Alla har en speciell gåva. Ibland kan det ta 40 år att upptäcka den. ”Pussel” är något så ovanligt som en film från Argentina som visar på svenska biografer. Ja det är förstås inte på mainstream-biograferna utan på Folkets Bio.
Filmen är dessutom ovanlig nog att ha en kvinna i övre medelåldern som hjältinna eller huvudkaraktär.
Det är Maria del Carmens 50-årsdag och när hon äntligen diskat och plockat utan efter sitt kalas har hon tid att titta på sina presenter. Ett pussel är det som mest fångar hennes intresse och efter att i hela sitt vuxna liv ha funnits till för sin familj upptäcker hon att hon har en mycket speciell begåvning för pussel. Hon är helt fenomenal på att lägga pussel. En dag hittar hon en lapp i butiken där en person söker en partner för en pusseltävling.
Familjen, maken och de två vuxna sönerna, har lite svårt att ta att mamma inte passar upp dem hela tiden. Hon tränar dessutom i smyg med sin nyhittade pusselpartner, som visar sig vara en elegant välbärgad medelålders man.
Det är en lågmäld film om viktiga livsfrågor.
Svenska Dagbladets filmkritiker Jeanette Gentele tyckte också om filmen och gav den betyg 4:
Allt är upplagt för en kvinnlig uppbrottshistoria. Men Pussel undviker det förväntade. För Maria har inget behov av något uppbrott. Mycket viktigare för henne är tillgången till det som Virginia Woolf kallade ”ett eget rum”, ett eget utrymme för tankar och känslor, samma utrymme som männen i familjen har utan att någonsin tänka på det.
Pussel handlar om ett uppror i det lilla, men ett uppror med långtgående konsekvenser på sikt. Därför blir Pussel trots allt en film om kvinnlig frigörelse med pusselläggande Maria som dess kvinnliga hjältinna.
Jag märker däremot att män inte verkar förstå den här filmens charm. DN:s Mårten Blomkvist tyckte den var utan humor.
Folkets Bio har bilder och mer fakta om filmen.
Fler recensioner:
Sydsvenskan, Kommunalarbetaren, Göteborgsposten och Expressen.
Läs även andra bloggares åsikter om recension, film, Argentina, pussel, feminism, kvinnor