• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension: Twin Shadow – Forget

16 november, 2010 by Redaktionen

Twin Shadow – Forget

Sällan blir man upprymd av ny musik – på sin höjd kanske lite glad eller åtminstone inte äcklad. Jag kan dock inte bärga mig från att ge mitt slutomdöme till Twin Shadows debutplatta: jag blir upprymd!

Rent musikaliskt kan det beskrivas som elektronisk pop med några stänk 80-tal i stil med David Bowie och New Order. Frontmannen George Lewis Jr sjunger lite nasalt, lågmält och aldrig redundant. På YouTube-videon till låten Slow, som också är första singeln ut plattan, skriver en av kommentatorerna att han är ”som en svart Morrissey”. Träffande beskrivning, kanske inte röstmässigt, men beträffande patos. Det är allvarsamt och poetisk, nästan lite högtravande, men aldrig råder det några tvivel om trovärdigheten.

Plattan är fylld av små guldkorn till poplåtar. Låten Slow har redan nämnts, men tål att nämnas igen. Det slår mig att det blir svårt att göra en lista på vilka låtar som är bäst. De är alla bra. Det här är en platta att bli förälskad till.

http://twinshadow.net/

Läs även andra bloggares åsikter om Twin Shadow, recensioner, skivor, musik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, recensioner, Skivrecensioner, Twin Shadow

Skivrecension: The Diamond Dogs: The Grit and the Very Soul

16 november, 2010 by Redaktionen


The Diamond Dogs: The Grit and the Very Soul

Diamond Dogs är lite som den svenska rockens superbästapolare med medlemmar ur allt från Hellacopters till Wilmer X. Det märks. Liksom i tidigare plattor dryper denna deras åttonde platta av rutin och genuin kompetens.

Tidigare plattor har varit mer riktade åt punkhållet anno 70-tal, medan man i The Grit And the Very Soul har lånat inspiration av den tidiga britrocken, vilket de gör med den äran. Det är en ytterst angenäm platta att lyssna till.

Å andra sidan är alla musikaliska referenser så framträdande att det blir lite pastisch av det hela. Det gör det lite menlöst, men absolut inte otrevligt.

Rockersbloggen har också recenserat Diamond Dogs nya album.

Läs även andra bloggares åsikter om Diamond dogs, recension, musik, skivnytt. rockmusik, Sulo

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Diamond dogs, Musik, Recension, sulo

Skivrecension: G2 – Untapped Routes

15 november, 2010 by Redaktionen


G2 – Untapped Routes

G2 är inte som vilket band som helst, de lyckas på något vis att mixa den honungslena boybandsångrösten men flitigt banjoplockande. Ibland blir resultatet lyckat och ibland så faller det bara platt. Att de fått mycket uppskattning i USA förvånar mig inte ett dugg, de gör en ordentlig hommage till den amerikanska folkmusiken och är kindnypar-gulliga unga män.
Musiken fungerar som bäst när bandet får större spelrum och får fyllas av spelglädje. De lugnare låtarna blir lätt klyschiga när de sjunger om att ”behålla tron” samt att ”stanna förevigt”, tråkigt och allt för förutsägbart. I låten This road that I’m on höjer G2 tempot en aning och det svänger ganska behagligt. Det här är sådan musik som jag vill lyssna på när jag diskar, och det är ett bra betyg.
Allsångsvänlig och diskbänksrealisms-sympatiskt. Rekomenderas för dem som drömmer om Amerikat likt utvandrarna gjorde.

Lyssna lite här. http://www.myspace.com/g2bluegrassband

Läs även andra bloggares åsikter om G2, Untaped Routes, bluegrass, recension, blues, musik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: bluegrass, blues, G2, Musik, Recension, Untaped Routes

Håkan Hellström på Hovet 2010: kärlek, kärlek, kärlek … (med filmklipp)

14 november, 2010 by Redaktionen

”Håkan Hellström på Hovet 2010” – det är ett begrepp som kommer att gå till svensk musikhistoria och alla vi som var där kommer att minnas den för alltid.

Kärlek, kärlek får jag säga det 5 gånger till? Kärlek, kärlek, kärlek,kärlek, kärlek.
Egentligen kan man inte beskriva Håkans konserter i ord. Denna gång överöstes vi med en kavalkad utav hitlåtar. Det var ändå så guld som det bara kunde bli. Ett helt utsålt

Hovet stämde upp i en makalös enorm allsång på ”Vi två, 17år”. Främre raden gråter jag gråter och sjunger med som alla andra gör. Man fick en enorm käftsmäll utav Håkan fylld med känslor. Håkan och bandet visar inga tecken på att energin gått bort.

Här är låtlistan, dock inte i rätt ordning, för den kommer jag inte ihåg just nu:

13
Tro och tvivel
Gårdakvarnar och skit
Mitt Gullbergskaj Paradis
Kom igen lena
En Midsommarnattsdröm
Jag har varit i alla städer
Klubbland
Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din
Vi två 17år
River en vacker dröm
Saknade till havs
För en lång tid
Känn ingen sorg för mig Göteborg
Nu kan du få mig så lätt
Du är snart där
Dom där jag kommer från
Jag vet vilken dy hon varit i
Ramlar
Magiskt men tragiskt

Spelningen fick fem getingar i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Hellström, recensioner, Hover, musik, indie

Arkiverad under: Recension Taggad som: håkan hellström, Hover, indie, Musik, recensioner

Veckans bästa skiva: Cee Lo Green, rösten från Gnarls Barkley har släppt "The lady killer"

13 november, 2010 by Rosemari Södergren

Egentligen är jag ingen stor fan av soul. Den genre av musik lyssnar jag inte så ofta på, den talar inte till mig. Men det finns några undantag. Rösten från den underbara hiten ”Crazy” med Gnarls Barkley är en av århundradets bästa låtar, enligt min åsikt. Jag var också glad över att se Gnarls Barkley framföra den låten live på Hultsfred då.

Det har hänt en del sedan dess, men nu har den rundlagde sångaren från Gnarls Barkley släppt ett soloalbum som jag lyssnar på om och om igen. För mig är det i alla fall veckans bästa nya skiva. Utan tvekan.

Jag ser att musikrecensenten i Svenska Dagbladet också gillar albumet, som fick betyg 4 där:

The lady killer är ett skarpt soulalbum, men på Motown-pastischer som It’s ok är den en gång så knasiga Cee-Lo Green inte långt från att vara Atlantas svar på Veronica Maggio.

Anders Dahlbom i Expressen uttrycker det bra:

När Cee Lo Green sjunger, lyssnar man. Det går liksom inte att låta bli.
36-åringen från Atlanta har en röst som verkar komma från en annan tid, en stämma som får en att tänka på Al Green och Curtis Mayfield. Så bra är Cee Lo.

Albumet fick för övrigt betyg 5 i Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om Cee Lo Green, skivnytt, recensioner, soul, musik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Cee Lo Green, Musik, recensioner, skivnytt, Soul

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1447
  • Sida 1448
  • Sida 1449
  • Sida 1450
  • Sida 1451
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in