• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Sex, systerskap och några män senare av Monica Gunne

14 januari, 2011 by Rosemari Södergren


Tre kvinnor, alla 55 + bestämmer sig för att leva som glada singlar. Allra mest och hårdast driver 61-åriga Agatha projektet och hon avverkar flera män för fri sex.

Boken är skriven i ett samarbete mellan de tre kända 50-plus-tjejerna Monica Gunne, Amelia Adamo och Susanne Hobohm.

Jag kan gissa att romanen bitvis bygger på egna upplevelser. De är tre tuffa damer som vågar ta för sig i livet. Det är coolt, det behövs mer sådant, mer böcker, mer filmer, mer teater som visar att kvinnor över 50 inte är gamla avslagna tanter.

Visserligen är de tre författarna liksom personerna i boken: Agatha, Louise och Madeleine, kvinnor med tryggad ekonomi, så deras frihet att ta för sig av livet kanske inte är något som alla kvinnor över 50 kan ta efter. Men det är ändå en rolig bok med ett innehåll värt att ta till sig.

Jag hade jätteroligt när jag läste boken. Monica Gunne har en flyt i språket och många situationer var väldigt träffsäkra.

Jag såg att Kommunalarbetarens recensent också uppskattade boken, hon skriver:

Men jag hade varit än mer besviken om bokens enda budskap var ”man kan knulla efter 60 också”. Här finns något annat som suger tag i mig. Framfusigheten är härlig, men inte på något vis chockerande. Det är ärligheten jag beundrar i den här boken, en ärlighet av typen ”vi må vara lyckade, men inte lyckliga”.
Och vänskapen, systerskapet om man så vill, är den viktigaste behållningen av boken. Det är den som måste finnas kvar efter 60!

Relaterat: Dagens Nyheter

Sex, systerskap och några män senare
Författare: Monica Gunne
Författare: Amelia Adamo
Författare: Susanne Hobohm
Förlag: Natur & Kultur
ISBN10: 912712942X
ISBN13: 9789127129429

Läs även andra bloggares åsikter om Monica Gunne, Amelia Adamo, sex, systerskap, kvinnor, Susanne Hobohm, recension, böcker

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Amelia Adamo, Böcker, kvinnor, Monica Gunne, Recension, sex, Susanne Hobohm, systerskap

Rapport från premiären av Leva Livet på China

14 januari, 2011 by Redaktionen

Visst känns det som om det fanns mycket mer svensk musik, med svensk text på 80-talet? Eller skulle det fungera att skriva en svensk 90-talsmusikal? En svensk 80-talsmusikal har i alla fall gått utmärkt.

Du som vill återuppleva 80-talets största svenska hits under en kväll har nu chansen tack vare musikalen Leva Livet som hade premiär på Chinateatern igår den 13 januari.

Musikalen handlar om sex personer som tillsammans bildade 80-talsbandet Up Front. Innan bandet hann slå igenom på allvar lämnade sångerskan Sarah gruppen och har sedan gjort internationell karriär. Bandet splittrades och medlemmarna gled ifrån varandra. Efter 16 år får alla ett brev från Sarah, som kallar dem till ett hotell för att spela tillsammans.

Väl på hotellet visar det sig att Sarah har ett par stora hemligheter som ligger bakom hennes inbjudan. Det blir ett händelserikt dygn där huvudpersonerna på olika sätt hittar tillbaka till sina drömmar och visioner.

Originalmanuset till Leva Livet är danskt och har översatts till svenska av Philip Zandén, som också regisserat och tillsammans med producenterna Bosse Andersson, Vicky von Der Lancken och Jesper Winge Leisner bytt ut de danska 80-talshitsen till svenska. Det är svårt att tänka sig att det har varit en dansk musikal, eftersom alla de svenska låtarna passar in så bra.

Leva Livet är en härlig blandning av musik, dans, humor och dramatik. Ibland får man känslan av en popkonsert när publiken (speciellt de mellan 40 och 50) jublar igenkännande vid första takterna av en låt – eller när dialogen antyder att det är dags för en.

Musikalen får förstås en extra dimension för oss som lyssnade på den här musiken på 80-talet. Mina favoriter Orups ”Jag blir hellre jagad av vargar” och Eldkvarns ”Kärlekens tunga” förflyttar mig genast till ettan i Aspudden med kassettbandspelaren på högsta volym…

Allra mest applåderade tror jag att blyga Ottos (Alexander Stocks) och barnlängtande karriärkvinnan Cillas (Lisa Werlinders) duett i Freestyles ”Vill ha dig” samt Fredriks (Patrik Martinssons) hyllning till Sarah (Malena Laszlo) med Mauro Scoccos ”Sarah” blev. Stort jubel mötte också tvåbarnsfadern Henrik (Linus Wahlgren) i Eva Dahlgrens ”Jag klär av mig naken”.

Men även 18-åriga dottern tyckte om Leva Livet, trots att hon inte har någon egen relation till den här musiken. En bra story, proffsiga skådespelare, musikalartister, dansare och härlig musik gör att musikalen står för sig själv och kan uppskattas av alla.

Leva Livet är en föreställning som man blir glad av, men det är inte bara glitter och glamour. Det finns också allvar i den och ett budskap om att leva fullt ut.

Det är en hög nivå på hela ensemblen där alla har bra sångröster. Unga Anna Åström (Mimmi), som blivit expert på att gestalta trotsiga tonårsdöttrar (bland annat i Kontrakt med Gud och Kvinna klädd i solen på Stockholms stadsteater), överraskar särskilt med en fin och personlig röst.

I rollerna: Malena Laszlo, Christine Meltzer, Lisa Werlinder, Jessica Zandén, Patrik Martinsson, Alexander Stocks, Linus Wahlgren, Anna Åström, Kristoffer Hellström, Lisa Stadell och Fredrik Lexfors

Dansare: Phillip Jenkins, Charlotta Öfverholm, Lina Lundin, Sigge Modigh, Karen Margrethe Aunsholt, Rami Jawhari

Idé och koncept: Susanne Bier, Jesper Winge Leisner

Originalmanus: Ida Maria Rydén, Ina Bruhn

Regi och översättning: Philip Zandén

Orkester: Mats Sundström, Jan Radesjö, Magnus Fritz, Mats Lindberg, Torbjörn Sterner

Musik av: Gyllene Tider, Rickfors, Eva Dahlgren, Orup Di Leva, Mauro Scocco, Eldkvarn, Björn Skifs, Lisa Nilsson, Freestyle, Niklas Strömstedt, Tommy Nilsson, Anne-Lie Rydé m fl

Se vidare på musikalens hemsida

Bilden ovan: Christine Meltzer, Malena Laszlo, Lisa Werlinder och Jessica Zandén. Foto: Mats Bäcker

Bilden nedan: Anna Åström och Malena Laszlo. Foto: Mats Bäcker

Läs även andra bloggares åsikter om Musikal, Leva Livet

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: China, Musikal

Rapport från premiären av Utrensning på Stockholms Stadsteater

13 januari, 2011 by Rosemari Södergren

Aliide är en äldre kvinna på landet i Estland som en dag hittar en ung kvinna, sönderslagen och misshandlad, i sin trädgård. Då nystas en historia upp om svek, angiveri och att leva under förtryck, knutet till Estlands historia, om människors vardagsliv då landet var splittat under rysk socialism.
– Tankarna är ju så bra. Alla får mat och bra skolor åt barnen, varför är de inte nöjda? frågar Martin som ägnade sitt liv åt socialismens ideal och inte förstod sig på motståndsrörelsen.

Estland är ett grannland till oss som, det slår mig med förfärande tydlighet hur lite jag och mina jämnåriga fick veta om estlänningarnas villkor under vår uppväxt.

Föreställningen bygger på Sofi Oksanens berättelse om några människors livsöden i Estland. I centrum står änkan Aliide som har ägnat hela sitt vuxna liv åt att försöka gömma och glömma sin skam och skuld och den unga Zara, som efter att ha lurats in i prostitution aldrig kan återvända till sin familj.

– Utrensning skildrar hur kvinnokroppen används som ett slagfält där männen utkämpar sina strider under krig och politiska omvälvningar, säger regissören Åsa Melldahl i pressmaterialet.

Men jag tycker berättelsen handlar om mer, den handlar om hur det är att leva under skräck och i ett land där du inte vet om grannen kommer att ange dig. Som historien som berättas i pjäsen:

En hare sprang över gränsen från Sovjet till Polen och träffade en polsk hare som frågade:
– Varför lämnar du Sovjet?
– De har börjat arrestera kamele.
– Men du är ju ingen kamel?
– Nej, men försök övertyga KGB om det.

Berättelsen ger också förklaringar till hur människor kan ange sina nära och sina vänner. Den som anger är pressad, skamfylld, kan själv ha varit utsatt för våld och våldtäkt.

Föreställningen bygger på Oksanens roman. Jag har inte läst den och på ett sätt tycker jag nu att det är bra. Jag ser på föreställningen utan att ha en bild i förväg av berättelsen. Flera jag träffade i pausen började genast att tala om och relatera till och jämföra med romanen.

Föreställningen var mäktig och vissa delar satte sig i magen, så skrämmande verkligt kändes det.
Scenografin var enkel med en stor ställning som fick agera fönster. Aliide fanns i två versioner, en äldre från 1992 och en några decennier yngre, från 1950-talet. Pjäsen utspelar sig i en by inte långt från Tallinn under två olika tidsperioder. Den ena perioden är åren runt 1950. Då har Estland återigen blivit sovjetiskt efter att ha varit ockuperat av tyskarna under andra världskriget. På ett elegant sätt kunde Aliide från femtiotalet vara på scen samtidigt som den från idag och de kunde tala till varandra också, som vi gör när vi försöker intala oss själva något eller övertyga oss själva om något.

Lena-Pia Bernhardsson imponerade som Aliide. Ida Engvoll som spelade Zara, den unga kvinnan som hamnar hos Aliide, gick ut Teaterhögskolan våren 2010 och jag lade märke till henne då hon gjorde Stadsteaterdebut i Ibsen 2010. Ida Engvoll kommer vi att se mer av, det är jag övertygad om.

Det enda negativa var att ljudkvaliteten var inte stabil, rösterna var svaga emellanåt och allt hördes inte så bra.

Bilden ovan: Foto Nadja Hallström
Lena-Pia Bernhardsson och Ida Engvoll i Utrensning.

Bilderna nedan:
Foto: Petra Hellberg
Lena-Pia Bernhardsson och Ida Engvoll i Utrensning. Premiär 13 januari 2011 på Lilla scenen.

Katharina Cohen, Lena-Pia Bernhardsson, Samuel Fröler och Gerhard Hoberstorfer i Utrensning.

Läs även andra bloggares åsikter om Utrensning, Stockholms stadsteater, Oksanen, Estland, diktatur socialism

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Estland, Oksanen, Stockholms stadsteater, Utrensning

Filmrecension: Trädet med Charlotte Gainsbourg

13 januari, 2011 by Rosemari Södergren

Trädet
Betyg: 3

Fransk-australiska ”Trädet” är en rak, realistisk, minimalistisk skildring av sorg och sorgearbete där det ändå är svårt att känna att man sett något annat än ett godkänt stilprov, skriver TT Spektra i en recension som publicerats hos BLT.

Trädet handlar om en familj som bor ute på landsbygden i Australien. När pappan dör då han kör in i ett träd vid huset där de bor blir det en tuff uppgift för mamman – spelad av Charlotte Gainsbourg – att vara ensamstående med barnen i den australiska vildmarken. Ena dottern hade en nära relation till pappan och ser sig själv som det av barnen som stod pappan närmast. Hon upptäcker att pappans själ flyttat in i det stora trädet som växer tätt invid huset. Hon tillbringar mer och mer tid där. Hon avslöjar också för mamman att pappans själ finns där. Men ingen annan får veta eller kan förstå.

Det är en vacker film, men duktiga skådespelare och bilder och det svåra i livet att leva med en sorg och gå vidare. Den har många fina delar och träffande skildringar av grannar som inte orkar med trädet som förstår marken och som blir ett hot mot alla hus i grannskapet.
Jag tycker också om den respekt som ändå visas av många vuxna gentemot den lilla flickan som vägrar låta trädet huggas ned. En respekt för ett barn som inte visas alltför ofta i verkliga livet, skulle jag vilja säga.

Fast ändå känns det som om filmen inte riktigt kommer igång. TT Spektra formulerar det rätt bra:

”Trädet” är en rak, realistisk, minimalistisk skildring av sorg och sorgearbete, där det på ytan inte händer mycket och åskådaren själv måste fylla i luckan mellan tårarna och livets långsamma pånyttfödelse. En film som mycket sakta arbetar sig fram till ett starkt klimax men som inte efterlämnar andra känslor än att man sett ett godkänt stilprov.

Film.nu skrev om filmen:
Filmen som avslutade årets ståhej i Cannes heter “Trädet” och har Charlotte Gainsbourg i huvudrollen. En “Avatar” för de som föredrar familjedramer framför actionspektakel.

Betyg 4 i Svenska Dagbladet
Betyg 4 i MovieZine.

Läs även andra bloggares åsikter om Trädet, film, recension, sorg, Australien

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Australien, Recension, Scen, Sorg, Trädet

Skivrecension: Anna Calvi med Anna Calvi

12 januari, 2011 by Redaktionen


Skivrecension: Anna Calvi

Enligt Anna Calvis hemsida lånar hon inspiration från allt från Debussy till Nina Simone och Maria Callas. När jag är det mer som att surfrockaren Dick Dale och Nico fått en oäkting ihop. Att producent Rob Ellis även är känd som PJ Harveys producent lämnar visserligen sina spår, men Calvis säregenhet är ändå distinkt. Ibland blir det riktigt tungsint psykedeliskt, som i låten ”The Devil”. Andra låtar är betydligt popigare, som ”Desire” och ”Blackout”.

Den här plattan låter som kletig maskara, rökig lokal, anemiska flickor och ständigt rus när den är som bäst. BBC har utsett Anna Calvi till en av 2011 års mest lovande artister. Jag måste instämma att denna artist är värd att hålla öronen öppna för.

Den självbetitlade debutplattan släpps 17 januari.

Recensenten Loretto Linusson
Bloggar också på Kaffekopp och cigarettrök

Läs även andra bloggares åsikter om Anna Calvi, musik, recension, skivnytt

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Anna Calvi, Musik, Recension, skivnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1429
  • Sida 1430
  • Sida 1431
  • Sida 1432
  • Sida 1433
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in