• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension: Vånna Inget – Jag ska fly tills jag hittar hem

10 april, 2012 by Redaktionen

Band: Vånna Inget
Album: Jag ska fly tills jag hittar hem
Betyg: 3

Med punkplattor är det ofta så att man kan plocka ut ett par låtar och hoppa över resten. Det brukar vara en viss upprepsamhet man inte klarar av annat än live — när man har en spelning är det ändå energin och den delade erfarenheten som är viktigast. I sällsynta fall fungerar skivan dock som en helhet, detta brukar vara fallet i hardcore, eller så är (nästan) varje låt en poppärla, som i Ramones debutalbum. Fastän jag älskar punk krävs det inte mycket för att tråka ut mig. Jag har lyssnat på det sen jag var en liten pilt bland strandens pilar.

Siesta-aktuella punkkvartetten Vånna Ingets signum är Karolina Engdahls skräniga, tillsnörda röst, hennes ångestladdade, upproriska, tonårsromantiska texter, de skramlande elgitarrerna och de subtila, melodiska riffen. Men framförallt står Vånna Inget för klockrena punkhits.

”Nödsignal” är en sån. Vi får, som alltid med bra Vånna Ingetlåtar, en favorit i repris. Detta är ”Tickande Bomb” och ”Allvar” från förra skivan. Jag och min väninna sjöng refrängen (”det här är en nödsignal/ jag har lärt mig snatta kärlek i min nära livet upplevelse”) i flera dagar, den och de där andra hitsen blev ett soundtrack till vår vistelse i Småland. Men även större städer har sitt småstadskomplex, så detta är lika mycket musik för en ilsken kväll genom gbgregn som för en tråkig söndagskväll (eller är det Lördag?) i en by i Småland.

Jag ska fly tills jag hittar hem (älskvärd titel!) ger varken mer eller mindre än debuten från 2011 (Allvar kunde t.om. varit en EP). Det är samma sak om igen. Jag råkar gilla formeln, men jag hade ändå hoppats på något nytt. I själva kompositionen av de individuella låtarna märker man en överflödighet som finns i helheten. Jag är dock inte så pedantisk att jag inte kan bortse från ett eller annat dåligt placerat skrika-ut-klimax i slutet på en låt. Men det visar att Vånna Inget fortfarande är ett ungt band, ett band som precis har börjat lära sig att hantera sin begåvning.

Jag nämnde i början att man ofta kan plocka ut ett par låtar från en punkplatta, men eftersom detta är en ep på 4 låtar vill man ju inte ta bort för mycket. Dock måste jag erkänna att jag alltid kommer se den som en singel, ”Nödsignal” + lite kul bonuslåtar.

Text: Bojan Buntic

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Till offer åt Molok av Åsa Larsson grep tag i mig och jag kunde inte sluta läsa

10 april, 2012 by Rosemari Södergren

Till offer åt Molok
Författare: Åsa Larsson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 201203
ISBN10: 9100125318
ISBN13: 9789100125318

Till offer åt Molok är Åsa Larssons femte bok om åklagaren Rebecka Martinsson. Berättelsen fångade in mig direkt, jag fastnade och läste och kunde inte slita mig, ville inte att boken skulle ta slut. Det händer ibland ett en bok tar greppet på mig på det sättet. Inte ofta, men ibland.

Åsa Larsson slog igenom stort med den första som också blev filmad. Jag gillade den och efterföljarna, men i och med den här femte boken tycks Åsa Larsson ha mognat som författare och tar klivet in bland de främsta inom spänningsromaner.

Handlingen utspelar sig i Norrland och börjar med att en björn anfaller en hund i byn Lainio. Männen kallar in den främsta björnjagaren och när han lyckats fälla björnen hittar de en tumme från en människa i björnmagen Några månader senare hittar man en kvinna mördad i sitt hem. Hon har blivit brutalt ihjälstucken med en grep.

Kammaråklagare Rebecka Martinsson leder till en början förundersökningen, men blir bortkopplad från utredningen. Hon är ju rätt envis och börjar forska i mordet på kvinnan på egen hand. Hon anar ett samband med ett antal dödsfall som tidigare har avskrivits som olyckor.

Att handlingen är spännande väntade jag mig. Åsa Larsson är skicklig. Den största behållningen har ändå inte med spänningen att göra utan är beskrivningen av människor och deras beteenden. Åklagaren Von Post som drivs av sitt ego och vill göra karriär, helst på bekostnad av andra, är alltför vanlig i samhället. Vi har nog alla mött hans likar. Skickligt pendlar Åsa Larsson mellan nutid och 1900-talets början där de händelser utspelar sig som ekar fram till nutiden. Kvinnors situation under 1900-talets början berättas genom att vi får följa lärarinnan Elina som påverkad av Ellen Key trodde på kvinnans lika värde som mannen och vill tro på att fri kärlek är möjlig.

Kvinnorollen tas upp på flera sätt, som i skildringen av poliskvinnan Anna-Maria som är gift och har tre barn, en yrkeskvinna som ändå trycks ned av outtalade förväntningar på henne som kvinna. Exempelvis:
Alla hennes ärvda dukar låg ostrukna i något skåp därhemma och gav henne dåligt samvete, oklart för vad. På bordet i hennes kök låg en vaxduk som blivit gråaktig av trycksvärta från alla NSD och Annonsbladet.

Vilken yrkeskvinna har inte känna denna kluvenhet, mellan en gammal bild av kvinnors roll att sy gardiner och baka bullar. Vilken man i yrkeslivet har någonsin sådana förväntningar på sig?

Åsa Larsson har ett enastående bildspråk och målar upp miljöerna i det karga norrländska landskapet så det känns som att vi är där. Hon använder beskrivningarna också till att berätta något om människorna – vi upplever miljöer ur olika personers ögon och därmed fångar hon in deras karaktärer också.

Jag har fastnat för flera av birollerna också, som obducenten Pohjanen:
Känsla, tänkte han och sköt upp glasögonen i pannan och lät dem glida ner på näsan igen. Vi använder ordet slarvigt.
Mer än nittio procent av människans intelligens, kreativitet och analysförmåga fanns i det omedvetna. Och allt det där folk kallade magkänsla, intuition, var ofta resultatt av en intellektuell process som de inte hade den blekaste om att de genomfört.

I och med ”Till offer åt Molok” har Åsa Larsson tagit plats bland de främsta svenska deckarförfattarna, de som både behärskar att berätta en spännande historia men samtidigt berättar så mycket mer om människor och om samhället.

Fler recensioner av Till offer åt Molok:
Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om deckare, Åsa Larsson, spänningsroman, Norrland, bokrecension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Åsa Larsson, Bokrecension, Deckare, Norrland, spänningsroman

Skivrecension: We were born Canaries – We were born Canaries

10 april, 2012 by Redaktionen

Artist: We were born Canaries
Album: We were born Canaries
Betyg: 3

Betyget 3 är egentligen ett fegisbetyg. Men vad ska man sätta när det är rätt bra, fast det varken är nydanande eller överväldigande? Skivan växer med flera lyssningar, vilket i och för sig brukar vara ett gott tecken.

We Were Born Canaries är ett nytt danskt band, bestående av Stine Grøn och Jakob Steen. De har kamperat ihop i drygt ett år, och den 23 april släpps deras debutalbum. Det handlar om drömsk välproducerad pop med inslag av gamla goda Cardigans och Massive Attack, samt av nyare band som Beach House och Lykke Li. Och faktiskt även en dos av Twin Peaks-ledmotivet.

Några av albumets spår är hittar med influenser från 60-talspopen. Andra spår har långsamma och instrumentala partier med fjär och diskantig ljudbild. Instrumenten har processats hårt och fått mycket eko. Sångerskan sjunger vackert och drömskt. Av någon anledning kastas jag tillbaka till 1990-talets senare hälft när jag lyssnar på We Were Born Canaries. Inte för att det nödvändigtvis låter så tidstypiskt direkt. Men något i 60-talspopinfluenserna för tankarna dit.

För mig ska en skiva som släpps på våren andas fart och fläkt, förväntan och pigghet. Men årets vår verkar dröja ett tag till, och då passar We Were Born Canaries musik rätt bra. Jag kommer nog lyssna på den ett tag till. Jag tycker redan att det låter lite bättre.

Bästa spår: Go cold turkey och Let it drop.

Text: Tommy Lucassi

We Were Born Canaries Teaser from Jakob Steen on Vimeo.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, Danmark, skivrecension, We were born canaries

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Danmark, Musik, skivrecension, We were born canaries

Så dödar vi en människa – en stark berättelse om hur livet sakta vänder

9 april, 2012 by Redaktionen

Så dödar vi en människa

Författare: Stefan Gurt
Förlag: Wahlström och Widstrand
Utgiven: 201203
ISBN: 978-91-46-22152-4

Boken börjar med döden. Stefans Gurts pappa Sven avlider på ett äldreboende efter att ha varit sjuk en tid. Som en del i bearbetningen av sorgen skriver Stefan Gurt den här boken. Hur livet var innan dess. Hans barndom, förhållandet mellan hans föräldrar, hans relation med sin kinesiska fru och kontrasten mellan Sverige och Kina gällande synen på äldre och äldreomsorg, relationen med pappan och hans sjukdom. Det är en väldigt öppen bok. I vissa delar upplever jag att man kommer för nära. Det blir för privat. Jag är inte van att läsa något skrivit på det här sättet, såhär känslosamt och öppet. Vanligtvis sträckerläser jag böcker, men nu tar jag pauser för att orka läsa vidare, för att smälta de olika delarna av boken.

Vart går den gräns då vi upphör att vara människa?, är en av de frågeställninar Stefan Gurt har i boken. Det handlar inte bara om hur de äldre behandlas inom äldrevården här i Sverige, eller vilka nedskärningar man gjort inom vården för att klara budgetkrav eller hur privata vårdbolag försöker vinstmaximera. Det handlar om så mycket mer än så. Hur bemöter vi andra människor? Vad har vi för syn på äldre? Hur kan vi berika andra människor med livskvalitet?

Jag jämför Stefan Gurt med Marcus Birro. De tillhör olika generationer men behandlar ändå vissa liknande frågor om samhället och människosyn på ett väldigt öppet sätt med egna exempel på hur man blivit bemött. Modigt.

Jag kan uppleva att vissa saker i boken är upprepande, en dejavu-känsla. Kanske är det också menat så av författaren. För att få oss att tänka vidare. Att våga öppna ögonen för vad som sker runtomkring oss.

Det är med en sorg och lättnad jag läser de sista raderna i boken, och det kommer att dröja något till jag börjar läsa på min nästa. Detta är en bok som håller sig fast ett tag. Med all rätta.

Text: Jenny Lagebjörk

Bokus

 

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: död

Carl-Johan Vallgrens Havsmannen ger hopp mitt i misären

9 april, 2012 by Redaktionen

Havsmannen
Författare: Carl-Johan Vallgren
Förlag: Albert Bonniers förlag
ISBN 978-91-0-012729-9
Utgiven: 201203

Varje berättelse har en början och ett slut, berättar Nella för sin lillebror. ”Början kanske inte alltid är så vacker; huvudsaken är att den leder till en punkt där saker och ting blir bättre”. Men Nellas eget liv i 80-talets Falkenberg går runt i cirklar.

Den 15-åriga flickan har ett tungt ansvar på sina axlar. Hennes pappa sitter i fängelse, mamman super och 13-åriga brodern Robert mobbas i skolan. Det är Nella som får se till att syskonen har mat, som köper hudkräm till Roberts eksem och som lagar hans glasögon när mobbarna har trampat sönder dem. I skolan håller hon dessutom ständigt ett vakande öga på brodern, som utsätts för en allt grymmare mobbing.

Efter att ha blivit ögonvittne till en obehaglig händelse blir hon själv angripen och hotad av klasskamraten och psykopaten Gerard, som är ledare för mobbarna. Och när syskonens pappa kommer hem från fängelset blir situationen ännu värre.

Trots allt elände håller Nella sig flytande och söker ständigt nya lösningar. Det som ger henne energi är kärleken till brodern. Hon har också två vänner, klasskamraten Tommy och ”Professorn” som skadat benen i en bussolycka och bor ensam med en stor samling av böcker och föremål.

En bit in i romanen tar dock berättelsen en ny vändning när Havsmannen dyker upp. Havsmannen är en annorlunda frälsargestalt som blir syskonens räddning. Fångad och plågad av människorna behöver även han Nellas hjälp till att börja med, men till slut blir det han som offrar sig för Robert.

Havsmannen är på ett plan en obehaglig studie i mobbingens väsen. Beskrivningen av hur en störd person som Gerard kan få sina medlöpare att plåga både människor och djur kopplas till historien om hur Havsmannen blir misshandlad och hånad. Vallgren sätter fingret på det oresonliga hat som tycks väckas hos människor när de möter svaghet och hjälplöshet.

Samtidigt är boken en skildring av kärlek mellan syskon, om att ställa upp för varandra och om att inte ge upp. Även om alla berättelser inte har ett tydligt och lyckligt slut så förmedlar Havsmannen att det alltid finns hopp och att hjälp kan finnas där man minst anar.

Relaterat: recensioner i Svenska Dagbladet, Expressen, Corren.

Läs även andra bloggares åsikter om Carl-Johan Vallgren

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: 80-tal, sysk

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1222
  • Sida 1223
  • Sida 1224
  • Sida 1225
  • Sida 1226
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in