På Sverigepremiären av Radio Muezzin får vi möta fyra Muezzin eller böneutropare. De berättar om sitt arbete som böneutropare och sina liv. Vi får veta lite om hur de hamnade på den platsen i livet. Gemensamt för dem alla är de tycker att de har en viktig uppgift.
Regissören Stefan Kaegi, är konstnärlig ledare för regissörkollektivet Rimini Protokoll som till stor del arbetar utanför ramarna, utan fast ensemble. De arbetar tillsammans med de ”experter” vars liv och situation de skildrar och bjuder in dem att spela sig själva.
Det är precis det vi får se i Radio Muezzin. En föreställning i gränslandet mellan teater och dokumentär.
Två viktiga händelser präglar föreställningen. Den egyptiska regeringen har bestämt att böneutropen skall centraliseras och sändas till moskéernas högtalarsystem via radio. Trettio statligt anställda Muezzin skall turas om att ropa ut bönerna. ”Våra” Muezzin är skeptiska till att utropen skall bli så beroende av teknik och att böneutroparna inte kommer att ha någon relation till den moské de gör utropen från. Alla Muezzin som är med i föreställningen har andra uppgifter i moskéen förutom utropen. En är lärare i koranen en annan öppnar, stänger och städar moskéen. Det är en liten moské och de är bara två som ansvarar för den.
Under samtalet efter föreställningen får vi också veta att föreställningen växte fram under revolutionen i början av året (2011). De Muezzin som deltar i föreställningen tyckte det var viktigt att detta kom fram. De är alla positiva till revolutionen och Stefan Kaegi berättar att torget där många av protesterna ägde rum låg nära den lokal föreställningen arbetades fram.
Det är en njutbar föreställning. De ceremonier, sånger, böner och koranavsnitt som vi får ta del av är äkta. När vi får se en hur bön går till får vi också veta att den här gången är bönen ”på riktigt” eftersom det är Ramadan och en bön skall bes den tiden föreställningen är. I vanliga fall ber de inte utan visar bara hut bön går till. För mig är skillnaden inte uppenbar men för Muezzin är det det en viktig skillnad. Man ber inte när det inte är bönetid.
Det finns vitalitet i den här teaterformen, den visar att teater inte är ett långsamt medium utan duger utmärkt för att kommentera aktuella händelser och låta oss se världen ur ett perspektiv vi inte vanligtvis har tillgång till. Eftersom vi får möta riktiga människor som beskriver autentiska händelser blir upplevelsen starkare än om det hela hade visats på TV eller film.
En eloge till Dramaten för att de tagit intiativet och visar den här föreställningen och en eloge till regissören Stefan Kaegi för hans djärva grepp och nyskapande teater.
De medverkande:
Abdelmoty Abdelsamia Ali Hindawy
Hussein Gouda Hussein Bdawy
Mansour Abdelsalam Mansour Namous
Mohamed Ali Mahmoud Farag
Sayed Abdellatif Mohamed Hammad
Said Gouda Hussien Salem
Koncept och regi: Stefan Kaegi (Rimini Protokoll)
Komposition och ljuddesign: Mahmoud Refat
Video design: Bruno Deville, Shady George Fakhry (Cairo)
Dramaturg: Laila Soliman
Ljusdesign: Sven Nichterlein, Saad Samir Hassan (Cairo)
Director’s Assistance / Performance: Dia Hamed
Dagens Nyheter om föreställnignen
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Dramaten, Radio Muezzin, teater, scen