Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Richard Strauss

Sverigepremiär för Richard Strauss Daphne inleder säsongen på GöteborgsOperan

by

daphne

Fredag 15 augusti inleds en ny säsong fullspäckad med opera, konsert, dans och musikal på GöteborgsOperan. Richard Strauss 150-årsjubileum firas med Sverigepremiär av hans opera Daphne. I titelrollen: Agneta Eichenholz. Dirigent är Henrik Schaefer.

Ett pressmeddelande berättar:
Daphne hade urpremiär 1938. Operan tillhör inte Richard Strauss mest spelade verk men har på senare år dykt upp allt oftare på världens operahus.På GöteborgsOperan ges den nu konsertant i två föreställningar.

Daphneär berättelsen om nymfen med samma namn som undkommer guden Apollos hetlevrade uppvaktning genom att förvandla sig till ett lagerträd. Strauss låter sin opera sluta på ett enastående magiskt sätt då Daphne växer in i det susande lövverket.

I titelrollen hörs den internationellt verksamma sopranen Agneta Eichenholz, som senast hade stora framgångar på GöteborgsOperan som Händels Alcina. Apollo är Stefan Vinke, och som hans rival och Daphnes ungdomskärlek Leukippos hörs GöteborgsOperans solist Tomas Lind. GöteborgsOperans Orkester leds av dirigent Henrik Schaefer. GöteborgsOperans Herrkör medverkar. Två ändringar finns i team och rollistan som tidigare publicerats: Stefan Vinke (Apollo) och Henrik Schaefer (dirigent) ersätter Daniel Frank respektive Patrik Ringborg.

GöteborgsOperan kommer att återkomma med mer musik av Richard Strauss i höstens orkesterkonsert Närkontakt. Då gästas GöteborgsOperans Orkester av några musiker och en dirigent från anrika Berlinfilharmonikerna.

För intervjuer eller reportage vänligen kontakta Jenny Jernberg 031-10 80 35/076-801 80 35, jenny.jernberg@opera.se

Pressbiljetter bokas via Jenny Jernberg enligt ovan.

Premiär 15 augusti 2014 kl 19.00. Ges även 17 augusti 18.00. Föreställningen är 1 timme och 15 minuter utan paus.

Opera (bukolisk tragedi) i en akt av RICHARD STRAUSS.
Libretto Joseph Gregor. Konsertant version*.
Premiär: 15 augusti 2014, ges även 17 augusti 2014
Stora scenen.
Längd: 1 timma och 50 minuter utan paus.

Dirigent Henrik Schaefer
Peneios Anders Lorentzson
Gaea Maria Streijffert
Daphne Agneta Eichenholz
Leukippos Tomas Lind
Apollo Stefan Vinke
Förste herden Marco Stella
Andre herden Ingemar Anderson
Tredje herden Peter Loguin
Fjärde herden Herbjörn Thordarson
Första tjänarinnan Sofie Asplund
Andra tjänarinnan Ann-Kristin Jones
GöteborgsOperans Herrkör
GöteborgsOperans Orkester

*Konsertant version innebär att operan framförs som en konsert utan dekor, full kostym och agerande. Fokus ligger på sången och musiken.

Salome, Richard Strauss festopera

by


Tisdagen den 30 november var det min födelsedag och egentligen är det ju inget märkvärdigt med att fylla år, men nu handlade det alltså om min 65-årsdag, vilket ju innebär att jag dagen efter var pensionär på riktigt dvs ATP-pensionär för det är väl det som det kallas?

Egentligen slutade jag arbeta när jag fyllde 62, så jag upplever ju att jag redan är pensionär, men med den skillnaden att nu får jag lite mindre att röra mig med, men å andra sidan kommer jag ju nu att bli berättigade till pensionärsrabatter så det kanske jämnar ut sig.

Vad gör man på sin födelsedag om man nu gillar opera, jo man går naturligtvis på opera. Från första början hade jag ju planerat att se ”Madama Butterfly” som just nu går på Malmö Opera, men eftersom jag såg premiären i lördags så ville jag hellre gå på bio och se Richard Strauss ”Salome” som gick på SF:s Operabio och med vår egen Erika Sunnergårdh som Salome.

Det var en filmad liveversion från Teatro di Communale i Bologna, som hade premiär i januari 2010.

Det är en opera som jag har sett ett par gånger tidigare bland annat på Malmö Opera och med en fantastisk Jochanaan, Fredrik Zetterström och egentligen skulle Susanna Levonen ha sjungit Salomes parti, men just den kvällen var hon ersatt av en annan sopran.

I denna uppsättning sjöngs Salome´s parti av Erika Sunnergårdh och det gjorde hon med äran i behåll. Det är ju ett mycket krävande parti även för en skicklig dramatisk sopran. Erika var självklart bäst på plan, men det fanns även andra goda prestationer och utöver Jochanaan, som sjöngs av Robert S Doss och Herodes som sjöngs av Robert Brubaker vill jag särskilt framhålla Mark Milhofer som sjöng den tjänstvillige löjtnanten Narraboths parti. Det var en ren fröjd att lyssna på honom.

I övrigt har jag inget särskilt att anmärka på och för en gångs skull kunde jag utan vidare acceptera scenografin och det är numera inte så ofta det händer.

Orkestern under ledning av den för mig helt okände dirigenten, Nicola Luisotti, gjorde enligt min enkla mening en fantastisk prestation. Att följa Richard Strauss partitur lär sannerligen inte vara en sinekur, men den uppgiften klarade de galant. Det är något visst med Strauss musik och det är ju definitivt en musik som jag gärna lyssnar till särskild efter att ha lyssnat på två operor av Giacomo Puccini, med bara några dagars mellanrum. Även om Puccinis musik tillhör min absoluta favoritmusik så skadar det inte med lite Richard Strauss då och då.

Det här var andra gången jag såg på Operabio med SF och förra gången såg jag Don Carlos i en inspelning från La Scala och det var faktiskt något av det tråkigaste jag har sett och den föreställningen hade jag lika gärna kunnat se på dvd hemma i spendid isolation.

Gårdagens föreställning gav absolut mersmak och det är med en viss spänning som jag kanske kommer att se W A Mozart´s ”Cosi fan tutte”

Här kan du läsa mer om föreställningen.

Elektra- välkommen tillbaka i höst!

by

elektrakungligaoperan
Häromkvällen var jag med om en mycket speciell operahändelse. Jag var nämligen på Kungliga Operan och såg och hörde Richard Strauss Elektra.Jag såg föreställningen tillsammans med A. en god vän från, som det heter bloggosfären och jag tror att vi båda två var gripna av föreställningen.

Det är inte någon helt lätttillgänglig opera även om den är kortare än en normal akt i Richard Wagners olika delar av Nibelungens ring.

Det är, tror jag, andra gången jag ser Elektra första tillfället var på Den Kongelige Teater i Köpenhamn när jag såg Peter Konwitschnys version. Med badkar, plastankor och minns jag moderna k-pistar. Det var en föreställning som jag inte riktigt tyckte om även om det inte fanns något att anmärka på sångarinsatser eller liknande.

Det har ju sedan dess gått några år och bland annat har jag sett en del andra verk av Strauss bl.a Salome, Ariadne på Naxos, Capriccio, Die Frauen Ohne Schatten, Arabella, och inte minst Rosenkavaljeren.

Stockholmoperans version är signerad radarparet Staffan Valdemar Holm och Bente Lykke-Möller, samma par som svarade för Nibelungens ring. En helt fantastisk uppsättning om jag bortser från scenografin, som jag tyckte var helt obegriplig.

Jag hade tyvärr inte möjlighet att övervara premiären och dessutom missade jag en chans att se en av generalrepetitionerna, men jag lyssnade i alla fall på direktutsändningen i Sveriges Radio.

Det var en mycket kraftfull upplevelse redan det. Under tiden har jag både läst recensioner och lyssnat på min gode operavän J som såg föreställningen mellan jul och nyår och av detta förstått att det var en speciell uppsättning som man nästan kan kalla minimalistisk i sin scenbild.

Det var en oerhörd stark upplevelse och efter föreställningen orkade jag i stort sett inte göra annat än ströläsa i Alex Schulmans nyutkomna bok ”Skynda att älska”, som handlar om hans far, den kände tv-producenten Allan Schulman, och deras liv tillsammans.

Medverkande:
Klytaimnestra: Marianne Eklöf
Elektra: Katarina Dalayman
Chrysothemis: Emma Vetter
Aigisthos: Magnus Kyhle
Orestes: Johan Edholm
Uppfostraren: John-Erik Eleby
Den förtrogna: Agneta Lundgren
Släpbärerskan: Barbro Hillerud
En ung tjänare: Niklas Björling-Rygert
En gammal tjänare: Tomas Bergström
Vakterskan: Angela Rotondo
Fem tjänarinnor
Sex tjänstekvinnor

Scenografi och kostym: Bente Lykke-Möller
Ljusdesign: Torben Lendorph
Dramaturg: Stefan Johansson
Regi: Staffan Valdemar Holm
Dirigent: Pier Giorgio Morandi

Det var som tidigare konstaterat en oerhörd stor upplevelse att se och höra Elektra även om jag har svårt att precisera det som var bra och dåligt eller rättare sagt mindre bra, men det som jag omedelbart kan konstatera är att Kungliga Hovkapellet var helt fantastiska även denna afton. När jag försöker formulera mina uppfattningar och motivera dessa så är det ofrånkomligt att jag jämför kvällen med tidigare sedda föreställningar.

Sångligt sett har jag inte några allvarliga erinringar, men jag måste säga att Susanne Resmark överglänste Marianne Eklöf som Klytaimnestra, medan Eva Johansson som Elektra var fullt jämförbar med Katarina Dalayman, men självfallet kan jag i detta senare fall missminna mig. Det jag tyckte brast var Katarina Dalaymans agerande i slutscen med den hysteriska dansen som jag inte alls fann särskilt hysteriskt. Tvärtom.

Det är dock ingen överdrift att påstå att kvällens stora behållning var Emma Vetter som Chrysothemis. Det var en helt fantastisk bedrift även om hon behöll skorna på hela tiden.

Jag tror att det som störde mig absolut var scenografin och denna gång även regin. Jag sätter ett stort frågetecken inför dessa delar. Varför skulle Orestes spela sömndrycken och obeslutsam? Varför skulle man hålla på och ta av och sätta på skorna på Klytaimnestra? Varför skulle Aigisthos spela onykter?

Det är mycket möjligt att jag lider av bristande fantasi, men jag tror ändå jag har förmåga att uppskatta framförallt Strauss fantastiska musik. Jag tycker att jag ibland hör inslag, om än korta, av hans kommande produktion till exempel Rosenkavaljeren. Ja, det är en salig blandning från början till slut, men musiken blir bara bättre och bättre under operans gång.

Avslutningsvis vill jag ge föreställningen fyra av fem möjliga stjärnor och att denna första operaresa till Kungliga Operan blir en minnesvärd upplevelse om än med stora kontraster, men det är precis så det skall vara i operans värld.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,