Äntligen har Pride tagit ett steg från den schlagermusiken. Visst håller Pride envist fast vid att det ska vara schlagerglam, torsdagskvällen är fortfarande stor schlagernatt. Undrar varför just den svenska Pride-rörelsen blivit så schlagerfixerad? (Babsan ska vara med då, fast just nu är han jättearg på Pride, så vi får väl se hur det blir med det.)
Och Pridelåten är förstås inte någon rocklåt utan en glammig diskodänga som vanligt.
Jag känner massor av tjejer som är homosexuella som lyssnar på hårdrock och andra som mest lyssnar på indiepop. Så vilka är det som styrt så schlager blivit nästan ett varumärke för den svenska Priderörelsen?
Äntligen har Pride blivit lite rockigare. På tisdagskvällen den 3 augusti var det vad som utannonserats som hårdrockskväll. Det märktes i publiken som var lite mer rockklädd.
Fast hårdrock och hårdrock, det var inte den hårdaste deathmetal-musiken. Snarare den lite mer lättsamma hårdrock, nästan rockens schlagerband. Men ändå, ett stort steg har tagit för att göra Pride rockigare.
Värdar för kvällen var Cunnigundas Mammor, som tidigare år har arrangerat den populära drugbingon på Stockholm Pride. Varje band fick spela nästan en timme var.
Kort om banden från pressmeddelandet efteråt:
Coverakuten värmde upp publiken med rockklassiker innan det beryktat fantastiska livebandet Stalingrad Cowgirls klev upp på scenen. De höga förväntningarna som fanns införlivades snabbt, och Tantrum To Blind tog över scenen och fortsatte på den inslagna banan. Efter detta tog Dynazty vid och höjde temperaturen ytterligare i den kyliga kvällsluften, följda av ett starkt framträdande av Crucified Barbara. Sista bandet upp på scen var rutinerade Treat som gav den aldrig tystnande publiken en fantastisk avslutning på en fantastisk kväll.
Relaterat: Pressmeddelande om hårdrockskvällen
Priderelaterat:
Hemsida: www.stockholmpride.org
Pride på Facebook: Stockholm Pride
Pride på Twitter: twitter.com/stockholmpride
Läs även andra bloggares åsikter om Pride, hårdrock, Treat, Crucified Barbara, Tantrum to Blind