• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Recension: Seasick Steve: Man from another time

21 oktober, 2009 by Redaktionen

Redan när jag läser genom låtlistan vet jag att det här kommer att bli intressant. För återigen stöter jag på en artist som jag inte vet något om eller har hört förut. Men med spår som döpts till ”Diddley Bo”, ”Happy (to have a job)”, The Banjo Song”, och ”Seasick Boogie” lockas jag snabbt att börja lyssna.

Och lika snabbt sugs jag in i de historier som Seasick Steve sjunger om. Och han gör det med känsla och med en röst som är skön att lyssna på. Soundet är avskalat och speciellt. Stundtals är det uppenbart att han är influerad av John Lee Hooker, och lyckas skapa en mix av gammal och ny blues, som i slutänden känns modern.

Seasick Steve, eller Steve Wold som han egentligen heter, lämnade sitt hem i Kalifornien som 14-åring och började luffa runt världen, för att många år senare hamna i Norge, där han i sextioårsåldern släppte sitt debutalbum ”Cheap”.

”Man From Another Time”, som det senaste albumet heter, är en passande titel. Symbiosen mellan gammal och ny blues, en specialsträngad gitarr, låttexter om hopp och förtvivlan, som framförs av en sextioårig man som låter som han är trettiofem, innebär 50 minuter och 33 sekunders skön lyssning. Lägg till det faktum att Seasick Steve har ett coolt vitt skägg så har du allt som behövs för ett fantastisk bra bluesalbum.

sika-seasick-steveSika
Som också bloggar på Lunki and Sika.

Relaterat: Recension i Svenska Dagbladet.

Seasick Steve LIVE – NEW ALBUM – Man From Another Time

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, musik, blues, recension, Seasick Steve

Arkiverad under: Recension Taggad som: blues, Musik, Recension, skivnytt

Karin Wahlberg: Camilla och lögnen

20 oktober, 2009 by Redaktionen

karinwahlberg
Karin Wahlberg är en av de kvinnliga deckarförfattarna som nått höga försäljningssiffror under senare år. Och min favorit, för övrigt. Hennes böcker om den kvinnliga överläkaren Veronika och kriminalkommissarie Claes Claesson i Oskarshamn känns trovärdiga och intrigerna är föga tillkrånglade.

”Camilla och lögnen” är den första deckare av Wahlberg som vänder sig till en yngre läsekrets. Det är en bok som jag själv skulle önskat mig om jag var 12, 13 år. Den håller absolut för att läsas av en äldre publik också. Dramatiken är även nu fast förankrad i en vardag som många känner igen. Själv minns jag omedelbart hur det var att gå i skolan, det obehag jag kände inför dubbeltimme i fysik som låg sist på dagen – i åttan, för 30 år sedan.

Karaktärerna är också trovärdiga. Huvudpersonen Camilla upptäcker att hennes storebror döljer något. Hon finner en skokartong med en hemlighet i en garderob. Oron för brodern blandas med det egna tigandet, som blir till lögn. De vuxna i hennes omgivning vill väl men Camilla väljer ändå hellre att tala med sin döda mor i fantasin än med pappa och hans nya flickvän.

Det är spännande och läsvärt även bortsett från själva deckartråden. En bok att unna unga läsare, helt enkelt.

Lilly Hallberg

Karin Wahlberg
Camilla och lögnen
Förlag: B Wahlströms
ISBN 9132155654
ISBN-13 9789132155659

Läs även andra bloggares åsikter om barnböcker, ungdomsböcker, recension, boktips, Karin Wahlgren

Arkiverad under: Recension Taggad som: Barnböcker, boktips, Recension, ungdomsböcker

Nya illustrationer lyfter Alice i Underlandet

20 oktober, 2009 by Redaktionen

ALICE jacket

Sagovärlden i ”Alice i Underlandet” hör till den västerländska litteraturens klassiker, älskad av både barn och vuxna. Ramberättelsen är genialt enkel, en flicka ramlar ner i ett kaninhål och där nere väntar gestalter och äventyr som påminner om drömmarnas vindlade vägar.

När nu Wahlström ger ut en nyutgåva med den oavkortade texten är det med illustrationer av Robert Ingpen, en prisbelönt australiensisk konstnär, enligt förlaget. Jag hade aldrig sett hans bildvärld tidigare men den känns med en gång bekant och samtidigt ny. Som illustrationer till Lewis Carrols text fungerar de utmärkt. De både understryker det dunkla, drömlika i berättelserna och ger med sin detaljrikedom en exakt belysning vid skilda tillfällen.

Som barn läste jag delar av texten i tioårsåldern, samma ålder som den riktiga flickan Alice var i då hon först fick höra berättelserna under en utflykt, berättade av Lewis Carrol. Han var lärare vid den skola i Oxford där hennes pappa var dekan. Alice och systrarna blev så överväldigade av sagorna läraren berättade att de bad honom skriva ned dem. Jag fann dem också fascinerade, kände ett sug efter att få veta vad som mer väntade i underjorden, men samtidigt djupt skrämmande och hotfulla.

Robert Ingpens bilder fångar mästerligt barnets blick i mötet med de vitt skilda fantasikaraktärerna, många väsenskilda från den ständigt smilande Solkatten. Det är som att Alice känsla är återgedd i varje penndrag. Och det allmänmänskliga i berättelsen är även uttryckt i bilderna. Det rika bildmaterialet lyckas med det som är en del av textens storhet; att lämna åt läsarens fantasi att fylla i mening. Och det är också kanske en viktig anledning till att de ter sig så tidslösa, på samma sätt som berättelsen om Alice i Underlandet.

Text: Lilly Hallberg

”Alice i Underlandet”
Lewis Carroll
(Översättning: Christina Westman)
Illustrationer: Robert Ingpen
Förlag: B. Wahlströms
ISBN 10: 91-32-15664-2
ISBN 13: 978-91-32-15664-9

Läs även andra bloggares åsikter om bilder, sagor, recension, barnlitteratur, böcker, illustrationer, Alice i Underlandet, Robert Ingpen, Lewis Carrol

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Barnlitteratur, bilder, Böcker, Recension, sagor

Skjut inte på journalisten

19 oktober, 2009 by Redaktionen

skjutintepajournalisten

Journalisten som rapporterar hem om krig och konflikter, naturkatastrofer och storpolitiska skeenden från världens oroshärdar är på något vis själva sinnebilden för ”journalisten”, en figur med närmast mytisk dimension – känd från så väl Tintins serievärld som otaliga spelfilmer och den egna, svenska televisionens profiler.

I ”Skjut inte på journalisten!” kommer 19 svenska korrespondenter till tals i egna berättelser. Riktiga journalister som finns på riktigt, är det lätt att tänka. Och i det ligger en spänning, en attraktion, som infrias vid läsning av boken. Det blir också en påminnelse om en faktisk verklighet: Antologins sista bidrag är TV4:s Rolf Porseryds skildring av hur han och kollegan Bo Lidén färdas genom det högsommarvackra svenska landskapet, på väg till en begravning: Fotografen Martin Adlér sköts till döds då han i arbetet dokumenterade en demonstration under en reportageresa i Somalia 2006. Året innan hade de alla tre kunnat rapportera hem från Afghanistan om norra alliansens fall, samma kväll trängde beväpnade män in på deras hotell och avlossar två skott. Deras kollega, Ulf Strömberg, träffades nära hjärtat av det ena och hans liv gick inte att rädda.

Det är 19 namnkunniga, svenska journalister som i boken återger bitar av sitt yrkesliv – ibland genomfört med risk för det egna livet. De dramatiska skeendena skildras dels ur ett personligt, subjektivt perspektiv. Dels ur ett historiskt dokumenterat, i efterhand möjligt att sätta in i ett sammanhang. Just i det personliga ligger en styrka, i det ärliga skildrandet av det förvirrande och motsägelsefulla då det sker, som förmår att beröra mer än de ofta anonyma frontrapporter från olika nyhetsbyråer som dagsaktuell nyhetsjournalistik bygger på.

Ett av flera exempel är Eva Elmsäters ”Kriget om Tjetjenien – drama i två akter”, som återger både försöken att rapportera från Groznyj, omkringkörda av en kamouflageklädd man i BMW med Kalasjnikov i baksätet och en handgranat vid handbromsen, och hur en civil armenier i sin risiga bil – helt utan egen vinning – hjälper det svenska tv-teamet att evakuera ut ur landet sedan situationen blivit för farlig.

Det är också en analys av det ryska försöket att tysta pressen som ett sätt att isolera Tjetjenien. Inga kritiska ögon skulle under det påföljande kriget få chansen att bevittna vad som skedde i krigszonen. Förutom pressen hölls även internationella hjälporganisationer utanför. Men effekterna av kriget såg de, barn och vuxna som lyckats ta sig ut och låg på sjukhusen i gränstrakterna av Ingusjien: ”Bleka människokroppar svartprickiga av splitter. En stank av ruttnande sår. Barn med slocknad blick och amputerade ben. De hemsökte mig i mardrömmar långt efteråt.”

Richard Swartz ”Säpo och jag” har ett skönlitterärt drag men skildringarna från det Östeuropa, som han rapporterat för Svenska Dagbladet under decennier, har en detaljskildring som är journalistisk exakt. Det är spännande som en mycket välskriven deckare, från en värld och ett persongalleri bakom järnridan som tills nyligen var självklar men nu är historia. Spännande på ett litterärt, om än annorlunda, vis är också världsreportern Staffan Heimersons ”Alexander den Store, Kipling och jag”. Välskrivet med den drivne reporterns till synes snabbt skildrade erfarenheter av dramatik – och rädsla – i Centralasien. Inledningsvis är det Tove Jansson som citeras: ”Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd.”

Att vara rädd och ändå göra det kan vara ett kall, en drift som journalist. Men som boken visar kan det också vara en slump att vara på rätt, eller fel, plats vid en viss tid. Och det vi kallar de stora historiska händelserna, ödesstunderna, avtecknar sig inte alls så tydligt för den som upplever dem och befinner sig mitt i ett skeende. Men att ändå kunna rapportera utifrån de ofta knapphändiga uppgifter som finns – och mot makthavarnas vilja – handlar inte bara om rutin och kunskap utan också om mod.

Text: Lilly Hallberg

Skjut inte på journalisten!
19 korrespondenters berättelser om yttrandefrihetens gränser”

Atlas förlag i samarbete med pressfrihetsorganisationen Reportrar utan gränser
Redaktör. Lars Gunnar Erlandsson
ISBN 9789173893657

Läs även andra bloggares åsikter om journalistik, medier, recension, böcker, Reportrar utan gränser

Arkiverad under: Bokrecension, Kulturpolitik, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Journalistik, Medier, Recension

Recensioner: LCD Soundsystem och Air

19 oktober, 2009 by Redaktionen

air_love2

AIR – 2 Love
Det franska elektronikabandet Airs nya studioalbum Love 2 är rockigare än deras tidigare album, med mer sång, vassare trumljud och gitarrer – mer pop än ”riktig” elektronika. Fjäderlätta låtar, vemodiga eller lättsamt psykedeliska melodislingor är kanske inte något som engagerar direkt men mycket välgjorda och aldrig tråkiga, trots den franska laidback-attityden. En av mina favoriter på albumet är Be a Bee med Shadows-liknande gitarrer. Beroende på läggning är det musik man blir förtjust i eller jätteirriterad av!

De Versailles-födda Jean-Benoît Dunckel och Nicolas Godin startade bandet 1995, men har också tidigare gjort musik, bland annat tillsammans med Alex Gopher och Etienne de Crecy. Första albumet hette Premiers symtômes och deras populäraste album är nog deras andra, Moon Safari – alla kommer nog ihåg hitlåten Sexy Boy med svävande tjejröster och kvittrande elektronikaljud.

LCD Soundsystem – 45:33 remixes
2006 släppte LCD Soundsystem albumet 45:33 (faktiskt 45:58 långt!) i samarbete med ett sportföretag – låtar att jogga till, sades det. James Murphy, projektledare för gruppen och medgrundare av DFA Records i New York hade gjort en nästan hypnotiskt lång mixad låt. Förutom 45:33 och några singlar har LCD Soundsystem gjort två studioalbum, LCD Soundsystem (där en av låtarna har en bra titel – Daft Punk Is Playing at My House) och Sound of Silver.

Remixarna tar var sin tugga av ursprungslåten och låter dem gunga fram i lite minimal technostil, särskilt min favorit, Pilooski, Övriga remixer, till exempel med Prins Thomas och Theo Parrish kan kallas avantgarde lounge. Säkert är originalet bäst fortfarande, men den här samlingen är kul att lyssna på i väntan på LCD Soundsystems nya album som ska komma i början av nästa år.

Text: Lena Andersson

Fler recensioner av Airs skiva:
Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Smålandsposten och Svenska Dagbladet.

Värmlands Folkblad har också recenserat LCD Soundsystems nya skiva.

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, recensioner, musik, popmusik, elektroniskt, Air, LCD Soundsystem

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: elektroniskt, Musik, Popmusik, recensioner, skivnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1512
  • Sida 1513
  • Sida 1514
  • Sida 1515
  • Sida 1516
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1556
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in