The Knife på Hangaren Subtopia
16 maj 2013
Betyg: 4
På den tio minuter långa sträckan från tunnelbanestationen till konsertlokalen hinner jag se glimtar av Alby – en förort vi stockholmare vanligtvis kanske inte sätter våra fötter i – och nog är detta ett genomtänkt drag från The Knifes sida som ju minst sagt skakar loss det vanemässiga och tänjer på gränsen för hur en konsert brukar se ut. Efter Bollywood-dans till ÖFA-kollektivet och att den tjugo man starka steel pan-orkestern Cool Pans dessförinnan bland annat hunnit tolka Rihanna och Whitney Houston är det dags för den politiska gruppen att kliva på scenen i lagerlokalen till tonerna av det bakvända reverbet i A Cherry on Top – och därefter är det just den musikaliska marxismen från deras senaste släpp Shaking the Habitual som i stor utsträckning kommer att prägla spelningen. Ett album som både hyllats och sågats av såväl fans som kritiker, men som med sina dansanta rytmer och effektdränkta sångspår fungerar förvånansvärt bra ”live”.
Basen är så stark att jag till en början måste kippa efter andan, det är en lika märklig som surrealistisk upplevelse att se The Knife live i en lagerlokal 2013 – det gör inte ens så mycket att man knappt kan urskilja syskonen Karin och Olof Dreijer från resten av tiotalet dansare på scen. Till skillnad från många andra elektroniska akter som försökt smyga in fler organiska instrument allteftersom så har The Knife på sitt fjärde album svept in sig själva i ett oböjligt och bitvis ogenomträngbart sound, faktum är att jag ofta kommer på mig själv med att inte ha en aning om vad som faktiskt försiggår där uppe på scen, men denna mystik bidrar faktiskt bara till charmen. Det är nästintill omöjligt att avgöra vad som faktiskt är live och hur mycket som är playback, men efter ett tag känns sådana frågor oväsentliga, för framför allt är det en spelning som med sina absurda dansnummer skiljer sig från något jag sett tidigare. En spelning som inte bara vågar bryta mönster utan faktiskt helt kompromisslöst suddar ut gränsen mellan artist och bakgrundsdansare. Efter avslutningen med Silent Shout – kvällens mest konventionella poplåt- tar jag intrycken med mig hem, försöker smälta vad jag just bevittnat… och här är i alla fall ett försök till en recension, men i själva verket känns både Shaking the Habitual och The Knifes nuvarande turné som ett slags konstprojekt vars inflytande kommer ta tid att få ett grepp om.
Följande låtar spelades:
A Cherry on Top
Raging Lung
Bird
Without You My Life Would Be Boring
A Tooth for an Eye
One Hit
Networking
Wrap Your Arms Around Me
Got 2 Let U
Ready to Lose
Full of Fire
Stay Out Here
Silent Shout