Foto: Mats Bäcker
”Salome” opera i en akt av Richard Strauss efter en pjäs av Oscar Wilde.
Produktionsteam:
|Patrik Ringborg, dirigent|Peter Konwitschny, regissör| Meisje Hummel, biträdande regissör|Johannes Leiacker, scenograf & kostymdesigner|Manfred Voss, ljusdesigner|
Medverkande sångare:
Herode Antipas, terark över Judeen: Thomas Sunnegårdh|Herodias, hans hustru, Ulrika Tenstam|Salome, Herodias dotter: Annalena Persson|Jochanaan, profet (Johannes Döpare): Mats Persson|Narraboth, en ung syrier: Nikola Matisic|Herodias page: Erika Sax| Fem judar: Ingemar Anderson,Erik Enqvist,Marcus Liljedahl,Jonas Olofsson, Herbjörn Thordarson|Två nasaréer: Mats Almgren, Henrik Andersson|Två soldater: Åke Zetterström, Thomas Sonefors| En kappadocier: Joel Rosenlund|
Richard Strauss ”Salome” har jag sett tidigare vid ett flertal tillfällen och varje gång i en ny tolkning. Den första för ett tiotal år sedan på DKT var möjligen en traditionell variant.
I går öppnades operasäsongen på GöteborgsOperan med just ”Salome” i regi av den som det heter mycket efterfrågade tyske regissören Peter Konwitschny. Varför han är efterfrågad övergår mitt förstånd, men att han inte tillhör mina favoritregissörer, visste jag ju innan gårdagens besök.
Hans tolkning av Richard Wagner på ”Den Kongelige” opera i Köpenhamn lämnade mig fullständigt oberörd, ja närmast irriterad och det var musiken som räddade föreställningen. Faktiskt inträffade nästan precis samma situation i går kväll, vid premiärföreställningen av ”Salome”.
Musikaliskt var det en stor uppsättning och solistinsatserna, särskilt Annalena Persson, Mats Persson och Ulrika Tenstam var mycket goda, ja rentav rent fantastiskt, men också Erika Sax och Nikola Matisic svarade för goda insatser.
Övriga medverkande hade så små partier att det känns inte relevant att särskilt omnämna deras insatser, men de var alla mycket goda skådespelare.
Problemet med uppsättningen, åtminstone enligt min uppfattning, var alla dessa sex-scener, ja det handlar om rent sadistiska våldsscener, samlag under matsalsborden och avsugningar i flera hörnen och vrår. Det är svårt att tycka att dessa scener tillför handlingen något som helst och själv var jag bara äcklad eller i varje fall mycket besvärad.
Dessutom anser jag att uppsättningen helt missar det väsentliga i Richard Strauss verk. Det är åtrån till Jochanaan som utgör huvudpunkten i verket, men också Herodes längtan till Salome och inte minst Herodias tvivelaktiga del i händelseförloppet.
GöteborgsOperan varnar i sin förhandsreklam för att föreställningen innehåller starka scener, men personligen anser jag mer att dessa antydda sexscener var ytterst obehagliga och varför dessa fick så stort utrymmen kan man verkligen fråga sig.
Även om det var mycket goda sånginsatser, så var det ändå orkestern som tog hem full pott. Orkestern under ledning av dirigenten Patrik Ringborg var magnifik och deras insats var aftonens största behållning. Det gladde mig också att se att orkestern avtackades ordentligt dvs direkt från stora scenen, något som jag egentligen bara har sett i samband med avslutningen av ”Nibelungens ring”.
Du kan du läsa mer om handlingen på Mogens Operasidor
Recensioner
Så här tyckte Gunilla Brodrej om uppsättningen
Martin Nyström DN
Hanna Höglund GP
Bo Löfvendal SvD
Sven Andersson i Hallandsposten
Therese Hammar i Nummer.se
Kulturnytt
Kulturnyheterna har ett inslag om ”Salome” (c.a 13 minuter in i sändningen)
Här är mina tankar om om uppsättningen från Teatro di Communale i Bologna med Erika Sunnergårdh
[…] Mer om min upplevelse kan du läsa på Kulturbloggen […]