”Siegfried”, andra dagen i ”Nibelungens ring”
Lördag 5 november
Biograf Spegeln i Malmö
Längd 5 timmar och 24 minuter
I går kväll såg jag eller rättare sagt upplevde jag Richard Wagner´s ”Siegfried” tredje delen av hans ”Nibelungens ring” på Spegeln här i Malmö. Utsändningen kom som vanligt från Metropolitan Opera i New York.
Det var på många sätt en fin operaupplevelse, med alldeles utmärkta solistprestationer på alla händer och fötter och särskilt gäller detta Jay Hunter Morris som sjöng huvudrollen dvs Siegfried. Det är en sångare som jag först nu i veckan har hört talas om och detta beror ju i huvudsak på att den från början tilltänkte tenoren Gary Lehman tydligen blev hastigt sjuk och därför inte kunde medverka.
Det scenografiska upplägget gillade jag däremot inte alls eller kanske är det mer korrekt att skriva 3D tekniken. Det var oerhört irriterande att se dessa tjocka svarta streck som inramade var och en av de tjugofyra balkarna som gick upp och ner vid olika tillfällen. Det är möjligt att det skulle vara på detta sätt av någon anledning som jag fortfarande när detta skrivs inte har lyckats förstå. Enligt min uppfattning var det endast störande och om syftet var att man med hjälp av 3D tekniken skulle illustrera Siegfrieds skogsvärld m m så misslyckades detta totalt.
Jag trodde att scenografin skulle underlätta och förstärka upplevelsen av det musikaliska och föra handlingen framåt, en effekt som jag alltså anser helt uteblev.
Dessutom anser jag nog att den scenografiska utformningen var ganska onödigt med så många goda sånginsatser. Det speciella med ”Siegfried är ju att det aldrig är mer än ett par sångare på scenen samtidigt, vilket gör att man vill koncentrera sig på varje sådant tillfälle och helt enkelt bara njuta av musik och sång.
Idén med att Skogsfågelns stämma sjöngs bakom scenen anser jag inte heller var helt lyckat. På Vermland Opera lät man skogsfågeln framträda iklädd dens dräkt och det var faktiskt en betydligt mer elegant lösning än den som Robert Lepage svarade för igår kväll.
Men klaga på sånginsatserna kan jag inte göra de var alla mycket bra särskilt intressanta var ju den för mig helt okände Siegfried som ju sjöngs som tidigare nämnts av Jay Hunter Morris, och det är utan tvekan en av de bästa Siegfried jag har hört och det är viktigt att tänka på att hans roll varierar med de olika akterna, precis som kan säga att Brünnhilde är helt olika i de fyra delarna. Även andra sångare imponerade stort och särskilt imponerad blev jag av både Eric Owens Alberich och inte minst Bryn Terfels magnifika tolkning av ”Vandraren”.
Tänk om Metropolitan hade lyckats köpa in Wermland Opera:s uppsättning, som gick under några månader tidigare i år så hade framförallt ”Siegfried” blivit en riktig höjdarupplevelse.
Nu väntar jag med spänning på sista delen i tetralogin, nämligen ”Ragnarök”, som för övrigt sänds den 11 februari nästa år. Den som väntar på något gott väntar aldrig förgäves eller hur?
I rollerna:
Siegfried: Jay Hunter Morris
Brünnhilde: Deborah Voigt
Erda: Patricia Bardon
Mime: Gerhard Siegel
Vandraren: Bryn Terfel
Alberich: Eric Owens
Produktionsteam
Dirigent: Maestro Fabio Luisi
Scenografi: Carl Fillion
Produktion: Robert Lepage
