Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rosemari Södergren

Filmrecension: Sommarljus … Och sen kommer natten, en berättelse om livet på gott och ont

by

Sommarljus … Och sen kommer natten
Betyg 4
Svensk biopremiär 24 maj 2024
Regi Elfar Adalsteins

Som att sjunka in i en roman, en berättelse som känns större och djupare och får med mer än vad som egentligen är möjligt i en långfilm. Livet och människorna i ett isländsk samhälle på den isländska västkusten.

Om vänskap, kärlek, passion, om personlig utveckling, om att hitta sig själv eller inte hitta sig själv och gå vilse, att inte leva det liv man egentligen vill, om svartsjuka, missunnsamhet och oförmåga att låta andra människor växa, om girighet, om drömmar, om otrohet och trohet – om livet och vardagen och att hitta svaret på de stora frågorna i den enkla vardagens små sysslor. Helt enkelt en film och berättelse om livet som det är på gott och ont. Det är en fascinerande film som jag tänker på länge efteråt.

I pressmeddelandet om filmen står det:
Handlingen utspelar i ett litet samhälle på den isländska västkusten sker de märkligaste ting. En direktör ger upp allt och börjar drömma på latin. Kjartan och Kristin kan inte betvinga sin förbjudna kärlek trots att de lever i varsitt lyckligt äktenskap. Den unge, sköre Jonas tvingas skära ned sin far från repet denne hängt sig i. Bankkrisens Reykjavik och folktrons småtroll ligger lika nära, eller lika långt bort i en film som med ömsinthet, humor och romantik skildrar människorna och deras storslagna lidelser.

Beskrivningen av vad som händer några av människorna i filmen stämmer bra, men däremot kan jag inte hålla med om att folktrons småtroll ligger nära. Berättarrösten som håller ihop filmens många olika berättelser poängterar i filmens inledning att denna lilla ort inte har någon kyrka och ingen kyrkogård. Det väcker förväntningar hos mig om att det är en isländsk film med magi och andlighet, som många isländska filmer och berättelser ofta har.

Berättarrösten fyller en bra, sammanhållande funktion och då skildringarna av de många olika människoödena annars skulle kunna bli röriga. Det är som om filmen låter mig sätta på en vägg som fluga och följa livets gång och följa de olika personerna. Ibland är någon i centrum för handlingen, ibland som en sidofigur. Det är skickligt, fantastiskt väl, ihopklippta och berättat. Det också oerhört engagerande. Ibland vill jag vara med på plats och kunna säga till människorna att de är på väg att ta dumma beslut som de kommer att ångra. Jag vill inte att Jonas ska bli tvingad ta upp sin pappas arbete som polis och släppa sin fantastiska konstnärlighet.

Det är en fim sprakar av livet, med dess ljus och dess mörker. En filmpärla som strålar av alla det som är den jordiska existensen.

Filmrecension: Sidonie i Japan – en film som Japanälskare inte får missa

by

Sidonie i Japan
Betyg 3
Svensk biopremiär 24 maj 2024
Regi Élise Girard

En bedårande vacker film från Japan med vyer från Kyoto, Osaka och flera andra platser som är helt förförande för alla Japan-älskare. Samtidigt är berättelsen övertydlig och i många detaljer en förutsägbar kärlekshistoria. Samtidigt är den unik i bildspråket och regissören vågar låta bilderna vara stilla och ge oss tid att känna in människorna, naturen och tankarna.

Filmen visades på Göteborgs filmfestival med huvudrollsinnehavaren Isabelle Huppert på plats och beskrevs av festivalen som en charmant romans med strålande Isabelle Huppert som författare som reser till Japan med sin döda mans spöke och möter en kultur och en man som får henne att leva upp igen.

Isabelle Hupperts spelar Sidonie Perceval, en etablerad fransk författare som bär på en djup sorg efter sin sedan länge avlidne make. Hennes lust att skriva har varit borta i många år. Men trots att hon inte vill egentligen har hon tackat jag till att komma till Japan då hennes första bok ska ges ut på nytt. Hennes japanske förläggare, Kenzo, har bjudit in henne på en turné i Japan för att träffa läsare och journalister.

Det är många fascinerande vackra japanska vyer vi får njuta av under turnén genom landet. Givetvis får vi se många blommande japanska träd och flera tempel. Den som älskar Japan lär få en högtidsstund i biosalongen.

Det är inte bara Sidonie som kommer till Japan. Hennes avlidne make dyker upp. Ja bara för henne, bara hon kan se och höra honom. När hon berättar för Kenzo att hennes avlidne man dyker förklarar Kenzo att i Japan är de öppna för att de som dött ändå finns. De kan se och höra ”spöken” eller andar ofta. Kenzo säger: De osynliga finns sida vid sida med de synliga.

Framför allt handlar filmen om sorgbearbetning och om att kunna gå vidare i livet. Jag är kluven till hur detta skildras. En vanlig uppfattning, ganska felaktig om ni frågar mig, är att sorg är något som kan bearbetas och gå över. Sorg och saknad efter en nära anhörig som gått ur tiden går inte över. Saknaden vandrar sida vid sida av den sörjande resten av livet. Däremot går det att börja ta del i livet igen när smärtan fått rasa den tid den behöver.

En stor del av filmen fokuserar på skillnaden mellan japansk kultur och den västerländska attityden – det stämmer till viss del, förstås. Huvudstaden Tokyo har närmare 14 miljoner invånare men ändå slänger människor inte cigarettfimpar på marken, medan i Sollentuna som vid 2023/2024 hade 76.790 invånare slänger människor fimpar överallt, fast det är förbjudet och både förstör natur och sprider smuts och bakterier. Så visst finns det skillnader mellan den japanska kulturen och den västerländska koden för uppförande. Samtidigt har denna krock mellan Västeuropa och Japan skildras många gånger och känns lite uttjatad.

Lite roligt är besöken från andevärlden av Sidonies man Antoine. Men filmen är inte konsekvent i hur detta tas upp. Kenzo säger att andevärlden och de fysiska människorna lever sida vid sida. Att de avlidnas andar finns nära hela tiden. Ändå säger Antoine, ”spöket”, att han inte kan gå vidare för att Sidonie sörjer för mycket. Att ge sörjande dåligt samvete är lite kluvet. Hur går det ihop: andarna finns nära oss hela tiden och samtidigt kan de inte gå vidare till de dödas rike om vi sörjer för mycket? Det är inte konsekvent berättat.

Det är en stilfull film men många långsamma sekvenser, ofta står kameran helt stilla och en kärleksscen består till och med enbart av av foton. Det är originellt och blir starkt. De två huvudrollerna, Isabelle Huppert som Sidonie och Tsuyoshi Ihara som Kenzo är charmiga och helt underbara. Filmens kvaliteter vilar på deras insats och det makalösa fotot. För den som älskar Japan är filmen ett måste att se. En varm, rolig och romantisk film.

Inte första gången Kalla fakta är osaklig – Myndigheten för psykologiskt försvar anmäler Kalla fakta

by

Myndigheten för psykologiskt försvar anmäler Kalla faktas SD-granskning ”Undercover i trollfabriken”.
Det rapporterar flera nyhetskanaler, bland annat SVT och Aftonbladet.

Myndigheten påpekar att intervjuer som använts med deras företrädare har gjorts i helt andra sammanhang. Myndigheter kallar det ”anmärkningsvärt och osakligt”.

Det är inte alls ovanligt att Kalla fakta gör på detta vis. Kalla faktas reporter gjorde likadant i en så kallad granskande serie i två avsnitt tidigare i våras där Kalla fakta beskyllde Tarot-tolkare eller spiritualistiska medium för att vara orsak till en ung kvinnas självmord. Det enda ”bevis” Kalla fakta hade var ett Youtube-klipp från en kvinna som representerar sekten/kultur Starseed som inte har något med Tarotläggare eller svenska medium att göra. Kalla faktas beteende går att jämföra med om de skulle granskande kritisera Svenska kyrkan genom att använda klipp från en amerikansk mormonkyrka eller rysk församling av Jehovas vittnen. Det säger sig självt att sådant sätt att klippa ihop intervjuer är högst oetiskt.

Kalla faktas förförelse av andliga rörelsen i Sverige innehöll ett högst oetiskt reportage om en ung kvinna som hade gjort självmord. De sista fem åren hade denna unga kvinna inte haft någon kontakt med vare sig sin mamma eller sina syskon, enligt Kalla fakta. Ändå kunde då Kalla fakta slå fast att ett medium fem år tidigare hade sagt att hon inte skulle vända sig till svensk psykiatri för sin depression – och detta skulle då vara skälet till att hon fem år senare dog i sjävmord. Mycket tragiskt. Men så oetiskt av Kalla fakta. Det finns inga bevis för att det någon eventuellt hade sagt fem år tidigare skulle vara orsaken. För min del är det programmet av Kalla fakta så oetiskt och vidrigt att jag aldrig kan få något förtroende för Kalla fakta igen, tror jag.

Huruvida SD har trollfabriker eller inte och om det är trovärdigt granskat i övrigt uttalar myndigheten inte om. Och det handlar inte detta debattinlägg heller om. Däremot är det högst anmärkningsvärt och beklagligt att tv-kanaler som tv4 utger sig för att ha journalister som granskar på etiskt sätt när Kalla Fakta flera gånger klippt ihop intervjuer som inte alls är gjorda i sammanhanget som tas upp. Svensk journalistik förlorar sin trovärdighet genom Kalla Faktas beteende.

För övrigt kan jag noter att Liberalernas partiledare Johan Pehrson (L) är ute och cyklar och tangerar den svenska lagskyddade rätten att rösta utan att någon får se vad man röstar på. Pehrson vill a partier från att sprida budskap och göra reklam anonymt efter TV4:s granskning av SD. (SVT)

Socialdemokraternas ledare Magdalena Andersson är beredd att bort sätten att ha konto på sociala medier där man inte visar sin rätta identitet. Det skulle betyda att exempelvis kvinnor som lever under skyddad identitet inte ska ha tillgång till sociala medier.
Hur det rent praktiskt skulle gå till när ett amerikanskt företag som Meta/Facebook eller X/föd Twitter skulle kontrollera svenska identiteter är också en värt att fundera kring. Ska människor med skyddad identitet tvingas lämna sin identitet till amerikanska företag?

Man kan ha vilken åsikt som helt om trollfarbirek och huruvida SD har trollfabriker som går att jämföra med hur det ser ut i Iran, Saudiarabien och Ryssland. Jag är inte tillräckligt insatt i SD:s ageranden här. Men det måste vara möjligt att kritisera reaktioner kring avslöjandet oavsett inställning till SD.

Det är inte kört – en kväll om gängvåld bland unga – på Dramaten den 24 maj

by

Lena Endre, Elin Klinga och Shahab Anoush. Foto: Leonard Stenberg

I ett samarbete mellan Dramaten, Fryshuset, The Non-Violence Project, Rätt kurva/Polisen och Beredskapslyftet arrangeras den 24 maj 2024 kväll av reflektion och handling för att stoppa gängvåldet bland unga.

Ett pressmeddelande berättar:
Kvällen inleds med föreställningen Klipp han, med Lena Endre, Elin Klinga och Shahab Anoush i rollerna. Därefter blir det panelsamtal med bland andra Carin Götblad, polismästare vid NOA och Amir Rostami, professor i kriminologi.

För en enda kväll sätts den kritikerhyllade Klipp han åter upp; en föreställning av Teater Fryshuset och Unga Dramaten som handlar om en av vårt samhälles mest brinnande och utmanande frågor just nu – gängvåldet bland unga. Klipp han är berättelserna från de som är inblandade i skjutningarna.

Efter föreställningen arrangeras ett panelsamtal om vad som kan göras för att motverka det som sker. Vilka insatser har effekt? Hur jobbar aktörer som befinner sig mitt bland de unga för att agera motkraft och skapa positiva sammanhang?

– Vi vill skapa en kväll där vi uppmärksammar allvaret och inspirerar till mod och handlingskraft. Tillsammans lyfter vi konkreta åtgärder som står till vårt förfogande och gör verklig skillnad för att rädda liv, säger Ulf Stenberg, konstnärlig ledare på Teater Fryshuset.

Kvällen är ett slutet evenemang med speciellt inbjudna som på olika sätt har tillgång till medel och verktyg att faktiskt kunna göra skillnad. I publiken sitter makthavare, beslutsfattare, opinionsbildare samt representanter från civilsamhälle och näringsliv.

Recension av tv-serie: Familjen Bridgerton 3 – underhållande och välgjord

by

Familjen Bridgerton 3
Betyg 4
De första fyra avsnitten av säsong tre har premiär på Netflix 16 maj 2024 och övriga fyra avsnitt kommer 13 juni 2024.

Denna tredje säsong är en efterlängtad högtidsstund för alla som älskar denna underbara, knasiga tv-serie Familjen Bridgerton. Nu menar jag ”knasig” i positiv bemärkelse. Denna serie sticker ut och är väldigt speciell. Den är underhållande och rolig och den är elegant genomförd in i minsta detalj och den har något att säga om mänskligt beteende under den glättiga ytan. Som alltid kretsar handling kring familjen Bridgerton och nu är det ännu en i den stora familjeskaran som ska presenterar för societet och gör debut på äktenskapsmarknaden. Men fokus ligger ännu mer på Colin och Penelopes relation som slutade i katastrof i säsongen före.

Colin är den tredje sonen i familjen Bridgerton och har tidigare fått stå en del i skymundan bakom de två äldre bröderna. Han och grannflickan Penelope har varit nära vänner i många år men när Colin blev retad för sin vänskap med Penelope uttryckte han sig klumpigt om henne och det hörde hon i smyg. Och det har hon inte förlåtit heller.

Colin har rest runt i Europa och kommer hem som en ny man som är självsäker och för sig världsvan och har plötsligt blivit en av de allra mest eftertraktade unga männen på äktenskapsmarknaden. Penelope är besviken på Colin och håller avstånd till honom, vilket han inte är glad över. Han vill inte förlora den nära vänskapen med Penelope.

Penelope å sin sida bestämmer sig för att försöka bli gift. Att bli gammal ungmö och ta hand om sin mamma hela livet är inte de roligaste att se fram emot. Att Penelope dessutom är den duktiga och framgångsrika hemliga skribenten bakom skvallertidningen Lady Whistledown avslöjades för oss tittare den förra säsongen. Men i seriens värld är det fortfarande en hemlighet. Hur långa kommer Penelope att lyckas hålla det hemligt och vad händer om det avslöjas? Ja det är mycket som står på spel för Penelope i säsong tre.

En underhållande och välgjord tredje säsong står för dörren. Visst är det en förljugen samhällsklass som skildras med många personer som gärna springer i flock – men det är, om än överdrivet, en ironi över människor genom tiderna. Det går mycket väl att känna igen beteenden från vår ytliga tid också.