhållande och tankeväckande återkomst av journalistveteranen Erik Ponti och hans gamle vän, underrättelseofficeren Carl Hamilton. Det har blivit pensionärer, har krämpor och tar sig fram med käpp. Efter att ha lyckats hjälpa en orättvist behandlad äldre dam i förra boken har de fått smak på att hjälpa människor som är utsatta och i synnerhet brinner deras hjältemod för att ge stöd åt äldre som blivit lurade av bedragare per telefon.

Det visar sig vara både lätt och svårt. Olyckliga omständigheter blir på sätt och vis en stor hjälp på traven. Putins Ryssland anfaller Ukraina förändras förutsättningarna radikalt. Carl Hamilton återinkallas i tjänst och plötsligt får de två vännerna tillgång till hisnande militära resurser. Inom kort har de utvecklat en form av elektronisk krigföring som skulle kunna förinta hela den organiserade brottsligheten.

Med tre avslutade romanserier och över 13 miljoner sålda böcker enbart i Sverige är Jan Guillou
utan tvekan en känd och läst författare. Under fem decennier har han underhållit många läsare. Han behärskar konsten att skriva så det blir flyt i texten. När jag börjar läsa något av Jan Guillou går det snabbt att läsa och det går knappt att lägga undan boken. På ett sätt är hans böcker inte sådana som jag behöver tänka och reflektera över varje stycke men samtidigt sätter berättelsen och framför Erik Pontis alla åsikter fart på mitt reflekterande. Det finns massor att argumentera för och emot Pontis åsikter, som uppenbart är Jan Guillous alter ego. Ibland är det väldigt roligt att läsa dessa utvikningar i texten som är i klass med Klas Östergren, ibland tolkar jag det som att Jan Guillou driver med sig själv genom Erik Ponti. Ibland skulle jag vilja diskutera med honom och ifrågasätta en del.

Erik Pontis funderingar över tillvaron upplever jag som en spegling av Jan Guillou. Erik Ponti är fixerad vid sina uppfattningar, ibland väl underbyggda men ibland tagna i luften. Som när Ponti påstår att Sverige under en period under covid-19-pandemin hade lägre antal smittade än våra skandinaviska grannländer. Där har ju både Guillou och Ponti helt fel. Orsaken till att Sverige under en kort tid hade färre registrerade smittade berodde på att Sverige inte testade människor alls i samma hög grad som våra grannländer. Jag kan inte låta bli att undra hur hjärntvättade journalisterna på Aftonbladet var under pandemin, där den redaktionen verkligen var husbondens röst, det vill säga en megafon åt den socialdemokratiska statsministern och Folkhälsomyndigheten.

Ponti får liksom Guillou tusentals hatmail från högerextrema troll som irriterar sig på att han ständigt skriver om att muslimer aldrig blir rättvist behandlade i Sverige. Jag har lite svårt att hålla med Guillou/Ponti om att muslimer särbehandlas i Sverige. Ponti tar upp några sådana fall och det är oftast personer som misstänkts vara terrorister. Där finns det svårigheter i och med att det de åtalas för är hemligstämplat och det är alltid riskfyllt i ett samhälle med hemliga anklagelser. Jag ifrågasätter inte att det förekommit situationer där några blivit felbehandlade och feldömda. Men det händer andra än muslimer också. Ponti/Guillou hade blivit mer trovärdig om han någon gång erkände att det finns problem med islamisters ideologi.

Jag har märkt att det oftare är män än kvinnor som inte kan se att det finns ett hot mot kvinnor från islams läror. Det finns ännu inget land som styrs av islam där kvinnor har samma rättigheter som män. Se Iran, se Saudiarabien. Ponti säger också att det inte krävs mod att driva med muslimer. Hmm, det finns många som inte vågar framföra någon kritik offentligt mot vad islam står för. Har han aldrig hört talas om självmordsbombare eller om attackerna 11 september 2001 mot World Trade Center-tornen i USA? Totalt dog 2.762 av de cirka 17.400 människorna som befann sig i World Trade Center under attacken. Samtliga 265 flygplanspassagerare dog. Så av och till är Ponti/Guillou väldigt provocerande.

Ett av benen för denna bok är Pontis tankar, det vill säga Guillous åsikter om allt möjligt, som författarkollegor, SÄPO, Lars Vilks rondellhundar, Putin, Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna, Liberalerna, andra journalister som han gärna häcklar om de har andra åsikter om han själv med mera, med mera. Ett annat ben som boken stödjer sig på är handlingen, framför allt projektet att jaga digitala rånare. En fråga berättelsen ställer: Helgar ändamålet vilka medel som helst? Det är en riktig skröna Jan Guillou berättar om detta projekt. Men jag tänker inte avslöja hur detta projekt går till, det vore att förstöra en del av läsningen.

Att Erik Ponti är Jan Guillou är tydligt, men vem är Hamilton? Är han Guillous drömbild av sig, den han vill vara eller ville vara när han var ung? Hamilton är vältränad och klarar allt, en manlighets-symbol för vissa. Jan Guillou/Erik Ponti har en del typiska sådana intressen som att döda oskyldiga djur. Hur ska jakt annars beskrivas än en uppvisning av sin manlighet – att för nöjes skull skjuta ihjäl hjortar eller rentjurar eller rävar eller afrikanska djur?

Sverige är ett av världens mest åldersdiskriminerande länder. Det är bokens starkaste ben. Ponti och Hamilton må vara upp i åren men de visar tydligt att de är intressanta människor och kan få saker utförda trots krämpor. Människor som kommit i ålder är minst lika intressanta som yngre människor. Det finns många fina detaljer kring livet som äldre som när Ponti som plockar vårprimörer åt sin fru som kommer hem till huset på landet på helgerna och skildringen av umgänget med vänner och reflektioner kring livet.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, Jan Guillou

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 307
  • Sida 308
  • Sida 309
  • Sida 310
  • Sida 311
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in