Timbuktu

Timbuktu
Betyg 4
Går upp på svenska biografer 20 februari 2015

Timbuktu är en kontrasternas film. Filmen utspelar sig i ett för oss väldigt annorlunda samhälle där människor lever i öknen och dess närområde. De  överlever genom att ha lite boskap eller fiska lite, många bor i tält – och samtidigt har de mobiltelefoner och soldater kör runt i bilar och på motorcyklar med k-pistar över axeln. Stenåldern existerar sida vid sida med vårt 2000-tal.

Handlingen utspelar sig i Timbuktu som blivit invaderat av fundamentalistiska, islamistiska jihadsoldater, en form av terrorist-talibaner. Dessa jihadsoldater åker runt på motorcyklar och ropar ut alla nya påbud och lagar genom en megafon. Kvinnor måste förutom slöja bära handskar. All musik och dans är förbjuden. Att spela fotboll är förbjudet.

Hur är det att leva i ett samhälle där plötsligt livet kringskärs och alla friheter tas bort, hur är det att leva i en by och plötsligt riskera att piskas offentligt för att du spelar gitarr? Eller att om du är en ung kvinna riskeras att bli bortgift till en islamistisk soldat även om du inte alls vill vara med honom? Och skulle du bli förälskad i någon som är gift och vara otrogen stenas du till döds.

Regissören Abderrahmane Sissako har tillsammans med fotoansvarige Sofian El Fani valt karga miljöer och låter oss ofta få uppleva täta, närbilder på dessa människor vars ansikten fått många rynkor av den hårda vinden i ökenlandskapet.

Det är vackra bilder, fascinerande miljöer och genom att låta bilderna vila hinner vi känna att vi är där. Samtalen, dialogerna är långsamma, nästan omständliga – vilket är bra, de ger mig som ser på filmen en stark känsla av att jag är med där, jag kan nästan inte hålla tyst, jag vill säga dem något, försöka få dessa förtryckare att förstå hur vansinnigt fel de behandlar människorna.

Filmen är Oscarsnominerad i kategorin bästa ickeengelspråkig film och den var också nominerad till Guldpalmen i Cannes. Den är helt klart värd sina nomineringar. Den visar på ett tydligt sätt hur fundamentalistisk islamistisk tolkning av religionen är långt ifrån vad islam ska stå för. Imamen i byn försöker få dessa jihadsoldater att förstå att gud inte kan hyllas med våld.

Regissören Abderrahmane Sissako är född i Mauretanien men uppväxt i Mali. Han hade ursprungligen planerat att filma på plats i Mali men på grund av de våldsamma incidenter som inträffade där under 2013 var han tvungen att hitta en annan inspelningsplats. Han kunde istället spela in filmen i Mauretanien, då han fick en inbjudan till detta av Mauretaniens regering. Inte heller där var det helt riskfritt eller ofarligt, men Abderrahmana Sissako vill inte att filmen ska betraktas som ett modigt projekt. Han säger:
– Människorna i Mali som är tvungna att genomleva det som sker är de som verkligen är modiga.

Det enda jag saknar i filmen är någon form av förklaring hur dessa män blev jihadister? Hur kunde de välja denna väg i livet? Regissören själv menar nog att han delvis visat att jihadkrigarna också är mänskliga, det finns scener där några av dem diskuterar fotboll till exempel och en av dem ser vi då han smiter iväg för att smygröka en cigarett. Att röka är förstås strängt förbjudet. Jag tycker dock inte riktigt att filmen ger mig någon förståelse för hur dessa män kunde bli jihadister och utföra dessa medeltida riter. Regissören säger i ett pressmeddelande:
– Alla människor är komplexa, i oss alla finns både gott och ont. en jihadkrigare är precis som alla andra, som en person i vilken vi kan se och känna igen oss själva.

Just detta håller jag dock inte med regissören om. Jag tycker det är lätt att känna igen sig i många av de vanliga människorna, de som lever sina liv och drabbas av den nya förtryckande regimen där plötsligt det mesta är förbjudet och inte av några vettiga skäl. Som kvinnan som försörjt sig hela sitt liv på att sälja fisk, ta hand om fisken, rensa den och bjuda ut den på marknaden: hur ska hon kunna rensa fisken med tjocka handskar på händerna?

Jag skulle vilja utmana varenda en som inte förstår varför det är en mänsklig plikt att ta emot flyktingar att se den här filmen. Att få sitt liv söndertrasat och tvingas fly för sitt liv, för att det inte är tillåtet att vara människa längre – det kan drabba vem som helst.