• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Shaking the Habitual

The Knife på Hangaren Subtopia

17 maj, 2013 by Jonatan Södergren

knife

The Knife på Hangaren Subtopia
16 maj 2013
Betyg: 4

På den tio minuter långa sträckan från tunnelbanestationen till konsertlokalen hinner jag se glimtar av Alby – en förort vi stockholmare vanligtvis kanske inte sätter våra fötter i – och nog är detta ett genomtänkt drag från The Knifes sida som ju minst sagt skakar loss det vanemässiga och tänjer på gränsen för hur en konsert brukar se ut. Efter Bollywood-dans till ÖFA-kollektivet och att den tjugo man starka steel pan-orkestern Cool Pans dessförinnan bland annat hunnit tolka Rihanna och Whitney Houston är det dags för den politiska gruppen att kliva på scenen i lagerlokalen till tonerna av det bakvända reverbet i A Cherry on Top – och därefter är det just den musikaliska marxismen från deras senaste släpp Shaking the Habitual som i stor utsträckning kommer att prägla spelningen. Ett album som både hyllats och sågats av såväl fans som kritiker, men som med sina dansanta rytmer och effektdränkta sångspår fungerar förvånansvärt bra ”live”.

Basen är så stark att jag till en början måste kippa efter andan, det är en lika märklig som surrealistisk upplevelse att se The Knife live i en lagerlokal 2013 – det gör inte ens så mycket att man knappt kan urskilja syskonen Karin och Olof Dreijer från resten av tiotalet dansare på scen. Till skillnad från många andra elektroniska akter som försökt smyga in fler organiska instrument allteftersom så har The Knife på sitt fjärde album svept in sig själva i ett oböjligt och bitvis ogenomträngbart sound, faktum är att jag ofta kommer på mig själv med att inte ha en aning om vad som faktiskt försiggår där uppe på scen, men denna mystik bidrar faktiskt bara till charmen. Det är nästintill omöjligt att avgöra vad som faktiskt är live och hur mycket som är playback, men efter ett tag känns sådana frågor oväsentliga, för framför allt är det en spelning som med sina absurda dansnummer skiljer sig från något jag sett tidigare. En spelning som inte bara vågar bryta mönster utan faktiskt helt kompromisslöst suddar ut gränsen mellan artist och bakgrundsdansare. Efter avslutningen med Silent Shout – kvällens mest konventionella poplåt- tar jag intrycken med mig hem, försöker smälta vad jag just bevittnat… och här är i alla fall ett försök till en recension, men i själva verket känns både Shaking the Habitual och The Knifes nuvarande turné som ett slags konstprojekt vars inflytande kommer ta tid att få ett grepp om.

Följande låtar spelades:

A Cherry on Top
Raging Lung
Bird
Without You My Life Would Be Boring
A Tooth for an Eye
One Hit
Networking
Wrap Your Arms Around Me
Got 2 Let U
Ready to Lose
Full of Fire
Stay Out Here
Silent Shout

Arkiverad under: Musik Taggad som: Hangaren, Shaking the Habitual, The Knife

Skivrecension: The Knife – Shaking the Habitual

8 april, 2013 by Redaktionen

knife

Artist: The Knife
Titel: Shaking the Habitual
Betyg: 3

Idag är dagen, den är äntligen här. Skivan som alla vettiga människor väntat så länge på. Bara tanken på syskonen Dreijers senaste kreationer har gett mig svettningar sedan det blev officiellt att en ny skiva var på infart. Så nu är den alltså här, Shaking the Habitual med sitt skrikigt rosa omslag. Recensionerna har duggat tätt senaste veckan och min är den senaste och förmodligen sist skrivna. Om och om har jag lyssnat på denna skiva, i alla möjliga situationer och tider på dygnet. Jag har ännu inte helt bestämt mig, ena stunden är den fantastisk, andra stunder vill jag bara kasta musiken i papperskorgen och rota fram Deep Cuts.  Det är en tung, svår skiva och min trötta hjärna kommer behöva minst två månader till för att smälta allt, men jag gör ett försök att leverera en halvt förståelig text om innehållet på detta rosa album.

När jag tänker på The Knife i dagens läge så tänker jag att man är i en amerikansk skräckfilm, en sån där riktig klyschig jävel. Deep Cuts från representera början, bubbelgummiga tonåringar på väg mot det okända, glada, dansiga melodier (och kanske lite ledsamhet). Det går ett tag och sedan kommer Silent Shout, det börjar mörkna, det är mysigt men lite obehagligt. Någonting okänt är på väg, någonting dåligt, kanske, eller bara okänt. SHAKING THE HABITUAL KOMMER, skog, död, mörker, aggressivt dunkadunk, oidentifierbara stämmor. Du slukas upp, vet inte av vad. Det är dimmigt, galet, kanske lite mysigt men mestadels bara ett jävla kaos. När det är över pustar du ut, du överlevde. Känslan är överväldigande, vet inte om jag ska skratta ett gråta. Har jag varit med om någonting bra eller dåligt? Det är någon som har tagit droger, om det är jag eller The Knife vet jag inte riktigt, jag måste gå ut och ta luft. Puuuh!

The Knife är är svåra, varje gång jag försöker lista ut tanken bakom så får jag bara huvudvärk, det är mycket. Det är konst och det är inte för alla. Jag vill älska The Knife, Deep Cuts har hängt med mig i tio år och har verkligen betytt massor, men det börjar kännas lite som ett dåligt förhållande. Kärleken finns där, men jag fattar bara inte, vi har nog glidit isär. Vi har dock några fina stunder 2013.

A Tooth for an Eye är en bra introlåt, men den ger helt fel bild om vad som komma skall. Den är lite ceremoniell på något vis, man vill pryda håret med fjädrar, måla ansiktet med streck och dansa regndans. Without You My Life Would Be Boring, det kan hända att jag mest gillar titeln. Jag vill sjunga låten för min pojkvän när jag ska vara gullig, fast det kommer jag nog inte göra. Sjunga alltså. Ready to Lose, skivans sista låt, är lagom rörig och faktiskt väldigt, väldigt bra. Den bästa låten på skivan, med hästlängder.

Jag vill försöka sammanfatta skivan på något fint sätt, ett sätt som inte får mig att framstå som helt oklok, men jag kan inte göra det just nu. Så jag tänker avsluta med ett sista sak. Old Dreams Waiting to be Realized är så jävla bullshit. Låten är 19 minuter lång och innehåller, om vi ska vara helt ärliga, ingenting av värde. Den känns lite som ett hån för någon jävel kommer sitta där och tycka ”fan vad djupt” bara för att det är The Knifes stämpel på den. The Knife har lite den makten över oss, skulle Karin Dreijer bajsa på ett blått ark och hällt ketchup på så hade folk älskat det.

Nä, ni får nöja er med en svag trea, som kanske växer, vi får se.

Bästa spår: Ready to Lose

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Shaking the Habitual, The Knife

The Knife med politiskt pressmeddelande

19 mars, 2013 by Jonatan Södergren

knife

Inför släppet av Shaking the Habitual, den efterlängtade uppföljaren till 2006 års Silent Shout, men den svenska electroduon The Knife är inte som alla andra band. Istället för ett sedvanligt pressmeddelande har de släppt något som liknar ett politiskt manifest.

Shaking the Habitual ges ut den 8 april och du kan läsa ”manifestet” i sin helhet här:

”SOME FEELING IN THE BELLIES OF THE TANKERS WHO PASS US MAKING SAD MANIC BONGS LIKE DRUMS

Everybody is always desiring already imagined things.
When we travel between thresholds, people say: ’you’re hiding.’
Not everything can be so easily explained.

We have a bellyache, a big stink, a major grouse or two with manufactured knowledge.
But how do you build an album about not knowing?
Now your voice is in my throat, floating there…
Often people take pills for these things.
To us the body is no longer psychological.
It’s certainly not a container, we don’t believe in metaphors.
Like dog/wolf—there aren’t many anymore.

Still at twilight something blurs over your shoulder.
Which is it?
It’s prickly.

Our hair is out.

We have made some decisions.
We want to fail more, act without authority.
Plus there’s something phlegmatic about the world state don’t you think?
There’s a blood system promoting biology as destiny.
A series of patriarchies that’s a problem to the Nth degree.
What about hyper-capitalism, this homicidal class system, the school system that’s kaput?
Then there are castles everywhere—look at them fake tanning and signing autographs!

At least there’s one thing we stand behind.
There’s still an ecosystem right? And here’s this sound system.
We dusted it off. Electronic is just one place in the body. We went temporarily acoustic.
We made our own instruments. We took an old bedspring, a microphone and:
’Stay out here…’
Now we’re bending our voices to sound like Emily R., who recorded the track on her cellphone speaker.

No habits!
There are other ways to do things.

Still sometimes it all seems so bad.
Don’t worry we won’t commit Harakiri, stomach cutting or anything like it.
The honor system is corrupt, just another privilege.
Like how it’s a privilege to make an album, to move freely.

We just have to go faster we mean breakneck we mean ’like crazy.’

How at 5am that warehouse beat is coming up like sour steam.
All over the dance floor we’re asking: can this DNA turn into something else?
It’s not metaphorical. It’s explicit.
There are surgeries and fantasies and holes sweating through the wall.
It’s a question about feelings. It’s a question about who gets to risk.

But things don’t change so easily.
There’s still Monsanto, fracking and ’terminator seeds.’
Every morning we wake up wondering: who’s kicking who on the street corner?

Now we have to start. We choose process over everything else.
Letting go of outcomes is another privilege.
Keep it lateral.
We ask our friends to help.

Together we leave the village and walk down the road. The light starts exercising itself. The old sun is out in his winter jumpsuit doing sit-ups and squat thrusts between the nettles and moldy brush.

10 more! We say to him. Get shaking!

Our walk gets longer. It’s a walk in the panpipes of the body. We come to the edge. So much water. The ocean is twice its original size. We take a bunch of surveys. They know everything about us. We don’t buy what they say. We take a heap of estrogen. All around us things are howling and then we stand on the pier end. The light is pink and green and pink and green. It reminds us of home—like we imagine it could be. But when the color pancakes out over the horizon, we don’t know what we’re looking at. That’s ok. This time it’s structural.

No habits!

Of course we’re growing restless.”

Du kan se musikvideon till albumspåret A Tooth for an Eye här:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Shaking the Habitual, The Knife

Titta: The Knife – Full of Fire

25 januari, 2013 by Jonatan Södergren

knife

I april släpper The Knife sitt efterlängtade album Shaking the Habitual, men redan nu kan vi lyssna på första singeln Full of Fire som även blivit med en smått besynnerlig musikvideo.

Du kan se den tio minuter långa musikvideon till Full of Fire här:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Full of Fire, Shaking the Habitual, The Knife

The Knife till Stockholm i maj

14 januari, 2013 by Jonatan Södergren

knife

I april ger The Knife ut sitt nya album Shaking the Habitual. I samband med albumsläppet ger de en rad spelningar runt om i Europa, varav en spelning i Sverige. Datumen ser ni här:

27 april – Hamburg – Docks
29 april Milan – MAGAZZINI GENERALI
30 april Zurich – Komplex 457
1 maj – München – Muffathalle
2 maj – Köln – E-Werk
4 maj – Paris – Cité de la musique
5 maj – Bryssel – Ancienne Belgique
6 maj – Amsterdam – Paradiso
8 maj – London – Roundhouse
11 maj –  Berlin – Columbiahalle
12 maj – Köpenhamn – Vega Main Hall
13 maj – Köpenhamn – Vega Main Hall
15 maj – Oslo – Sentrum
16 maj – Stockholm – Hangaren Subtopia

Vill du säkra dina biljetter till någon av spelningarna bör du anmäla dig till deras mailutskick:

”Exclusive pre-sale tickets will be made available to The Knife mailing list subscribers on Wednesday 16th January at 10:00 CET. Sign up before 15:00 CET on Tuesday 15th at to make sure you receive your code.”

Arkiverad under: Musik Taggad som: Hangaren Subtopia, Shaking the Habitual, The Knife

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Dead Man’s Wire Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in