
Bye Bye Boredom
Betyg 2
Svensk biopremiär 6 september 2024
Regi Elina Sahlin
En tonåring råkar ut för en tung förlust, en svår sorg, och håller det inom sig och blir utåt-agerande, ofta med droger. Det är en berättelse det finns oändligt många versioner av i både film och litteratur. Här är ytterligare en som denna gång utspelar i norrländsk miljö. Visst är det något som är bra att ta upp men det finns liksom inget i denna film som gör att den sticker ut i jämförelse med alla andra med samma tema.
Droger är i centrum i denna film som utspelas i sjaskiga miljöer i Norrland och som framställer droger som en högst normal och vanlig sysselsättning för ungdomar i norr. En film som gör mig deprimerad och sorgsen. Mer än nittio procent av filmen ägnas åt att skildra pillerknaprande och annat användande av droger.
På Svenska Filminstitutets presentation av höstens svenska filmer sade Elina Sahlin, filmens regissör att hon ville göra en film som hon själv saknat när hon växte upp:
– Få ungdomsfilmer utspelas i norrländska miljöer. Jag ville göra en film som jag själv skulle vilja se när jag var ung, sade hon.
Att resultatet blev denna mörka, bedrövliga film har jag svårt att förstå. Det är en deprimerande berättelse där handlingen inte rör sig särskilt mycket och huvudpersonen är sur och grinig och skiter i det mesta. Det är bara knark och ännu mer droger hela tiden i smutsiga gråa miljöer.
Huvudpersoner är Jackie. Tillsammans med sin vän Nova tillbringar hon mesta tiden med att tända på med olika piller och annat. Det extremt sorgliga är att de egentligen inte ens festar, de tänker på och knaprar piller i väldigt avskalade, ogästvänliga miljöer som i övergivna hus. Hennes vän Nova säger den sista kvällen innan hon dör att det är synd att livet är så trist – att man inte kan må så bra som man gör när man är påtänd jämt.
Jag har svårt att ta till mig en film där ungdomarna inte gör något annat än missbrukar. Det är totalt ointressant. Enda skälet till att filmen inte fick ännu lägre betyg är att de unga skådespelarna är duktiga och trovärdiga in sina roller.








Shakespeares drama Kung Lear handlar om en kung som bestämmer sig för att gå i pension. Han vill dra sig tillbaka och fördela sitt arv och sin makt. Han har tre döttrar. Den yngsta, Cordelia, är hans favorit. Kungen ger sina döttrar i uppdrag att säga hur mycket de älskar honom och efter vad de säger ska han fördela sitt arv. De två första, Goneril och Regan, brer på och överdriver och pappa kungen går på deras smicker. Den yngsta vill inte ställa upp på falskspel och menar att han bör veta hur mycket hon älskar honom, hon ska inte behöva formulera det i ord. Kung Lear blir kränkt av Cordelias svar och skickar iväg henne att gifta sig med en fransk tronarvinge utan något arv medan de två äldsta smickrande döttrarna får dela på riket. Samtidigt får de kravet från pappan att ta hand om honom och hundra av hans soldater resten av hans liv.
Liksom flera av Shakespeares draman har Kung Lear inspirerat till många filmer och tv-serier, bland annat Ran i regi av den japanske regissören Akira Kurosawa 1985. Versioner och tolkningar av Kung Lear finns i

Det är vackert att se “livet” flimra förbi våra ögon. Vi skrattar från magen när Amy lyckas jämföra dejtinglivets valmöjligheter med juicehyllan i en amerikansk matvaruaffär. Eller när det visar sig att Lance numera behöver ta på sig glasögonen för att rulla en joint. Greig lyckas översätta vårt moderna livskaos till maximer à la Tjechov och det blir väldigt roligt. Samtidigt håller han upp en spegel mot oss själva. Vad är av värde för dig som lever i kölvattnet av de stora ideologierna, där Marx är ett spöke och kärlek är en kemisk reaktion. Vilka val måste vi göra?