• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Åsa Rydman – "Where I Belong"

30 september, 2008 by Redaktionen


Den mångsidiga musikern Åsa Rydman har gjort en sejour på andra sidan pölen. Där har hon bland annat varit trummis i ett punkband och uppträtt på ärevördiga rocksyltan CBGB:s. Väl hemma i Sverige igen kommer Åsa Rydman nu ut som pingla på album ”Where I Belong”. Skivan är full av ganska lättviktig pop som man dock blir på gott humör av. Den är oförarglig. Som en Lisa Nilsson på engelska, fast med inte fullt så stark röst. Det är romantiskt så det skvätter om det, inte så litet sockersött, i synnerhet texterna.

Musiken är starkt gitarr- och pianobaserad, på de flesta låtar med mycket bra gitarristinsatser med inslag av insmugna hårdrockssolon, men även elektronica, jazz och folkmusik. Åsa Rydman skulle kunna vara något av en svensk Heather Nova. Men tyvärr saknas Heathers vassa egg både musikaliskt och textmässigt, det här är i mitt tycke alltför flickigt och sött. Visst, det är fint, duktigt, kompetent och glatt. Väldigt rumsrent, välfriserat, utan galenskap, uppror och stökiga infall, allt ligger väldigt fint tillrättalagt.

Skivan och dess omslag får mig framförallt att undra: varför blir det så ofta så att tidigare riviga punktjejer paketeras som företrädesvis vackra, tama, ofarliga smycken? Är det verkligen så att den imagen säljer bättre? Det blir ju så ointressant, nån sorts trallvänlig feel-good-musik som kanske skulle fungera bäst som shoppingbakgrund. Från en tjej som ändå har någon slags feministisk ambition i sitt arbete med Chick Singer Night, där hon enligt pressmeddelandet vill åstadkomma mer balans i musikutbudet som fortfarande är mansdominerat.

Text: Lena Gavelin

Lyssna på: www.myspace.com/asarydman
www.asarydman.com
www.chicksingernight.se

Arkiverad under: Recension Taggad som: åsa rydman, CBGB:s, Chicksingernight, Lena Gavelin

Abandoned Dreams med bandet Elderidge

24 september, 2008 by Rosemari Södergren

Det trillade ner en skiva i min brevlåda. Det var förmodligen ett skivbolag som noterat att vi på Kulturbloggen gärna skriver en hel del om musik. Skivan var en EP med bandet, trion, Elderidge och heter Abandoned Dreams.

Jag satte mig och lyssnade helt förutsättningslöst, utan att veta något mer än skivans titel och att den har ett snyggt avskalat omslag.

Jag tänkte att det var rätt starkt av skivbolaget att pricka in just mig som mottagare. Det låter som en slags blandning av Coldplay och Muse – och mycket indiepop när den är som bäst.

Några låtar är spröda som Coldplay mjukaste låtar, men i några spår river de loss mer som Muse.

Och nu när jag lyssnat rätt många gånger och skivan fått en plats i den hög jag ofta spelar då begav jag mig ut att söka information om bandet och skivan och här är det mest intressanta jag hittade:

Elderidge är alltså en trio från Stockholm, som innehåller (minst) ett brödrapar, vilket ibland är ett vinnande koncept. Och de verkar inte vara purunga eller ens särskilt nya, bandet bildades i slutet av 90-talet. Enligt deras turnéplan på myspace gigar de nu på småställen som en skolaula i Bålsta, eller Snövit på Ringvägen.
Men det kommer nog större grejer. Elderidge har releasefest för sin nya EP Abandoned Dreams på Fryshuset den 5 maj, och sen lär det bli en massa sommarspelningar.
Jag tror att en rejäl P3/P4-hit skulle vara bra för bandet. OCH att uppdatera sin snygga men ekande tomma hemsida.

skriver Anna – The Soundtrack.

Då här beskriver de sig själva på MySpace-sidan:

Elderidge bildades i slutet av nittiotalet av bröderna Niclas och Tobias Granström och har alltsedan dess varit kärnan i gruppen. Från trevande ungdomsår i olika konstellationer har man nu hittat en framgångsrik form som sedan 2006 varit konstant med en klassisk sättning med gitarr, bas, trummor och sång. Naturligtvis tar man stor hjälp av den elektronik som dagens moderna studios erbjuder. Musiken beskrivs som russinen ur den kaka som Coldplay, Kent, Muse, Mew, Radiohead, Midlake, Kashmir, Ed Harcourt, Sigur rós, The killers m.fl har gett oss under åren.

Låtlistan:

1. ”The City”
2. ”Demons”
3. ”Final Call”
4. ”When I’m Gone”
5. ”Reignite Me”

Groove har också recenserat EP:n.

Musikporträtt av Elderidge.


Andra bloggar om: skivnytt, pop, indie, Elderidge

Arkiverad under: Recension Taggad som: indie, pop, skivnytt

Bo Kaspers Orkesters nya album skön att ha när höstmörkret sänker sig över oss

24 september, 2008 by Rosemari Södergren

Nu har jag lyssnat på Bo Kaspers nya album 8 om och om igen. Det är ett sådant album som växer med lyssningarna.

Första gången jag lyssnade på skivan tyckte jag det var lugn, skön musik, men inte något särskilt, inget som stack ut. En bra skiva att ha i bakgrunden medan man sitter och dricker te och pratar med några vänner.

Men när jag lyssnat fler gånger fastnar den alltmer. Jovisst, det är fortfarande ett skiva att ha på när höstmörkret sänker sig och man sätter sig i köket och värmer sig med te.

Stunden som den här, öppningsspåret är nog mitt favoritspår. Fast det beror lite på mitt humör, vilket spår som fastnat med för dagen.

Jag håller helt enkelt med SVD:s recensent:

Den souliga poppen spretar åt många håll, här finns partier som känns inspirerade av 70-talets folksoul (Stunder som den här) medan andra (Brev) drar mer åt de bättre och mer nedtonade stunderna av U2. Kontrasterna mellan exempelvis den skäggiga gubb-country-bluesen i November och den efter­följande danspopen i Det blir bättre sen är också poäng­värda.

Betyg 3 i Aftonbladet.

Musiktidningen Groove ger betyg 4.

Dagens Nyheter ger betyg 3.

Andra bloggar om: skivnytt, Bo Kaspers orkester, BKO, 8

Arkiverad under: Recension Taggad som: skivnytt

Graveyard – bra svensk hårdrock

19 september, 2008 by Gästskribenter


Riktigt bra svensk hårdrock kommer från göteborgsbandet Graveyard som med sin självbetitlade debutplatta visar att mycket, och inget alls, har hänt sedan hårdrockens genombrott i slutet på 60-talet.
Den blytunga riffbaserade hårdrocken med rötter hos Led Zeppelin, Jimi Hendrix och Black Sabbath, och med ett intressant släktdrag till Sir Lord Baltimore har det här albumet alla möjligheter att nå både gamla och nya hårdrockfans. Egna referenser ger de i pressmeddelandet bland annat till Cream även om de på sin My Space-sida endast skriver att influenserna ”Should be fairly obvious…”
Det här är en klart medryckande release där 9 spår ”Heavy psychedelic 70’s hardrock” åtminstone får mig att hoppa med till musiken, känslan och tyngden.

Men det är inte nostalgi, det här bandet lyfter 70-talssoundet vidare till vår tid. Med ett rent och klingande gitarrljud i soloinslagen men med ett ritkigt skitigt sound i kompet och skickligt tungt trumspel gör det en egen grej av det som inspirerat dem. Vokalisten har en personlig röst med svärta i och referenserna i såväl musik som texter och låttitlar gör att det här blir som taget ur den svenska urskogen (om sådan finns i Göteborg). Jag kan höra näcken och Jan Johansson mitt i forsande vatten och slamrande instrument, jag kan höra psykedelisk folkviseton i passagerna och jag mer än anar släktskapet med de mest frustande vilddjuren i hårdrockdjungeln.

Om jag ska anmärka på något så får det bli att några av låtarna kan ha en tendens att bli lite enahanda. En riktigt bra hårdrocklåt, och ett kännetecken på vad klassisk hårdrock är, bör innehålla naturliga passager som bryter av det huvudsakliga riffet. Här missar Graveyard lite. Låtarna sins emellan skiljer sig tydligt åt på ett mycket bra sätt. Det är inte alls så att de låter likadant på spår efter spår. Men jag saknar det där utpräglade hårdrockssignumet från den här tiden med variationsrikedomen även inom låtarna

Bästa spår på skivan är ”As the years pass by”, ”Satan’s finest” och ”Evil Ways” men det finns inget riktigt svagt spår, hela skivan gör mig vild och glad.

I somras spelade de på Sweden Rock i Sölvesborg, jag misstänker att alla som hade förmånen att höra dem både togs med tillbaka samtidigt som de hörde den svenska hårdrockens framtid.
Ett band helt i min smak.

Av Erik Laakso, gästbloggare hos Kulturbloggen som annars bloggar på Uppstuds och skriver ledarartiklar hos Arvid Falk.

Andra bloggar om: hårdrock, Graveyard, Göteborg, skivnytt

Arkiverad under: Recension Taggad som: Hårdrock

Coldplay i Globen

18 september, 2008 by Jonatan Södergren

Självklart var det helt utsålt när ett av världens just nu största band hade sin första av två konserter i Stockholm. Det märktes tidigt att Coldplay var beredda att ge allt för att få publiken i extas – efter att ha inlett med Life in Technicolor och Violett Hill från nya skivan så matade de av några av sina största hits: Clocks, In My Place och Speed of Sound.

Så fortsatte de att blanda gamla klassiker och nya mästerverk och en gång under konserten sprang till och med hela bandet ut i publiken och spelade The Scientist och Death Will Never Conquer.

Kvällens höjdpunkt var nog dock Lovers in Japan, en av de bästa låtarna från nya plattan. Hela Globen fylldes med fjärill-formad konfetti samtidigt som en film med blandade japanska motiv visades på en storbildsskärm bakom bandet.

Allt som allt kan konserten sammanfattas som mäktig och jag ser fram emot att se de igen ikväll.

Så här skriver några av Sveriges största tidningar om konserten:

Aftonbladet

Dagens Nyheter

Arkiverad under: Recension Taggad som: konsert, Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1550
  • Sida 1551
  • Sida 1552
  • Sida 1553
  • Sida 1554
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1556
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in