• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Recension: Mina eftermiddagar med Margueritte

21 januari, 2011 by Rosemari Södergren

Mina eftermiddagar med Margueritte
Betyg : 5 strömmingar av 5

”Mina eftermiddagar med Margueritte” utspelar sig i en fransk by, regisserad av Jean Becker. Gérard Depardieu spelar Germain, en medelålders överviktig haltande man som försörjer sig med lite av varje. Han är jätteduktig på att sköta sin trädgård men är sårad och sargad i självförtroendet eftersom han mobbades av läraren för att han hade svårt att läsa när han gick i grundskolan. Han växte upp med sin ensamstående mamma som inte kan visa kärlek. Hans pappa är okänd.

Germain haltar fram, hänger en stund i byns krog och snackar, bråkar med sin åldrande mamma som bor granne med honom och protesterar mot orättvisorna i livet genom att med jämna mellanrum skriva in sitt eget namn på torgets minnesmärke över de invånare som stupat i Algerietkriget. Statyn finns vid parken, där han ofta sitter och tittar på duvorna, som han på sätt och vis har en närmare relation till än vännerna på krogen.

Det är där, på parken, när han tragiskt sitter och räknar duvorna som han träffar 95-åriga Margueritte. Hon är liten, späd och älskar litteratur och böcker. En varm vänskap uppstår. Margueritte börjar läsa böcker för Germain, var värld först sakta men sedan med snabb fart vidgar sig och han upptäcker sprängkraften i kulturen.

Det är inte den mest lättsmälta litteraturen Margueritte bjuder in honom till heller utan böcker av Camus.

Som en liten överraskande knorr i filmen har Germain också en relation till en söt och pigg ung kvinna som är busschaufför. Men Germain är så bränd av livet att han inte vågar ge sig hän, inte vågar flytta ihop, inte vågar bli pappa.

Jag ser att Eva af Geierstam som recenserat filmen i DN ger betyg 3:

Gisèle Casadesus förkroppsligar den förfinade gamla överklassdamen och det är samspelet mellan de två som bär filmen genom sina orimligheter och kompenserar den en smula fadda och jolmiga smaken av nostalgi efter ett Frankrike som aldrig existerat.

Jag håller inte med om de negativa delarna i hennes kritik, ”Ett Frankrike som aldrig existerat”? Nja … Frankrike är stort och har många miljöer. I den här franska byn finns en gemytlighet men också mobbning, byråkrati och människor som sviker varandra och gör varandra illa, människor som förföljs av sina inre demoner men samtidigt vänner som ställer upp på varandra och ingen är bara ond.

”Mina eftermiddagar med Margueritte” är en hyllning till kraften i kultur och den förmedlar budskapet att det aldrig är för sent att reparera något. Den beskriver också kärlekens olika ansikten. För den som fastnat för den franska skådespelaren Gérard Depardieu är det absolut ett måste. Det är en varm film som ger hopp.

Den fick bra kritik i brittiska Guardian:

Touchingly, their growing friendship centres on books and words – Marguerite’s subtle love of them, Germain’s inquiring wonder about them – and the first text is Camus’s La Peste, which she reads to him. Gradually, if somewhat factitiously, his life is transformed through the experience, and in turn he enriches the lives of the collection of kindly, slightly bruised French types that constitute his circle. It’s a charming, sentimental, well-acted movie, and any readers’ group would want to make an outing to see it.

Läs även andra bloggares åsikter om Gérard Depardieu, film, filmrecension, Frankrike, kultur, kulturpolitik, Camus

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Camus, Filmrecension, Frankrike, Gérard Depardieu, Kultur, Kulturpolitik, Scen

Recension: Medan åren går

21 januari, 2011 by Redaktionen

Medan åren går
Betyg: 4 av 5 räkor.

”Medan åren går” av Mike Leigh (Happy-go-lucky) är ungefär lika munter som titeln antyder. Filmen kretsar kring ett lyckligt gift par, Tom (Jim Broadbent) och Gerri (Ruth Sheen) som båda är i övre medelåldern. Vi får följa dem under ett års tid och de lever ett stillsamt liv med mycket mat och dryck. Under detta år presenteras även de människor som lever omkring dem och man förstår snabbt att Tom och Gerri betyder otroligt mycket för sin omgivning.

Filmen är fantastisk! Den håller en grå ton genom hela berättelsen men Mike har lyckats hålla det på en bra nivå. Den blir aldrig för tung, men heller aldrig glättig. Både Ruth och Jim gör ett bra jobb och de levererar alla långa dialoger på ett härligt sätt. Karaktärerna runtomkring dem hålls även de på en bra nivå, även om den lätt neurotiska väninnan Mary (Lesley Manville) kan gå en på nerverna med sitt konstanta pratande, så har även hon sin charm. En annan sak jag verkligen gillade med den var att Mike har slopat allt vad skitsnack heter. I filmen dömer de aldrig varandra. Istället kommer jag på mig själv med att göra det bra på egen hand. Lysande.

Det jag kände som mer negativt med filmen var dess längd. Man har valt att låta tiden hoppa mellan de fyra årstiderna och framåt vintern kände jag att man nog skulle ha kunnat börja avrunda det på ett mer tydligt sätt. Det blir en händelse för mycket.

Även att köpa en begagnad bil kan vara en seger och en milstolpe!

Betyg: 4 av 5 räkor.

Relaterat: Kulturnyheterna, Svenska Dagbladet och

Läs även andra bloggares åsikter om Mike Leigh, filmrecension, film och Expressen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Mike Leigh, Scen

Boktips: Röd Skymning från nystartade fantasyförlaget Ascentoria

21 januari, 2011 by Rosemari Södergren

Röd skymning är den första boken i en fantasyserie om händelser i en fantasyvärld. Men det är dessutom den första boken som ges ut av det nystartade fantasyförlaget Ascentoria.

Fredrik Lindblom från bokförlaget och som också är författare till boken presenterar förlaget i ett mail:
Vi är ett litet förlag som satsar stort på högkvalitativa utgivningar. Under tre års tid har vi jobbat intensivt med ett projekt som går under titeln ”Röd skymning”. Denna bok kommer att lanseras i alla större internetbokhandlar och många fysiska bokhandlar den 17:e januari 2011.

Röd skymning handlar om Theresa. Hon förlorar hela sin familj när förvildade soldater bränner ner byn och skövlar allt i sin väg. Theresa tas om hand av den rättframme generalen Premanos och blir som en dotter till honom, så nära relation får de. Hon vill inget hellre än att bli soldat, driven av viljan att hämnas.

Hon blir soldat och får ge sig iväg ut i kriget där hon möter både falskhet, mod och feghet, ja som livet är och som människor i krig är. Bokförlaget skriver:.Den behandlar ett flertal större ämnen, men i fokus ligger kamratskap, ära, sorg, kärlek, mod och högmod.

Bokens styrka är att det är en äventyrsbok i fantasymiljö. Det händer massor och det är spännande. En fördel är också att till skillnad från så många andra böcker inom fantasyvärlden är kvinnor delaktiga i kamp och strid. Inte så att det är jämställt, men det är rätt likt som det faktiskt är i vår vanliga värld under 2000-talet. En annan kvalitet med boken är att den är i mycket bra tryck, med många fina illustrationer.

Däremot tycker jag att dialogerna är lite krystade, stela. En hel del i det som sägs i dialogerna borde lyfts in i beskrivningarna istället. Det är som i Liza Marklunds deckare om kvällstidningsreportern Annika Bengtzon där personerna åtminstone i de senaste böckerna talar som om de ständigt läste upp en rapport. Människor pratar inte som om de läser upp en faktabok, varken poliser eller fantasykaraktärer.

Röd skymning
Författare: Fredrik Lindblom
ISBN: 9789197930901
Förlag: Ascentoria

Läs även andra bloggares åsikter om Ascentoria, fantasy, böcker, litteratur, recension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Ascentoria, Böcker, Bok, fantasy, Recension

Från premiären av Enron – en framgångssaga

19 januari, 2011 by Rosemari Södergren

Enron är en stor symbol för finansbubblan som sprack. I komedin ”Enron – en framgångssaga” får vi se hur företagets ledning, Kenneth Lay och Jeffrey Skilling, på företaget genomförde ett sätt att kunna tillgodoräkna sig kommande vinster och på så sätt få högre värde på företaget, vilket gav högre värde på aktierna.
Jeffrey Skilling kom också tillsammans med sin finanschef på en metod att starta mindre sidoföretag som fick ta över Enrons skulder. På så sätt kunde Enron fortsätta att på pappret vara enormt vinstgivande.

Vad är det för mekanismer som gör att personer kan bluffa, och vad är det som gör att de verkar till och med själva tro på att det de gör är rätt? När bubblan med Enron sprack vad det mer än 20.000 människor som förlorade sina besparingar och sina jobb. En del hade investerat hela sitt pensionskapital i Enron. Men när toppcheferna avslöjas tycks de tycka mest synd om sig själva. Vad är det som gör att vissa anser sig ha så mycket högre värde än andra människor?

Enron beror frågorna om vad som får människor att hamna i en allt snabbare spiral av girighet, i en komedi som ibland är riktigt farsartad. Miljön på Enron är vad jag tänker mig väldigt amerikansk, där idealet att göra stora pengar hyllas. Den är farsartad och finanschefen placeras i ett hål i marken tillsammans med köttätande dinosaurier som får symbolisera sidoföretagen som äter skulderna. Lehman Brothers framställs som ett siamesiskt tvillingpar av Sven Ahlström och Niklas Hjulström.

Skådespelarna delar på en mängd roller och det är fascinerande att se hur de kan växla mellan att vara kostymklädda mäklare för att i nästa scen driva med reportrar och sedan snabbt gestalta kongressledamöter eller säkerhetsansvariga.

Jag är imponerad av pjäsförfattaren, den brittiska dramatikern Lucy Prebble. När hon skrev den var hon strax över 25 år. Lucy Prebble är född 1981. Hon skrev debutpjäsen The sugar syndrome 2004 och har också skrivit tv-serien En callgirls dagbok. Hennes kritikerrosade publiksuccé Enron hade urpremiär på Minerva Theatre Chichester 2009, flyttade sedan till Royal Court där den sålde slut på alla 21.000 biljetter och spelades därefter framgångsrikt på West End i London. I Storbritannien fick Enron priset Theatre Award för Best New Play.

Nu har pjäsen haft premiär på Stockholms stadsteater i regi av Olof Hanson. Björn Bengtsson och Ann-Sofie Rase spelar huvudrollerna. Det är en komedi och jag fick mig flera rejäla skratt. Bland publiken hörde jag flera som när de gick hem sade att den var riktigt rolig, fast jag hörde några sucka när dinosaurier dök upp och viska att det var överdrivet. Men det är själva formen, en slags fars om ett viktigt ämne. Kanske får vi inte några färdiga svar om hur sådana finansbedrägerier kan ske, eller vad som driver människor till sådant. Vi får inte något hopp om att det inte ska hända igen heller, för när domaren säger fel avslöjas nog inställningen. Brottet är väl egentligen att bli avslöjad och möjligen att det var lite för stort bedrägeri.

Scenografiskt var den bildmässig på ett smart, effektivt sätt. I inledningsscenen stod rader med typiska kontorsstolar av bättre kvalitet med varsin liten grön platsväxt bredvid och in kom de kostym- och dräktklädda in en och en och satte sig på sin stol och några började nojsa med varandra och andra pillade på sina mobiler, någon rökte. Överallt ihop dök ganska snart en stor tavla med digitala siffror på som visade aktiens värde. I inledningen till andra avdelningen, efter paus, hade de små växterna försvunnit och en skog av jättelika träd hade tagit över.

Som en liten extra behållning för min del är att se Sven Ahlström som spelade advokaten och en mängd andra roller. Han är nästan alltid väldigt bra.

Fotograf: Petra Hellberg
Bildtext: Björn Bengtsson och ensemblen i Enron, premiär 19 januari på Klarascenen.

Läs även andra bloggares åsikter om Enron, bubbla, teater, Stadsteatern, recension, ekonomi

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik Taggad som: bubbla, ekonomi, Enron, Recension, Stadsteatern, Teater

Teaterrepubliken öppnar Apotek på Stockholms stadsteater

19 januari, 2011 by Redaktionen

I går den 18 januari hade Teaterrepubliken öppnar Apotek, som spelades på hemmascenen i Malmö under hösten, premiär på Stockholms stadsteater. Teaterrepublikens gästspel är ett dagsaktuellt inlägg i debatten om den senaste tidens nedskärningar av anslagen till den fria kulturen.

Teaterrepubliken ställer frågan på sin spets när de meddelar att de nu ska diversifiera sin verksamhet med flera grenar där apoteksverksamheten ska bli den finansiella grunden. De tre kostymklädda herrarna målar upp sin geniala affärsplan, presenterar budgetar och slänger sig med alla affärsvärldens heta begrepp.

Med sin ”humanistiska kompetens, scenbefästa kommunikationsförmåga och sitt kulturella mervärde” ska Teaterrepubliken ta upp konkurrensen på den nyöppnade apoteksmarknaden. Genom att läkemedelsinköpen ska få finansiera teaterverksamheten så slipper de belasta skattebetalarna som inte längre tvingas smygfinansiera kulturen genom A-kassa till arbetslösa skådespelare. Samtidigt tar de sitt ansvar och återinvesterar pengarna i kultur åt medborgarna.

Det låter som en enkel lösning på alla problem och en naturlig konsekvens av dagens resonemang där näringslivet och kulturen flyter ihop och berikar varandra. Där näringslivets mått som produktivitet och lönsamhet flyttas över på den fria kulturen och där sponsring blir en naturlig del av verksamheten.

Det är en föreställning med mycket humor, men också med ett stort mått av allvar och ifrågasättande av dagens kulturpolitik.

Läs mer i Teatermagasinet.

För dig som önskar en och en halv timmes underhållande och tänkvärd teater finns det fortfarande möjlighet att se föreställningen. Teaterrepubliken spelar i kväll, den 19 januari, och i morgon kväll, den 20 januari, på c/o Stadsteatern, Bryggan.

Medverkande: Torbjörn Lindberg, August Lindmark, Jörgen Thorsson.

Bild: Jörgen Thorsson, Torbjörn Lindberg, August Lindmark. Foto: Jens Peter Karlsson

Läs mer på hemsidorna för Stockholms stadsteater och Teaterrepubliken

Läs även andra bloggares åsikter om Teaterrepubliken, Stockholms stadsteater, kulturpolitik, kulturanslag

Arkiverad under: Teater, Teaterkritik Taggad som: Kulturpolitik, Stockholms stadsteater, Teaterrepubliken

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1426
  • Sida 1427
  • Sida 1428
  • Sida 1429
  • Sida 1430
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in