• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension: Wahlström & Valiant – Cool horse EP

21 december, 2010 by Redaktionen

Wahlström & Valiant är en svensk duo som gör modern elektronisk dansmusik.

Nya EP:n Cool Horse EP innehåller 7 spår:
1. Keep up (Radio edit)
2. Twitch – Feat Annelie
3. Hooves of the cool one (Radio edit)
4. Chun (Radio Edit)
5. Keep up (Club edit)
6. Hooves of the cool one (Club edit)
7. Chun (Club edit)

Trots goda förutsättningar med två musiker som är intresserade av retroljud, plastsynthar och breakbeat låter det förvånansvärt slätstruket. Eller kanske mer som något man redan hört på sent 90-tal (speciellt klubbmixarna), kanske måste de leta fram ljud som är ännu mer retro för att låta fräschare?

Jag kommer definitivt hålla ögonen på Wahlström & Valiant i framtiden, det finns gott om potential om de släpper 90-talssoundet och vågar ta några steg till.

Bästa låt: Keep up (Radio edit)

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner

Skivrecension: Tanlines – Volume On

21 december, 2010 by Redaktionen

Tanlines är en Brooklyn-baserad duo bestående av Jesse Cohen och Eric Emm. Sedan starten 2008 har de gjort sig ett namn som remixare åt artister som Tough Alliance och Glasser. De ger även ut egna låtar och nu har deras debutalbum plockats ihop.
Jag skriver plockats ihop eftersom albumet till stor del består av tidigare utgivna singlar. Flera av låtarna är instrumentala, en del av spåren är ren klubbmusik, andra är mer dansinfluerad pop. Lägg till ett antal versioner av flera av låtarna så blir resultatet ett gravt splittrat album. Var för sig är de flesta låtarna bra med undantag för ett par av de instrumentala.
The Guardian beskrev musiken som tropisk disco vilket är ganska träffande. Andra har beskrivit Tanlines som en modernare variant av 80-tals ikonerna ’Talking heads’ och ’Tom tom club’. I ’Bees’ kan man höra influenser från ett ungt XTC.
Ett problem blir de snarlika versionerna av flera låtar. Extraversionen av ’Bees’ är riktigt bra, mer instrumental och mer klubbkänsla. Men fyra versioner av ’Real life’ är åtminstone ett par för mycket, bara den akustiska versionen skiljer sig märkbart från orginalet.
Versionerna är förmodligen tänkta som en bonus, välj den version som du gillar bäst. Själv föredrar jag om urvalet redan är gjort när jag ska lyssna. Utan versionerna hade albumet som helhet blivit bättre och mer koncentrerat, jämför till exempel med Robyns hårt sållade ’Body talk’ trilogi.

Albumet fick betyg 4 av den brittiska Guardian.

Läs även andra bloggares åsikter om Tanlines, recension, skivrecension, musik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Recension, skivrecension, Tanlines

Bokrecension: Morgon i Jenin av Susan Abulhawa

21 december, 2010 by Redaktionen

Susan Abulhawa Morgon i Jenin

Det är morgon i det palestinska flyktinglägret i Jenin och Amal hör hur ett vapen osäkras och känner metallen mot sin tinning. Året är 2002 och där i resterna av ett blodbad av civila, kvinnor och barn känner hon ingen fruktan för döden – för hon vet att hon ska överleva. Kaoset och våldet hon just genomlevt återuppväcker en flod av minnen. Vi får genom Amals berättelse följa 4 generationer palestinier från tidigt 1900-tal fram till idag. En historia som börjar i de bördiga dalarna utanför Jerusalem med oliv- och fruktodlingar och slutar i Philadelphia, USA.

Morgon i Jenin skulle kunna vara en bok fylld av hat, hämnd och politisk propaganda. Men någonstans i de svarta skildringarna, av våld, tortyr och bottenlös sorg – andas boken hopp och försoning. Den glöder av avgrundsdjup kärlek. Av viljan och rätten att existera sida vid sida.

Abulhawa ger mig ett nytt perspektiv. Hon ger ansikten och röster som aldrig tidigare nått genom bruset, hon bjuder in till en berättelse som varit skymd bakom stereotyper av självmordsbombare och ansiktslösa flyktingläger. Mellanöstern som för mig, varit förknippat med en konflikt så komplicerad och så tröstlös att jag inte kunnat ta in, är plötsligt en plats jag vill ha mer av.

Genom att vara politisk men aldrig ensidig skildrar författaren sexdagarskriget 1967 och massakern i flyktinglägren Sabra och Shatila genom en människas ögon, genom en kvinnas röst, genom en mors kärlek, genom en fars desperation. Genom skratt, gråt, sång och poesi följer jag Amal, hennes släktingar, grannar och vänner genom livet.

Morgon i Jenin drabbar mig. Personporträtten är levande, landskapsbeskrivningarna som fagra tavlor. Det är vackert på västbanken. För första gången kan jag se det. Det böljande språket är likt arabisk utsmyckning, sirligt dansande mot mig. Morgon i Jenin är en av mina största läsupplevelser. Jag vill ha mer.

Alexandra Åbrandt

Morgon i Jenin
Författare: Susan Abulhawa
Norstedts förlag
ISBN: 978-91-1-302614-5

En bokcirkel för alla har också skrivit om ”Morgon i Jenin” liksom Göteborgsposten och Expressen Kultur.

Läs även andra bloggares åsikter om Jenin, litteratur. recension, böcker, bokrecension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Bokrecension, Jenin

Recension av Narnia: Kung Caspian och skeppet Gryningen

20 december, 2010 by Jonatan Södergren

Betyg: 3

Spänning, magi och lite kristen propaganda. Det är ingredienserna i den nya filmen om Narnia.

De som läst böckerna eller sett de tidigare filmerna vet vad det handlar om. Kung Caspian och skeppet Gryningen är den tredje filmen i serien om det magiska landet Narnia. Berättelsen börjar dock i England där de två yngre syskonen Edmund och Lucy flyttat in hos sin gnällige, men förtjusande, kusin Eustace. Det dröjer inte lång tid innan de sugs in i en tavla och hamnar mitt i äventyret.

Det har börjat sprida sig en mystisk, grön dimma över Narnia och Caspian har gett sig ut för att återställa balansen men för att lyckas måste han med sin besättning resa runt och samla in svärden från sju riddare.

Jämfört med andra magiska berättelser som Sagan om ringen och Harry Potter är Narnia-berättelserna lite snällare, lite mer pastelliga och kanske först och främst vänder sig till en lite yngre publik.

Filmen har biopremiär på juldagen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: Kung Caspian och skeppet Gryningen, Narnia, The Chronicles of Narnia, Voyage of the Dawn Treader

Dvd-recension: Det vita bandet: Skoningslöst träffande

19 december, 2010 by Rosemari Södergren


Ute öser snön ner. Någon mer som är filmintresserad och lite krasslig och då slipper undan julstöket någon dag och kan ägna den åt att hyra någon film? Själv lyckades jag välja Michael Hanekes flerfaldigt prisbelönade skoningslösa film ”Det vita bandet”.

Handlingen utspelar sig i en protestantisk by i norra Tyskland 1913.1914 på randen till första världskriget. Det är en berättelse om några barn och tonåringar som sjunger i kyrkokören och deras familjer: baronen, förvaltaren. prästen, barnmorskan och bönderna.

Märkliga utstuderat grymma händelser inträffar. Byns doktor råkar ut för en svår ridolycka när han rider sin morgonritt och någon har fäst en nästan osynligt hård ståltråd så hästen stupar och doktorn blir svårt skadad. Baronens lille pojke blir svårt misshandlad och hus brinner. Jag kan inte berätta alla händelser, vill ju inte förstöra filmen.

Byns pastor har sex barn som han håller i hårda tyglar. När de två äldsta barnen – som är yngre tonåren . kommer för sent hem till middagen får hela familjen lägga sig utan mat. De två tonåringarna får också beskedet att de nästa kväll vid middagen ska få tio rapp med rottingen inför sina syskon och därefter ska fadern träda på dem ett vitt sidenband som de ska få bära fram tills han och hans fru åter kan lite på dem.
I sin totala självgodhet talar pastorn om att det smärtar honom att behöva straffa dem.

När äldste sonen börjar se trött ut på dagarna inser pastorn att sonen börjat få sexuella känslor och han får sova med händerna bundna för att inte kunna röra sin snopp. Pastorn är övertygad om att pojkar kan dö av att onanera.

Barnen tilltalar sin pappa med ”Herr Vater”. Ungefär ”herr fader”.

Barnen tar emot bestraffningarna tåligt, visar ingen ilska eller något hat gentemot föräldrarna. Det är en värld av disciplin som de tar för naturlig. Givetvis bubblar det då under ytan. Och de unga män som utsattes för denna sadism under sin uppväxt blev sedan de unga soldater som gick ut i första världskriget.

På baksidestexten står:
Ska vi fråga oss om dessa händelser var ett förebud för det som många år senare exploderade i Nazityskland? Föddes här fröet till de tragedier som sedan följde?

Jag tycker att det är att göra det lite för lätt för sig. Visserligen är den stenhårda disciplin som barnen levde under där något som många kan tycka är främmande idag. Men disciplin och maktutövning finns maktmissbruk finns av olika grader överallt och dessa maktens män, som pastorn har en tendens att vara svämma över i sin självgodhet. Filmen handlar om mycket mer än vad som mynnade ut i nazismens sadism. Filmen visar vad som händer när barns rätt till respekt kränks. Och det kan ske om och om igen, tyvärr, i olika religioner, i olika samhällsstrukturer …

Filmen är stark och jag kan inte riktigt komma undan. Scener ur den har bränt sig fast och jag ser dem in mitt inre då och då. Skådespelarna är mycket bra, bilderna skarpa och lämnar ändå kvar åt oss själva att tänka och fundera.

Jag håller helt med Malena Jansson i SVD:

Orsakssammanhang pekas inte ut utan antyds, publiken skrivs inte på näsan utan ges en lätt lätt vink. Och bjuds därtill, lite överraskande, på en smekning i form av en kärlekshistoria mellan den rart rundkindade magistern och den unga fnissiga barnsköterskan, vilket får filmen att enkelt kvala in som österrikarens mest ömsinta.

Johan Croneman på DN gav filmen betyg 4 när det släpptes på bio
Betyg 5 hos Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Haneke, Det vita bandet, film, recension, dvd, Nazityskland, Tyskland, barn, ungdomar, sadism

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: barn, Det vita bandet, dvd, Haneke, Nazityskland, Recension, sadism, Scen, Tyskland, ungdomar

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1435
  • Sida 1436
  • Sida 1437
  • Sida 1438
  • Sida 1439
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in