• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Aftershock, en fascinerande kinesisk film som måste ses

27 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Aftershock
Betyg 4
Släpps på dvd 29 februari 2012
Regi: Xiaogang Feng

Aftershock som betyder efterskalv skildrar några människors liv efter en jordbävning i Tangshan i Kina 1976.

En fattig familj drabbas av den förödande jordbävningen som tog 240.000 människors liv.

Mamman och pappan i familjen befinner sig i en bil när jordskalvet vibrerar och de två barnen, tvillingar i femårsåldern, en pojke och en flicka, är ensamma i lägenheten. Barnen hamnar under huset, under ett betongblock och pappan dör under skalvet. Mamman, Li Yuanni, måste välja när barnen ska räddas. De är fastklämda på var sin del under det stora betongblocket. Om räddningsmanskapet lyfter blocket för att rädda det ena barnet då krossas det andra till döds.

Mamman kan inte och vill inte välja, hon skriker i förtvivlan att båda ska räddas. Där finns många överlevande under rasmassorna och om mamman inte väljer något av barnen kan räddningsmanskapet inte vänta längre och båda barnen dör.

Li Yuanni väljer då att sonen ska räddas. Dottern, Fang Deng, hör det. Dottern grävs fram och läggs bland de som dödats under jordbävningen. Som genom ett under vaknar hon dock upp, men då är ingen där och ser det. Förtvivlad och ledsen ger sig flickan iväg och vägrar att berätta vem hon är.

Flickan hamnar på ett barnhem och blir sedan adopterad av ett barnlöst par som arbetar inom den kommunistiska armén.

Mamman kan aldrig förlåta sig själv och lever förgrämd. Dottern kan aldrig förlåta att mamman valde bort henne och berättar inte sin tunga hemlighet.

Vi får följa mamman och sonen, Fang Da, och deras liv på sitt håll och vi får följa dotterns liv i sin nya familj genom flera decennier ända till 2008.

Aftershock är en storslagen episk berättelse där vi också får se Kinas utveckling. Den är Kinas hittils mest sedda film. Filmen har belönats med två Asia Pacific Awards, för bästa film och bästa skådespelare, och var Kinas bidrag till Oscarnominering för bästa utländska film.

Fotot är fantastiskt och det är intressant att få se ett annat Kina och med mer nyanser än i många andra skildringar av Kina. Fang Dengs föräldrar är stolta kommunister för att de upplever en gemenskap inom armén och alla hjälper till och tar hand om de som drabbas av olyckan under jordbävningen. Kommunismen har avigsidor, självklart, men inte bara. Den kommunistiska rörelsen hade aldrig lyckats få med så många engagerade för den om den inte hade något bra också.

Filmen är 135 minuter lång, så det är en berättelse som har tid på sig att borra lite djupare. Efter att ha sett filmen känns det som om jag kommit det vanliga människorna i Kina lite närmare.

Det enda som jag tyckte var lite slarvigt var att skådespelarna som spelade tvillingarna som vuxna inte tycktes åldras något från när de var tjugo till fyrtio år.

Läs även andra bloggares åsikter om Kina, film, filmrecension, dvd, Aftershock, Xiaogang Feng

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Aftershock, dvd, Filmrecension, Kina, Scen, Xiaogang Feng

Kvarteret Skatan reser till Laholm – till och med jag skrattar som inte gillar den typen av humor

27 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Kvarteret Skatan
Betyg 3
Sverigepremiär 16 mars

TV-serien Kvarteret Skatan har fått en film där vi får möta karaktärerna från tv.

Det är en skruvad film om relationer, för en ung målgrupp. Jag är inte särskilt road av skruvade komedier – det finns några få mästerverk i den genren som tilltalar mig. Jag hade trots det roligt när jag såg Kvarteret Skatan som film. Inte hela tiden, ibland blir det för mycket, för överdrivet, men jag skrattade tillräckligt mycket för att bli på gott humör.

Filmen bygger vidare på karaktärerna i tv-serien. Sommaren närmar sig och vännerna i Kvarteret skatan planerar sin traditionsenliga semester i Laholm. Men egentligen vill ingen åka dit, förutom Ulf (David Batra).

Magnus och Frida har problem i sin relation och är nära skilsmässa och har fått rådet av en terapeut att fira semester på egen hand för att rädda äktenskapet. Jenny, gängets eviga singel, har också egna planer. Hon har träffat Rune, en stenrik norrman med eget privatplan, som hon är jätteförälskad. Jenny och Rune har planerat en semester bara de två med champagne och lyx i Saint Tropez.

Ulf drabbas av panik inför utsikterna att tvingas fira semester ensam med sin nya fru. För Ulf är den gemensamma semestern i en stuga i Laholm drömsemestern. När hans vänner säger att de inte kan följa med blir han helt desperat och häver ur sig lögnen att han är svårt sjuk i cancer.

Det blir förstås en hel del förvecklingar och krångel. Det är inte lätt för Ulf att upprätthålla lögnen att han är svårt sjuk i cancer.

Kvarteret Skatan reser till Laholm lockar fram en hel del skratt. Av och till träffar den rätt också i skildring av relationer både mellan par och vänner. Fast förstås, av och till rejält skruvad. Till och med jag som inte brukar vara road av svenska komedier har kul. Sedan är det förstås inte en film som kommer att gå till filmhistorien. Men alla filmer behöver ju inte göra det och för rätt målgrupp är den helt klart underhållande.

I rollerna: Johan Glans, Vanna Rosenberg, David Batra, Rachel Mohlin, Klara Zimmergren, Mads Ousdal
Regi: Mikael Syrén

Läs även andra bloggares åsikter om David Batra, Johan Glans, filmrecension, komedi

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: David Batra, Filmrecension, Johan Glans, Komedi

Skivrecension: Linnea Olsson – Ah!

27 februari, 2012 by Redaktionen

Artist: Linnea Olsson
Titel: Ah!
Betyg: 3
Skivbolag: Götterfunk Productions
Release: 15 februari 2012

Cellisten och basisten Linnea Olsson har tidigare turnerat med artister som Ane Brun, Nina Kinert och Frida Hyvönen. I februari 2012 kom hennes debutskiva, Ah! En slags popmusik baserad på cello och röst i varierad sammansättning.

Och det är verkligen varierad sammansättning, skivans elva spår är mycket olika varandra vilket inte gör den sämre, dock relativt svårlyssnad. Det växlar mellan söt pop som i ”Dinosaur” och ”Giddy Up” och drömska helt cellobaserade stycken som ”Ocean” och ”Goodbye”.

Dock blir det, när Linnea låter rösten leda, stundvis riktigt bra pop och hon har en vacker röst, de hesa luftiga tonerna i ”Guilt” för bl.a. tankarna till Leslie Feist. Dock är det är inte mest sången som imponerar utan istället Linneas cellospel och hennes loop-pedal. Riktigt grymt låter det i bland annat ”Ah!” och ”Dinosaur”.

Text: Linda Thelander

Cool video när Sofia grejar och pedalar i Sofiakyrkan i Stockholm med låten ”Dinosaur”:

Officiell video till samma låt:

Läs även andra bloggares åsikter om Linnea Olsson, popmusik, skivrecension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Linnea Olsson, Popmusik, skivrecension

Frankenstein på Turteatern – känns i magen och ibland går det inte ens att titta

26 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Frankenstein
Regi: Carina Ehrenholm
Av Helena Granström fritt efter Mary Shelleys roman Frankenstein eller den moderna Prometheus
Turteatern i Kärrtorp, Stockholm
Premiär 26 februari 2012

– Allt har ett syfte, det har jag upptäckt. Men vad har jag för syfte?
Det frågar Frankenstein i Turteaterns uppsättning där monstret gestaltas av en kvinna, i smutsig, trasig klänning. Klänningen som är nersolkad har förmodligen varit blommönstrad, men det är svårt att avgöra under all smuts. Hon har trasiga nylonstrumpor, högklackade orange skor där klacken är borta på vänster, så hennes stapplande gång blir ännu mer haltande.

Turteaterns uppsättning bygger på den klassiska berättelsen om Frankenstein. En vetenskapsman skapar en varelse. Gud skapade människan till sin avbild, varför ska då inte människan kunna skapa liv?
Vetenskapsmannen i Turteaterns föreställning ställer många frågor om vad som är liv och vad som är död och vad är forskares ansvar för sina verk.

Alla tre rollerna spelas av kvinnor, vetenskapsmannen, monstret och en upptäckare som bestiger berg.

Det finns många sätt att se föreställningen på. Den ställer frågor om vetenskapens ansvar och den tar upp existentiella frågor. Den kan ses som en skräckföreställning också, den är mörk och den är läskig med skramlig bullrig musik och starka strålkastare som då och då lyser oss, publiken rakt i ögonen så vi knappt kan se.

Föreställningen har inga dialoger, utan allt som talas är monologer riktade till publiken. Ingen lyssnar på de andra, alla tre rollkaraktörerna är uppslukade av sina egna tankar. När det var monstret som kom nära publiken och talade var jag tvungen att titta bort eller snegla åt sidan. Hon var så äcklig att jag inte klarade av att se hennes ansikte utan att må illa, hon var sminkad som ett riktigt monster och hade blod som rann över ansiktet och som hängde i långa slamsor från hakan.

Frankensteins frågor som jag nämnde i början det som gjorde mest ont att höra, de träffade rakt in i magen. Till vilket syfte finns jag? En fråga som lika gärna handlar om människans existens som om monstret.

Ibland talas det om teaterns kris och att det mest är äldre damer som går på teater. Det stämde inte på premiärpubliken på Turteatern som hade många unga i publiken och säkert lika många män som kvinnor i salongen. Om det är förortsteatrar som lockar den yngre publiken eller ämnet skräck tänker jag inte spekulera i. Den som gillar skräckfilm och skräcklitteratur får säkert ut ytterligare en aspekt av föreställningen,

Själv saknade jag dialoger och klarade inte riktigt att titta på Frankenstein där blodet som var kletat i ansiktet rann från hakan. Men frågorna kring forskningens ansvar får igång tankarna. Jag tror att Turteaterns föreställning av Frankenstein kommer att få olika reaktioner, den är speciell och lämnar nog ingen oberörd, oavsett om man blir äcklad av vissa delar eller inte

I rollerna:
Helena Sandström, Andrea Edwards och Karin Bengtsson

Foto: Jonas Jörneberg

Läs även andra bloggares åsikter om Frankenstein, teater, Turteatern, recension

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik Taggad som: Frankenstein, Recension, Teater, Turteatern

”Sagan om den goda häxan” – det finns en del att prata om när vi läser den med barnen

26 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: Sagan om den goda häxan
Författare: Bianca Chiapponi
Medarbetare: Stange, Kristofer (form)
Illustratör/Fotograf: Lotta Jarlsdotter
ISBN: 9789197976008
Förlag: Empatia Bok och Bild

”Sagan om den goda häxan” är en barnbok som handlar om två häxor. Den goda häxan Rosa-Li som bor i ett jättefint gulligt hus och som botade sjuka i den lilla staden Empatia. Strax bakom hennes fina hus finns ett riktigt ruckel där den onda häxan Suramin bor.

Boken är elegant skriven på dikt som flyter på naturligt. Författaren är lärare och är uppväxt med dikter. Hon har fallenhet för att dikta på och hennes avspända sätt att dikta med rim tror jag kan få igång barn att också vilja rimma. Det är en av bokens stora behållningar. Bilderna är den andra stora behållningen. Lotta Jarlsdotters bilder är skönt färglagda med många små detaljer för barn att upptäcka mer och mer saker, när de bläddrar i boken om och om igen, som barn ofta gör.

Den onda häxan tål inte att det går bra för Rosa-Li och att den goda häxan är omtyckt. Den onda häxan som både bor jätteuselt och har trasiga kläder dricker dessutom alldeles för mycket vin. Hon börjar baktala Rosa-Li och som människor ofta gör lyssnar de på förtalet.

Vad jag vänder mig mot är att den goda häxan både bor hur fint som helst, hjälper alla, är omtyckt medan den kvinnan som befinner sig utanför samhället är så ond. Om den goda häxan hade varit så god kunde hon ju hjälpt den onda Suramin.

Så när jag läser den här för mitt gudbarn ska jag absolut ta upp detta och prata mer om det. Jag menar inte att barn ska behöva bli indoktrinerade, men samtidigt vill jag ändå vara uppmärksam på vad det är för schabloner vi sprider vidare till kommande generationer.

En kvinna som bor fattigt, är så fattig att hon knappt har mat, är ensam och har alkoholproblem – det är inte direkt min favoritbov. Livet är mer komplicerat än så.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbok, böcker, recension, bokblogg, Sagan om den goda häxan, dikt, rim, Bianca Chiapponia

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: barnbok, Bianca Chiapponia, Böcker, Bokblogg, dikt, Recension, rim, Sagan om den goda häxan

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1248
  • Sida 1249
  • Sida 1250
  • Sida 1251
  • Sida 1252
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in