Egentligen är jag ingen stor fan av soul. Den genre av musik lyssnar jag inte så ofta på, den talar inte till mig. Men det finns några undantag. Rösten från den underbara hiten ”Crazy” med Gnarls Barkley är en av århundradets bästa låtar, enligt min åsikt. Jag var också glad över att se Gnarls Barkley framföra den låten live på Hultsfred då.
Det har hänt en del sedan dess, men nu har den rundlagde sångaren från Gnarls Barkley släppt ett soloalbum som jag lyssnar på om och om igen. För mig är det i alla fall veckans bästa nya skiva. Utan tvekan.
Jag ser att musikrecensenten i Svenska Dagbladet också gillar albumet, som fick betyg 4 där:
The lady killer är ett skarpt soulalbum, men på Motown-pastischer som It’s ok är den en gång så knasiga Cee-Lo Green inte långt från att vara Atlantas svar på Veronica Maggio.
Anders Dahlbom i Expressen uttrycker det bra:
När Cee Lo Green sjunger, lyssnar man. Det går liksom inte att låta bli.
36-åringen från Atlanta har en röst som verkar komma från en annan tid, en stämma som får en att tänka på Al Green och Curtis Mayfield. Så bra är Cee Lo.
Albumet fick för övrigt betyg 5 i Göteborgsposten.
Läs även andra bloggares åsikter om Cee Lo Green, skivnytt, recensioner, soul, musik