Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Salome

GöteborgsOperans säsong inleddes med Richard Strauss ”Salome” – stående ovationer- men knappast i min operavärld

by

Foto: Mats Bäcker
”Salome” opera i en akt av Richard Strauss efter en pjäs av Oscar Wilde.

Produktionsteam:
|Patrik Ringborg, dirigent|Peter Konwitschny, regissör| Meisje Hummel, biträdande regissör|Johannes Leiacker, scenograf & kostymdesigner|Manfred Voss, ljusdesigner|

Medverkande sångare:
Herode Antipas, terark över Judeen: Thomas Sunnegårdh|Herodias, hans hustru, Ulrika Tenstam|Salome, Herodias dotter: Annalena Persson|Jochanaan, profet (Johannes Döpare): Mats Persson|Narraboth, en ung syrier: Nikola Matisic|Herodias page: Erika Sax| Fem judar: Ingemar Anderson,Erik Enqvist,Marcus Liljedahl,Jonas Olofsson, Herbjörn Thordarson|Två nasaréer: Mats Almgren, Henrik Andersson|Två soldater: Åke Zetterström, Thomas Sonefors| En kappadocier: Joel Rosenlund|

Richard Strauss ”Salome” har jag sett tidigare vid ett flertal tillfällen och varje gång i en ny tolkning. Den första för ett tiotal år sedan på DKT var möjligen en traditionell variant.

I går öppnades operasäsongen på GöteborgsOperan med just ”Salome” i regi av den som det heter mycket efterfrågade tyske regissören Peter Konwitschny. Varför han är efterfrågad övergår mitt förstånd, men att han inte tillhör mina favoritregissörer, visste jag ju innan gårdagens besök.

Hans tolkning av Richard Wagner på ”Den Kongelige” opera i Köpenhamn lämnade mig fullständigt oberörd, ja närmast irriterad och det var musiken som räddade föreställningen. Faktiskt inträffade nästan precis samma situation i går kväll, vid premiärföreställningen av ”Salome”.

Musikaliskt var det en stor uppsättning och solistinsatserna, särskilt Annalena Persson, Mats Persson och Ulrika Tenstam var mycket goda, ja rentav rent fantastiskt, men också Erika Sax och Nikola Matisic svarade för goda insatser.

Övriga medverkande hade så små partier att det känns inte relevant att särskilt omnämna deras insatser, men de var alla mycket goda skådespelare.

Problemet med uppsättningen, åtminstone enligt min uppfattning, var alla dessa sex-scener, ja det handlar om rent sadistiska våldsscener, samlag under matsalsborden och avsugningar i flera hörnen och vrår. Det är svårt att tycka att dessa scener tillför handlingen något som helst och själv var jag bara äcklad eller i varje fall mycket besvärad.

Dessutom anser jag att uppsättningen helt missar det väsentliga i Richard Strauss verk. Det är åtrån till Jochanaan som utgör huvudpunkten i verket, men också Herodes längtan till Salome och inte minst Herodias tvivelaktiga del i händelseförloppet.

GöteborgsOperan varnar i sin förhandsreklam för att föreställningen innehåller starka scener, men personligen anser jag mer att dessa antydda sexscener var ytterst obehagliga och varför dessa fick så stort utrymmen kan man verkligen fråga sig.

Även om det var mycket goda sånginsatser, så var det ändå orkestern som tog hem full pott. Orkestern under ledning av dirigenten Patrik Ringborg var magnifik och deras insats var aftonens största behållning. Det gladde mig också att se att orkestern avtackades ordentligt dvs direkt från stora scenen, något som jag egentligen bara har sett i samband med avslutningen av ”Nibelungens ring”.

Du kan du läsa mer om handlingen på Mogens Operasidor

Recensioner
Så här tyckte Gunilla Brodrej om uppsättningen
Martin Nyström DN
Hanna Höglund GP
Bo Löfvendal SvD
Sven Andersson i Hallandsposten
Therese Hammar i Nummer.se
Kulturnytt
Kulturnyheterna har ett inslag om ”Salome” (c.a 13 minuter in i sändningen)
Här är mina tankar om om uppsättningen från Teatro di Communale i Bologna med Erika Sunnergårdh

Salome, Richard Strauss festopera

by


Tisdagen den 30 november var det min födelsedag och egentligen är det ju inget märkvärdigt med att fylla år, men nu handlade det alltså om min 65-årsdag, vilket ju innebär att jag dagen efter var pensionär på riktigt dvs ATP-pensionär för det är väl det som det kallas?

Egentligen slutade jag arbeta när jag fyllde 62, så jag upplever ju att jag redan är pensionär, men med den skillnaden att nu får jag lite mindre att röra mig med, men å andra sidan kommer jag ju nu att bli berättigade till pensionärsrabatter så det kanske jämnar ut sig.

Vad gör man på sin födelsedag om man nu gillar opera, jo man går naturligtvis på opera. Från första början hade jag ju planerat att se ”Madama Butterfly” som just nu går på Malmö Opera, men eftersom jag såg premiären i lördags så ville jag hellre gå på bio och se Richard Strauss ”Salome” som gick på SF:s Operabio och med vår egen Erika Sunnergårdh som Salome.

Det var en filmad liveversion från Teatro di Communale i Bologna, som hade premiär i januari 2010.

Det är en opera som jag har sett ett par gånger tidigare bland annat på Malmö Opera och med en fantastisk Jochanaan, Fredrik Zetterström och egentligen skulle Susanna Levonen ha sjungit Salomes parti, men just den kvällen var hon ersatt av en annan sopran.

I denna uppsättning sjöngs Salome´s parti av Erika Sunnergårdh och det gjorde hon med äran i behåll. Det är ju ett mycket krävande parti även för en skicklig dramatisk sopran. Erika var självklart bäst på plan, men det fanns även andra goda prestationer och utöver Jochanaan, som sjöngs av Robert S Doss och Herodes som sjöngs av Robert Brubaker vill jag särskilt framhålla Mark Milhofer som sjöng den tjänstvillige löjtnanten Narraboths parti. Det var en ren fröjd att lyssna på honom.

I övrigt har jag inget särskilt att anmärka på och för en gångs skull kunde jag utan vidare acceptera scenografin och det är numera inte så ofta det händer.

Orkestern under ledning av den för mig helt okände dirigenten, Nicola Luisotti, gjorde enligt min enkla mening en fantastisk prestation. Att följa Richard Strauss partitur lär sannerligen inte vara en sinekur, men den uppgiften klarade de galant. Det är något visst med Strauss musik och det är ju definitivt en musik som jag gärna lyssnar till särskild efter att ha lyssnat på två operor av Giacomo Puccini, med bara några dagars mellanrum. Även om Puccinis musik tillhör min absoluta favoritmusik så skadar det inte med lite Richard Strauss då och då.

Det här var andra gången jag såg på Operabio med SF och förra gången såg jag Don Carlos i en inspelning från La Scala och det var faktiskt något av det tråkigaste jag har sett och den föreställningen hade jag lika gärna kunnat se på dvd hemma i spendid isolation.

Gårdagens föreställning gav absolut mersmak och det är med en viss spänning som jag kanske kommer att se W A Mozart´s ”Cosi fan tutte”

Här kan du läsa mer om föreställningen.