• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Soppteatern

Teaterkritik: Helan och Halvdan ställer upp – en fantastisk hyllning till kulturens alla gräsrötter

5 maj, 2026 by Rosemari Södergren

Helan och Halvdan ställer upp

Helan och Halvdan ställer upp
Manus och musik Håkan Johnsson
Regi Håkan Johnsson, Klas Wiljergård, Victor Morell
Ljus Michael Forsberg
Ljud Josefin Johansson
Scenografiassistent Fabian Wetterrot
Mask Susanne von Platen
Rekvisita Petra Jansson Bolinder
På scenen Helan: Klas Wiljergård, Halvdan: Victor Morell, Fredrik: Fredrik Meyer
Premiär 5 maj 2026 på Soppteatern/Kafé Klara, Kulturhuset stadsteatern i Stockholm

En underbar hyllning till kulturens alla gräsrötter. En föreställning som sprudlar av scenglädje och som gör att jag går hem med lyckliga steg.

Handlingen byggs upp kring två revyartister som kallar sig Helan och Halvdan. De har åkt till Stockholm för att inspireras. Men Halvdan har en hemlig plan. Han låser den som skulle ha en föreställning på Soppteatern och drar med sig Helan upp på scenen. Nu är det dags. Efter att tragglat på i åratal som revyartister i Nynäshamn utan att slå igenom och ofta inte få spela för en publiken på några få personer ska det nu genom Halvdans kupp spela för 150 personen på Soppteatern.

Vi får en timme magnifik och rolig underhållning med sång och ironi och också komiska iakttagelser av nutiden. Scenen med gästande amerikansk tv-pastor vars predikan/tal översätts till något helt annat lockar till skratt så jag hoppade på stolen.

Skådespelarna Klas Wiljergård och Victor Morell som spelar radarparet Helan och Halvdan som plötsligt tar över Soppteatern får högsta betyg för hur de presenterar och berättar sina anekdoter, sjunger och spelar upp sketcher både om livet som revyartist som aldrig lyckats slå igenom men om livets olika men också om livets konflikter i privatlivet och med grannar och vänner. En skickligt skriven och framförd mix att livet.

Givetvis är föreställningen samtidigt en hyllning till Helan och Halvan (smale engelsmannen Stan Laurel (”Halvan”) och den amerikanske tungviktaren Oliver Hardy (”Helan”) och alla som inspirerat nutidens och tidigare generationers scenarbetare men är också en hyllning till publiken som genom åren kommit och deltagit och låtit sig underhållas och fått något att tänka på, uppleva något, känna något och beröras av det som händer på scen eller på film.

Publiken var totalt engagerad och både sjöng med ofta och applåderade i takt. Denna soppteater-föreställning är en gedigen föreställning rakt igenom: från skådespelarna som både sjunger bra och är trygga på scen till pianisten och skådespelaren Fredrik Meyer som både är en skicklig musiker och bra skådespelare. Jag ger högsta betyg till hela ensemblem och alla som bidragit, alla i produktionen, både ljud, ljus,

Bra sångoch musiker på scen till allt som görs av scenarbetare som inte stå på scen, som ljud, ljus, kostym, mask och rekvisita och scenografi och alla som jag inte nämner. Tillsammans har de skapat en föreställning där varje detalj säger något och fyller sin uppgift för helheten.

Bakgrund om regissören och skådespelarna på scen (från teaterns hemsida)
Håkan Johnsson är textförfattare och dramatiker, senast aktuell med bland annat Per Anderssons Kardborreshow, den turnerande monologen Bokslut och den historiska komedin En Redig Oreda på Gunnebo Slott.

Klas Wiljergård är skådespelare, regissör och manusförfattare i en rad scen-, tv- och filmproduktioner. Aktuell som regissör för Pjäsen som går åt helvete på Göta Lejon, Oss swingers emellan på Intiman och Grease på Rondo.

Victor Morell är skådespelare, utbildad vid Teaterhögskolan i Malmö. Setts i flera produktioner på Dramaten och Chinateatern. På Västmanlands teater gjorde han Mozart i Amadeus. Sedan 2024 medverkar han i Tomas Ledins bygdespel Höga Kusten.

Fredrik Meyer är utbildad vid Teaterhögskolan i Stockholm. Han har medverkat i flera produktioner på Kulturhuset Stadsteatern och har tidigare även arbetat på Östgötateatern, Folkteatern i Gävle och på Malmö Dramatiska Teater. Tillsammans med skådespelaren Jonas Karlsson har Fredrik skrivit pjäsen För kärleks skull, som spelats på Dramaten. Han har också medverkat i dramaserien Ett litet rött paket på TV. Med Albin Flinkas har Fredrik gjort flera uppskattade musikprogram om bland andra Jacques Brel, Barbro Hörberg och Lars Forssell.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Scenkonst, Soppteater, Soppteatern, Teaterkritik

Teaterkritik: Soppjäveln – jag satt och bubblade av skratt hela tiden

21 mars, 2024 by Rosemari Södergren

Soppjäveln
Av, regi och medverkande Anna Granath och William Spetz
Scenografi Fabian Wetterrot
Kostym Tina Rydergård
Ljus Robert Larein
Ljud Josefin Johansson
Komposition och ljud Andreas Grill
Filmare och klippning Sebastian Dahlstrand
Koreografi Fredrik Benke Rydman
Mask Anna Jensen Arktoft
Rekvisita Anja Liedtke
Urpremiär 21 mars 2024 på Soppteatern – Kulturhuset Stadsteatern

Soppa och humor, en riktig skrattfest bjuder Anna Granath och William Spetz in till med Soppjäveln. De spelar två skådespelare som repeterar och tränar inför en komedi de ska sätta upp på en soppteatern. De driver med sig själva, med yrket som skådespelare och med journalister och politiker. Alla får en släng av deras humor. Jag satt och bubblade av skratt från start till föreställningens storartade final.

Anna och William repeterar inför den kommande premiären och det är inte alltid lätt att vara överens om vad som är roligt när referensramarna kan skilja en hel del mellan en ung man som William och en mamma med två tonårsbarn som Anna. Barnen ringer eller skickar sms medan Anna och William repeterar. Det kan vara irriterande för kollegor när allt blir avbrutet med jämna mellanrum. Det finns många saker som kan skava också mellan de bästa vänner. Anna Granath och William Spetz speglar detta med både värme och humor.

William Spetz och Anna Granath inte bara står på scen, de har själva skrivit manus och regisserat. Till sin hjälp har de en stab av duktiga scentekniker och en av Sveriges absolut främsta koreografer Fredrik Benke Rydman. Tillsammans har de skapat en underhållande helhetsföreställning.

Foto: Leonard Stenberg

Premiären var mer än fullsatt. Det var tydligt att många extraplatser var fixade inför denna premiär. Helt klart är det en föreställning som det fanns höga förväntningar inför. Jag tror förväntningarna infriades. Många reste sig och gav stående ovationer och skratten bubblade hela tiden i rummet.

I premiärpubliken såg jag en del från scenkonstvärlden, både skådespelare och andra. De som jobbar inom scenkonst kunde nog känna igen en hel del även om det var skruvat och överdrivet. Det kan vara förlösande att få skratta åt situationer det går att känna igen. Och alla som inte sysslar med scenkonst har nog minst lika roligt genom att få en skämtsam inblick i vad som pågår innan en föreställning blir klar för att spelas upp.

I ett pressmeddelande säger Anna Granath och William Spetz:
– Det ska bli så kul att få berätta en berättelse om alla de där dåliga stämningarna som vi ägnar våra liv åt att undvika. Vi hoppas det blir roligt men förhoppningsvis också lite jobbigt att bevittna.

Fakta om de två regissörerna:
Anna och William är skådespelare och manusförfattare med bred erfarenhet av att locka till skratt i film, tv och på scen. Tillsammans med Jens Östberg gjorde de 2019 dramakomedi-serien Filip och Mona och har sedan dess ett nära samarbete.

Anna Granath är skådespelare, regissör och manusförfattare. För TV har hon bland annat senast medverkat i Tack för senast, Folk med ångest samt Filip och Mona som Anna gjorde tillsammans med William Spetz och Jens Östberg. Hon har även varit innehållsproducent och skrivit manus för program som Vilket liv, Hellenius Hörna, Renées brygga samt Barncancergalan-galan och Guldbaggegalan. 2022 regisserade hon Petra Medes humorföreställning 50/50 på Scalateatern. Anna och Petra har samarbetat i flera projekt som Morgonsoffan och även skrivit boken Mera självkänsla än du kan hantera.

William Spetz är skådespelare och manusförfattare som slog igenom med sina självbiografiska humorsketcher på Youtube som 16-åring. Han har tidigare satt upp enmansföreställningen Mormor jag vet att du är i himlen, men har du tid en timme? och vårdcentralskomedin Hjälp mig inte. Han har även synts i Liv Strömquist tänker på sig själv och Den yttersta minuten på Dramaten. 2019 gjorde han SVT-serien Filip och Mona tillsammans med Anna Granath och Jens Östberg. Hösten 2023 hade Netflix-serien TORE premiär som William skapat, skrivit och spelar huvudrollen i.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Soppteatern, Teaterkritik, William Spetz

Grattis Soppteatern: Andreas T Olsson blir ny konstnärlig ledare för Soppteatern

17 november, 2023 by Redaktionen

Andreas T Olsson tar över efter Sara Jangfeldt som chef för Soppteatern, Kulturhuset Stadsteatern 2024

Andreas T Olsson blir ny konstnärlig ledare för Soppteatern, berättar ett pressmeddelande:
Skådespelaren och regissören Andreas T Olsson tar över chefsrodret på Soppteatern på Kulturhuset Stadsteatern 2024. Han efterträder Sara Jangfeldt som varit konstnärlig ledare sen 2019.

– Soppteatern är en oerhört viktig scen för att vi på Stadsteatern ska fortsätta vara ett epicentrum för svensk teater och scenkonst. Andreas T Olsson är som klippt och skuren som konstnärlig ledare efter Sara Jangfeldts utmärkta arbete. Han har själv regisserat här och även stått på Soppteaterns scen ett flertal gånger. Andreas brinner för att locka både den mest intressanta dramatiken och konstnärerna till oss, säger Maria Sid, teater- och scenkonstchef Kulturhuset Stadsteatern.

– Man går ju alltid omkring med ett litet harhjärta och tvivlar på sig själv, men när jag fick den här frågan svarade hela jag ”ja”. Jag älskar Soppteatern. Jag har haft några av mina finaste upplevelser där, både som publik och på scenen. Soppteatern är sedan 34 år något alldeles unikt i svenskt teaterliv. Trösklarna är lika låga som konstnärliga nivån är hög. Här blandas genrer på självklart oförutsägbart vis. Som publik känner man sig alltid sedd och behövd. Min yttersta förhoppning är förvalta detta, men också utveckla repertoaren med fler pjäser och dagsaktuell satir, säger Andreas T Olsson.

– När jag själv tillträdde 2019 var Andreas den första jag ringde och tillsammans skapade vi Den sista kabarén. Att Andreas nu tar över stafettpinnen innebär att en cirkel sluts men framförallt kan Soppteatern skratta sig lycklig över att få denna multibegåvning till sin scen. En kulturskatt och ett kulturskratt är säkrat många år framöver. Grattis publiken!, säger Sara Jangfeldt som när hon lämnat över chefsrodret kommer att ta sig an en rad skrivprojekt och ställa sig på scenen igen, bland annat en stor musikalroll hösten 2024.

Andreas T Olsson är utbildad vid Teaterhögskolan i Stockholm 2010-2013. Han blev en del av Dramatens ensemble direkt efter utbildningen och debuterade där med egenskrivna monologen Sufflören som spelades i tio år. Utanför Dramaten har han jobbat på de flesta privatteatrar, men också på Kungliga Operan och Drottningholms slottsteater. Vid sidan av nämnda Sufflören har han exempelvis skrivit relationskomedin Taxi för SVT, romanen Sista gästen och flermansmonologen Kulturbärarna för Oscarsteatern. Han har också gjort bearbetningar för såväl Malmö Opera som Fredriksdalsteatern. För sitt artisteri och skrivande mottog han Karl Gerhard Stipendiet 2019. Andreas är närmast aktuell med nya föreställningar av Kulturbärarna, översättning av En runda till för Scalateatern och revyn Anakronisterna ihop med Claes Eriksson och Per Andersson på Intiman.

Han gjorde sin debut på Kulturhuset Stadsteatern just på Soppteatern 2019 tillsammans med Sara Jangfeldt med Den sista kabarén. Den spelade på ”Under fontänen” på Sergels torg under 2019 då huset var stängt för renovering och blev en stor publik- och kritikersuccé. På Soppteatern har han också satt upp Kuriosakabinettet ihop med Anne Sofie von Otter och regisserat Lolo Ambles pjäs De närmaste.
Andreas T Olsson tillträder i augusti 2024 och kommer att sätta sin första repertoar våren 2025.

Kort om soppteatern
Skådespelaren Helge Skoog grundade Klara Soppteater 1989. Konceptet med teater och soppa under lunchtimmen blev en omedelbar succé. Första soppan bjöd Sven Wollter på i vit smokingjacka. Därefter har ett långt pärlband av skådespelare från Stadsteaterns ensemble och gästspelande artister gjort entré på Soppteaterns scen. Helge Skoog efterträddes av Med Reventberg 1997, Ole Forsberg 2004, Albin Flinkas 2013 och Sara Jangfeldt tog över 1 januari 2019. Från och med oktober 2018 är namnet kort och gott Soppteatern.

Arkiverad under: Scen, Toppnytt Taggad som: Andreas T Olsson, Soppteatern

Teaterkritik: Balladen om bröderna Grimm – jag vara älskar dessa bröder

5 oktober, 2023 by Rosemari Södergren

Foto: Matilda Rahm

Balladen om bröderna Grimm
Manus, regi och scenografi Filip Alexanderson
Scenografi och ljus Jonatan Winbo
Kostym Frida Hultcrantz
Ljud Robert Larein
Mask Carina Saxenberg
Musik Eric Rosse
På scen Fredrik Meyer och Patrik Hont
Premiär på Soppteatern, Kulturhuset stadsteatern i Stockholm, 5 oktober 2023

En fascinerande resa till 1700- och 1800-talets Europa och till Tyskland i synnerhet och till de två äldsta bröderna Grimm, Wilhelm och Jacob, och hur de blev två av världens största sagoberättare. Deras sagor har nått till barn världen över men hur dessa två bröder levde vet nog de flesta av oss inte så mycket om.

Rödluvan och vargen, Snövit, Rapunzel, Mästerkatten i stövlar, Törnrosa är några av de många sagor de två bröderna lämnat åt eftervärlden. De skapade inte sagorna själva utan reste runt och samlade in folksagor. Det gör att en del sagor finns i olika versioner i andra samlade sagoverk också.

Föreställningen är en ballad om de två bröderna som blev två av världens stora sago-farbröder. Men det är inte en skildring av hur de olika sagorna kom till utan det är en berättelse av två bröder som var mycket olika men hade stark samhörighet och tack vara sina olikheter lyckades samla massor av sagor och sprida dem. De växte upp under fattiga förhållanden bland annat eftersom deras pappa dog när de var tio och elva år gamla. Jacob som var äldst, elva år då fadern dog, måste ta ansvar för familjens försörjning. En tuff börda för en pojke som fortfarande var ett barn. Jacob och Wilhelm var både bokmalar. De hade läshuvud och läste mycket. Den äldre av de två bröderna gav ut böcker om språk och grammatik också, fast de sålde inte särskilt bra.

Ett starkt skäl till att de samlade in sagor och gav ut dem i samlingar var att de vill bevaka en tyska kulturen. Deras land var attackerat och ockuperat av Frankrike.

Det märktes att premiärpubliken var mycket nöjd. Applåderna var kraftiga. Ett högt betyg till Fredrik Meyer och Patrik Hont som gör rollerna som Jacob och Wilhelm Grimm. Det går inte att låta bli att tycka om dem både, storebror som är mer seriös och noga och lillebror som är dramatisk och vill sprida sagor och fantasin. Helheten i föreställningen är mycket bra genomförd med scenografin och kläderna som hänger på scen och de två skådespelarna kan byta kläder medan vi ser på, det ger en lekfull känsla. Föreställningen är rolig och samtidigt känslosam med nyskriven musik av kompositören Eric Rosse som fungerar mycket bra. Eric Rosse har jobbat med bland andra Tori Amos och Maroon 5 samt skrivit musik till TV-serier som Grey’s Anatomy och Private Practise.

Regissören Filip Alexanderson berättar om sina tankar kring föreställningen:
– Bröderna Grimms sagor har kommit att bli en självklar del av vår barndom, men de hade inte funnits om inte dessa två maniska sagosamlare hade trotsat krig och fattigdom för att länsa bibliotek och folkberättelser på jakt efter en hotad tysk kultur.
– Men det är sättet de gör det på som är så spännande. Den ena nitisk och fyrkantig, den andre öppen och känslosam. En forskartyp och en konstnär, båda i närmast passionerad symbios med varandra.

De två brödernas olikheter blev deras styrka och gav dem framgång. Det är något som borde spridas till alla chefer och mellanchefer och personalchefer runt om i landet. Genom att vi är olika kan vi skapa mer tillsammans än om alla vore lika. Olikheter är bra. Det går inte att låta bli att älska dessa två bröder.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: bröderna grimm, Kulturhuset stadsteatern, Soppteatern, Teaterkritik

Nya vägar på Klara soppteater: Skilsmässodrama i poetisk tappning

4 maj, 2016 by Redaktionen

Nya vägar Premiär 3 maj 2016 
Klara Soppteater Kulturhuset Stadsteatern 2016 MEDVERKANDE PÅ SCENEN Medverkande Jakob Fahlstedt Birgitta Egerbladh PRODUKTION Regi och koreografi
Birgitta Egerbladh

Scenografi och kostym
Annsofi Nyberg

Musik
Birgitta Egerbladh

Dramaturg
Marie Persson Hedenius


Nya vägar
Regi och koreografi: Birgitta Egerbladh
Scenografi och kostym: Annsofi Nyberg
Musik: Birgitta Egerbladh
Premiär 3 maj 2016 , Klara Soppteater

Nya vägarJag undrade över vilka Nya vägar (även dikt av Karin Boye) vi skulle få höra om i dagens föreställning på soppteatern. Scenen var spartanskt möblerad med fyra pinnstolar av 60-talssnitt, en golvlampa och ett piano. Det var Jakob Fahlstedts Ragnar, som sökte nya vägar. Han inledde med ett tacktal till sin hustru (pjäsen bygger på Kristina Lugns drama Rut och Ragnar) han tackade henne hjärtligt för att hon sagt ja – man förväntar sig ju att han ska säga till frieriet en gång i tiden – men så kommer det – till skilsmässan! Sedan fick vi följa Fahlstedt och Egerbladh genom existensens olika sinnesstämningar, lycka och solsken blandat med ångest och kval. Allt iscensatt genom dans, suggestivt pianospel och monologer av välkända poeter.

Först fick vi höra Karin Boyes dikt ”I rörelse” i två olika versioner, det blev en snygg och tankevärld inledning. Sedan följde fler dikter av Boye liksom av Kristina Lugn, Hjalmar Gullberg och Barbro Smede, många av dem fint tonsatta av Birgitta Egerbladh. Jag njöt av pianomusiken och texterna som flöt ihop på ett magnifikt sätt. Dikter av Werner Aspenström, Artur Lundkvist, Bo Setterlind och Anton Tjechov fanns också med i föreställningen.

Väldigt rolig var Birgitta Egerbladhs kombinerade gymnastik- och dansuppvisning mitt i pjäsen, hennes mimik och kroppsspråk var enastående humoristiskt. Liksom förvåning blandad med uppgivenhet, uttryckt med små suckar och kvidanden. Även Fahlstedts skådespel var uttrycksfullt med snabba växlingar mellan olika uttryck för sorg och glädje i livet.

Citat jag lade på minnet: Sardinen vill att burken öppnas emot havet (Werner Aspenström). Så sant!

Det var vackert, det handlade om livet och som så många gånger förr om människans ensamhet och kluvenhet. Och att de korta mänskliga mötena ofta kan vara de mest föredömliga, men också de minst krävande.
De olika dikterna var väl utvalda och det blev genom kombinationen av dem, som de nya vägarna kunde sökas.

Medverkande: Jakob Fahlstedt, Birgitta Egerbladh

Nya vägar Premiär 3 maj 2016 
Klara Soppteater Kulturhuset Stadsteatern 2016 MEDVERKANDE PÅ SCENEN Medverkande Jakob Fahlstedt Birgitta Egerbladh PRODUKTION Regi och koreografi
Birgitta Egerbladh

Scenografi och kostym
Annsofi Nyberg

Musik
Birgitta Egerbladh

Dramaturg
Marie Persson Hedenius


Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Birgitta Egerbladh, Dans, Scenkonst, Soppteatern

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Scary Movie – genomförs med själlös apati

Scary Movie Betyg 1 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Scary Movie – genomförs med själlös apati

Lyssna: Death Cab for Cutie har släppt nytt album

Åttafaldigt GRAMMY-nominerade Death Cab … Läs mer om Lyssna: Death Cab for Cutie har släppt nytt album

Filmrecension: Born to Fight – ovanlig dokumentär om att immigrera till Europa

Born to Fight Betyg 3 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Born to Fight – ovanlig dokumentär om att immigrera till Europa

Filmrecension: The Furious – en strålande final men det räcker inte

The Furious Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: The Furious – en strålande final men det räcker inte

Filmrecension: Couture – spretar för mycket

Couture Betyg 3 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Couture – spretar för mycket

Väldigt vital och emellanåt berörande tribut – Göteborg Jazz Orchestra hyllar 100-åringen Miles Davis

1/6 2026 Park Lane i Göteborg Även … Läs mer om Väldigt vital och emellanåt berörande tribut – Göteborg Jazz Orchestra hyllar 100-åringen Miles Davis

Opera: Challenger gästspel på Folkoperan – En storartad och modig föreställning som ställer angelägna frågor

Challenger Gästspel på … Läs mer om Opera: Challenger gästspel på Folkoperan – En storartad och modig föreställning som ställer angelägna frågor

Filmrecension: Wasteman

Wasteman Betyg 3 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Wasteman

Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Terra med Vänner på Orionteatern - Betyg … Läs mer om Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Markus Krunegård på Orionteatern 28 och … Läs mer om Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Filmrecension: Backrooms

Backrooms Betyg 4 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Backrooms

Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

24/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in