• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

The Rapture – In the Grace of Your Love

19 augusti, 2011 by Jonatan Södergren

The Rapture, In the Grace of Your Love
Betyg: 4

The Rapture trädde in i min värld för några år sedan när jag hörde House of Jealous Lovers för första gången. Precis som Klaxons förde de in elektroniska element i sina postpunk-influerade låtar och över musiken låg alltid Luke Jenners lika desperata som tonlösa stämma. Så förväntningarna var naturligtvis höga när de nu släppte sin första skiva på fem år.

Mitt första intryck av In the Grace of Your Love är att produktionen är mer finslipad och att syntarna tar upp en större del av ljudbilden än tidigare. Låtmässigt förs tankarna till åttiotalet och skivan är i vissa avseenden inte helt olik Cut Copys senaste.

Bandmedlemmarna har både vuxit till sig och utvecklats som musiker. De har lyckats få ihop sin kanske mest eklektiska samling låtar hittills men i grunden ligger alltid en naturlig känsla för melodier. The Rapture anno 2011 känns lika självklara som champagne på nyårsafton.

Som helhet är In the Grace of Your Love en kanonplatta, men jag saknar den där rubbade magin som uppstod första gången jag hörde House of Jealous Lovers. Det var som att de ropade ”här är vi, lyssna på oss”. How Deep is Your Love? är visserligen inte en så dum singel, men av andra anledningar.

Bästa spår: How Deep is Your Love?

The Rapture – In The Grace Of Your Love / White Out Live! from DFA Records on Vimeo.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: How Deep is Your Love?, In the Grace of Your Love, The Rapture

Radio Muezzin på Dramatens Lilla Scen är både drama och dokumentär teater

18 augusti, 2011 by Redaktionen

På Sverigepremiären av Radio Muezzin får vi möta fyra Muezzin eller böneutropare. De berättar om sitt arbete som böneutropare och sina liv. Vi får veta lite om hur de hamnade på den platsen i livet. Gemensamt för dem alla är de tycker att de har en viktig uppgift.

Regissören Stefan Kaegi, är konstnärlig ledare för regissörkollektivet Rimini Protokoll som till stor del arbetar utanför ramarna, utan fast ensemble. De arbetar tillsammans med de ”experter” vars liv och situation de skildrar och bjuder in dem att spela sig själva.

Det är precis det vi får se i Radio Muezzin. En föreställning i  gränslandet mellan teater och dokumentär.

Två viktiga händelser präglar föreställningen. Den egyptiska regeringen har bestämt att böneutropen skall centraliseras och sändas till moskéernas högtalarsystem via radio. Trettio statligt anställda Muezzin skall turas om att ropa ut bönerna. ”Våra” Muezzin är skeptiska till att utropen skall bli så beroende av teknik och att böneutroparna inte kommer att ha någon relation till den moské de gör utropen från. Alla Muezzin som är med i föreställningen har andra uppgifter i moskéen förutom utropen. En är lärare i koranen en annan öppnar, stänger och städar moskéen. Det är en liten moské och de är bara två som ansvarar för den.

Under samtalet efter föreställningen får vi också veta att föreställningen växte fram under revolutionen i början av året (2011). De Muezzin som deltar i föreställningen tyckte det var viktigt att detta kom fram. De är alla positiva till revolutionen och Stefan Kaegi berättar att torget där många av protesterna ägde rum låg nära den lokal föreställningen arbetades fram.

Det är en njutbar föreställning. De ceremonier, sånger, böner och koranavsnitt som vi får ta del av är äkta. När vi får se en hur bön går till får vi också veta att den här gången är bönen ”på riktigt” eftersom det är Ramadan och en bön skall bes den tiden föreställningen är. I vanliga fall ber de inte utan visar bara hut bön går till. För mig är skillnaden inte uppenbar men för Muezzin är det det en viktig skillnad. Man ber inte när det inte är bönetid.

Det finns vitalitet i den här teaterformen, den visar att teater inte är ett långsamt medium utan duger utmärkt för att kommentera aktuella händelser och låta oss se världen ur ett perspektiv vi inte vanligtvis har tillgång till. Eftersom vi får möta riktiga människor som beskriver autentiska händelser blir upplevelsen starkare än om det hela hade visats på TV eller film.

En eloge till Dramaten för att de tagit intiativet och visar den här föreställningen och en eloge till regissören Stefan Kaegi för hans djärva grepp och nyskapande teater.

De medverkande:

Abdelmoty Abdelsamia Ali Hindawy
Hussein Gouda Hussein Bdawy
Mansour Abdelsalam Mansour Namous
Mohamed Ali Mahmoud Farag
Sayed Abdellatif Mohamed Hammad

Said Gouda Hussien Salem

Koncept och regi: Stefan Kaegi (Rimini Protokoll)
Komposition och ljuddesign: Mahmoud Refat
Video design: Bruno Deville, Shady George Fakhry (Cairo)
Dramaturg: Laila Soliman
Ljusdesign: Sven Nichterlein, Saad Samir Hassan (Cairo)
Director’s Assistance / Performance: Dia Hamed

Mer om Rimini Protokol

Dagens Nyheter om föreställnignen

 Dramaten om Radio Muezzin

 Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Dramaten, Radio Muezzin, teater, scen

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Dramaten, Radio Muezzin, Scen, Teater

Håkan Nesser: Himmel över London, en roman om konsten att skriva

18 augusti, 2011 by Rosemari Södergren

Håkan Nesser är tillbaka. Få bokintresserade har väl missat det. Hans nya roman, Himmel över London, har gått som följetong i Dagens Nyheter i sommar.
Det är lite trist när en bok publiceras på det sättet, jag skulle aldrig läsa någon bok på det sättet. Jag vill ha hela boken och läsa i min takt. Och ibland händer det ju att man missar ett nummer av tidningen, kanske måste man iväg på någon resa några dagar eller något.

Himmel över London börjar som om det vore en slags deckare. Leonard är en äldre, stenrik man, för övrigt rätt obehaglig eller åtminstone riktigt otrevlig. Han reser till London för att fira sin sin 70-årsdag. Han har bjudit dit sin sambo Maud och hennes vuxna barn, den neurotiska Irina och den omogna Gregorius. Han har bjudit två personer till, vilket de inte vet från början.

Under berättelsens gång märker vi att Leonard planerar något hemskt i samband med sin födelsedag och hans anhöriga verkar inte se särskilt mycket fram emot firandet. De har alla nog med sina egna problem.

En seriemördare går lös i London – och de olika karaktärerna i boken läser om antalet mord som ökar hela tiden i morgontidningarna. En snygg detalj som gör att vi anar att seriemördaren ska ha med bokens karaktärer att göra.

Leonard har bott i London när han var ung och han minns tiden där, händelserna då blir allt mer levande för honom när han nu återvänder. Under sin ungdom träffade han en kvinna från ett kommunistiskt land. Kvinnan var hans livs stora kärlek och hon drog in Leonard i en skum spionhistoria. Spionhistorien och de uppdrag han utförde som spion är som ironi över spionhistorier. Uppdragen är så löjliga att jag frågar mig vad Nesser sysslar med. Det är som den konstig KGB-affären med Jan Guillou. Fast å andra sidan, agenter och spioner och de som sysslar med dessa affärer är kanske rätt löjeväckande?

En bra bit in i historien blir det som små revor i berättelsens verklighet. Leonard får konstiga drömmar då han är en annan person. En svensk man som talar och skriver ner anteckningar på ett språk Leonard inte förstår. Hans sambos dotter Irina får tag på en bok där hon på ett mystiskt sätt läser om sig själv.

Då blir berättelsen stark – då förstår jag vad det är Nesser gör i Himmel över London. Han skriver om konsten att skriva, han utforskar berättandets villkor.

En rolig blinkning åt sina läsare gör han med Irina, som gjort något som känns igen från en av hans tidigare deckare med Van Veeteren. Jag ska inte avslöja vad.

Egentligen har jag nästan berättat för mycket redan nu om romanen.

Göran Greider skriver om Himmel över London i DN och vet inte om han gillar boken eller inte:

För Nessers bok utgör en magnifik drift med spänningsgenren – den slutar rent av nästan som en komedi. Ett tema är vad de totalitära öststatssamhällena gjorde med människor och en tolkning är att Nesser driver med en deckargenre som utövar närapå totalitär makt över oss läsare. Att det inte är tillåtet för en recensent att avslöja handlingen utgör ett belägg för den tolkningen: deckare orsakar censur på kultursidorna!
Håkan Nessers nya bok gör mig besviken och upprymd på samma gång.

Själv tvekar jag inte i den frågan. Jag tycker boken är en av Nessers absolut bästa romaner. Han överträffar sig själv och det är en roman jag kommer att läsa en gång till för att närmare betrakta hans skrivknep och lära mig av dem. Första gången jag läser en bok är jag alltid så fokuserad på handlingen, att jag vill veta hur allt går. När jag läser den andra gången kan jag njuta mer av berättargreppen och av språket.

Recension i Dagens bok:
Strunta nu i att det inte helt tillfredsställande slutet drar ner betyget något och läs boken. Det här är en fantastisk kärlekshistoria, spionhistoria, en berättelse om livets gång, dess förbindelser och mystiska sammanträffanden samt om berättandets krafter.

Himmel över London
Författare: Håkan Nesser
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN10: 9100125865
ISBN13: 9789100125868

Relaterat: Recension i SVD, Håkan Nessers hemsida, En bokcirkel för alla, Sveriges Radio och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Nesser, recension, författare, Himmel över London

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: författare, Håkan Nesser, Himmel över London, Recension

Falling skies, vår recension av serien

18 augusti, 2011 by Redaktionen

Falling skies
Premiär 24 augusti, Canal+
Betyg: 4

Canal+ brukar vara snabba med att plocka upp och sända amerikanska serier strax efter att de haft premiär i hemlandet. Under sommaren har man kunnat följa den 10 avsnitt långa första säsongen av Falling Skies i USA, och i höst är det Sveriges tur.

Falling Skies produceras av bl a allas vår alien-fantast Steven Spielberg och utspelar sig i USA, sex månader efter att fientliga utomjordingar attackerat jorden. De flesta vuxna människor har utplånats och flera barn och ungdomar har förts bort av de spindelliknande reptilvarelserna. Att hoppa över själva invasionen känns som ett smart drag, det intressanta för tittarna blir istället att följa de överlevande som nu har nu hunnit organisera sig och tvingas att ständigt förflytta sig, i jakt på matbutiker att plundra, mellan de provisoriskt uppbyggda baser där de sätter upp både undervisning och vårdinrättningar.

Efter att ha matats med katastrof- och postapocalyptiska berättelser från Hollywood i ett decennium nu har vi lärt oss att man bör söka skydd hos militären. Så gör även den grupp vi får följa i Falling skies. Några soldater har överlevt, de flesta för att de turligt nog inte var inkallade i tjänst just när attacken skedde, och gruppen styrs nu enligt militär disciplin och hierarki. I centrum för serien står Tom Mason, spelad av Noah Wyle från Cityakuten. Han är professor och ensamstående förälder till tre söner: den äldsta en sportig hunk, den mellersta något av en nörd och den yngsta som ännu inte hunnit utveckla en personlighet att placera i ett fack. Mellanbrodern har, när vi kommer in i historien, blivit bortförd.

Jag är glad att jag inte följde Cityakuten, (inte ett avsnitt på alla år serien sändes mellan 1994 – 2009), då jag säkert inte skulle kunna bortse från den renrakade doktorn jag hela tiden skulle skymta bakom Tom Masons skäggstubb. Nu köper jag prestationen att gestalta en roll som precis följer mönstret: den motvillige hjälten till pappa som blir ledaren och tryggheten för hela gruppen.

Jag kan inte undvika att jämföra Falling Skies med den nyligen aktuella zombie-serien Walking dead. Inte minst följer vi där samma manliga karaktär med son/söner som ideligen lämnar sin familj för att uträtta hjältedåd och sätta gruppen först. De överlevande sluter sig samman i samma typ av grupperingar, vandrar samma vägar och plundrar samma butiker. Men liksom i Walking Dead vågar man i Falling skies ta livet av karaktärer man fått tittarna att lära känna – vilket gör även den här serien härligt oförutsägbar.

Betygsmässigt kändes första halvan av säsong 1 som en trea. Jag borde älska den här typen av serier: postapocalyps, sci-fi, likheterna med Walking Dead.. Men trots att Falling skies är välgjord på alla sätt saknade den känsla. Det märktes också på olika nätforum efter premiären att publiken var besviken. Men andra halvan av säsongen hämtar upp starkt. Den stora behållningen är de överraskningar och vändningar som serien tar längs vägen. Det blir till slut en fyra i betyg. Och jag kommer helt klart att bänka mig framför säsong två när den kommer.

Information om serien på hemsidan för Canal+

Läs även andra bloggares åsikter om tv, serier, tv-serier, Canal+, Falling Skies

Arkiverad under: Recension Taggad som: Canal+, Falling Skies, Serier, tv, tv-serier

Cowboys & Aliens, en recension

18 augusti, 2011 by Jonatan Södergren

Cowboys & Aliens
Betyg: 3

Min första känsla när jag lämnade biosalongen, efter att ha sett Cowboys & Aliens, var att filmen har potential att bli en framtida kultklassiker. Även om den på vissa (eller ja, flera) plan lämnade mig hyfsat oberörd så är det en film jag sent kommer glömma. Det var någonting märkvärdigt över den, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad.

James Bond möter Indiana Jones i något så sällsynt som en science fiction-western-rulle. Den efterlyste actionhjälten Jake Lonergan (som spelas av Daniel Craig) vaknar upp mitt i öknen utan minne. Han kommer inte ens ihåg vem han är men runt ena armleden har han någonting metalliskt som han inte kan få av. Han tar sig till närmsta by och han hamnar snabbt i trubbel och ännu mer trubbel blir det när byn attackeras av aliens.

Harrison Ford är som vanligt världsmästare i att spela den bittra surpuppan som i slutändan tvingas visa sin goda sida och överlag tycker jag att just skådespeleriet är en av filmens styrkor. Jag fastnade även för de ironiskt klaustrofobiska True Grit-miljöerna som verkar ha fått någon revival på sistone.

Arkiverad under: Filmrecension Taggad som: Cowboys & Aliens, Cowboys and Aliens, Daniel Craig, Harrison Ford

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1332
  • Sida 1333
  • Sida 1334
  • Sida 1335
  • Sida 1336
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in