• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Way Out West dag två – Edward Sharpe and the Magnetic Zeros, Jenny Wilson, Explosions in the Sky och Thåström

13 augusti, 2011 by Redaktionen


Edward Sharpe And The Magnetic Zeroes
Betyg: 4

När de första banden börjar spela tidigt på dagen i en festival brukar det vara ganska folktomt och inget vidare drag i publiken. Men så är inte fallet när Edward Sharpe and the Magnetic Zeros inleder dagen.

Under bandets första spelning på svensk mark får vi hänga med dem i vad som känns som en resa tillbaks i tiden både utseendemässigt och musikaliskt. Det Los Angeles-baserade bandet utstrålar glädje som lätt smittar av sig medan Alex Ebert dansar sig igenom hela spelningen och felfritt sjunger sina rader.


Jenny Wilson & Tensta Gospel Choir
Betyg: 4

Jenny Wilson är en intressant frontfigur som underhåller på sitt originella sätt. Idag har hon med sig Tensta Gospel Choir som lägger till ytterligare en aspekt på hennes musik. Det är sådana här små förändringarna som gör att hon alltid lyckas överraska med hur bra hon är, trots att vi har sett henne flera gånger förut.


Explosions In The Sky
Betyg: 3+

Att Explosions in the Sky får spela på en utomhusfestival i dagsljus gör inte bandet någon som helst rättvisa. Post-Rock fungerar som bäst i en mörk intim lokal och skulle ha suttit perfekt i någon av festivalens klubbscener.

Explosions in the Sky lyckas i alla fall göra det bästa av situationen och gör ett minst sagt godkänt uppträdande.


Thåström
Betyg: 4+

Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce, men Joakim Thåström är inte så dum han heller. Vår tids kanske mest talangfulle svensk möts av ett stort jubel när han kliver upp på scen, maniskt viftandes på fingrarna till musiken av Miss Haninge -72.

Det är dystert, melankoliskt rakt igenom, men det är just det som är charmen med Thåström.
Tyvärr är tiden begränsad men Thåström hinner ändå spela mångas favoriter och trollbinder publiken med sin briljans.

Relaterat: Göteborgsposten om Thåströms spelning.
Andra recensioner och annat om WOW:
Göteborgsposten från WOW, Aftonbladet, Expressen om Prince, Expressen om Thåström och Svenska Dagbladet.

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Edward Sharpe, Explosions In The Sky, Jenny Wilson, Thåström

Okkervil River och Destroyer på Stay Out West

12 augusti, 2011 by Redaktionen

När årets upplaga av Way Out West drar igång på torsdagkvällen är det bara att välja och vraka mellan stornamn. Ett par exceptionella band hittar vi på Stora Teatern där både Austinbaserade Okkervil River och kanadensiska Destroyer uppträder. Två band som förutom den gemensamma lokalen idag inte har särskilt mycket gemensamt.

Okkervil River visar än en gång att de är ett band att räkna med när de gör en av de mest briljanta spelningarna på länge. Deras nummer är perfekt balanserat med nytt och gammalt material, lite lugnare och lite tyngre låtar som gör uppträdandet underhållande rakt igenom och verkar vara över på tok för tidigt. Allt tyder på att vi kommer att få se mer av Okkervil River väldigt snart.

Destroyer bjuder på en helt annorlunda musikupplevelse. Dan Bejar kanske inte är den bästa frontfiguren men det är just det som är charmen med Destroyer. I en musikalisk harmoni som gränsar till perfektionism är sångaren kopplingen till verkligheten. Ölen och whiskyflaskan finns alltid nära till hands och när Dan glömmer bort texten anstränger han sig inte särskilt mycket att gömma sina fusklappar utan håller pappret med låttexeten från högt upp i luften framför sig i strålkastarnas ljus.

Det är en underbar början på festivalen som ger resten av banden en hel del att leva upp till.

Arkiverad under: Musik, Recension

Funderingar kring – Bobby och Jackie – en kärlekshistoria av C. David Heymann

11 augusti, 2011 by Rosemari Södergren

Bobby och Jackie – En kärlekshistoria av C. David Heymann kommer med för mig en överraskande nyhet, att Bobby Kennedy och John F Kennedys änka Jackie hade en långvarig och djup kärleksrelation.

Boken är mer skriven som en journalistisk produkt än någon litterär produkt. Dessutom är den i vissa delar lite slarvigt översatt, det saknar kommatecken i uppräkningar och där förekommer en del språkliga slarvfel. Det gör dock inte så mycket, bokens nyhet att Jackie och Bobby var djupt fästade vid varandra och hade en djup kärleksrelation verkar trovärdigt. Författaren C. David Heymann har lagt ned ett stort arbete på efterforskningar och intervjuer med människor som kände dem.

Jackie var gift med John F Kennedy, som mördades och hon blev hela USA:s presidentänka. Hon
väckte uppmärksamhet vart hon än dök upp, folk var hysteriska.

Att vara gift med John F Kennedy var nog inte lätt. Han var uppenbart sexmissbrukare och skulle hela tiden ha sex med nya tjejer. Hans kampanjorganisatörer och andra som arbetade tätt med honom under valkampanjer fick också se till att där fanns villiga flickor och kvinnor i hans närhet. För övrigt verkar det stora intresset för sex ofta med olika personer var ett gemensamt drag för alla Kennedybröderna.

Frågan är hur mycket Jackie brydde sig om John F Kennedys ständiga snedsteg. Hon hade själv några affärer vid sidan av äktenskapet, fast inte alls lika många och de relationer hon hade var mer långvariga. I vissa fall verkar det som om hon hade dessa affärer för att väcka John F Kennedys svartsjuka.

Bobby och Jackie tycks från första början hyst en vänskap och verkar ha uppskattat varandra. När John F Kennedy dog fick Bobby och Jackie en närhet i sorgen, de gav varandra tröst och Bobby var i många fall en ställföreträdande far och följde med barnen till skolan och till samtal med rektorer och lärare. Många vittnen kan visa att han ofta sov över i hennes lägenhet.

De två verkar haft mycket gemensamt. Ur boken:

Bobby var för sin del alltid ganska bländad av sin svägerska. Visserligen gick han aldrig in och satt stopp för de ständiga förödmjukelser som maken utsatte henne för, men han fungerade i alla fall som hennes resonansbotten, som någon hon kunde räkna med i sina mörkare stunder. Dessutom delade Bobby och Jackie ett påtagligt intresse för kultur, ett område som ärligt talat tråkade ut JFK, vars nöjesläsning begränsade sig till amerikansk historia och detektivromaner.

Bobby var hela tiden gift med Ethel, de fick sammanlagt elva barn och eftersom de var katoliker var skilsmässa aldrig något som han ens övervägde, verkar det som. Bobby hade fler kvinnoaffärer vid sidan av äktenskapet men med Jackie verkar relationen ha varig långvarigare och djupare. Bobby verkar ha skiljt sig från sin äldre bror John F genom att Bobbys kvinnoaffärer överlag var mer djupgående, han höll sig till samma älskarinna längre perioder och tog hand om dem och verkade bry sig om dem seriöst.

Det är svårt att förstå att det kunde pågå. Både att presidenten John F Kennedy kunde ha så många sexaffärer vid sidan av sitt äktenskap utan att medier rapporterade om det och att Bobby och Jackie kunde ha en kärleksrelation under en lång tid. I dagens medievärld skulle det vara otänkbart att kunna bli vald till president med en sådan läggning för otrohet. Flera vittnen berättar också om att JFK både tagit LSD och rökt marijuana. Också något som skulle stoppa en politisk karriär i dag.

Många vittnen berättar för bokens författare om att Bobby ofta sov över hos Jackie och barnen. Flera vittnen har också sett Jackie och Bobby kyssa varandra och sett henne sitta i hans knä, tätt sammanslingrade.

Boken visar hur Bobby tycks vara Jackies stora kärlek. Fast att de två aldrig kunde gifta sig och leva tillsammans var nog uppenbart för dem båda. När Bobby bestämde sig för att försöka bli vald till president avslutades också deras relation och de återgick till att vara vänner. Under presidentvalskampanjen var det Bobbys fru Ethel som fick följa med och visa upp sig.

Först när Bobby blev mördad gifte sig Jackie med Ari Onassis.

En sak som slår mig när jag läser boken är hur olika vi människor lever våra liv. Som det står på bokens baksida och är ett citat från Publishers Weekly. Det är bara att hålla med.

Fast alla håller inte med om författarens slutsats, The Guardian skriver:

But Kennedy experts are deriding the allegations.

”It’s a new low, and you just wonder how far people are willing to go,” Laurence Leamer, author of three books about the Kennedys, told the New York Daily News.

Heymann, who is frequently described as eccentric, has a mixed record.
His publisher was forced to pulp a first edition of a biography of Woolworth heiress Barbara Hutton after a Beverly Hills doctor, who the writer accused of over prescribing drugs for Hutton, pointed out that he was 14 years old at the time of the alleged incident. The Manhattan district attorney investigated Heymann for fraud over allegations that the Hutton diaries on which much of the book was based were fake. None of which stopped the book from becoming a best seller.

Oavsett om Bobby och Jackie var nära vänner eller hade en djup kärleksrelation är det uppenbart att det slags liv de levde är mycket annorlunda mot det vardagsliv alla vi som måste slita för brödfödan lever. Helt klart – och därför är boken också mycket intressant.

Dagens Nyheter har tagit upp boken i en artikel om tre böcker om Kennedy-klanen som ges ut i höst:

Bobby och Jackie – En kärlekshistoria
Originaltitel: Bobby and Jackie
Författare: C. David Heymann
Översättare: Marianne Mattsson
Förlag: Bokförlaget Forum
ISBN10: 9137136100
ISBN13: 9789137136103

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

En förhandstitt på Horrible Bosses

10 augusti, 2011 by Redaktionen

Titel: Horrible bosses
Betyg: 2
Premiär: 12 augusti 2011

Horrible Bosses är en amerikansk grabbfilm men det finns väldigt lite jag känner igen mig i här.

Det är roligt att se Donald Sutherland men han dör tyvärr i de första tio minuterna. Jamie Foxx hänger med som mordkonsult och han gör faktiskt filmen uthärdlig.

Handlingen:

För Nick, Kurt och Dale finns det bara en sak som gör deras dagar lite mer uthärdliga: drömmen om att slippa sina odrägliga chefer. En blöt kväll bestämmer de sig för att det är dags att gå från fantasi till handling och där och då gör de tre vännerna en plan för att göra sig av med sina respektive arbetsgivare för gott.

Som sagt är Jamie Foxx den stora behållningen i den här filmen. Han har vunnit flera Oscar, bland annat för sin roll som Ray Charles i Ray från 2004 och är bemärkt för att han spelar piano själv i filmen.

Humorn i filmen kretsar kring kiss, bajs, knark och sex och det blir väldigt tröttsamt. Budskapet är att du som människa är ett offer för omständigheter eller andras nycker.

Nä, det är nog en alldeles för allvarlig syn på den här filmen och Jamie Foxx är faktiskt värd att sitta kvar för. Men jag saknar kombinationen intelligens och humor som en gång fanns till och med i amerikanska filmer. Människor är ju inte så här dumma.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om premiär, recension, film, Jamie Foxx, Donald Sutherland

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Donald Sutherland, Jamie Foxx, premiär, Recension, Scen

Kvinnorna på sjätte våningen, recension

10 augusti, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Kvinnorna på sjätte våningen
Betyg: 3
Svensk premiär: 12 augusti 2011

Monsieur Joubert är en stel och försiktig aktiemäklare i Paris i 1960-talets Paris. Han äger också en fastighet där han bor tillsammans med sin fru och deras två söner, när de inte är på internatskolan, vill säga. När Jouberts mamma dör vill frun rensa bort saker efter mamman, men då blir hembiträdet så arg att hon säger upp sig. Hembiträdet har varit i familjen i mer än tjugo år och känner sig som en i familjen. Fast riktigt en i familjen är hon ju inte. När hon packar sina saker och drar har hennes arbetsgivare ingen aning om vart hon åker.

Nå, livet måste förstås gå vidare och en bättre ställd familj i över medelklassen måste självklart ha ett nytt hembiträde. Den här gången rekryterar den franska rikemansfamiljen en spansk flicka. Spanska hembiträden är på modet, de är ofta billigare än de franska och jobbar fler timmar.

Monsieur Joubert hyr ut sjätte våningen i sin fastighet åt spanska hembiträden och en av dem har en systerdotter, Maria, som behöver ett jobb och får jobbet.

Av en tillfällighet kommer Monsieur Joubert upp på sjätte våningen. Han får då se vilken misär de spanska hembiträdena lever i, men en toalett som det är stopp i och inga handfat på rummen och bara kallt vatten att tvätta sig i. Det blir en chockartad upplevelse för Monsieur Joubert. Att det är sådana klyftor mellan hans liv och deras, det tar på honom och ger honom något att tänka på. Han tar också itu med det och kallar genast in en rörmakare som får laga toaletten.

Den första timmen av filmen är rolig och en varm berättelse om två samhällsklasser som stöter emot varandra, de lågavlönade föraktade spanska hembiträdena och de välbeställda mer eller mindre fisförnäma fransmännen.

Filmen är snyggt filmad med miljöer och kläder från den tidsepoken och många duktiga skådespelare imponerar. Flera scener är riktigt roliga, som när Maria ska provjobba en dag och alla hembiträden rycker in och hjälper henne att ta hand om alla disk, städning, tvätt och strykning. Första två tredjedelar av filmen håller den hög kvalitet, framför allt för att den hyggligt undviker klyschor och skildrar människor trovärdigt.

Monsieur Jouberts fru är visserligen en bortskämd och självfixerad kvinna men är ändå intresserad av sitt hembiträde. Mitt i sin jagfixering vill hon ändå vara en slags väninna till hembiträdet, vara någon hon kan tala med och få råd av. De arbetande spanska hembiträdena har sin stolthet och vet att de aldrig på riktigt kan bli vänner med arbetsgivarna. Filmen har flera intressanta aspekter, som sönerna som kommer hem och vill vara revolutionära samtidigt som de är skitstövlar mot de anställda.

Sista tredjedelar verkar det däremot som omanusförfattaren och regissören haft svårigheter att sy ihop berättelsen. Fast det fanns flera utlagda trådar som inte följdes upp och egentligen kunde gett ett mer dynamiskt slut. Sista halvtimmen blir seg och känns konstruerad. För att inte förstöra för den som tänker se filmen ska jag inte berätta vad som händer då. Det som är mer romantiskt lagd kan dock köpa den delen också och då kanske de ger filmen ännu högre betyg. Det är lite en fråga om tycke om smak.

Dessutom är det nästan alltid roligt att se en välgjord europeisk film.

Regi: Philippe Le Guay

I rollerna: Fabrice Luchini (Paris, Intima Främlingar), Carmen Maura (Allt om min mamma, Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott), Lola Dueñas (Gråta med ett leende, Tala med henne) med flera.

Originaltitel: Les femmes du 6ème étage

Regi: Philippe Le Guay
Skådespelare: Fabrice Luchini, Sandrine Kiberlain, Natalia Verbeke, Carmen Maura, Lola Dueñas
Land: Frankrike
Originaltitel: Les femmes du 6ème étage

Läs även andra bloggares åsikter om film, Paris, Kvinnorna på sjätte våningen, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Kvinnorna på sjätte våningen, Paris, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1334
  • Sida 1335
  • Sida 1336
  • Sida 1337
  • Sida 1338
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in