Salome, Richard Strauss festopera

Tisdagen den 30 november var det min födelsedag och egentligen är det ju inget märkvärdigt med att fylla år, men nu handlade det alltså om min 65-årsdag, vilket ju innebär att jag dagen efter var pensionär på riktigt dvs ATP-pensionär för det är väl det som det kallas?

Egentligen slutade jag arbeta när jag fyllde 62, så jag upplever ju att jag redan är pensionär, men med den skillnaden att nu får jag lite mindre att röra mig med, men å andra sidan kommer jag ju nu att bli berättigade till pensionärsrabatter så det kanske jämnar ut sig.

Vad gör man på sin födelsedag om man nu gillar opera, jo man går naturligtvis på opera. Från första början hade jag ju planerat att se ”Madama Butterfly” som just nu går på Malmö Opera, men eftersom jag såg premiären i lördags så ville jag hellre gå på bio och se Richard Strauss ”Salome” som gick på SF:s Operabio och med vår egen Erika Sunnergårdh som Salome.

Det var en filmad liveversion från Teatro di Communale i Bologna, som hade premiär i januari 2010.

Det är en opera som jag har sett ett par gånger tidigare bland annat på Malmö Opera och med en fantastisk Jochanaan, Fredrik Zetterström och egentligen skulle Susanna Levonen ha sjungit Salomes parti, men just den kvällen var hon ersatt av en annan sopran.

I denna uppsättning sjöngs Salome´s parti av Erika Sunnergårdh och det gjorde hon med äran i behåll. Det är ju ett mycket krävande parti även för en skicklig dramatisk sopran. Erika var självklart bäst på plan, men det fanns även andra goda prestationer och utöver Jochanaan, som sjöngs av Robert S Doss och Herodes som sjöngs av Robert Brubaker vill jag särskilt framhålla Mark Milhofer som sjöng den tjänstvillige löjtnanten Narraboths parti. Det var en ren fröjd att lyssna på honom.

I övrigt har jag inget särskilt att anmärka på och för en gångs skull kunde jag utan vidare acceptera scenografin och det är numera inte så ofta det händer.

Orkestern under ledning av den för mig helt okände dirigenten, Nicola Luisotti, gjorde enligt min enkla mening en fantastisk prestation. Att följa Richard Strauss partitur lär sannerligen inte vara en sinekur, men den uppgiften klarade de galant. Det är något visst med Strauss musik och det är ju definitivt en musik som jag gärna lyssnar till särskild efter att ha lyssnat på två operor av Giacomo Puccini, med bara några dagars mellanrum. Även om Puccinis musik tillhör min absoluta favoritmusik så skadar det inte med lite Richard Strauss då och då.

Det här var andra gången jag såg på Operabio med SF och förra gången såg jag Don Carlos i en inspelning från La Scala och det var faktiskt något av det tråkigaste jag har sett och den föreställningen hade jag lika gärna kunnat se på dvd hemma i spendid isolation.

Gårdagens föreställning gav absolut mersmak och det är med en viss spänning som jag kanske kommer att se W A Mozart´s ”Cosi fan tutte”

Här kan du läsa mer om föreställningen.