• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Segraren står ensam – Paulo Coelhos sämsta roman?

19 juni, 2010 by Rosemari Södergren


”Segraren står ensam” – visst är det en titel på en bok som låter intressant, lockande att läsa?
På baksidan av boken står:
I ”Segraren står ensam” återvänder Paulo Coelho till de viktiga teman som hittas i ”Elva minuter” och ”Zahiren”. Vi får en spegelbild av världen vi lever i, där vår strävan efter rikedom och berömmelse till varje pris, hindrar oss från att se det våra hjärtan verkligen önskar.

Jag fastnade för Paulo Coelho när jag läste ”Alkemisten”. Jag läste flera av hans böcker efter att jag läst ”Alkemisten”. Ingen av böckerna kom upp i samma nivå och klass som ”Alkemisten” men de fungerade att läsa, i alla fall.

Nu mer ”Segraren står ensam” gick jag tvinga mig själv att läsa klart boken.
Den var så dålig.
Först och främst svarar den inte alls upp till det som baksidestexten utlovar. Handlingen i romanen är förlagd till staden Cannes i Frankrike i samband med filmfestivalen. En helsjuk knäpp ryss har fått för sig att han ska mörda flera personer för att på så sätt få tillbaka sin fru som övergett honom för en annan man.
Men så som Paulo Coelho beskriver den här ryssen, Igor, är det inte trovärdigt för fem öre. Ingen läsare kan väl köpa att Igor på fullt allvar kan ha lyckats så otroligt med sina affärer och samtidigt vara så extremt sjuk i skallen.

Ingen av karaktärerna i romanen är trovärdigt, Coelho beskriver dem alldeles för ytligt.

Han skriver på ett ytligt sätt överhuvudtaget och anstränger sig inte att litterärt få oss att uppleva något själva. Han skriver oss på näsan hela tiden, skriver att människorna är ytliga och beräknande istället för att framställa det litterärt så vi själva kan upptäcka något.

Coelhos mest framgångsrika bok Alkemisten har sålts i 46 miljoner exemplar.

Kanske han skulle nöja sig med det och inte skriva fler böcker. Det är skrämmande att när en författare väl slagit igenom kan de producera vilken skit som helst och ändå få det tryckt och översatt till mängder av olika språk. Efter att ha tvingat mig själv igenom ”Segraren står ensam” ska jag hålla mig långt från andra böcker av Coelho ett tag.

Jag visste inte att han verkar vara väldigt speciell. Wikipedia har en del intressant att berätta:

Han föddes i Rio de Janeiro där han också utbildade sig till jurist tills han 1970 övergav sina studier för att resa genom Mexiko, Peru, Bolivia och Chile, samt Europa och Nordafrika.

Två år senare återvände han till Brasilien och började komponera sångtexter och arbetade bland annat med Raul Seixas. Han berättade senare i en intervju att deras samarbete kom att påverkas av att han under den här tidsperioden kom i kontakt med Aleister Crowleys kontroversiella verk. Det rörde sig inte endast om musik utan kom att innefatta planer på att skapa ett ”Alternativt Samhälle” som skulle bli ett anarkistiskt samhälle i Minas Gerais baserat på Crowleys idéer. Projektet ogillades av medlemmar av den brasilianska militären som lät fängsla alla som var inblandade i planerna. Det påstås att Seixas och Coelho torterades under fångenskapen. Coelho lämnade sedan gruppen efter en övernaturlig upplevelse.

Senare träffade han i Nederländerna en person som han kallar för ”J” och som kom att förändra hans liv. Coelho närmade sig kristendomen och blev medlem i den fiktiva katolska gruppen Regnus Agnus Mundi med ”J” som sin ”Mästare”. 1986 vandrade han längs den populära pilgrimsrutten till Santiago de Compostela och genomgick sin slutgiltiga inträdesrit.

Segraren står ensam
Författare
Paulo Coelho
Översättare Örjan Sjögren
Originaltitel: O vencedor está só
ISBN 9170282005
ISBN-13 9789170282003

Läs även andra bloggares åsikter om recensioner, böcker, religion, etik, Coelho

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, etik, recensioner, Religion

Skivnytt med Tom Petty & The Heartbreakers, Chemical Brothers och Devo

16 juni, 2010 by Redaktionen


Robyn, Sveriges internationellt mest lysande popstjärna, har släppt ett nytt album – Body talk pt 1 – och det har väl knappast undgått någon som är intresserad av pop. Kultubloggen föll pladask och det gjorde de flesta musikkritiker, som DN:s Fredrik Strage som gav albumet bertyg 5.

Det har dock släppts en hel rad nya bra skivor inför sommarens förhoppningsvis lediga dagar.

Tom Petty and the Heartbreakers har släppt albumet Mojo
Mojo är det det första studioalbumet från TOM PETTY AND THE HEARTBREAKERS på åtta år. Det nya albumet har redan fått lysande recensioner, bl a från Rolling Stones skribent David Fricke som kallar det “one of the best ever” av Petty and the Heartbreakers. Svenska Dagbladet gav betyg 4.

I ett pressmeddelande säger Tom Petty:
– Mojo is a huge opening of a door for us. Every now and then you hit something where you find some new ground, and this is definitely one of those times.

Den första låten gick till radio för bara tre veckor sedan: I Should Have Known It.

Mojo är en av de rockigare albumen som Tom Petty and the Heartsbreakers släppt. I samband med skivsläppet åker de på en turné:
2010 Mojo Tour sparkade igång alldeles nyligen med två utsålda kvällar på Red Rocks i Denver, CO. följt av en utsåld show i Oakland, CA. Turnén fortsätter in i tidig oktober, och inkluderar utsålda shower på Madison Square Garden i New York och Hollywood Bowl i Los Angeles.

Varje biljett som köpts till turnén kommer med en nedladdning av det nya albumet, levererat via email på dagen för releasen i USA, 15 juni.

Förutom standard CD samt nedladdningen som kommer med turnébiljetten kommer MOJO finnas tillgänglig i flertalet format.

29 juni (två veckor efter standardformatets release), blir Tom Petty den förste nutida artisten att släppa albumet som en audio-disc i Blu-ray som kan spelas i en stereo eller 5.1 surround sound. I en exalterad 14-sidig hyllning i amerikanska magasinet Sound and Vision kallas MOJO ”stunning”.

I juni släpps även en special vinylutgåva av MOJO. Vinylen är en 180g LP pressad i Pallas, Tyskland och mastrad i Bernie Grundman Studios från okomprimerade 24-bitars 48 kHz filer.

Varje exemplar av vinylen och Blu-rayutgåvan inkluderar en kod för att ladda ner albumet i ett av tre format: 320kbs Mp3, Apple Lossless, eller FLAC.

Chemical Brothers: ”Further”
Duon i Chemical Brothers får betyg 4 av DN för nysläppta albumet ”Further”, som tycker sig se en nytändning i duons sjunde studioalbum.

Och det är en bra titel: duon har gått vidare, tagit sig längre ut. Det är psykedelisk pop där också väsen används som del i musiken. Om du gillade Chemical Brothers första fem album kommer du säkert att gilla det här.

Ola Andersson på Dagens skiva gillar framför allt spåret Swoon:

Hela tiden på gränsen att distortionsimplodera, men samtidigt oförskämt insmickrande melodisk. Storgestat svulstig med samtidigt innerligt försiktig. Och det är väl just det som gör att Swoon blir allt annat än bara en fantasilös Star Guitar-kopia: det finns färgstänk av livsbejakande vemod som gör att slutresultatet blir betydligt mer regnhörnsinträngt än i ljudkusinen. Och även om det här anas mellan tonerna är det den enda pratsjungna, mässande textraden av Tom själv som verkligen sätter stämningen: Just remember to fall in love, there’s nothing else.

Chemical Brothers har förresten en tävling på duons hemsida där vinsten är en iPad.

Expressen gav däremot albumet betyg 1.

Devo: ”Something for everybody”
För Robyn var det fem år sedan förra albumet, för Tom Petty and the Heartbreakers var det åtta år sedan senast. För New wave-bandet Devo är det tjugo år sedan senast.
Det måste vara om en högtidstund för bandets fans från förr att få ett nytt studioalbum, med nytt material.
Devo hade en omröstning där fansen skulle få rösta fram vilka låtar som skulle vara med på albumet. Fast vad jag förstod följde bandet inte omröstningen helt. Och tur är kanske det?

Martin Theander på Sonic skriver om detta:

Eftersom den röstande massan misslyckades med att vaska fram det optimala albumet har bandet gjort en del ändringar i låtlistan. Fansen hörde att »What We Do« är kronan på verket denna gång och även guldkornet »Later Is Now« kom med. Men skivans två andra bästa låtar, den magnifikt pompösa och ödesmättade »No Place Like Home« och den avslutande explosionen till stridsrop, »March On«, blev bortröstade av majoriteten. Vilket bevisar att majoriteten ofta har fel och att Devo ofta har rätt. Fortfarande.

Theanders recension av albumet är för övrigt mycket läsvärt, för han berättar om när han som tonåring upptäckte bandet och blev ett fans till dem. Då var Devo speciella och stack ut. Sedan dess har mycket hänt och som DN konstaterar:

För det har hänt mer med popmusiken än med Devo: världen är i kapp den en gång nytänkande konceptuella orkestern från lilla Akron, Ohio. Om detta är evolution eller de-evolution, gruppens idé om en mänsklig utvecklingskurva på väg nedåt, är oklart, men Devo är inte unika i dag.
Mest låter Devo anno 2010 som Devofansen Teddybears, och ”Something for everybody” kommer fungera utmärkt till midsommaraftonens pogodans.

Att låta som Teddybears, eller rättare sagt: att ha sådana efterföljare, är dock inte alls ett dåligt betyg.

Devos nya album fick betyg 2 i SVD, men det tycker jag är grinigt i överkant.

Det finns mycket att läsa om albumet – Something for Everybody – på Wikipedia, förresten:

Devo returned to the SXSW conference in Austin, TX on March 11, 2010 to conduct a panel entitled ”Devo, The Internet & You.” During this panel, a ”focus group study” was conducted in which a total of four potential titles for the album were revealed: Fresh, Something for Everybody, Devolution and Excuse Our Mess. The latter was the clear favorite amongst the assembled crowd.

It was also announced at SXSW that Devo would be conducting a ”Song Study,” an interactive online survey created to determine the final 12 songs (out of 16 total) to be included on the new album. The survey ended on May 3, 2010 and the results were revealed on May 18, 2010 via uStream at 12pm Pacific Time. The track listing of the Song Study Version was announced.

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, musik, recensioner, Devo, Chemical Brothers, Tom Petty

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, recensioner, skivnytt

The Drums: The Drums

8 juni, 2010 by Jonatan Södergren

Efter ett par fantastiska singlar som under våren fick oss att öppna ögonen för detta fantastiska band släpptes äntligen The Drums självbetitlade debutalbum.

Skivan består verkligen av så perfekta poplåtar som alla säger.

Liksom så många andra band finns det någonting retro i soundet. Som att de söker sig tillbaka till 80-talsikoner – typ The Smiths möter New Order. Vad som skiljer The Drums från liknande band är låtarnas direkthet. Det finns något somrigt i melodierna, sättet som basgångarna tillsammans med surfgitarrerna bygger upp låtarna innan någon ljuvlig syntslinga kommer in och euforin är total, som gör att de fastnar direkt.

På skivan är det singeln Forever & Ever Amen som är bäst, även om den inte slår robotdansen från framförandet av Best Friend hos Jonathan Ross.

I sommar spelar The Drums på Way Out West. Det ser vi fram emot.

Arkiverad under: Skivrecensioner Taggad som: The Drums

Recension av Killers

8 juni, 2010 by Jonatan Södergren

Efter att ha gjort slut med sin kille åker Jen (Katherine Heigl) på familjesemester till franska Rivieran. Där träffar hon sina drömmars man Spencer (Ashton Kutcher). Tre år senare är de gifta och njuter av livet i en lugn villaidyll.

Problemet är bara att Ashton Kutchers rollfigur är en före detta spion. När hans gamla liv kommer ikapp honom förvandlas de snälla grannarna till galna yrkesmördare…

Filmen hoppar fram och tillbaka mellan genrer. Det är som att Ashton Kutcher försöker spela James Bond medan Katherine Heigl vill göra en romantisk komedi.

Jag håller inte riktigt med om den överdrivet hårda kritiken i New York Daily News.

Visst Katherine Heigl är irriterande, på gränsen till pinsam, i rollen som Jen och manuset kunde genomgått vissa förändringar; om de till exempel dragit ned på actionscenerna och utvecklat slutet lite så hade det definitivt förbättrat en film som trots allt redan är underhållande.

Höjdpunkten är Jens föräldrar!

Hennes alkoholiserade mamma spelas av Catherine O’Hara, som gått upp i vikt sedan hon spelade mamman i Ensam Hemma, och i rollen som överbeskyddande far ser vi Tom Selleck med en klassisk mustasch.

Här kan du se trailern:

Killers har biopremiär den 16 juni.

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: Ashton Kutcher, Killers

Svedd av Sandra Gustafsson visar en ruskig värld

8 juni, 2010 by Redaktionen


Helena är en kvinna som från barnsben blivit grymt sviken av vuxna och av människor. Det har påverkat henne så hon själv gjort grymma utagerande handlingar. Hennes handlingar riktigt skriker om hjälp.

Boken börjar när den snart 40-åriga Helena hamnat bakom någon form av galler och ska hos en psykolog rensa i sitt inre.

Sandra Gustafsson skriver mycket bra, jag kommer så nära Helena att det skrämmer mig. Jag känner hennes utsatthet in på skinnet och in i märgen. Författaren använder rytmen i ord som ett verktyg för att säga något inte bara i ord utan med känslor.

Boken borde vara obligatorisk för alla som arbetar med utsatta människor. Varenda socialarbetare, psykolog och psykiatriker borde läsa romanen. Jag kan inte säga för mycket, för då blir det en spoiler, jag kan inte avsluta bokens slut.

Sakta får vi se mer och mer av vad Helena varit med om som barn och hur hon blivit bemött, hur vuxna blundat för det hon utsatts för. Psykologen hon träffar får henne att mer och mer se in i sitt inre.
Men när det sedan närmar sig den hemska sanningen: hur klarar psykologen att möta och förstå? Eller kommer skygglapparna på där?

Sandra Gustafsson, författaren är en duktig bloggare, en av de som bloggade långt innan den stora blogghajpen kom. Jag har följt hennes blogg sedan dess. Här bloggar hon före releasefesten för boken. Jag hade äran att vara inbjuden och är glad för det. Men jag mådde inte bra och kunde inte komma. Men nu har jag i alla fall läst boken.

Svedd är hennes skönlitterära debut, men Sandra Gustafsson debuterade 2006 med ”Maskrosungen”, en självbiografisk berättelse om att växa upp med en psykiskt sjuk mamma och en alkoholiserad pappa.

Svedd
Författare: Sandra Gustafsson
ISBN10: 9170028125
ISBN13: 9789170028120

Relaterat: En bokcirkel för alla är nyfiken på boken.

Läs även andra bloggares åsikter om recension, bok, litteratur, psykologi

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, psykologi, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1481
  • Sida 1482
  • Sida 1483
  • Sida 1484
  • Sida 1485
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in