Nibelungens ring – Siegfried
Musikdramatisk trilogi med förspel
Musik och text: Richard Wagner
Produktionsteam:
Dirigent: Henrik Schaefer
Regi: Wilhelm Carlsson
Regiassistent: Dan Turdén
Scenografi: Peter Lundquist
Kostymdesign: Ann-Mari Antilla
Ljusdesign: Torkel Blomkvist
Mask & peruk: Ulrika Nilsson
Studienleiter & kormästare: Martin Andersson
Rörelseinstruktion: Håkan Mayer
Repetitör: Martin Virin
Producent: Camilla Nordström
I ROLLERNA:
SIEGFRIED: Pär Lindskog
BRÜNNHILDE: AnnLouice Lögdlund
GUDAR
VANDRAREN: Fredrik Zetterström
ERDA: Maria Streiffert
DVÄRGAR
MIME: Jonas Durán
ALBERICH: Marcus Jupither
JÄTTE/DRAKE
FAFNER: Johan Schinkler
SKOGSFÅGEL: Natalie Hernborg
Under årens lopp har jag sett flera uppsättningar av Richard Wagners tetralogi, som här i Karlstad kallas för en musikdramatisk trilogi med förspel, dvs ”Nibelungens ring” och jag har alltid betraktad ”Siegfried”, som den svåraste eller tråkigaste delen, men nu efter att ha sett ”Siegfried” i Wilhelm Carlsson´s version för andra gången börjar jag nu sakta men säkert att överge den uppfattningen.
En starkt bidragande orsak till detta är självklart just den här uppsättningen som utspelar sig i sagoform, som en typ saga om ringen av Tolkien, och med en underbart vacker scenografi långt från den sterila uppsättningen som senast gick på Kungliga Operan och för den delen även den berömda Kasper Holten-uppsättningen på Den Kongelige Opera i Köpenhamn.
I går kväll blev mitt helhetsintryck att ”Siegfried” att föreställningen kom så nära en succé som man kan komma utan att helt fullt nå fram. Den stora överraskningen i Siegfried är annars Jonas Duran insatser. Han är helt fantastisk fenomenal som Mime. Ja, jag tvekar inte att utnämna honom till uppsättningens sensation en plats som han får dela med Anneli Lindfors, Sieglinde i ”Valkyrian”.
Fredrik Zetterström gör som vanligt en helgjuten insats som ”Vandraren” och tillsammans med Wotan i ”Rhenguldet” blir det tillsammans en mycket fin insats, men jag anser fortfarande att det är lite tråkigt att han inte också sjöng Wotan i ”Valkyrian” det hade jag uppskattat.
Marcus Jupither gör också en fantastisk fin insats både vokalt som i sin gestaltning vilket man bland annat kan se i skärmyttringen med lillebror Mime.
Johan Schinkler gör också som vanligt en fin insats framförallt vokalt, men jag måste få konstatera att den uppblåsbara draken av plast alltså, inte är någon bra lösning.
Även om denna uppsätttning är förlagd i sagans form så känns det lite löjeväckande med en plastorm samtidigt som man använder sig av ljusillustrationer. Det hade kanske räckt med ljusillustrationerna?
Det är klart att sjunga ”Siegfried” är en svår uppgift, men jag anser ändå inte att Pär Lindskog klarade den rollen särskilt bra, vilket gäller speciellt hans insats i första akten. Han blev dock bättre och bättre i de andra akterna och särskilt bra var han i andra akten.
Det är en helt fantastiskt fin operaupplevelse och jag frapperas fortfarande av de alldeles utmärkta sånginsatserna på damsidan där både AnnLouice Lögdlund imponerar på höjden och där Maria Streiffert gör en mycket fin gestaltning av Erdas lilla parti. Natalie Hernborg gör en fin sång och gestaltning av Skogsfågeln. Det är en mycket fyndig och bättre lösning än bara ha en sopran sjungande bakom scenen.
Sammanfattningsvis blev det ändå en mycket fin operaupplevelse och till den upplevelsen bidrar ju också orkesterns insatser under ledning av dirigenten Henrik Schaefer, men mer om ditt totala omdöme i ett särskilt inlägg, när jag har sett färdigt hela ringcykel tre.
Här kan du läsa om mina intryck vid förra föreställningen
Här kan du läsa Kaffekopp och cigarrettröks uppfattning om gårdagens föreställning