• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Stardeath and White dwarfs: The Birth

9 augusti, 2009 by Rosemari Södergren

stardeatg_whitedwarfs
Flaming Lips-sångaren Wayne Coynes brorson Dennis Coyne är frontman i Stardeath & White dwarfs. Det är konstigt nog vad de flesta recensenter verkar ta upp och sedan göra jämförelser, inte till brorsonens förmån. Det är väl en högst orelevant jämförelse. Vem av oss vill i sitt arbete bli jämförd med en äldre släkting?
Bara för att båda sysslar med musik behöver de inte har särskilt mycket med varandra att göra ändå.

Startdeath and White dwarfs är ett namn i tiden på ett band, tydligt påverkat av de filmer och de böcker och berättelser som vi alla har med oss i bagaget i vår tid.

Albumet ”The Birth” är en psykedelisk rockig skiva. Den psykedeliska musiken har en stor renässans idag, även om det inte märkts lika mycket här hemma i Sverige. Trots att Sverige är ett relativt stort musikland är vår marknad liten och begränsad. Men i Storbritannien och USA har den psykedeliska vågen tagit plats.

Bandet har en hemsida som också utstrålar att bandet är påverkat av den psykedeliska genren.

Norra Wermlandstidningens recensent tycker dock att Stardeath and White dwarfs flummat ut för mycket och gav albumet betyg 2:

Där finns istället den för proggrock så vanligt förekommande tappade tråden, som gör att allt börjar så bra men sedan flummar bort alldeles för långt ut i världsrymden.

The Birth är bandets debutalbum – och jag tycker det bådar gott, det känns att det här Oklahomabandet kommer att växa. Rockigt, psykedeliskt, proggigt, indie och viss påverkan av band de varit förband åt som Flaming Lips och Band of Horses.

Provlyssna gärna på Stardeath and white dwarfs på MySpace.

Relaterat:
Recension i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, musik, indie, psykedeliskt, proggrock, Stardeath, White Dwarfs, Flaming Lips, The Birth

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: indie, Musik, proggrock, psykedeliskt, skivnytt

Ernst Brunner: Hornsgatan – för mycket?

7 augusti, 2009 by Rosemari Södergren

hornsgatan

Ernst Brunner bor på Hornsgatan i Stockholm och har gett ut en roman som utspelar sig på just den gatan. Den är en slags fristående vidareutveckling/fortsättning av Brunners roman om en annan gata i Stockholm, nämligen Kocksgatan.

Jag håller på att läsa Hornsgatan, har inte läst klart den. Tidigare i sommar har jag läst rätt många deckare, kriminalromaner. Flera av dessa har varit väldigt handlingsinriktade i berättelsen och med för lite litterärt beskrivande för att jag ska tycka det det är givande ur språklig synvinkel att läsa dem. Om en deckare bara är action, då ser jag nästan hellre filmen, om den nu finns filmad. En roman ska för mig ge språkliga upplevelser också, förutom berättelsen i sig. Brunners roman ”Hornsgatan” är ingen deckare. Och den har många, många beskrivningar och litterära grepp och lek med språk. Nästan för mycket. Ett kapitel till exempel beskriver Hornsgatans historia utan att det finns en enda dialog eller att någon människa gör något överhuvudtaget. Inget händer, i princip, fast det målas med ord och språket.

För att vara ärlig: det blir för mycket och det blir tungt. Jag måste lägga undan boken några timmar och läsa något annat ett tag och sedan återkomma. ”Hornsgatan” är inte en bok jag kommer att sträckläsa.

DN:s Dan Jönsson var ännu mer missnöjd:

Trots sin ansats, trots sina benådade ögonblick av språklig glöd är ”Hornsgatan” en trött roman, som saknar kraft att stå på egna ben. Som hellre lutar sig tillbaka mot det beprövade. Slappt, som ett appendix till sig själv.

Det sorgliga är att dessa brister också sår tvivel om att Brunners stil kanhända inte är så vass som den kan verka när det flyter. Någon som begriper till exempel vad som menas med ”att leva oegentligt och oförställt”? Och vad gör väl den som skriver ”orangeröda som karneol”, om inte koketterar?

Petigt i överkant, kanske. Men jag skulle inte säga detta om jag inte visste vad Brunner är mäktig när han är som bäst. Om inte ”Kocksgatan” var en roman jag fortfarande minns med glädje. ”Hornsgatan” vill jag hellre glömma.


Tidningen Kulturen har också recenserat
:

Som samtidsskildring är ”Hornsgatan” skrämmande. Men inte genom sina iakttagelser eller välutvecklade känsla för nutiden. Nej, det som skrämmer är den föraktfulla och elitära människosynen som den speglar och ger uttryck för. Fördomarna sjuder hela tiden under ytan, och då och då stiger de upp som svavelstinkande bubblor från en dyig göl. Det är helt enkelt motbjudande.

Här finns ingen politisk linje. Här finns ingen grundläggande hållning. Det är snarare gubbgnäll och inskränkt oförståelse. Det rör sig alltså inte om en konsekvent konservatism, utan om ren stagnation – stelnad till schabloner – och brist på inlevelseförmåga i andra människors livsbetingelser. Många av iakttagelserna och åsikterna har en hel del av halvtossig insändarskribent över sig. Signaturen ”En som fått nog” hade passat Ernst Brunners samtidsspya utmärkt.

SR har också recenserat:

Några saker gillar jag trots allt med romanen Hornsgatan och det är Brunners suveräna sätt att skildra Stockholms historia så att alla tider existerar parallellt. Men också att hans fabuleringsglädje ibland resulterar i ballongflykter och annat som sällan förekommer i den svenska litteraturen. Men nästa gång hoppas jag att Brunner vågar ta det lite lugnare och att han jobbar med sin kvinnosyn, så att även kvinnorna får flyga ballong, till exempel.

Däremot rekommenderar jag flera av Brunners tidigare poesiböcker. Där är hans arbete med språk spännande. I våras gav Sulo ut en skiva där han tolkar Brunners dikter. Jag intervjuade Ernst Brunner och Sulo då.

Hornsgatan
Författare: Ernst Brunner
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN10: 9100120359
ISBN13: 9789100120351

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, litteratur, språk, författare, Stockholm, recension, Hornsgatan, Ernst Brunner

Arkiverad under: Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Bok, författare, Recension, språk, Stockholm

The Mary Onettes på Trädgårn – och Percivals och Skatan

7 augusti, 2009 by Rosemari Södergren

maryonettes
Oj vad tiden går. Det var över en vecka sedan jag var på Trädgårn i Göteborg och såg Skatan, Percivals och The Mary Onettes.

Trädgårn i Göteborg är en bra lokal, lite av Göteborgs svar på Debaser kanske?
En stor lokal där publiken både kan vimla på bottenplan och gå en trappa upp och avnjuta artisterna med vinkeln uppifrån. Ett bra vimmelställe för musikintresserade.

Under sommaren är drivs ett par olika klubbar där. På torsdagar är det Woody Wests sommarklubb är Kulturbloggens Jenny rapporterat från The Don Darlings spelning.
På tisdagar är det klubben Adore Music som Kulturbloggen tidigare tipsat om. Adore Music kan väl sägas ha fokus på indieband.
Ett svenska indieband som är influerat av bland annat Joy Division, The Smiths och The Cure än Jönköpingsbandet The Mary Onettes. Kulturbloggen såg dem på deras spelning på Emmaboda för ett par år sedan och har lyssnat en hel del på – och gillar skarpt – deras debutalbum ”Mary Onettes” som släpptes 2007.
Här finns Mary Onettes på MySpace.
I våras släppte de en EP, och jag hoppas de är på gång med ett album snart.
På deras hemsida läste jag att de blev bestulna på en hårddisk med massor av musik de hade förberett för ny skiva.

På spelningen på Trädgårn hade Mary Onettes två förband.
Det första hette ”Skatan”. Tror jag. Jag såg det namnet på en affisch före spelningen.
Det var en tjej som sjöng och spelade gitarr och keyboard och ackompanjerad av en duktig gitarrist (kille).
Hon glömde presentera sig, så helt säker är jag ju inte på vem det var.
Det var singer/songwriter av samma stil som Anna Ternheim.
Bra, men lite långsamt när alla låtar är väldigt lugna. Men en bra inledning på kvällens program och båda är duktiga musiker. Vi lär få höra mer om dem så småningom.

Nästa förband var Percivals.

Trädgårns DJ förberedde verkligen stämningen inför varje band. Före Percivals spelades massor av 50-tals-rocklåtar. Och när Percivals kom in på scenen rev de av låtar som lät oerhört inspirerade av ”Twist and Shout” plus att bandets klädsel var 50-talsinspirerad med gråa kavajer, vita skjortor och smala slipsar. Det var bra, riktigt bra. Det finns inte så många bra band som spelar som på 50-talet idag. Men efter några låtar blev de mer som en inte helt färdig blandning av 50-talet, 80-talet och dagens musik.
Jag tror mest på Percivals när de renodlar sin 50-talsstil.

Inför Mary Onettes spelning laddade DJ:n med The Cure, Smiths, Bowie med mera i den inriktningen.

Mary Onettes har turnerat i USA nyligen och bandet växer allt mer. För mig är Mary Onettes ett av de bästa och mest spänannde svenska bandet idag.

Fakta om Mary Onettes i Wikipedia.

The Mary Onettes är en indiepopgrupp från Jönköping som influerats av bland annat Joy Division, The Church, Jesus and Mary Chain och tidiga U2. Alla i musikgruppen är uppvuxna i Jönköping men är numer verksamma och bosatta i Göteborg.

Debut-EP:n Lost producerades av Lars ”Pop-Lars” Malmros, känd från Broder Daniel. Även senare material har producerats av honom. Titelspåret från Lost utsågs till ”årets låt” 2006 av bland annat Nöjesguiden. Den 25 april 2007 släpptes debutalbumet The Mary Onettes som sägs vara tänkt att låta som om det hade spelats in 1984 [1]. Under 2007 och 2008 turnerade bandet i Europa och USA.

The Mary Onettes musik har bland annat använts i tv-serien Grey’s Anatomy och låten ”Pleasure Songs” var i slutet av 2007 ”Single of the Week” på iTunes i USA.

the mary onettes – lost

Läs även andra bloggares åsikter om Göteborg, musik, indie, rockmusik, singer/songwriter, Mary Onettes, Percivals

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Göteborg, indie, Musik, Rockmusik, singer/songwriter

Sommaren med Göran

5 augusti, 2009 by Jonatan Södergren

sommaren_med_goran
Vanligtvis brukar svenska komedifilmer gå i samma fälla men i det här fallet blir det faktiskt rätt så lyckat. Sommaren med Göran, från gänget bakom en rad humorprogram på TV4, är en bra mix av ramla-på-bananskalhumor och relationsskildring.

Göran är en lite misslyckad person. Han trivs inte på jobbet och när han friar till sin flickvän går allting fel. Av någon eller massa anledningar åker han till Västkusten för att fira midsommar.

Att gå ifrån att göra parodier en kväll i veckan till bioformatet borde vara ett stort steg men det verkar ha varit en bra övning. Det är högt tempo filmen igenom och de lyckas verkligen spegla vissa typer av personers mest extrema sidor på ett (i alla fall i genren) briljant sätt.

Här är filmens hemsida.

Så här har Aftonbladet, Expressen + DN skrivit om filmen.

Läs även andra bloggares åsikter om film, komedi, recension, Sommaren med Göran, svensk film

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Komedi, Recension, Scen

British Sea Power- Man of Aran

5 augusti, 2009 by Redaktionen

british_sea_power
Brtish Sea Power är ett av det bästa banden som har kommit från Storbritannien på många år, innan sommaren släppte de sin nya ablbum som är en hyllning till en den fiktiva dokumentärfilmen ”Man of Aran från 1934 av Robert J. Flaherty.

Filmen handlar om de fiskarfamiljer som bor på Aranöarna utanför Irlands västkust. Deras liv är fyllt av umbäranden och fattigdom, men tack vare det vackra landskapet blir det en intressantast film om den mytiska ögruppen.

Musikerna i British Sea Power har sedan debuten gjort några av de bästa albumen som indiescenen kan erbjuda.

Sedan debuten ”Decline and fall of the British Sea Power”, som är ett av mina favoritalbum, har gjort det ingen med ” Man of Aran”.

Hela albumet är en enda lång hyllning till ögruppen Aran som både blir en spännande och drömsk soundtrack till filmen.

”Man of Aran” är en av de mer tankeväckande album som har kommit i år.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, recension, indiepop, Storbritannien

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: indiepop, Musik, Recension, Storbritannien

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1520
  • Sida 1521
  • Sida 1522
  • Sida 1523
  • Sida 1524
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1556
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in