Skivrecension: Anna Calvi
Enligt Anna Calvis hemsida lånar hon inspiration från allt från Debussy till Nina Simone och Maria Callas. När jag är det mer som att surfrockaren Dick Dale och Nico fått en oäkting ihop. Att producent Rob Ellis även är känd som PJ Harveys producent lämnar visserligen sina spår, men Calvis säregenhet är ändå distinkt. Ibland blir det riktigt tungsint psykedeliskt, som i låten ”The Devil”. Andra låtar är betydligt popigare, som ”Desire” och ”Blackout”.
Den här plattan låter som kletig maskara, rökig lokal, anemiska flickor och ständigt rus när den är som bäst. BBC har utsett Anna Calvi till en av 2011 års mest lovande artister. Jag måste instämma att denna artist är värd att hålla öronen öppna för.
Den självbetitlade debutplattan släpps 17 januari.
Recensenten Loretto Linusson
Bloggar också på Kaffekopp och cigarettrök
Läs även andra bloggares åsikter om Anna Calvi, musik, recension, skivnytt
[…] Och från det ena till det andra, jag har recenserat Anna Calvis debutplatta på Kulturbloggen. En ohyggligt bra skiva, du kan läsa recensionen här. […]