• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Från pressvisningen av Wall Street 2 – Money never sleeps

16 september, 2010 by Rosemari Södergren

Förväntan var hög. Wall street 2 visades för pressfolk under torsdagen. Skulle vi få några nya Gordon Gekko-citat att sprida?
Den stora kändisvisningen är på måndag – men det är faktiskt skönare att vara på pressvisningarna, där är det inte lika trångt.

Hur mycket ska man respektera och inte säga för mycket? Men ändå säga något.

Michael Douglas återkommer i rollen som Gordon Gekko, mannen som myntade begreppet att girighet är gott.

Från pressmeddelandet:

Frisläppt efter ett långt fängelsestraff finner sig Gekko utanför den värld han en gång dominerade. Men en ung finansmäklare (Shia LaBeouf) lär sig den hårda vägen att Gekko fortfarande är en mästare på att manipulera – och att Wall Street idag mer än någonsin är platsen där ”money never sleeps”.
Oliver Stone har regisserat WALL STREET: MONEY NEVER SLEEPS och i övriga roller ser vi bl a Oscarnominerade Carey Mulligan, Susan Sarandon, Frank Langella och Josh Brolin.

Oavsett vad jag tycker om filmen tycker jag att det var trevligt att sitta och njuta av att se Michael Douglas. Det är många täta närbilder på hans fårade ansikte.
Det är som om varje rynka kan berätta något om mänskligt lidande.
Jag förmodar att det där med rynkor är en skönhet som bara vi som levt några år förstår att uppskatta.
Michael Douglas har väl alltid räknats bland de vackrare och snyggare skådespelarna, men när livets gång fått sätta sina spår blev det i mina ögon mer fascinerande.

Shia LaBeouf spelar den unge mannen Jacob Moore som jobbar på Wall Street och älskar att göra affärer, fast med mer samvete än Gordon Gekko stod för. Shia LaBeouf som mer än någon annan ung skådespelare idag är skådespelaren i ropet som är med i alla storfilmer. Han är så ung att han är född 1986.

Filmen är lite drygt två timmar och tio minuter lång. Lite lång, fast det var mest i början jag tyckte det, sedan blev jag rätt fångad av händelserna ändå.
Fast det är en betydligt snällare Gordon Gekko som kommit ut ur fängelset och en betydligt snällare Wall Street-filosofi som förmedlas.
Kanske en film som behövs för att återupprätta amerikanarnas tro på finansmäklarnas och kapitalismens filosofi. Vi ska tro på att det finns goda kapitalister med ryggrad och som är omutbara.

Framför allt är det nog en film som måste betraktas som en ”hur gick det sen”-uppföljare. Snyggt filmad och framför allt mycket bra musik. David Byrne från Talking Head ligger bakom mesta musiken.

Electronic Beats berättar:

David Byrne is once again providing the majority of the soundtrack music to Oliver Stone’s high finance mega-drama Wall Street 2: Money Never Sleeps.

The original film, Wall Street, featured a number of tracks from Byrne’s collaborative album My Life In The Bush Of Ghosts that he made with Brian Eno. Fast forward to 2010, and the material has this time been culled from another Eno / Byrne collaboration – 2008’s Everything That Will Happen, Will Happen Today.

However, both films feature ”This Must Be The Place (Naïve Melody)’ which is a nice bit of continuity. Craig Armstrong has also contributed to the soundtrack with a trio of songs

MovieZine har däremot redan gjort en recension och gav den betyg 3:

Sällan har väl finansvärlden kunnat bjuda på så mycket spännande underhållning som när regissören Oliver Stone återupplivar kultrullen som gjorde Michael Douglas till en legend. ”Wall Street: Money Never Sleeps” känns som en värdig uppföljare som tyvärr gör sig uddlös i en familjevänlig Hollywood-vändning.

Expressen har också gett filmen betyg 3.

Givetvis har filmen en snygg sajt.

Läs även andra bloggares åsikter om Wall Street, Michael Douglas, Shia LaBeouf, Gordon Gekko, trailer, film

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Gordon Gekko, Michael Douglas, Scen, Shia LaBeouf, trailer, Wall Street

Pussel – en uppmuntrande film om att alla har en speciell gåva

16 september, 2010 by Rosemari Södergren

Alla har en speciell gåva. Ibland kan det ta 40 år att upptäcka den. ”Pussel” är något så ovanligt som en film från Argentina som visar på svenska biografer. Ja det är förstås inte på mainstream-biograferna utan på Folkets Bio.
Filmen är dessutom ovanlig nog att ha en kvinna i övre medelåldern som hjältinna eller huvudkaraktär.

Det är Maria del Carmens 50-årsdag och när hon äntligen diskat och plockat utan efter sitt kalas har hon tid att titta på sina presenter. Ett pussel är det som mest fångar hennes intresse och efter att i hela sitt vuxna liv ha funnits till för sin familj upptäcker hon att hon har en mycket speciell begåvning för pussel. Hon är helt fenomenal på att lägga pussel. En dag hittar hon en lapp i butiken där en person söker en partner för en pusseltävling.

Familjen, maken och de två vuxna sönerna, har lite svårt att ta att mamma inte passar upp dem hela tiden. Hon tränar dessutom i smyg med sin nyhittade pusselpartner, som visar sig vara en elegant välbärgad medelålders man.

Det är en lågmäld film om viktiga livsfrågor.

Svenska Dagbladets filmkritiker Jeanette Gentele tyckte också om filmen och gav den betyg 4:

Allt är upplagt för en kvinnlig uppbrottshistoria. Men Pussel undviker det förväntade. För Maria har inget behov av något uppbrott. Mycket viktigare för henne är tillgången till det som Virginia Woolf kallade ”ett eget rum”, ett eget utrymme för tankar och känslor, samma utrymme som männen i familjen har utan att någonsin tänka på det.

Pussel handlar om ett uppror i det lilla, men ett uppror med långtgående konsekvenser på sikt. Därför blir Pussel trots allt en film om kvinnlig frigörelse med pusselläggande Maria som dess kvinnliga hjältinna.

Jag märker däremot att män inte verkar förstå den här filmens charm. DN:s Mårten Blomkvist tyckte den var utan humor.

Folkets Bio har bilder och mer fakta om filmen.

Fler recensioner:
Sydsvenskan, Kommunalarbetaren, Göteborgsposten och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om recension, film, Argentina, pussel, feminism, kvinnor

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Argentina, feminism, kvinnor, pussel, Recension, Scen

Eliza Doolittle – Smart pop av streetsmart tjej

15 september, 2010 by Redaktionen


Eliza Doolittle har ett anslag som gör att man fastnar direkt, söt musik som ändå är smart.  Luktar gammal soul, blandar modern pop, med en ibland lite lustig frasering. Får mig att tänka på både tyska melodifestivalvinnaren Lena Meyer-Landrut och irländska Kate Nash.  Andra har jämfört Eliza Doolittle med Lily Allen, och jag förstår varför många gör den jämförelsen, smart musik från smarta tjejer. För det är känslan jag får, Eliza Doolittle har gjort en platta för att skapa sig en plattform för kommande skivor. Du har inte tre skivor på dig att skapa en tillräckligt stor skara fans till din musik. Musiken har ett direkt anslag, och hon omger sig med proffs. Den manliga sångaren på ”Pack up” – Lloyd Wade har en härlig gospel-röst, men Elizas röst är lika perfekt för den musik hon väljer att spela. Skivan är full med enkla knep, men jag gillar de flesta av dom. Har alltid varit svag för vinylknaster och visselmelodier. Gillar du enkel och trevlig pop med soulsmak, testa den nya skivan med Eliza Doolittle.  Bästa låtar är ”pack up” och ”Skinny genes”, både exempel på hennes briljanta popsoul.  

Vad är det du lyssnar på, frågade min fru och dotter. ”Det där är ju riktigt bra”, var deras kommentar, och jag håller med dom. Längtar redan efter skiva nummer två.

Relaterat: Recension i DN.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Prince of Persia – nu kommer den på dvd

15 september, 2010 by Redaktionen


Tycker du om mytiska berättelser med magiska föremål? Sagor och sägner med magi? Då kan Jerry Bruckheimers ”Prince of Persia” vara värd att ägna två timmar. Den är en timme och 51 minuter och är en klassisk berättelse, Jake Gyllenhaal spelar prins Dastan i det sägenomspunna Persien. Han var en gatupojke vars mod imponerade på den persiske kungen som adopterade honom. Kungen hade redan två egna söner.

På baksidan av filmen står:

Jerry Bruckheimer denna gång transporterar dig till det sägenomspunna Persien. Det är en kapplöpning mot klockan när den modige prins Dastan (Jake Gyllenhaal) motvilligt går med på att hjälpa en rivaliserande prinsessa (Gemma Arterton) att skydda en magisk dolk, som ger dess innehavare makten att vrida tillbaka tiden och därmed styra världen. Fylld av spännande jakter och överraskande vändpunkter runt varje hörn, är PRINCE OF PERSIA: THE SANDS OF TIME ett fartfyllt äventyr i högt tempo – det kommer hålla ditt adrenalin igång långt efter att eftertexterna rullat!

Den är filmad som om den är delvis animerad, vilket ibland gör att den ser ut som ett tv-spel. Det är på gott och ont. Det förstärker känslan av att det är en saga och gör givetvis berättelsen mindre trovärdig, skådespelare som inte springer i slottet utan bara springer i en studio och sedan med teknik placeras i slott eller öken ser lite mysko ut. Men om du tar det för vad det är: en saga med prinsar och prinsessor från ett mytomspunnet Persien och med magiska föremål, då kan det vara värt att se filmen.

Svenska Dagbladets recensent tyckte inte om visningen på bio och gav betyg 2:

Spännande, lite kittlande, miljöer som använder exotism och historiskt avstånd för att legitimera sexism och rasism light. Samt ett budskap inte ens en sovande kan undgå: Lyssna till ditt hjärta så löser sig allt. Det enda jag saknar är de numera för genren närmast obligatoriska 3D-glasögonen.

Dessvärre genomförs inte något av ovanstående med någon finess. Tvärtom är det mediokert som bäst.

Fast om man gillar genren av den här stilen är den nog rätt OK ändå. Fast som sagt: jag är glad att jag inte hann se den på bio. Den är inte så storslagen att den fungerar på storduk. Den är mer som ett tv-spel och gör sig bättre på tv-skärmen som dvd.

Copyright: Disney
Kategori: Äventyr
Från 11 år
Speltid: ca 1 h 51 min
Produktionsår: 2010
Bildformat: 16:9 – 2.40:1

Relaterat: Recension i DN

Läs även andra bloggares åsikter om film, dvd, sagor, Prince of Persia, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: dvd, Prince of Persia, Recension, sagor, Scen

Vilken skivvecka: The Bear Quartet, Robert Plant, Mavis Staples, Grinderman, Linkin Park och Säkert!

15 september, 2010 by Redaktionen


Oj, det är nästan inte möjligt att hinna lyssna på allt nytt som öser in nu av intressanta musiker.
Säkert! fick allra högsta betyg, 5, av DN:s Nils Hansson:

Jag gillar egentligen inte musikrecensioner som handlar om texterna, men Annika Norlin är speciell. Jag vet ingen annan låtskrivare som träffar mig så direkt. På ”Facit” – bara att ge ett album den titeln! – glömmer jag gång på gång av att lyssna på musiken, för att jag följer så intensivt med i texterna. Ändå var det ju för hennes begåvning som musikskapare jag först föll för henne.

Kulturbloggen skrev om den för ett par dagar sedan och vi tycker också mycket om Annika Norlins nya album.

The Bear Quartets nya album – ”Monty Python” – bloggade vi om förra veckan.
DN tyckte också om albumet:

Den senaste på förra albumet, comebacken ”89”, som med sina tunga riff lät hårdare än något de gjort tidigare. ”Monty Python” utgår från ungefär samma blandning av hårdrocksgitarrer, syntar, punkenergi, galopperande rytmer och starka melodier, men når längre. Helheten är ännu mer kompakt överväldigande. Samtidigt som detaljrikedomen i allt från de vassa textraderna till de oväntade infallen är än större.


Ett album jag inte hunnit lyssna på än är Roberts Plants nya – ”Band of joy”. Där har de stora musikkritikerna olika uppfattning. Svenska Dagbladet gav bara betyg 2 medan Expressen gav betyg 4. Jag hoppas albumet finns på Spotify så man kan lyssna utan att behöva betala närmare 200 kronor. Ifall jag inte gillar albumet. Jag gillar ju Robert Plant så det är förstås stor chans att jag ska gilla skivan. Jag gillar hans nya mjuka framtoning och vad jag förstått är det i den riktningen han fortsatt att gå.

Linkin Parks nya hade jag verkligen gått och längtat efter. En fantasi-eggande titel och allt: A thousand suns. Men tyvärr blev jag besviken. Det är för mycket hiphop över albumet, för min smak. Elin Unnes på SVD tyckte inte heller om albumet och gav betyg 1:

Pakistanska etno-samplingar mixas med blinkningar åt den bisarra genren pig & frog (döpt efter hur den låter) och Charlotte Perelli-ballader med diffusa oi oi oi-slingor. A thousand suns skulle faktiskt kunna fungera som en buggig, lätt föråldrad musik-wikipedia över 00-talets radioskval.

Mavis Staples nya album ”You are not alone” är givetvis ett måste för mig. Jag tror inte hon släppt ett enda album jag inte gillar. Vad jag ser fram emot att se henne live i höst på Nalen. Hon uppträder 19 november på Nalen, här har Kulturbloggen berättat mer om det.
Stefan Thungren på SVD gav hennes nya album betyg 5:

Tweedy har varvat nyinspelningar av gamla spår med nyskrivet material och det är uppenbart att han är en kännare av sina Staple Singers-vinyler, urvalet är gjort med en fingertoppskänsla som bara ett stort fan kan uppbringa. Och 71-åriga Mavis Staples röst är dessutom fullständigt intakt, titelspåret kan vara årets angelägenhet när det kommer till fullvuxen soul.

Grinderman har slagit till med ett nytt album: ”Grinderman 2”, mörkt och vemodigt och rått. Johanna Paulsson på DN ger betyg 4 och skriver:

Man kan nästan se ångan pysa ut när Grinderman drar fram som ett malande rocklokomotiv. Nick Caves primitivistiska hobbyprojekt ihop med Warren Ellis, Martyn Casey och Jim Sclavunos framstår allt mer som en ventil till ordinarie aktiviteter med The Bad Seeds och allt mindre som någon sorts reptilhjärnerockande medel­ålderskris.

Expressen var dock inte lika förtjust, betyg 2 bara, av Anders Dahlbom.

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, Mavis Staples, Grinderman, Robert Plant, Säkert!, The Bear Quartet, Linkin Park, Facit

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Facit, Grinderman, Linkin Park, Mavis Staples, Robert Plant, Säkert, skivnytt, The Bear Quartet

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1464
  • Sida 1465
  • Sida 1466
  • Sida 1467
  • Sida 1468
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in