Folkets Hus/Parkers

”Die Walküre”, ”Valkyrian”
Musik och text: Richard Wagner
Dirigent: James Levine
Produktion: Robert Lepage
Scenografi: Carl Fillion
Kostym: François St-Aubin
Ljusdesign: Étienne Boucher
Interaktiva projektioner: Holger Förterer
Video image artist: Boris Firquet

I rollerna:
Sieglinde: Eva-Maria Westbroek
Siegmund: Jonas Kaufmann
Hunding: Hans-Peter König
Wotan: Bryn Terfel
Brünnhilde: Deborah Voigt
Fricka: Stephanie Blythe

I går kväll (14/5) var det säsongsfinal på överföringar från Metropolitan Opera till Folkets Hus/Parkers digitala biografkedja på ett stort antal biografer runt om i Sverige. Tänk att det nu är mer 200 000 personer som har sett dessa utsändningar. Det är mer än etthundrafemtio fullsatta salonger på till exempel Kungliga Operan i Stockholm.

Detta utan något direkt statsunderstöd eller heter det fortfarande bidrag. Tala om att det finns ett stort operaintresse runt om i hela landet. Det är en fantastisk kulturgärning som Folkets Hus har tagit på sig. Det anser jag är värt ett hedersomnämnande på lämpligt sätt.

Det höll dock inte på att bli någon föreställning i vart fall inte ”Valkyrian” från New York. Det kändes i ryggraden att detta kanske inte skulle bli någon sevärd föreställning, eftersom minnena från Robert Lepage´s första del ”Rhenguldet” satt kvar. Det var så att säga åtminstone så här i efterhand ingen riktig höjdarupplevelse, vilket framförallt berodde på att jag ansåg att tekniken tog över.

Dessutom har jag ju precis sett Värmlandsoperans fantastiska uppsättning av Richard Wagners enorma epos, men när jag kom fram till Spegeln och såg att jag hade fått en utmärkt plats så var ju valet ganska enkelt.

Tyvärr var ju utsändningen fyrtiofem minuter försenat, vilket jag aldrig har varit med om tidigare och det kändes ju lite snopet att Metropolitan trots allt inte kunde gå ut med en anledning och deras meddelande att utsändningen var försenad kunde vi ju alla själva konstatera.

Det var en fantastiskt fin operaupplevelse precis som det skall vara vid ett operabesök. Till den fina upplevelsen bidrog att det var första gången som jag upplevde Eva Westbroek och Jonas Kaufman. De andra sångarna är jag ju väl bekant med inte minst från de återkommande utsändningarna från Metropolitan Opera i New York.

Det är ju som vanligt en lång föreställning och enligt förhandsinformation beräknades föreställningen att ta fem och en halvtimme och med den första förseningen blev det en riktig helkväll som inte tog slut förrän efter midnatt dvs söndag den 15 april.

Detta var dock inget som jag märkte av under föreställningens gång, men det är klart att det hade nog varit en klok idé att minska på pauserna från New York. 1 timme och tjugo minuters paus är i längsta laget.

Det var som jag tidigare omnämnt en fantastisk fin operaupplevelse och till höjdpunkterna i första akten toppar Eva Westbroek och Jonas Kaufmann, med en viss övervikt för Eva Westbroeks fantastiska Sieglinde. I andra akten imponerades jag mest av Bryn Terfel och Fricka´s insatser. I tredje akten briljerade Brünnhilde och Wotan, men även skådespelet med valkyrorna. Till andra höjdpunkter räknar jag Hundings insatser i första och andra akten, men också Brünnhilde och Wotans insatser.

Scenografiskt var uppsättningen en stor fullträff, men jag anser att ljussättningen framförallt i första aktens kärleksscener kunde ha varit ljusare. Dessutom blev jag frapperad av att sångarna undvek att se på varandra vilket jag speciellt noterade i första akten. På mig verkar det som att det har brustit i personregin.

Valkyrian anses ju innehålla Wagners vackraste och mest lätttillgängliga melodier och det är i stort sett riktigt, men jag anser nog att hela verket är den mest fantastiska musik som har komponerats och det finns ingen som helst anledning att låta sig skrämmas av den sammanlagda längden. Det är ju inte nödvändigt att se alla sexton timmar i sträck, även om jag gör det ibland.

Det är nu min sjätte ringuppsättning och innan året är slut kommer det att bli min sjunde ringuppsättning, nästan. (Ragnarök från New York sänds i februari nästa år). Regeln har blivit att jag har sett de olika ringuppsättningarna två gånger och fortsätter det på det här sättet så kommer Robert Lepage´s version kanske att bli min favorituppsättning. Fram till dess toppar Värmlandsoperans uppsättning tätt följd av Kasper Holtens version på Det Kongelige teater.

Hursomhelst räknar jag gårdagens ”Valkyrian” som den vackraste och mest innerliga uppsättning som jag har sett, visserligen i stark konkurrens med GöteborgsOperan´s ”Valkyrian” för några år sedan.

Till den stora upplevelsen bidrar naturligtvis den fantastiska orkestern i New York under ledning av den fantastiske James Levine. Han tillhör säkert en av mina absoluta favorit-dirigenter, dock i stark konkurrens med Karl Böhm, men också andra nutida dirigenter. En orkester i världsklass och tillika dirigent är en absolut nödvändig förutsättning för att helhetsupplevelse skall bli så helgjuten som gårdagens operaupplevelse.

Avslutningsvis vill jag konstatera att tänk om Robert Lepage hade använt sig av Värmlandsoperans första akt så hade upplevelsen blivit helt perfekt, men det är kanske att begära för mycket?

ANDRA UPPFATTNINGAR
Kattkorgen
Teatermagasinet